Jaha, idag har vi haft en rejäl diskussion... Jag och kära Castor! Han glömmer ibland bort hur man gör vissa saker t.ex. fatta ena galoppen, eller hur man ställer sig åt ett håll o.s.v. Nu skulle man ju kunna tro att han inte "kan" för att han t.ex. har ont eller är stel, men grejen är den att när man blivit tillräckligt bestämd så kan han allt igen OCH lite till... Det är så han funkar, min kära unghäst! Som för övrigt bara får kalla sig unghäst en månad till, sen kommer allt att vända, polletten ramlar ner och han blir som en klocka! Eller inte....
Caroline har en ny TV-serie som är den bästa av alla serier som man (läs hon) kan tänka sig! "Horseland" - handlar om ett gäng stalltjejer och killar som tränar sina hästar på olika nivåer och grenar. Detta har lett till att Zafira nu ska tränas i olika saker vid alla pass, upprepning är onödig! Vi har hittills lekt att Zafira är helt ny och inte kan något så hon fick lära sig att gå framåt och styras, vi har haft barbackaträning (det är alltså inte Caroline som tränar barbacka utan Zafira), vi har hoppat studs (två bommar på backen) och nästa steg är antingen westernträning eller att Zafira ska bära två säckar med hö så hon lär sig att ha lite tyngd på ryggen så Caroline kan rida henne även när hon blir större.... Ja, ni förstår att det är rätt roligt att vara ponnymamma ibland och väldigt svårt att hålla masken när hon drar igång med sina idéer. Hur Zafira känner sig förtäljer inte historien, men jag hoppas hon liksom jag ser det komiska i saken :)
fredag 16 november 2012
tisdag 6 november 2012
Mål 2013
Idag har jag gjort något som jag hoppas kan leda till ett nytt kapitel i livet... :) Vill inte gå in mer på det här, men för första gången på länge känns det lite spännande och jag hoppas mycket på det här! Men NEJ, jag ska inte lämna Ola, så lätt blir han inte av med mig ;)
Castor och jag gjorde en katastroftävling i helgen som var.... Jag gick banan och kände att det här blir inga problem, men sen hoppade vi över första hindret och då hände något.. Han bara dog! Vet inte om det berodde på att ettan låg mot utgången och dom hade öppet stora portarna så han blev ofokuserad! Nu ska ju han kunna fokusera ändå, men sen är det Castor vi pratar om och ingen annan! Han har ju svårt för det där med att fokusera på rätt sak och även om det blivit bättre så har det varit genomgående för honom sen han var liten!
Nu blir det dressyrträning, hoppträning och lite pay'n jump för vår del!!! Vintern när han skulle bli fem så sa jag att om det inte sker en förändring inom ett år så säljer jag. Då hände det väldigt mycket och det har hänt väldigt mycket på de här två åren, men nu säger jag samma sak igen! Vill ha en annan typ av häst att rida varje dag, det ska vara kul och man ska känna så i allt man gör. Har man inte förtroendet och känslan så blir det aldrig rätt, oavsett vilka förutsättningar hästen har! Däremot så ska man aldrig ge upp utan ett seriöst försök och det är det som är mitt mål 2013!
En som jag däremot har väldigt mycket förtroende för är gamla Maja. Hon må inte ha samma goda förutsättningar som Castor men hon gör alltid sitt bästa och skulle inte svika en i första taget! Hon kan helt fokusera på uppgiften och har inte alls samma problem som Castor. Detta var rätt uppenbart när vi tränade för Niklas i torsdags. I första gruppen så red jag Castor, Maja skrek på honom och han svarade vilket självklart inte underlättade för Mr.ofokuserad. När det sedan var Majas tur att träna och Castor ropade efter henne då total ignorerade hon honom och så har hon alltid varit! Lite ego kan tyckas, men det hela handlar om att när hon jobbar så jobbar hon och när hon inte jobbar då kan hon gnägga och ha sig. Helt logiskt egentligen! Undrar om man kan anordna en kurs mellan Castor och Maja eller om hon helt enkelt inte vill dela med sig av sin kompetens med risk för att han ska stiga i graderna. Vad hon isåfall inte vet är att ingen kan ta hennes plats, aldrig!
Om hon nu får hålla sig fräsch så ska jag nog tävla henne lite under nästa år och har redan börjat planera in olika tävlingar speciellt nu när jag har en annan plan för Castor fast han måste ut han med annars har jag väl ett extra helvete den dagen vi åker ut :)
Castor och jag gjorde en katastroftävling i helgen som var.... Jag gick banan och kände att det här blir inga problem, men sen hoppade vi över första hindret och då hände något.. Han bara dog! Vet inte om det berodde på att ettan låg mot utgången och dom hade öppet stora portarna så han blev ofokuserad! Nu ska ju han kunna fokusera ändå, men sen är det Castor vi pratar om och ingen annan! Han har ju svårt för det där med att fokusera på rätt sak och även om det blivit bättre så har det varit genomgående för honom sen han var liten!
Nu blir det dressyrträning, hoppträning och lite pay'n jump för vår del!!! Vintern när han skulle bli fem så sa jag att om det inte sker en förändring inom ett år så säljer jag. Då hände det väldigt mycket och det har hänt väldigt mycket på de här två åren, men nu säger jag samma sak igen! Vill ha en annan typ av häst att rida varje dag, det ska vara kul och man ska känna så i allt man gör. Har man inte förtroendet och känslan så blir det aldrig rätt, oavsett vilka förutsättningar hästen har! Däremot så ska man aldrig ge upp utan ett seriöst försök och det är det som är mitt mål 2013!
En som jag däremot har väldigt mycket förtroende för är gamla Maja. Hon må inte ha samma goda förutsättningar som Castor men hon gör alltid sitt bästa och skulle inte svika en i första taget! Hon kan helt fokusera på uppgiften och har inte alls samma problem som Castor. Detta var rätt uppenbart när vi tränade för Niklas i torsdags. I första gruppen så red jag Castor, Maja skrek på honom och han svarade vilket självklart inte underlättade för Mr.ofokuserad. När det sedan var Majas tur att träna och Castor ropade efter henne då total ignorerade hon honom och så har hon alltid varit! Lite ego kan tyckas, men det hela handlar om att när hon jobbar så jobbar hon och när hon inte jobbar då kan hon gnägga och ha sig. Helt logiskt egentligen! Undrar om man kan anordna en kurs mellan Castor och Maja eller om hon helt enkelt inte vill dela med sig av sin kompetens med risk för att han ska stiga i graderna. Vad hon isåfall inte vet är att ingen kan ta hennes plats, aldrig!
Om hon nu får hålla sig fräsch så ska jag nog tävla henne lite under nästa år och har redan börjat planera in olika tävlingar speciellt nu när jag har en annan plan för Castor fast han måste ut han med annars har jag väl ett extra helvete den dagen vi åker ut :)
tisdag 30 oktober 2012
"Comeback"
I söndags gjorde vi "comeback", jag och Maja. Efter 3,5 år i avelsbox och för en väldigt lång igångsättning så fick vi äntligen möjlighet att genomföra vårt uppsatta mål för 2012... Ja, vårt för Maja är såklart med i alla mina beslut ;).
Hade anmält oss till 1.00 och det är lite intressant att gamla Maja kastar jag mig iväg och rider 1.00 direkt men med Castor så är det det högsta vi gjort. Det är lite skillnad på tillit, men jag ska verkligen jobba för att få över det självförtroendet som jag har med Maja även när jag sitter på Castor! Det får väl bli vinterns mål :)
Hur som helst så tog vi det lite lugnt på framhoppningen, som vanligt med henne. Hoppar man för mycket finns risken att hon eldar på alldeles "to much" när vi väl är på banan sen, dessutom så var det rätt trångt i det lilla tältet i Filipstad så det passade bra att inte hoppa för mycket av flera anledningar.
Alla gavs möjlighet att hoppa fram två språng inne på banan sen, men jag valde att avstå... Kändes som vi kunde få häcken full med att klara oss helskinnad runt en vända, behöver ju inte lägga på en massa extra språng utöver :D!
När jag gick banan så hade jag vissa problem med att memorera in hinder nr3, ville hela tiden få fyran som trean och visst blev det ett problem för mig även till häst sedan! Vi gled över både ettan och tvåan för att sedan "vackert" galoppera utanför trean, men DÅ kom jag på mig... Tyvärr resulterade ju volten i fyra fel och dessutom lite tidsfel, men gamla Maja hoppade troget och faktiskt rätt OK runt hela banan felfritt! Lite synd på en riktig ryttarmiss då, fast fantastiskt roligt var det och det kan jag leva på rätt länge!
När vi tränade sist så valde jag att rida henne på Pelham och hon blir ju så frustrerad när man tar henne i munnen och kör bensprattel åt alla håll och kanter, men samtidigt så är det svårt att rida på Hackamore när hon inte är så stark i kroppen. Blir lätt att hon hänger sig på för mycket och då går det absolut inte att rida. Dock bestämde jag mig i lördags för att ändå ta Hackamore:et på tävlingen, ett beslut som var helt rätt! Hon var väldigt tillfreds, inga kast med huvudet rätt upp i vädret och faktiskt helt OK att rida på! Ja, ni förstår säkert på mitt uttalande att jag ÄR väldigt nöjd och det var så jävla roligt så det här kan jag leva på ett tag! I somras trodde jag att jag skulle få fatta ett väldigt tråkigt beslut gällande henne eftersom hon var så knackig i gången och stel i kroppen, men som i ett vingslag så vände allt och vi kan t.o.m. åka på en tävling.... Nu blir hon snart 20 år, men får hon bara hålla sig fräsch så ska nog inte det här vara sista tävlingen :)
Sist skrev jag lite om Castor och att han var lite konstig i gången några dagar (en vecka) i början på oktober och nu tror jag att jag vet vad det var. Han har fått lite mugg. Inte mycket, men han är väldigt öm på vänster fram och bak. Det har säkert gjort att han varit lite småhalt emellanåt. Muggen är inte mycket, på vänster fram så är det som en femkrona i storlek mitt i karleden men han var otroligt öm och reserverad när jag tog på honom!
Nu har han iallafall kännts väldigt bra och på torsdag är det träning. Och går allt som det ska så åker vi till Åmål på lördag, årets sista tävling! Om han inte känns som sig själv på torsdag så byter jag nog häst på lördag och tar med mig gamla tanten istället.
Hade anmält oss till 1.00 och det är lite intressant att gamla Maja kastar jag mig iväg och rider 1.00 direkt men med Castor så är det det högsta vi gjort. Det är lite skillnad på tillit, men jag ska verkligen jobba för att få över det självförtroendet som jag har med Maja även när jag sitter på Castor! Det får väl bli vinterns mål :)
Hur som helst så tog vi det lite lugnt på framhoppningen, som vanligt med henne. Hoppar man för mycket finns risken att hon eldar på alldeles "to much" när vi väl är på banan sen, dessutom så var det rätt trångt i det lilla tältet i Filipstad så det passade bra att inte hoppa för mycket av flera anledningar.
Alla gavs möjlighet att hoppa fram två språng inne på banan sen, men jag valde att avstå... Kändes som vi kunde få häcken full med att klara oss helskinnad runt en vända, behöver ju inte lägga på en massa extra språng utöver :D!
När jag gick banan så hade jag vissa problem med att memorera in hinder nr3, ville hela tiden få fyran som trean och visst blev det ett problem för mig även till häst sedan! Vi gled över både ettan och tvåan för att sedan "vackert" galoppera utanför trean, men DÅ kom jag på mig... Tyvärr resulterade ju volten i fyra fel och dessutom lite tidsfel, men gamla Maja hoppade troget och faktiskt rätt OK runt hela banan felfritt! Lite synd på en riktig ryttarmiss då, fast fantastiskt roligt var det och det kan jag leva på rätt länge!
När vi tränade sist så valde jag att rida henne på Pelham och hon blir ju så frustrerad när man tar henne i munnen och kör bensprattel åt alla håll och kanter, men samtidigt så är det svårt att rida på Hackamore när hon inte är så stark i kroppen. Blir lätt att hon hänger sig på för mycket och då går det absolut inte att rida. Dock bestämde jag mig i lördags för att ändå ta Hackamore:et på tävlingen, ett beslut som var helt rätt! Hon var väldigt tillfreds, inga kast med huvudet rätt upp i vädret och faktiskt helt OK att rida på! Ja, ni förstår säkert på mitt uttalande att jag ÄR väldigt nöjd och det var så jävla roligt så det här kan jag leva på ett tag! I somras trodde jag att jag skulle få fatta ett väldigt tråkigt beslut gällande henne eftersom hon var så knackig i gången och stel i kroppen, men som i ett vingslag så vände allt och vi kan t.o.m. åka på en tävling.... Nu blir hon snart 20 år, men får hon bara hålla sig fräsch så ska nog inte det här vara sista tävlingen :)
Sist skrev jag lite om Castor och att han var lite konstig i gången några dagar (en vecka) i början på oktober och nu tror jag att jag vet vad det var. Han har fått lite mugg. Inte mycket, men han är väldigt öm på vänster fram och bak. Det har säkert gjort att han varit lite småhalt emellanåt. Muggen är inte mycket, på vänster fram så är det som en femkrona i storlek mitt i karleden men han var otroligt öm och reserverad när jag tog på honom!
Nu har han iallafall kännts väldigt bra och på torsdag är det träning. Och går allt som det ska så åker vi till Åmål på lördag, årets sista tävling! Om han inte känns som sig själv på torsdag så byter jag nog häst på lördag och tar med mig gamla tanten istället.
torsdag 25 oktober 2012
Ullared....
Då har det årliga besöket på Ullared avklarats och det var fantastiskt, som vanligt! Det enda som svider är hålet i plånboken, men det är det värt :)
Jag är inte så jätte het på att handla hästsaker därnere, täcken är i och för sig fortfarande billigast där men när man inte ska ha det så finns det minst lika billigt på t.ex. Börjes eller mässor (Skaaaandivanium :))
Fast nu är julklapparna klara och det är fantastiskt att vara klar redan i oktober!
Det blev förstås en hel del andra inköp också och helt plötsligt är man mer pank än vanligt!
Några hästsaker blev det förstås, en ny grimma till Råttan som växt ur sin (tur att hon växer någonstans när nu höjden står still), några saltstenshållare etc. Men mest blev det klädinköp till barn och vuxna!
Maja gjorde comeback på hoppträning efter 3,5 års uppehåll. Det vore väl synd att säga att hon imponerade annat än med vilja och glädje trots ålder. Någon perfekt hoppträning lär hon aldrig genomföra, men det gör inget vi deltar iallafall :). Trots knackig form så ska vi ändå åka på tävling på söndag, ska bli fantastiskt kul och se hur mycket vi gör bort oss då! Fast det är samma som på träning, det gör inget...vi deltar iallafall! Och man kan alltid avbryta och gå ut om det är total katastrof... En säker livlina att använda sig av!
Castor har ju varit lite knackig en period, men känns nu fräsch igen och igång! Nästa vecka väntas det träning och sedan på söndagen tävling i Åmål. Så hoppas jag att det håller!
Jo, på Ullared så köpte jag ett nytt bett till lilla Råttan som nu ska bli ridhäst, men väl hemma så fick jag för mig att ge bettet till Castor istället och så fick det bli! Så nu har jag återigen inget bett till Råttan, men det blir en liten beställning till Börjes idag så då får det åka med! Har kommit på att det vore himla bra att ha en nittång hemma när skorna börjar småklonka lite och på Ullared fanns inga så därför blir det en liten beställning till Börjes, mycket trevligt!
Imorse sa Caroline att hon behöver en större ponny nu och att Zafira är för liten... Nu håller kanske inte jag med om att hon är för liten, men jag kan förstå att hon inte är så rolig att rida på! Vi får se om det är övergående eller om diskussionen fortsätter.....
Jag är inte så jätte het på att handla hästsaker därnere, täcken är i och för sig fortfarande billigast där men när man inte ska ha det så finns det minst lika billigt på t.ex. Börjes eller mässor (Skaaaandivanium :))
Fast nu är julklapparna klara och det är fantastiskt att vara klar redan i oktober!
Det blev förstås en hel del andra inköp också och helt plötsligt är man mer pank än vanligt!
Några hästsaker blev det förstås, en ny grimma till Råttan som växt ur sin (tur att hon växer någonstans när nu höjden står still), några saltstenshållare etc. Men mest blev det klädinköp till barn och vuxna!
Maja gjorde comeback på hoppträning efter 3,5 års uppehåll. Det vore väl synd att säga att hon imponerade annat än med vilja och glädje trots ålder. Någon perfekt hoppträning lär hon aldrig genomföra, men det gör inget vi deltar iallafall :). Trots knackig form så ska vi ändå åka på tävling på söndag, ska bli fantastiskt kul och se hur mycket vi gör bort oss då! Fast det är samma som på träning, det gör inget...vi deltar iallafall! Och man kan alltid avbryta och gå ut om det är total katastrof... En säker livlina att använda sig av!
Castor har ju varit lite knackig en period, men känns nu fräsch igen och igång! Nästa vecka väntas det träning och sedan på söndagen tävling i Åmål. Så hoppas jag att det håller!
Jo, på Ullared så köpte jag ett nytt bett till lilla Råttan som nu ska bli ridhäst, men väl hemma så fick jag för mig att ge bettet till Castor istället och så fick det bli! Så nu har jag återigen inget bett till Råttan, men det blir en liten beställning till Börjes idag så då får det åka med! Har kommit på att det vore himla bra att ha en nittång hemma när skorna börjar småklonka lite och på Ullared fanns inga så därför blir det en liten beställning till Börjes, mycket trevligt!
Imorse sa Caroline att hon behöver en större ponny nu och att Zafira är för liten... Nu håller kanske inte jag med om att hon är för liten, men jag kan förstå att hon inte är så rolig att rida på! Vi får se om det är övergående eller om diskussionen fortsätter.....
torsdag 11 oktober 2012
Vilken fantastisk tisdagsmorgon....
...jag fick, NOT!
Logistiken var lite kaos i tisdags pga att vi har frukostvecka på skolan vilket innebär att någon av oss måste infinna oss på skolan 6.30 och duka fram frukost till barnen. Denna morgon åkte Ola och tog med sig Caroline som hjälpreda!
Själv började jag 6.45, men då vi blev kvar 30 min längre dagen innan så frågade jag kollegan som också började 6.45 om det var ok att jag blir lite sen. Anledningen är att Christoffers skolbuss går kl.7.00 och jag ville att han skulle ha hunnit bli helt klar innan jag åkte. 6.45 sa jag hejdå till Christoffer och gick ut i till bilen. Direkt när jag öppnar dörren blir jag misstänksam mot varför min termosmugg ligger i sätet och “varför Ola varit inne i min bil och haft ner muggen”, ställer upp muggen och är precis på väg att sätta mig när jag ser att det måste funnits lite kaffe kvar i muggen. Går ur bilen och ser att Caroline har en jacka i baksätet, hemplockad från dagis, smutsig som ska tvättas. Perfekt att lägga i sätet.... Öppnar bakdörren och där sitter stallkatten, förstår då snabbt att det är hans om vält omkull muggen och att han måste suttit i bilen hela natten. Jag sa några väl valda ord till katt*#%¤” och lyfte ut honom i bilen. Han kan ha blivit väldigt upprörd över mitt ordval för ett, tu, tre så satt han som en huggorm i mitt vänstra lår varpå mitt ordval eskalerade till helt andra nivåer. När han väl släppte så såg jag att han gjort hål på mina tajts. Arg och muttrandes rusade jag in för att leta fram ett par andra, som tur är så handlar man ju mutcho kläder på Ullared och ett par likadana gick att fina i rentvättshögen. Då tyckte jag mig känna att tunikan jag hade var blöt och bad Christoffer kika... Jodå, mycket riktigt så hade jag självklart lyckats få lite av det där kaffet på min vit/svarta tröja och det blev därför även till att leta efter en ny tröja.
När jag var klar med mitt ombyte så konstaterade Christoffer att jag kunde låsa dörren själv för att det var ändå dags för honom att gå.... :)
Lite senare när jag berättade om händelsen för Ola så gav han ett annat perspektiv på situationen... Nisses! Han hade ju ändå suttit inlåst i bilen hela natten och sedan bli kallad fula ord och utslängd, inte konstigt att han blev förbannad på mig! psst... Han fick lite extra mat till kvällen ;)
I stallet har våra kära Serber äntligen kommit. Castor blev, som väntat, aningen kaxig och ville gärna platta till killen i boxen bredvid. Nu blir det ju inte så mycket “platta till” när man har ett galler emellan, men killarna hade lite diskussioner genom att visa hur starka tänder dom har i gallret. Och där blev det genast till att måla om vårt nya fina svartmålade galler, men det får bli till sommaren och då har dom förhoppningsvis slutat diskutera!
Söndagens tävling för Castor slutade med att vi fick stryka oss.... Tråkigt, men långt ifrån hela världen! Jag hoppade lite på ridbanan i fredagskväll och antingen så sträckte han sig då eller gjorde något i hagen dagen efter. Efter vårt lilla hopp-pass så var jag fortfarande inte säker på att vi skulle åka och hade bestämt mig för att ta ett skutt på lördagen också för att då bestämma mig, men jag behövde alltså aldrig fatta beslutet, Castor visade tydligt att åka skulle vi inte!
Det var i och för sig rätt skönt att ta det lugnt på söndagen, äta frukost i lugn och ro, lyssna på Mannheimer och Tengby..... Ett rätt gôtt söndagsnöje! Ofta så äter jag frukost och lyssnar på radion i bilen på väg mot tävling så att göra det hemma var riktigt härligt!
På fredagen fick även Maja hoppa lite, det måste ju vara rättvist! Hon blir så himla glad när hon får vara lite aktiv och trots att hon är otränad så hoppar hon snällt över det man styr henne mot, inga stora hinder förstås men har man inte hoppat ordentligt på några år så kan även 1 meter vara nog högt! Iallafall för matte.....
Idag hoppade vi också några språng efter markarbetet. Hon blir starkare och starkare vilket är påtagligt i galoppen. I vänster varv så är den helt OK nu (för att vara Maja förstås), men i höger så är den lite knackig och fortfarande svår att komma till arbete i. Vi kör mycket fattningar – avsaktningar för att stärka upp och det är väl bara att fortsätta arbetet forever...
Råttan med sin alldeles egna sadel, den första...
Råttan har däremot inte fått hoppa något, fast hon borde få löshoppa lite! Har inte riktigt kommit till skott med det än, men det kommer.. Även om man längtar efter att få se hur hon reagerar och hur det ser ut så är det svårt att hinna med allt på dygnets ljusa timmar. Man märker att vintern kryper allt närmre....
Förresten, för de som missat eller glömt (om det finns någon som KAN glömma) så är biljetterna till Världscupen i Gbg släppta! Hängde på låset den 19:e och trots att jag beställde före det stora släppet och var på hugget samma dag som vi som gjort intresseanmälan fick börja beställa så hamnade vi ändå på rad 25. Helt sjukt, fast det slumpas väl fram så provar man senare så kanske man hamnar på annan rad. Det var väldigt svårt att få den att välja om andra alternativ så det är mycket möjligt att det inte gick att få bättre?! Blev först erbjuden rad 2 tror jag, men det är lite för nära tycker jag. Ja, ja.. Det spelar liksom ingen roll egentligen, jag lär nog se allt från rad 25 också! Hotellet är förstås också bokat via Coopkortet. 1698:- för 2 personer, 2 nätter inkl frukost. Himla bra erbjudande det där! Vi bokade in oss på Grand Hotell Opera som ska, enligt min sambo som bott i Gbg ett antal år, ligga på nära gångavstånd från Skandinavium! Det kan tyckas lite hysteriskt att boka klart allt redan nu, men den här helgen är en helg som vi alltid har barnvakt och kan åka och bara rå oss själva i några dagar. Lyxkant på tillvaron! Vi delar den gärna med 10000-tals andra ;)
I år ska jag faktiskt göra något som jag inte gjort sedan invigningsåret... Jag ska till Globen! Eftersom Göteborg är heligt så får jag ta med Caroline till Globen istället, men gud vad de tar betalt för 1,5 timmes familjeföreställning. Mina förväntningar är skyhöga med tanke på priset, det ska blir intressant om föreställningen lever upp till dom! Jag återkommer i början av december!
Nu är det dags att slänga omkull sig, imorgon ska jag fram och tillbaka till Stockholm och därefter jobba kväll
onsdag 3 oktober 2012
I väntans tider...
Vi går i väntans tider på gården... Det ska komma två nya hästar till stallet, från Serbien. Men papprena verkar dröja och därmed även hästarna! Nu är det iallfall klart (det mesta) inför deras ankomst, ska bara bli intressant att se hur Castor välkomnar sin nya boxgranne... Det kan bli hur som helst, oddsen är nog 50/50.
Jag har haft lite ryggont sista veckan och lite extra hjälp med ridningen, vilket varit helt perfekt! Det är aldrig kul när man behöver ställa av några dagar och sedan köra igång igen. Nu är jag däremot tillbaka på ridbanan med fina diskussioner med min kära Castor. Jobba och gå framåt är ju såååååå överskattat :)
Råttan har haft sadel på sig, vilket inte medförde någon reaktion alls..... Kan vara oroväckande, men jag hoppas att det har med hennes coola personlighet att göra.
Hon har även börjat få ha regntäcke på sig ute, det är ju en del som kommer ner från skyn i dessa tider eller snarare detta år! Känns inte som det är så trevligt att dom drar på sig en massa onödiga förkylningar nu.
I helgen som var åkte vi (jag och Caroline) till Askersund för sista omgången med division 2-laget, det gick kanske inte toppenbra men det är väldigt kul att vi får ihop ett lag i klubben och vi har trevligt när vi är ute på tävlingar. På kvällen körde vi en gemensam avslutning på Katrinedalskrogen och smidde planer inför kommande säsong :)
Idag har jag gjort andra veterinärärenden än med häst.... Lilla Oliver, Christoffers kanin, har blivit av med "kulorna"! Inte en dag för tidigt! Han har varit bindgalen senaste veckorna och gjort allt för att komma ut ur sitt hägn för att hitta kärleken ute i det vilda!
Han har hoppat över väggen så den har vi fått höja, han försöker bita sönder gallret, han försöker ta sig upp över en boxvägg och man hör hur klorna repar väggen på vägen ner igen, han hoppar upp på fönsterbrädan och trycker sig mot fönstret och så fort vi öppnar dörren så försöker han så fint skutta förbi oss mot friheten.
Men NU är det förhoppningsvis snart slut med det när produktionen av de driftiga hormonerna upphör och han kanske kan bli en liten harmonisk kanin igen... Det återstår att se!
Nedan en trött Oliver som väntar på en vändning i livet ;)
Till helgen är det iallafall inplanerat tävling för mig och Castor, men jag har ännu inte bestämt mig om vi åker eller ej. Förberedelserna har inte varit de bästa och jag vet hur illa det kan bli när man inte är ordentligt förberedd ;)
Jag har haft lite ryggont sista veckan och lite extra hjälp med ridningen, vilket varit helt perfekt! Det är aldrig kul när man behöver ställa av några dagar och sedan köra igång igen. Nu är jag däremot tillbaka på ridbanan med fina diskussioner med min kära Castor. Jobba och gå framåt är ju såååååå överskattat :)
Råttan har haft sadel på sig, vilket inte medförde någon reaktion alls..... Kan vara oroväckande, men jag hoppas att det har med hennes coola personlighet att göra.
Hon har även börjat få ha regntäcke på sig ute, det är ju en del som kommer ner från skyn i dessa tider eller snarare detta år! Känns inte som det är så trevligt att dom drar på sig en massa onödiga förkylningar nu.
I helgen som var åkte vi (jag och Caroline) till Askersund för sista omgången med division 2-laget, det gick kanske inte toppenbra men det är väldigt kul att vi får ihop ett lag i klubben och vi har trevligt när vi är ute på tävlingar. På kvällen körde vi en gemensam avslutning på Katrinedalskrogen och smidde planer inför kommande säsong :)
Idag har jag gjort andra veterinärärenden än med häst.... Lilla Oliver, Christoffers kanin, har blivit av med "kulorna"! Inte en dag för tidigt! Han har varit bindgalen senaste veckorna och gjort allt för att komma ut ur sitt hägn för att hitta kärleken ute i det vilda!
Han har hoppat över väggen så den har vi fått höja, han försöker bita sönder gallret, han försöker ta sig upp över en boxvägg och man hör hur klorna repar väggen på vägen ner igen, han hoppar upp på fönsterbrädan och trycker sig mot fönstret och så fort vi öppnar dörren så försöker han så fint skutta förbi oss mot friheten.
Men NU är det förhoppningsvis snart slut med det när produktionen av de driftiga hormonerna upphör och han kanske kan bli en liten harmonisk kanin igen... Det återstår att se!
Nedan en trött Oliver som väntar på en vändning i livet ;)
Till helgen är det iallafall inplanerat tävling för mig och Castor, men jag har ännu inte bestämt mig om vi åker eller ej. Förberedelserna har inte varit de bästa och jag vet hur illa det kan bli när man inte är ordentligt förberedd ;)
måndag 24 september 2012
Nu sparkar vi liv i bloggen....
Oj, oj, oj.... vilken tid det gått sedan jag sist skrev något! Helt sjukt.... Jag som faktiskt gillar att skriva av mig och berätta saker har helt tappat stinget! MEN nu när jag uppnått den fantastiska siffran 40 känner jag att stinget kommer tillbaka och bloggen ska få nytt liv igen!
Självklart så kan jag aldrig resumera vad som hänt sista halvåret utan får bara dra lite kort vart vi står idag, hästarna och jag....
Sist jag skrev så hade jag min Milla, den lilla ponnyn som jag tog över förra hösten och som inte gick att peta på (bokstavligen) förrän hon kastade sig i bakväggen och skakade som ett asplöv. Vi kom så långt att jag ledde henne in och ut från hagen, vi åkte transport, hade hovslagare och veterinär hos oss utan större problem och fixade pass m.m. Sen kände jag att tiden började rinna iväg och det snart är dags för Råttan att börja arbetas med så när tillfället dök upp med en intresserad köpare så valde jag att dumpa priset och sälja henne. Det känns jättebra! Visst gjorde jag en förlust, rätt rejält, men det är inte allt och jag har förhoppningsvis växt som hästmänniska....
Råttan ja... Jo, hon har gått på bete sedan början på maj och har precis hämtats hem! Hon är fortfarande rätt omedveten om att stundens allvar närmar sig och att hon snart uppnår den fantastiska åldern av 3 år. D.v.s. att matte ska riskera liv och lem för att hålla sig kvar på ryggen och förhoppningsvis därefter kunna lära den unga damen något för framtiden! Fast jag vet inte om jag kommer riskera så väldigt mycket, Råttan är nämligen en rätt liten tjej vilket är helt otroligt med tanke på mamma Maja. Vi var iväg och verkade henne i förra veckan och då mätte hon fantastiska 155 cm... Nog för att jag ville ha en liten häst, men hon får gärna bli iallafall 160 innan hon slutar växa :)
Någon som mäter betydligt mer än 160 är 173 cm höge Castor.... Kungen som Caroline kallar honom! Vi har tagit det rätt lugnt i år och är fortfarande på våra låga höjder, men det känns helt OK! Vill inte stressa igenom något och det känns inte som att det är viktigt att hoppa höga hinder utan istället att det ska kännas rätt! Min tuffast puck med honom är att han är såååå ofantligt lat så huruvida han ska jobba eller "lalla" omkring har vi ofta diskussioner om. Nu börjar det rätta till sig tycker jag och det är ju så dags när säsongen nästan är slut :) fast vi har förhoppningsvis igen det nästa år!
Och så har vi gamla Maja då. Ett tag så var jag övertygad om att vi närmade oss slutet och i början på sommaren så pratade Ola och jag om att vi skulle nog boka en tid och åka iväg på en utredning för att se ifall vi ska låta saken ha sin gång! Men som i ett vingslag försvann hennes stapplande och hon trampar på i frisk takt igen. Vi har börjat kunna hoppa lite mer frekvent och man kan helt plötsligt kravställa i ridningen! Jag har t.o.m anmält oss till en tävling i slutet av oktober, mest för att det är så himla kul att ha ett mål med arbetet hemma sen är jag rätt övertygad om att resultatet kanske inte blir så bra, men har vi kul så är det ju helt klart värt det ändå.... :D
I dagarna kommer vi förhoppningsvis få två nya hästar i stallet och det har varit en väldigt hektisk tid med att iordningställa allt. Det är nämligen så att ponnyerna har fått flytta in i "lilla stallet" efter att vi renoverat, snickart och målat där. Jag tycker att det blev fräscht och tjejerna verkar trivas!
I "stora stallet" har vi byggt lite i sadelkammaren så att alla ska få varsitt utrymme och det är en del praktiska saker som återstår, men snart så är det klart och redo för alla att organisera sina saker i sitt eget utrymme!
Eftersom det händer en del och jag saknar skrivandet så har jag bestämt mig för att försöka hålla liv i detta forum igen.... Bilder på hästar, stall m.m. kommer inom kort... Tack för att ni läste ;)
Självklart så kan jag aldrig resumera vad som hänt sista halvåret utan får bara dra lite kort vart vi står idag, hästarna och jag....
Sist jag skrev så hade jag min Milla, den lilla ponnyn som jag tog över förra hösten och som inte gick att peta på (bokstavligen) förrän hon kastade sig i bakväggen och skakade som ett asplöv. Vi kom så långt att jag ledde henne in och ut från hagen, vi åkte transport, hade hovslagare och veterinär hos oss utan större problem och fixade pass m.m. Sen kände jag att tiden började rinna iväg och det snart är dags för Råttan att börja arbetas med så när tillfället dök upp med en intresserad köpare så valde jag att dumpa priset och sälja henne. Det känns jättebra! Visst gjorde jag en förlust, rätt rejält, men det är inte allt och jag har förhoppningsvis växt som hästmänniska....
Råttan ja... Jo, hon har gått på bete sedan början på maj och har precis hämtats hem! Hon är fortfarande rätt omedveten om att stundens allvar närmar sig och att hon snart uppnår den fantastiska åldern av 3 år. D.v.s. att matte ska riskera liv och lem för att hålla sig kvar på ryggen och förhoppningsvis därefter kunna lära den unga damen något för framtiden! Fast jag vet inte om jag kommer riskera så väldigt mycket, Råttan är nämligen en rätt liten tjej vilket är helt otroligt med tanke på mamma Maja. Vi var iväg och verkade henne i förra veckan och då mätte hon fantastiska 155 cm... Nog för att jag ville ha en liten häst, men hon får gärna bli iallafall 160 innan hon slutar växa :)
Någon som mäter betydligt mer än 160 är 173 cm höge Castor.... Kungen som Caroline kallar honom! Vi har tagit det rätt lugnt i år och är fortfarande på våra låga höjder, men det känns helt OK! Vill inte stressa igenom något och det känns inte som att det är viktigt att hoppa höga hinder utan istället att det ska kännas rätt! Min tuffast puck med honom är att han är såååå ofantligt lat så huruvida han ska jobba eller "lalla" omkring har vi ofta diskussioner om. Nu börjar det rätta till sig tycker jag och det är ju så dags när säsongen nästan är slut :) fast vi har förhoppningsvis igen det nästa år!
Och så har vi gamla Maja då. Ett tag så var jag övertygad om att vi närmade oss slutet och i början på sommaren så pratade Ola och jag om att vi skulle nog boka en tid och åka iväg på en utredning för att se ifall vi ska låta saken ha sin gång! Men som i ett vingslag försvann hennes stapplande och hon trampar på i frisk takt igen. Vi har börjat kunna hoppa lite mer frekvent och man kan helt plötsligt kravställa i ridningen! Jag har t.o.m anmält oss till en tävling i slutet av oktober, mest för att det är så himla kul att ha ett mål med arbetet hemma sen är jag rätt övertygad om att resultatet kanske inte blir så bra, men har vi kul så är det ju helt klart värt det ändå.... :D
I dagarna kommer vi förhoppningsvis få två nya hästar i stallet och det har varit en väldigt hektisk tid med att iordningställa allt. Det är nämligen så att ponnyerna har fått flytta in i "lilla stallet" efter att vi renoverat, snickart och målat där. Jag tycker att det blev fräscht och tjejerna verkar trivas!
I "stora stallet" har vi byggt lite i sadelkammaren så att alla ska få varsitt utrymme och det är en del praktiska saker som återstår, men snart så är det klart och redo för alla att organisera sina saker i sitt eget utrymme!
Eftersom det händer en del och jag saknar skrivandet så har jag bestämt mig för att försöka hålla liv i detta forum igen.... Bilder på hästar, stall m.m. kommer inom kort... Tack för att ni läste ;)
tisdag 10 april 2012
Riktigt skitväder... Och det ska det vara hela veckan tydligen, bara att vänja sig med andra ord! Hade tagit av täckena på hästarna nu när det varit flera plusgrader på dagarna, men nu åkte det på regntäcken iallafall! Dom är ju stelfrusna när man tar in dom och då har ändå mina fri tillgång till hösilage ute... Däremot så har inte Råttan och Milla (av förklarliga skäl) täcken på sig i hagen även om vädret är dåligt! Råttan ska ju faktiskt iväg på bete om fyra veckor och då blir det inga täcken så långt ögat når på flera månader :) . Men idag satte jag på både Råttan och Zafira varsitt ylletäcke när dom kom in så dom skulle torka lite snabbare och i samma veva fick jag ett infall att jag skulle prova få på ett täcke på Milla också.... När man väl bestämt sig i tanken så är det bara att göra't, så ut på gången med den skräckslagna som än en gång överraskade mig... Hon stod så snällt när jag la upp täcket, visst blev hon lite misstänksam men jag tog det lugnt och knäppte spännena. Helt plötsligt var hon en ponny med täcke på sig för första gången!!! Jag är helnöjd... Ända tills jag ska ta av det ikväll antar jag :)
Har hunnit avverka ett träningstillfälle sedan förra inlägget och himlens vad nyttigt det är! Kan man bara få in dom där små tipsen man får i sin ridning kanske man till slut kan få till det ;) ?
Nu har han tyvärr fått av sig en sko också därför har det blivit lite varsammare ridning på hemmaplan och även några vändor till ridhus, på torsdag har vi fått tid för pedikyr! Men nu är det så nära så det känns som om vi kunnat hålla igång OCH undvikit att bli ömma eller få hovböld denna gång! Är anmäld till tävling på söndag, om vi kommer iväg beror helt på möjligheten att hålla igång sist dagarna men det känns positivt!
Maja är fortfarande väldigt stel, vi gymnastiserar med mycket sidvärtsrörelser och stretchar ordentligt. Tycker att det blir rätt mycket bättre efter att man ridit en stund, men helt bra har det ännu inte blivit... Vi kämpar på och hoppas att det ordnar sig!
I påsk hade jag hela tre dagars ledigt, var super härligt... Spenderade några timmar på påsktävlingar och hejade på våra duktiga lag! Ponnylaget kom på den försmädliga första platsen utanför placering, fjärde! Men får förstås med sig fina poäng till kommande omgångar. Hästlaget bjöd på en spännande omgång när de hamnade i omhoppningen mot Örebro Ryttarteam. Här drog vi det kortaste strået när vi blev slagna med fem tiondelar! Men en fin andra placering och fina blå rosetter med sig hem slutade tävlingen med! Det ska bli superkul att fortsätta följa lagen i kommande omgångar!!!
Idag trotsar jag inget väder och lastar ingen häst, jag bjuder mig själv på en slappardag i soffan, det måste vi nog unna oss ibland även om det tar emot....
Har hunnit avverka ett träningstillfälle sedan förra inlägget och himlens vad nyttigt det är! Kan man bara få in dom där små tipsen man får i sin ridning kanske man till slut kan få till det ;) ?
Nu har han tyvärr fått av sig en sko också därför har det blivit lite varsammare ridning på hemmaplan och även några vändor till ridhus, på torsdag har vi fått tid för pedikyr! Men nu är det så nära så det känns som om vi kunnat hålla igång OCH undvikit att bli ömma eller få hovböld denna gång! Är anmäld till tävling på söndag, om vi kommer iväg beror helt på möjligheten att hålla igång sist dagarna men det känns positivt!
Maja är fortfarande väldigt stel, vi gymnastiserar med mycket sidvärtsrörelser och stretchar ordentligt. Tycker att det blir rätt mycket bättre efter att man ridit en stund, men helt bra har det ännu inte blivit... Vi kämpar på och hoppas att det ordnar sig!
I påsk hade jag hela tre dagars ledigt, var super härligt... Spenderade några timmar på påsktävlingar och hejade på våra duktiga lag! Ponnylaget kom på den försmädliga första platsen utanför placering, fjärde! Men får förstås med sig fina poäng till kommande omgångar. Hästlaget bjöd på en spännande omgång när de hamnade i omhoppningen mot Örebro Ryttarteam. Här drog vi det kortaste strået när vi blev slagna med fem tiondelar! Men en fin andra placering och fina blå rosetter med sig hem slutade tävlingen med! Det ska bli superkul att fortsätta följa lagen i kommande omgångar!!!
Idag trotsar jag inget väder och lastar ingen häst, jag bjuder mig själv på en slappardag i soffan, det måste vi nog unna oss ibland även om det tar emot....
fredag 30 mars 2012
Debuten är avklarad
Usch nu var det alldeles för länge sedan jag skrev något, det har ju hänt massor... Och man kan inte skriva om allt i efterhand så en del som hänt sista tiden kommer med andra ord aldrig bli officiellt här på bloggen, kan vara lika bra ;)
Hur som helst så har vi ju tävlingsdebuterat, jag och galna Castor! Nu är han faktiskt inte så galen längre, men han har gjort sig förtjänt av namnet och ännu inte riktigt förtjänat att få byta ut sitt smeknamn. Men denna tävling var iallafall ett steg i rätt riktning mot ett nytt smeknamn, han skötte sig jättebra OCH hoppade alla hinder så fin-fint! Ska faktiskt inte förringa den ritten för han kändes faktiskt riktigt bra, speciellt med den förutsättning vi hade med att inte vara helt igång ännu. Men en klass kan man hoppa om man bara tänker sig för på framridningen! Det slutade iallafall med en felfri ritt. Det i sig är roligt, men det slår inte känslan när det så där bara stämmer!
Nu har jag iallafall anmält oss till en tävling till, men väntar tills det blir utomhus, nu ska jag nöja mig med att han faktiskt gick bra inomhus och inte utmana ödet, eller utmana galningen om man så vill säga :)
Vi har också haft en träning sedan senaste inlägget och då kommer det där med att han inte är helt igång. Ett helt träningspass suger lite musten ur kroppen på dom när dom inte är riktigt igång även om man tar det lugnare än övriga på träningen. Han inledde jättebra, men sedan blev det allt lite jobbigt och då kommer det där att han inte riktigt kan ligga i ett bra tempo utan det blir lite av och på. Fast jag är i huvudsak nöjd med träningen, jag visste ju att han inte skulle orka ett helt pass och det kan jag bara skylla på mig själv!
I mitt förra inlägg så nämnde jag ju att grimman flög av på Milla och att jag hoppades på att få på den igen... För alla som missat mitt FB inlägg om att grimman är på igen så kan jag här skriva det igen... Ja, ni förstår säkert att jag är väldigt, väldigt nöjd med mig själv OCH Milla förstås. Jo, hon fick gå ut på gången och ställde sig då utanför Majas box, där lyckades jag på något vis få på grimman igen! Att dra den över öronen var inte att tala om, men jag fick ta den över nosryggen utan problem så jag knäppte upp nackstycket och sträckte mig sedan över mankammen och tog tag i grimman. Ska väl inte säga att det var helt problemfritt, men jag klarade mig helskinnad och hon har grimman på iallafall!
Även om vi fick en liten dust där så är hon förvånansvärt lätt att få tillbaka förtroendet på. Visst backar hon lite fortfarande när jag kommer in och ska ta henne, men nu har hon ändå kommit på att det är lite mysigt att stå och snosa lite. Så nu brukar hon sträcka sig och lukta lite på mig, främst i hår och ansikte. Visst var det här arbetet inte vad jag alls hade räknat med, men det är jävligt kul att se hur man kan få en så vild och ohanterad häst att ändå bli mer och mer foglig!
Hon har dessutom äntligen tagit ännu ett steg i rätt riktning mot att bli en laglydig häst! För 6 veckor sedan kom Karin hit för ID-koll, chipmärkning och vaccination. Det slutade med en enkel vaccination... Det var strax efter att jag hade börjat tagit henne själv i boxen, men med hjälp av linan. Karin tyckte vi skulle vänta lite så inte förtroendegraden minskade, vilket säkert var bra! Nu var Karin här för omvaccination och då kunde vi också chipmärka henne utan större problem. Karin fick t.o.m. klappa henne och ta på henne utan att hon freak:ade ut, bara det är ju fantastiskt! Fortsättning följer....
Imorgon ska iallafall Caroline åka och prova på sitt nya ridlekis. Det blir ju spännande, tyvärr får jag själv inte vara med eftersom jag ska vara överdomare på ÖFK’s hopptävlingar i helgen (låååånga dagar) men jag antar att jag kommer få en rapport direkt i anslutning till hemfärden!
Christoffer är våran egen lilla “Pelle” (Saltkråkan).... Alla djur är fina och man ska vara såååå gullig mot allt och alla, attans om jag säger något dumt om en fluga... Nä, så illa är det väl inte, men nu är det senaste (eller han har väl pratat om det ett år eller så) att han vill ha en kanin. Det är ju lite svårt att neka honom en kanin när vi har 5 hästar varav den ena har lillasyster lagt beslag på, 1 hund och 3 katter. Så jag tror vi blir med kanin (igen) den 17 april! Vi var nere på Arken Zoo idag och tittade i burarna och jag förklarade vikten av att man håller rent, ser till att det finns mat och framförallt alltid vatten i flaskan... Det förstod han till 100%, men sen tittade han på mig med sina blåa ögon, log och sa “men jag tror att du och pappa får hjälpa till lite grann, iallafall med att ta ut bajset....”. Vad ska jag säga när jag mockar skit hela morgonen, klart jag kan hjälpa till med en kaninbur också. Men vi kom överens om att han fick lov att vara med vid rengöringen iallafall :)
För den oinvigde kan jag väl säga att jag återupptar en “hobby” från tidigt 80-tal då vi skaffade våran första kanin (en dvärgkanin som var min), kort därefter kom det en till (en hane som var Kinas) och i samma veva den coolaste av dom alla, Skruttis. En fransk vädur på sådär en 5 kg som var storasyster Mias. Vi kunde inte så mycket om kaniner (uppenbarligen) och inom kort så hade vi vääääldigt många när Kinas lilla, lilla hane hade haft lite rajtan-tajtan med Mias Franska vädur... Som mest tror jag vi hade 13 kaniner samtidigt. Men den här gången kan jag lite mer och nu blir det en och blir det två så ska vi åka till veterinären och göra något permanent åt fortplantningen... Tur att man kan lära sig av sina misstag ändå :)
Nej, nu ska jag ladda batterier inför morgondagen.... Godnatt!
Hur som helst så har vi ju tävlingsdebuterat, jag och galna Castor! Nu är han faktiskt inte så galen längre, men han har gjort sig förtjänt av namnet och ännu inte riktigt förtjänat att få byta ut sitt smeknamn. Men denna tävling var iallafall ett steg i rätt riktning mot ett nytt smeknamn, han skötte sig jättebra OCH hoppade alla hinder så fin-fint! Ska faktiskt inte förringa den ritten för han kändes faktiskt riktigt bra, speciellt med den förutsättning vi hade med att inte vara helt igång ännu. Men en klass kan man hoppa om man bara tänker sig för på framridningen! Det slutade iallafall med en felfri ritt. Det i sig är roligt, men det slår inte känslan när det så där bara stämmer!
Nu har jag iallafall anmält oss till en tävling till, men väntar tills det blir utomhus, nu ska jag nöja mig med att han faktiskt gick bra inomhus och inte utmana ödet, eller utmana galningen om man så vill säga :)
Vi har också haft en träning sedan senaste inlägget och då kommer det där med att han inte är helt igång. Ett helt träningspass suger lite musten ur kroppen på dom när dom inte är riktigt igång även om man tar det lugnare än övriga på träningen. Han inledde jättebra, men sedan blev det allt lite jobbigt och då kommer det där att han inte riktigt kan ligga i ett bra tempo utan det blir lite av och på. Fast jag är i huvudsak nöjd med träningen, jag visste ju att han inte skulle orka ett helt pass och det kan jag bara skylla på mig själv!
I mitt förra inlägg så nämnde jag ju att grimman flög av på Milla och att jag hoppades på att få på den igen... För alla som missat mitt FB inlägg om att grimman är på igen så kan jag här skriva det igen... Ja, ni förstår säkert att jag är väldigt, väldigt nöjd med mig själv OCH Milla förstås. Jo, hon fick gå ut på gången och ställde sig då utanför Majas box, där lyckades jag på något vis få på grimman igen! Att dra den över öronen var inte att tala om, men jag fick ta den över nosryggen utan problem så jag knäppte upp nackstycket och sträckte mig sedan över mankammen och tog tag i grimman. Ska väl inte säga att det var helt problemfritt, men jag klarade mig helskinnad och hon har grimman på iallafall!
Även om vi fick en liten dust där så är hon förvånansvärt lätt att få tillbaka förtroendet på. Visst backar hon lite fortfarande när jag kommer in och ska ta henne, men nu har hon ändå kommit på att det är lite mysigt att stå och snosa lite. Så nu brukar hon sträcka sig och lukta lite på mig, främst i hår och ansikte. Visst var det här arbetet inte vad jag alls hade räknat med, men det är jävligt kul att se hur man kan få en så vild och ohanterad häst att ändå bli mer och mer foglig!
Hon har dessutom äntligen tagit ännu ett steg i rätt riktning mot att bli en laglydig häst! För 6 veckor sedan kom Karin hit för ID-koll, chipmärkning och vaccination. Det slutade med en enkel vaccination... Det var strax efter att jag hade börjat tagit henne själv i boxen, men med hjälp av linan. Karin tyckte vi skulle vänta lite så inte förtroendegraden minskade, vilket säkert var bra! Nu var Karin här för omvaccination och då kunde vi också chipmärka henne utan större problem. Karin fick t.o.m. klappa henne och ta på henne utan att hon freak:ade ut, bara det är ju fantastiskt! Fortsättning följer....
Imorgon ska iallafall Caroline åka och prova på sitt nya ridlekis. Det blir ju spännande, tyvärr får jag själv inte vara med eftersom jag ska vara överdomare på ÖFK’s hopptävlingar i helgen (låååånga dagar) men jag antar att jag kommer få en rapport direkt i anslutning till hemfärden!
Christoffer är våran egen lilla “Pelle” (Saltkråkan).... Alla djur är fina och man ska vara såååå gullig mot allt och alla, attans om jag säger något dumt om en fluga... Nä, så illa är det väl inte, men nu är det senaste (eller han har väl pratat om det ett år eller så) att han vill ha en kanin. Det är ju lite svårt att neka honom en kanin när vi har 5 hästar varav den ena har lillasyster lagt beslag på, 1 hund och 3 katter. Så jag tror vi blir med kanin (igen) den 17 april! Vi var nere på Arken Zoo idag och tittade i burarna och jag förklarade vikten av att man håller rent, ser till att det finns mat och framförallt alltid vatten i flaskan... Det förstod han till 100%, men sen tittade han på mig med sina blåa ögon, log och sa “men jag tror att du och pappa får hjälpa till lite grann, iallafall med att ta ut bajset....”. Vad ska jag säga när jag mockar skit hela morgonen, klart jag kan hjälpa till med en kaninbur också. Men vi kom överens om att han fick lov att vara med vid rengöringen iallafall :)
För den oinvigde kan jag väl säga att jag återupptar en “hobby” från tidigt 80-tal då vi skaffade våran första kanin (en dvärgkanin som var min), kort därefter kom det en till (en hane som var Kinas) och i samma veva den coolaste av dom alla, Skruttis. En fransk vädur på sådär en 5 kg som var storasyster Mias. Vi kunde inte så mycket om kaniner (uppenbarligen) och inom kort så hade vi vääääldigt många när Kinas lilla, lilla hane hade haft lite rajtan-tajtan med Mias Franska vädur... Som mest tror jag vi hade 13 kaniner samtidigt. Men den här gången kan jag lite mer och nu blir det en och blir det två så ska vi åka till veterinären och göra något permanent åt fortplantningen... Tur att man kan lära sig av sina misstag ändå :)
Nej, nu ska jag ladda batterier inför morgondagen.... Godnatt!
fredag 16 mars 2012
Tappad grimma...
Jobbade kväll igår och då brukar Ola ta in hästarna... När han hade gjort det fick det fantastiska beskedet att Milla fått av sig sin grimma... Nu sätts jag väl på prov hur tam jag fått henne, eller inte?! Det vore himla synd om jag inte får på den för nu har det gått väldigt bra sista tiden. Varje morgon går vi ut i grimskaft i hagen och hon blir lugnare och lugnare, tycker jag iallafall... Men om jag misslyckas nu med grimman så är det inte annat att göra än att bjuda hem lillasyster snart! Hon var ju duktig sist på att hänga runt halsen och leka värsta cowboyen, nu hoppas jag förstås att allt mitt arbete med Milla ska ha gett så pass bra resultat att jag får på den där förbenade grimman men man vet aldrig!
Castor och jag fortsätter att ha diskussioner även om jag tycker att det blir bättre och bättre, söndagens tävling i Askersund får väl bli en måttstock på om jag har rätt eller ej.... Idag ska vi iallafall åka till ridhus och få ett ordentligt pass och imorgon blir det uteritt!
Har kört en hel del galoppfattningar och avsaktningar ett tag så han ska bli lite starkare, tror att utebliven styrka och osmidighet är en del i hans istadighet men jag kanske bara inbillar mig?! Känns lite som om kroppen tar emot på honom ibland. Det är iallafall värt ett försök!
Har fått tjäl-lossning på ridbanan, ingen nyhet eftersom det händer varje år ändå blir man lika frustrerad varje gång. Idag tackade jag min lyckliga stjärna för att gårdsplanen är rätt stor så man kan rida på den istället. Man får liksom hitta på lite lösningar, ibland bra och ibland mindre bra!
Angående tävlingen på söndag så vet jag inte om jag ser fram emot den eller ej.. Men det skulle vara väldigt roligt om han kunde sköta sig denna gång! Och jag med för den delen... Nu har jag bara anmält honom till 80 cm, men han lär ha fullt upp ändå utan hinderhöjd! Känns bättre att iallafall ha lättare förutsättningar med hindren om vi nu kommer stöta på andra problem :)
Har iallafall tänkt så här att om han går bra på söndag så ska jag anmäla mig till en tävling jag kikat ut i april, om han går dåligt så ska jag vänta ett tag med tävlandet och ta upp det först när det känns som om jag fått mer rätsida på saker och ting. Det kan innebära att vi aldrig mer tävlar... ha, ha, ha....
Sista tre dagarna har jag faktiskt inte hunnit med Maja, känns inte riktigt så bra men hon överlever nog! Eller igår hade jag hunnit, men jag var så otroligt trött att jag faktiskt inte orkade. Men ikväll så ska vi ta ett pass igen! Skritta runt på ridbanan med Maja kan man göra utan att riskera något, det är värre när man ska trava och galoppera på Castor om han råkar trampa igenom någonstans... I skritt händer det ju inte så mycket!
Nu är betet till Råttan bokat! Hon åker tillbaka till Torps säteri även i år... Känns himla bra att ha hittat ett ställe som man känner sig trygg att lämna hästen på! Markägarna skickar ut regelbundna rapporter hur det går i flocken, bilder etc. och skulle det bli något så ringer dom direkt. Förra året fick Råttan lite utslag av flugbett eller något, direkt när knölarna kom på halsen så hörde dom av sig bara för att informera, skickade bilder på hur det såg ut o.s.v.
Så i början på maj bär det av för en låååång semester, men till hösten väntar allvaret :)
Castor och jag fortsätter att ha diskussioner även om jag tycker att det blir bättre och bättre, söndagens tävling i Askersund får väl bli en måttstock på om jag har rätt eller ej.... Idag ska vi iallafall åka till ridhus och få ett ordentligt pass och imorgon blir det uteritt!
Har kört en hel del galoppfattningar och avsaktningar ett tag så han ska bli lite starkare, tror att utebliven styrka och osmidighet är en del i hans istadighet men jag kanske bara inbillar mig?! Känns lite som om kroppen tar emot på honom ibland. Det är iallafall värt ett försök!
Har fått tjäl-lossning på ridbanan, ingen nyhet eftersom det händer varje år ändå blir man lika frustrerad varje gång. Idag tackade jag min lyckliga stjärna för att gårdsplanen är rätt stor så man kan rida på den istället. Man får liksom hitta på lite lösningar, ibland bra och ibland mindre bra!
Angående tävlingen på söndag så vet jag inte om jag ser fram emot den eller ej.. Men det skulle vara väldigt roligt om han kunde sköta sig denna gång! Och jag med för den delen... Nu har jag bara anmält honom till 80 cm, men han lär ha fullt upp ändå utan hinderhöjd! Känns bättre att iallafall ha lättare förutsättningar med hindren om vi nu kommer stöta på andra problem :)
Har iallafall tänkt så här att om han går bra på söndag så ska jag anmäla mig till en tävling jag kikat ut i april, om han går dåligt så ska jag vänta ett tag med tävlandet och ta upp det först när det känns som om jag fått mer rätsida på saker och ting. Det kan innebära att vi aldrig mer tävlar... ha, ha, ha....
Sista tre dagarna har jag faktiskt inte hunnit med Maja, känns inte riktigt så bra men hon överlever nog! Eller igår hade jag hunnit, men jag var så otroligt trött att jag faktiskt inte orkade. Men ikväll så ska vi ta ett pass igen! Skritta runt på ridbanan med Maja kan man göra utan att riskera något, det är värre när man ska trava och galoppera på Castor om han råkar trampa igenom någonstans... I skritt händer det ju inte så mycket!
Nu är betet till Råttan bokat! Hon åker tillbaka till Torps säteri även i år... Känns himla bra att ha hittat ett ställe som man känner sig trygg att lämna hästen på! Markägarna skickar ut regelbundna rapporter hur det går i flocken, bilder etc. och skulle det bli något så ringer dom direkt. Förra året fick Råttan lite utslag av flugbett eller något, direkt när knölarna kom på halsen så hörde dom av sig bara för att informera, skickade bilder på hur det såg ut o.s.v.
Så i början på maj bär det av för en låååång semester, men till hösten väntar allvaret :)
torsdag 8 mars 2012
Stackars Zafira...
Häromdagen bestämde jag mig för att det är dags att Milla ska ledas ut i hagen på morgonen, med viss gardering förstås så att vi går genom den befintliga avspärrningen ifall att…. Det kändes som att det skulle bli värt den lilla extra tid som det tar på morgonen då det ändå är en rutin som vi gör varje dag! Fram till dess så hade jag fortfarande inte kunnat ta henne utan att sätta fast lina i den bindring jag har i boxen och sedan kunnat bromsa upp hennes rumpa för att få fast henne. Låter konstigt kanske, men det har varit det mest odramatiska jag kunnat göra och hon har aldrig blivit rädd på något vis. Det hon gör är att backa undan och det är då linan hållt emot. Sagt och gjort, linan åkte fram och jag ”fångade” in henne. Tog med Castor som sällskap då det är det hon är van vid, men det blev lite rörigt när vi kom ut. Hon försökte backa undan, Castor märkte att det var något annorlunda och ville förstås lägga sin mule i blöt… Efter en liten stund tog hon några väl valda språng framåt och fick upp farten så jag tappade taget och ramlade i backen. Hon sprang iväg nöjd med grimskaftet hängande efter sig…. Suck! Det blev till att gå in igen i stallet med Castor, hon följde efter och sedan börja om. Tog då Råttan den gången eftersom det är ”bästa kompisen”, men eftersom det gick så bra förra gången så gjorde hon likadant igen (förstås) och jag ramlade i backen! Vid det här laget så var jag lite, lite smått irriterad men mest på mig själv. In med hästarna igen och sista gången fick hon lov att gå ut själv, då gick det bra! Dagen efter tänkte jag göra lite annorlunda igen, fråga inte varför… Tog med Castor ut, knäppte loss honom i avspärrningen varpå han ställde sig och petade i sig lite höstrån utanför logen. Jag och Milla gick ut i hagen, hon tog några plötsliga steg bakåt men inget dramatiskt, fast det räckte för att Castor skulle vakna upp ur sitt ätande och ta fart mot oss. Mitt fokus försvann då några sekunder från Milla vilket räckte för att hon återigen skulle kunna galoppera iväg…. FAST den här gången stog jag i alla fall på fötterna J. Så in med hästarna igen och göra om UTAN Castor! Sedan dess så har vi faktiskt gått ut varje morgon, bara Milla och jag, sen har jag knäppt loss henne och gått in tillbaka för att hämta Castor. Då traskar hon med men stannar i alla fall utanför stallet! Har faktiskt slutat att ha linan när jag tar henne, hon backar lite grann i boxen men stannar efter en stund och låter sig fångas!
Låter kanske fånigt för den som inte träffat denna lilla rädda ponny, men dom som har det förstår nog att jag är rätt nöjd över mitt arbete och mina framsteg!
Castors hosta har gett sig helt för ett tag sedan och vi är på G igen. I förrgår hade vi dock en riktig diskussion och jag blir så himla irriterad på honom när han inte kan ge sig utan måste bråka om allt! Igår försökte jag dock en liten annan metod och överdrev istället min positivitet när han gjorde rätt! Visst höll han ändå på en stund och satte sig på tvären, men passet blev i alla fall lite bättre. Även om jag vet att det blir bättre när man inte tappar humöret så kan man ibland inte låta bli, eller inte jag i alla fall!
Har ändå anmält oss till 80 cm i Askersund om 1,5 vecka bara för att få åka tillbaka och se om han sköter sig bättre den här gången, min plan är i alla fall att han ska det… Hoppas han har samma plan!
Maja är inte mycket att orda om, vi skrittar och gymnastiserar på ridbanan nästan varje dag. Hon är för övrigt inne på sin andra brunstomgång MEN nu tror jag att hon börjar inse att hon faktiskt är en ridhäst och inte ett avelssto?! Nu är hon nämligen inte alls lika välvilligt inställd till stackars Castor som inte fattar någonting längre och hennes box börjar se ut som den gjort senaste 17 åren… Tack gode gud!
Zafira har legat i hårdträning sen Caroline fick nya grejor från GHS. Senaste grejen är att rida samtidigt som mamma (när mamma sitter på ”snälla Maja”). I tisdags så fick dock Zafira höra att hon minsann inte lyssnar på Caroline… Caroline bestämde sig då för att sitta av och leda Zafira en stund. Efter 5 minuters vandrande runt på volten så bestämde sig Caroline för att Zafira återigen började lyssna och hon skulle rida lite till. Eftersom jag befann mig rätt högt upp i luften så försökte jag förklara att jag inte kan hjälpa henne upp, men det var inga problem hon skulle fixa det själv! Och så blev det, Zafira leddes fram till hindermaterialet på ridbanan och där kunde Caroline ta sig upp till stigbygeln och upp i sadeln. Riktigt företagsamt måste jag säga, tyvärr så glömde hon vissa viktiga saker så som att se till att tyglarna är inom räckhåll… Väl i sadeln så låg tyglarna ungefär 1 cm bakom öronen på Zafira, omöjliga att nå för en tjej på snart 4 år. Som tur var så kom storebror ut från grannhuset i samma veva så han kom till undsättning och hjälpte till med både tyglar och att få in fötter i stigbyglar. Sedan skrittade Caroline 20 meter och sen hade hon ridit klart! Herregud vilket sjå för den lilla biten… Fast hon gjorde det, inte illa men hon har väl lite envishet att brås på antar jag?!
Låter kanske fånigt för den som inte träffat denna lilla rädda ponny, men dom som har det förstår nog att jag är rätt nöjd över mitt arbete och mina framsteg!
Castors hosta har gett sig helt för ett tag sedan och vi är på G igen. I förrgår hade vi dock en riktig diskussion och jag blir så himla irriterad på honom när han inte kan ge sig utan måste bråka om allt! Igår försökte jag dock en liten annan metod och överdrev istället min positivitet när han gjorde rätt! Visst höll han ändå på en stund och satte sig på tvären, men passet blev i alla fall lite bättre. Även om jag vet att det blir bättre när man inte tappar humöret så kan man ibland inte låta bli, eller inte jag i alla fall!
Har ändå anmält oss till 80 cm i Askersund om 1,5 vecka bara för att få åka tillbaka och se om han sköter sig bättre den här gången, min plan är i alla fall att han ska det… Hoppas han har samma plan!
Maja är inte mycket att orda om, vi skrittar och gymnastiserar på ridbanan nästan varje dag. Hon är för övrigt inne på sin andra brunstomgång MEN nu tror jag att hon börjar inse att hon faktiskt är en ridhäst och inte ett avelssto?! Nu är hon nämligen inte alls lika välvilligt inställd till stackars Castor som inte fattar någonting längre och hennes box börjar se ut som den gjort senaste 17 åren… Tack gode gud!
Zafira har legat i hårdträning sen Caroline fick nya grejor från GHS. Senaste grejen är att rida samtidigt som mamma (när mamma sitter på ”snälla Maja”). I tisdags så fick dock Zafira höra att hon minsann inte lyssnar på Caroline… Caroline bestämde sig då för att sitta av och leda Zafira en stund. Efter 5 minuters vandrande runt på volten så bestämde sig Caroline för att Zafira återigen började lyssna och hon skulle rida lite till. Eftersom jag befann mig rätt högt upp i luften så försökte jag förklara att jag inte kan hjälpa henne upp, men det var inga problem hon skulle fixa det själv! Och så blev det, Zafira leddes fram till hindermaterialet på ridbanan och där kunde Caroline ta sig upp till stigbygeln och upp i sadeln. Riktigt företagsamt måste jag säga, tyvärr så glömde hon vissa viktiga saker så som att se till att tyglarna är inom räckhåll… Väl i sadeln så låg tyglarna ungefär 1 cm bakom öronen på Zafira, omöjliga att nå för en tjej på snart 4 år. Som tur var så kom storebror ut från grannhuset i samma veva så han kom till undsättning och hjälpte till med både tyglar och att få in fötter i stigbyglar. Sedan skrittade Caroline 20 meter och sen hade hon ridit klart! Herregud vilket sjå för den lilla biten… Fast hon gjorde det, inte illa men hon har väl lite envishet att brås på antar jag?!
onsdag 29 februari 2012
Shopping på hög nivå... eller låg?
Oj, vad mycket shopping det blev på mässan…. Jag som inte alls brukar handla så himla mycket fick fullkomligt frispel därinne och shoppade på som den värsta shopoholic:en! Tur att Anna var mitt sällskap, för där ligger jag alltid i lä… ;)
Men även om jag handlade mycket så var det väldigt mycket fynd också (om man nu kan rädda situationen med det?), handlade bl.a. ett Kiefferträns för 300:-, ett par säkerhetsstigbyglar till barnen för 199:- och 3 st ylletäcken för 350:- (totalt)… Sen blev det även 2 par ridbyxor, ett träns till ponnyn (som jag någon gång borde få på), en jacka, en fleecetröja m.m. Som sagt det spårade ur lite… :o
Tävlingarna var också bra, men världscupen ger jag inte många nickel för… Visst om det är mycket fel och få nollor i finalen men i en deltävling.. Nja, jag vet inte! Sjätteplatsen går till en med fyra fel i grundomgången, förvisso en svenska, men ändå… Maria Gretzer trodde på få nollor före klassen så det var nog en svårt utgångsläge, om det är samma banbyggare i finalen så får vi väl kanske bara en nolla…
Vi har i alla fall haft en kanonhelg! Kom ner i fredags vid lunch, checkade in på hotellet i Olskroken och tog spårvagnen till Avenyn. Där hittade vi ett ställe att äta lite på innan vi begav oss till Mässan J. Vi hade sedan biljetter till kvällstävlingarna och var tillbaka vid hotellet ca 23.00, sen sov vi småbarnsföräldrar gott hela natten.
På lördagen körde Anna och jag en powerwalk före frukosten (som var helt fantastisk för övrigt). Strax efter 10.00 anlände vi till Skandinavium och sedan spenderades hela dagen, mer eller mindre, där! Vi hade ”bara” biljetter till förmiddagens tävlingar, men Mässan finns ju liksom hela dagen J.
Eftersom det blev en hel del inköp även då så blev det färd tillbaka till Olskroken för att lämna alla påsar och sedan tillbaka till Avenyn för att äta på våran favoritrestaurang La Gondola. Ingen chansade utan tog vårt säkra kort Pasta Pappadelle med kyckling och kantarellsås… Kocken från förra året var nog kvar för det var precis lika gott som då! Mätta och nöjda kröp vi tillbaka till spårvagnen och åkte till hotellet, alla somnade direkt och det var svårt på båda rummen att avgöra vem som somnade före den andra!
Utvilade och ”pigga” tog vi en lite, lite senare promenad på söndagsmorgonen, vi hade inte biljetter till direkt på morgonen utan kunde ta det lite lugnare… Det är klart att Mässan var öppen så vi kunde ju inte ta det hur lugnt som helst, man kan ju missa ett bra erbjudande!
Efter powerwalk och härlig frukost checkade vi ut från hotellet, packade in ALLT i bilen men lät bilen stå kvar vid hotellet, tänkte att det antagligen skulle gå fortare att ta spårvagnen dit efteråt och sedan åka hem än att först leta parkeringsplats vid Skandinavium och sedan köa därifrån. Vi kunde också konstatera att det inte fanns alltför stort utrymme att handla mera, fast det är klart vid våra fötter kunde det allt få plats lite påsar! Och det fick det J, bl.a fick vi in 3 täcken, fyra schabrak, påsar med ridbyxor, träns och lite till… Finns det hjärterum så finns det påsplats!
Nu är det 14 månader till nästa gång och då är det världscupfinal! Sist det var final i Göteborg sålde vi våra biljetter som var inköpta ett år i förväg för vi fick tid för kejsarsnitt dagen innan tävlingarna skulle börja. Försökte förhala snittet till måndagen efter, men det ville dom inte gå med och det var nog tur. Såg flera höggravida därnere i år och jag riktigt led med dom när dom vankade runt inne på mässområdet, dessutom så hade jag sammandragningar när vi kom in på BB så Caroline hade kanske kikat ut i Göteborg annat fall?!
Vi fick ju något i gengäld som ingen världscuphoppning i världen kan mäta sig med J
I förra veckan så började Castor hosta lite så det lär bli ridfritt tills hostan är över helt så jag får motionera i på backen istället…
Men även om jag handlade mycket så var det väldigt mycket fynd också (om man nu kan rädda situationen med det?), handlade bl.a. ett Kiefferträns för 300:-, ett par säkerhetsstigbyglar till barnen för 199:- och 3 st ylletäcken för 350:- (totalt)… Sen blev det även 2 par ridbyxor, ett träns till ponnyn (som jag någon gång borde få på), en jacka, en fleecetröja m.m. Som sagt det spårade ur lite… :o
Tävlingarna var också bra, men världscupen ger jag inte många nickel för… Visst om det är mycket fel och få nollor i finalen men i en deltävling.. Nja, jag vet inte! Sjätteplatsen går till en med fyra fel i grundomgången, förvisso en svenska, men ändå… Maria Gretzer trodde på få nollor före klassen så det var nog en svårt utgångsläge, om det är samma banbyggare i finalen så får vi väl kanske bara en nolla…
Vi har i alla fall haft en kanonhelg! Kom ner i fredags vid lunch, checkade in på hotellet i Olskroken och tog spårvagnen till Avenyn. Där hittade vi ett ställe att äta lite på innan vi begav oss till Mässan J. Vi hade sedan biljetter till kvällstävlingarna och var tillbaka vid hotellet ca 23.00, sen sov vi småbarnsföräldrar gott hela natten.
På lördagen körde Anna och jag en powerwalk före frukosten (som var helt fantastisk för övrigt). Strax efter 10.00 anlände vi till Skandinavium och sedan spenderades hela dagen, mer eller mindre, där! Vi hade ”bara” biljetter till förmiddagens tävlingar, men Mässan finns ju liksom hela dagen J.
Eftersom det blev en hel del inköp även då så blev det färd tillbaka till Olskroken för att lämna alla påsar och sedan tillbaka till Avenyn för att äta på våran favoritrestaurang La Gondola. Ingen chansade utan tog vårt säkra kort Pasta Pappadelle med kyckling och kantarellsås… Kocken från förra året var nog kvar för det var precis lika gott som då! Mätta och nöjda kröp vi tillbaka till spårvagnen och åkte till hotellet, alla somnade direkt och det var svårt på båda rummen att avgöra vem som somnade före den andra!
Utvilade och ”pigga” tog vi en lite, lite senare promenad på söndagsmorgonen, vi hade inte biljetter till direkt på morgonen utan kunde ta det lite lugnare… Det är klart att Mässan var öppen så vi kunde ju inte ta det hur lugnt som helst, man kan ju missa ett bra erbjudande!
Efter powerwalk och härlig frukost checkade vi ut från hotellet, packade in ALLT i bilen men lät bilen stå kvar vid hotellet, tänkte att det antagligen skulle gå fortare att ta spårvagnen dit efteråt och sedan åka hem än att först leta parkeringsplats vid Skandinavium och sedan köa därifrån. Vi kunde också konstatera att det inte fanns alltför stort utrymme att handla mera, fast det är klart vid våra fötter kunde det allt få plats lite påsar! Och det fick det J, bl.a fick vi in 3 täcken, fyra schabrak, påsar med ridbyxor, träns och lite till… Finns det hjärterum så finns det påsplats!
Nu är det 14 månader till nästa gång och då är det världscupfinal! Sist det var final i Göteborg sålde vi våra biljetter som var inköpta ett år i förväg för vi fick tid för kejsarsnitt dagen innan tävlingarna skulle börja. Försökte förhala snittet till måndagen efter, men det ville dom inte gå med och det var nog tur. Såg flera höggravida därnere i år och jag riktigt led med dom när dom vankade runt inne på mässområdet, dessutom så hade jag sammandragningar när vi kom in på BB så Caroline hade kanske kikat ut i Göteborg annat fall?!
Vi fick ju något i gengäld som ingen världscuphoppning i världen kan mäta sig med J
I förra veckan så började Castor hosta lite så det lär bli ridfritt tills hostan är över helt så jag får motionera i på backen istället…
tisdag 21 februari 2012
Pay'n jump, gala och Göteborg...
I onsdags kom Karin för att vaccinera och ID-kolla Milla, men vi bestämde att ID-kollen får vänta några veckor till… Risken finns väl att jag aldrig mer får tag på henne om vi trycker in kanylen med chipet i halsen på henne! Så denna gång fick hon öva sig inför vad som komma skall med en mindre kanyl och spruta med vaccin, det gick jättebra!
Det känns som om det går framåt med henne i rätt rask takt nu, fast visst är hon fortfarande rädd av sig och det är inte det lättaste att få tag på henne i boxen. En stor fördel är dock att hon är så himla snäll att hon inte försöker sparkas eller på andra dumma vis försöka komma undan. Har börjat med att jag tar i grimman på henne och då lättar hon lite i fram, men direkt när hon känner att jag håller i så går hon ner igen….
Maja skrittar jag runt på, flyttar lite sidvärts, kollar att start och stopp fungerar… Basic med andra ord. För er som inte hört så mycket om Maja så ska jag försöka göra en kort version av hennes fysiska motgångar… Som 7/8-åring började hon linka lite i höger fram när man travade, inte hela tiden men till och från. Kollade henne med både böjprov, bedövningar av leder och röntgen, men det fanns inga fel. Till slut hamnade vi på SLU för scintigrafi-röntgen. Med risk för att få uttömmande svar från mer expertis så kan man väl kortfattat säga att hästen får kontrastvätska i sig och sedan utförs en mycket mer detaljerad röntgen. Vid denna tidpunkt så var det Uppsala (SLU) som var närmaste ställe som utförde denna röntgen och det var bara att åka dit. Inte heller detta visade på annat än normala förändringar för en häst i hennes ålder.
Det bestämdes då att hon skulle vila i fyra månader och om hon inte var bra efter det så fanns det inte annat att göra än att döma ut henne… En 8-åring?!
Hur som helst så fick Maja sin vila och jag hade den sommaren Mischa (Majas första dotter) att träna och tävla. Under den tiden så funderade jag mycket på Maja och hennes fysik, när saker och ting uppkommit m.m. Jag kom fram till att vi måste ändra ridningen! Som så ofta när man stöter på problem med sin häst så handlar det ju ofta om hur vi rider dom, på vilket vis, hur mycket etc.
När det så blev dags för igångsättning så var det många, långa skrittpass med skänkelvikning, bakdelsvändningar o.s.v. allt för att mjuka upp hennes stora kropp. Efter att vi hållt på sådär i några månader så började jag trava och då var hältan som bortblåst. Den har kommit tillbaka under långa vilotider (graviditeter, fölningar..), men numera vet jag ju att det bara är att skritta på, gympa henne lite och så har det hittills alltid försvunnit. Cavalettibommar är ett annat bra sätt för henne att mjuka upp kroppen och Majas kropp är ju rätt stor så det tar lite tid att mjuka upp alla leder och muskler :o
Nu har dock Maja haft sitt längsta avbrott någonsin, räknade ut häromdagen att i maj är det 3 år sedan vi gjorde vår sista tävling och sedan har hon fått två föl (2010 och 2011) så om vi även denna gång lyckas få ordning på kroppen återstår att se. Maja är ingen häst som gillar att stå utan gillar att jobba och därför vore det mycket mer kvalité att kunna fortsätta jobba henne några år till!
Däremot så har jag funderat nu i några veckor om hästar kan bli senila på ålderns höst :)? Skämt åsido, men jag har haft Maja sedan hon var unghäst (2 år) och hon har aldrig visat några bra tecken på brunst! Vi har fått åkt till hingsthållare på vinst och förlust för att kolla med ultraljud.
Dessutom så är hon oerhört renlig av sig i boxen, man bajsar i ett hörn på hög och kissar i ett annat och aldrig går man i något som lämnat kroppen… MEN nu så har hon brunstat i två veckor, är helt galen i Castor, kan inte ens gå förbi honom i stallet utan måste stanna på gången och skvätta… Min Maja? Helt otroligt!!! Dessutom så skiter hon lite varstans i boxen, går runt i det och verkar inte alls bry sig om vart man lämnar sina avtryck??? Jag hoppas den gamla Maja kommer tillbaka nu när hon rids och när hon någon gång slutar brunsta…
Castor och jag har som vanligt mest haft diskussioner sista tiden, men som jag nämnde här ovan så måste man någon gång rannsaka sig själv och hur man rider. Vet inte om jag egentligen gjort något annat än vad jag fått tips om, men jag måste nog vara lite mjukare mot killen… Han är nog inte så hård som man kan tro, fast jag vet att han använder sig av hysteri ibland för att komma undan ska dock inte räkna med att han gör det hela tiden! Svår vågskål det där och jag har ju tidigare inte haft någon häst som varit så skarp förut, men man lär sig hela tiden!
I söndags åkte vi i alla fall till ridhus för att få galoppera lite och ta något språng. Han skötte sig jättebra för att inte säga utmärkt och han riktigt njöt av att kunna galoppera på utan att behöva känna is under hovarna, matte var också rätt trygg med att kunna släppa på lite till skillnad från ridbanan hemma!
Idag har vi varit till Askersund på Pay’n Jump! Vi var inte riktigt redo egentligen rent konditionsmässigt eller träningsmässigt, men jag tror ändå det var nyttigt… Man får tänka lite på hur man lägger upp framridningen och vilka krav man ställer så det inte blir orimligt för honom! Hur det gick? Jo, vi gjorde nog bort oss lite grann, men det bjuder jag på... Först ville han inte gå fram alls, sen ville han inte hoppa fram (man fick hoppa två hinder inne på banan) för att sedan tveksamt bjuda till lite mer. På femman ville han svänga åt vänster, mot utgången, medans jag hade färdriktning höger. Ja, ni förstår att det kunde gå precis hur som helst, men jag lyckades klamra mig fast och sedan tog orken helt slut på båda två, anridningen till sexan blev ju riktigt illa med tanke på att jag var nära att spotta sand så där kom vårt första stopp, sedan tog vi oss över det och sjuan i ett svep för att sedan vilja gå mot utgången igen och dog helt mot åttan. Efter det hade han svårt att komma igång i galopp och jag var helt slut själv, men på andra försöket tog vi oss ändå över även det. MAO två stopp och nära backen var det idag, men runt kom vi och han fick ge sig :D!
Kändes bra att kunna åka dit idag eftersom dom har en tävling i samma ridhus om en månad så nu hade vi lite möjlighet att se stället, ridhus och hinder i förväg om vi nu kommer iväg dit nästa tillfälle.
Syftet med resan idag var ju att få en möjlighet att ta ur honom istadigheten och jag tycker nog att vi iallafall uppnådde syftet även om det inte var perfekt. Hade det varit perfekt så hade jag å andra sidan inte fått bråka lite med hans istadighet...
En annan trevlig händelse som varit senaste veckan är att jag i torsdags bytte ut täckjacka, termobyxor och Graningekängor mot den lilla svarta klänningen och pumps för att bege mig mot huvudstaden och Viasat Sales Award. Ett jättetrevligt arrangemang där vi blev bjudna på resa till Stockholm, hotell, besök på MTG-huset med lite kändisar och sedan middag på Münchenbryggeriet….
Fast morgonen efter vaknade jag 6.20, var väl inställd på att fodra hästar men det var dåligt med sådana på Hotell Clarion Sign…. Istället kunde vi ta en riktigt lång, härlig hotellfrukost. Inget ont som inte har något gott med sig!
På fredag bär det av för den årliga trippen till Göteborg och Skandinavium! Äntligen… Det är en riktig höjdpunkt för oss (jag och sambo) när vi kan boka in hotell och bara vara i tre dagar! Även om vi gjort denna tripp redan innan vi fick barn så är det ännu mer uppskattat nu när vi bara kan rå oss själva i några dagar. Att vi dessutom har en stor mässa och trevliga tävlingar att besöka är ett stort plus, för mig i alla fall ;)
Det känns som om det går framåt med henne i rätt rask takt nu, fast visst är hon fortfarande rädd av sig och det är inte det lättaste att få tag på henne i boxen. En stor fördel är dock att hon är så himla snäll att hon inte försöker sparkas eller på andra dumma vis försöka komma undan. Har börjat med att jag tar i grimman på henne och då lättar hon lite i fram, men direkt när hon känner att jag håller i så går hon ner igen….
Maja skrittar jag runt på, flyttar lite sidvärts, kollar att start och stopp fungerar… Basic med andra ord. För er som inte hört så mycket om Maja så ska jag försöka göra en kort version av hennes fysiska motgångar… Som 7/8-åring började hon linka lite i höger fram när man travade, inte hela tiden men till och från. Kollade henne med både böjprov, bedövningar av leder och röntgen, men det fanns inga fel. Till slut hamnade vi på SLU för scintigrafi-röntgen. Med risk för att få uttömmande svar från mer expertis så kan man väl kortfattat säga att hästen får kontrastvätska i sig och sedan utförs en mycket mer detaljerad röntgen. Vid denna tidpunkt så var det Uppsala (SLU) som var närmaste ställe som utförde denna röntgen och det var bara att åka dit. Inte heller detta visade på annat än normala förändringar för en häst i hennes ålder.
Det bestämdes då att hon skulle vila i fyra månader och om hon inte var bra efter det så fanns det inte annat att göra än att döma ut henne… En 8-åring?!
Hur som helst så fick Maja sin vila och jag hade den sommaren Mischa (Majas första dotter) att träna och tävla. Under den tiden så funderade jag mycket på Maja och hennes fysik, när saker och ting uppkommit m.m. Jag kom fram till att vi måste ändra ridningen! Som så ofta när man stöter på problem med sin häst så handlar det ju ofta om hur vi rider dom, på vilket vis, hur mycket etc.
När det så blev dags för igångsättning så var det många, långa skrittpass med skänkelvikning, bakdelsvändningar o.s.v. allt för att mjuka upp hennes stora kropp. Efter att vi hållt på sådär i några månader så började jag trava och då var hältan som bortblåst. Den har kommit tillbaka under långa vilotider (graviditeter, fölningar..), men numera vet jag ju att det bara är att skritta på, gympa henne lite och så har det hittills alltid försvunnit. Cavalettibommar är ett annat bra sätt för henne att mjuka upp kroppen och Majas kropp är ju rätt stor så det tar lite tid att mjuka upp alla leder och muskler :o
Nu har dock Maja haft sitt längsta avbrott någonsin, räknade ut häromdagen att i maj är det 3 år sedan vi gjorde vår sista tävling och sedan har hon fått två föl (2010 och 2011) så om vi även denna gång lyckas få ordning på kroppen återstår att se. Maja är ingen häst som gillar att stå utan gillar att jobba och därför vore det mycket mer kvalité att kunna fortsätta jobba henne några år till!
Däremot så har jag funderat nu i några veckor om hästar kan bli senila på ålderns höst :)? Skämt åsido, men jag har haft Maja sedan hon var unghäst (2 år) och hon har aldrig visat några bra tecken på brunst! Vi har fått åkt till hingsthållare på vinst och förlust för att kolla med ultraljud.
Dessutom så är hon oerhört renlig av sig i boxen, man bajsar i ett hörn på hög och kissar i ett annat och aldrig går man i något som lämnat kroppen… MEN nu så har hon brunstat i två veckor, är helt galen i Castor, kan inte ens gå förbi honom i stallet utan måste stanna på gången och skvätta… Min Maja? Helt otroligt!!! Dessutom så skiter hon lite varstans i boxen, går runt i det och verkar inte alls bry sig om vart man lämnar sina avtryck??? Jag hoppas den gamla Maja kommer tillbaka nu när hon rids och när hon någon gång slutar brunsta…
Castor och jag har som vanligt mest haft diskussioner sista tiden, men som jag nämnde här ovan så måste man någon gång rannsaka sig själv och hur man rider. Vet inte om jag egentligen gjort något annat än vad jag fått tips om, men jag måste nog vara lite mjukare mot killen… Han är nog inte så hård som man kan tro, fast jag vet att han använder sig av hysteri ibland för att komma undan ska dock inte räkna med att han gör det hela tiden! Svår vågskål det där och jag har ju tidigare inte haft någon häst som varit så skarp förut, men man lär sig hela tiden!
I söndags åkte vi i alla fall till ridhus för att få galoppera lite och ta något språng. Han skötte sig jättebra för att inte säga utmärkt och han riktigt njöt av att kunna galoppera på utan att behöva känna is under hovarna, matte var också rätt trygg med att kunna släppa på lite till skillnad från ridbanan hemma!
Idag har vi varit till Askersund på Pay’n Jump! Vi var inte riktigt redo egentligen rent konditionsmässigt eller träningsmässigt, men jag tror ändå det var nyttigt… Man får tänka lite på hur man lägger upp framridningen och vilka krav man ställer så det inte blir orimligt för honom! Hur det gick? Jo, vi gjorde nog bort oss lite grann, men det bjuder jag på... Först ville han inte gå fram alls, sen ville han inte hoppa fram (man fick hoppa två hinder inne på banan) för att sedan tveksamt bjuda till lite mer. På femman ville han svänga åt vänster, mot utgången, medans jag hade färdriktning höger. Ja, ni förstår att det kunde gå precis hur som helst, men jag lyckades klamra mig fast och sedan tog orken helt slut på båda två, anridningen till sexan blev ju riktigt illa med tanke på att jag var nära att spotta sand så där kom vårt första stopp, sedan tog vi oss över det och sjuan i ett svep för att sedan vilja gå mot utgången igen och dog helt mot åttan. Efter det hade han svårt att komma igång i galopp och jag var helt slut själv, men på andra försöket tog vi oss ändå över även det. MAO två stopp och nära backen var det idag, men runt kom vi och han fick ge sig :D!
Kändes bra att kunna åka dit idag eftersom dom har en tävling i samma ridhus om en månad så nu hade vi lite möjlighet att se stället, ridhus och hinder i förväg om vi nu kommer iväg dit nästa tillfälle.
Syftet med resan idag var ju att få en möjlighet att ta ur honom istadigheten och jag tycker nog att vi iallafall uppnådde syftet även om det inte var perfekt. Hade det varit perfekt så hade jag å andra sidan inte fått bråka lite med hans istadighet...
En annan trevlig händelse som varit senaste veckan är att jag i torsdags bytte ut täckjacka, termobyxor och Graningekängor mot den lilla svarta klänningen och pumps för att bege mig mot huvudstaden och Viasat Sales Award. Ett jättetrevligt arrangemang där vi blev bjudna på resa till Stockholm, hotell, besök på MTG-huset med lite kändisar och sedan middag på Münchenbryggeriet….
Fast morgonen efter vaknade jag 6.20, var väl inställd på att fodra hästar men det var dåligt med sådana på Hotell Clarion Sign…. Istället kunde vi ta en riktigt lång, härlig hotellfrukost. Inget ont som inte har något gott med sig!
På fredag bär det av för den årliga trippen till Göteborg och Skandinavium! Äntligen… Det är en riktig höjdpunkt för oss (jag och sambo) när vi kan boka in hotell och bara vara i tre dagar! Även om vi gjort denna tripp redan innan vi fick barn så är det ännu mer uppskattat nu när vi bara kan rå oss själva i några dagar. Att vi dessutom har en stor mässa och trevliga tävlingar att besöka är ett stort plus, för mig i alla fall ;)
måndag 13 februari 2012
Helgens uppdatering...
Vilken helg….. Den inleddes med en konstig fredag då jag först började 6.45 men fick sedan åka hem vid 10.15 för att vi inte hade någon på driften under fredagskvällen. På väg hem svängde jag förbi Ö&B för att köpa de där efterlängtade skridskorna till Caroline!
Sen blev det speedat schema med stall och ridning, umgås lite med barnen för att sedan åka iväg igen. Innan jag skulle vara tillbaka på jobbet skulle jag få lite laser på mitt knä som krånglat till och från under några veckor, hoppas jättemycket på att detta fixar vad som nu är fel…. :).
Efter jobbet blev det mys med lite gott framför TV:n…
Lördagen var avvikt för städning! Kan tyckas tråkigt som lördagsnöje, men för mig är det härligt att kunna ta mig tiden och fixa hemma. Under veckorna hinner man knappt med något.
Innan jag drog igång med dammsugaren bokade vi äntligen den där efterlängtade resan till Grekland! Kul att åka någonstans där man aldrig varit förut (Kreta). Hittade ett mysigt hotell, 150 meter från stranden. Hotellet har förutom pool och barnpool även en härlig lekplats för barnen så det borde bli toppen!!!
Efter frukost tog Ola med sig våra barn och ett bonusbarn bort till Lonnhyttan för lite skridskoåkning så jag skulle få städa ifred, svårt att röja undan leksaker med barnen runt benen… Efter skridskoåkning dröjde dom ut på tiden ytterligare till barnens förtjusning med ett besök på McDonalds!
Själv hann jag under denna tid fixa iordning barnens rum, dockvrån och stora rummet på övervåningen. Olas och mitt rum samt nedervåning fick sig sedan en omgång efter att dom kommit hem så nu är allt klart eller det finns ju alltid mer att göra, men nu är det i alla fall städat i dessa utrymmen :)
Tog dock en paus precis när dom kommit hem och fixade stallet. Ridningen fick däremot stå tillbaka denna dag till förmån för städning, men Milla fick sig sin sedvanliga promenad! Hur sedavanligt saker och ting nu kan bli på en vecka?! Hon tycker det är oerhört obehagligt när jag kommer över på ”fel” sida däremot vänster sida går rätt bra nu och hon accepterar det hyffsat. Därmed inte sagt att hon gillar det, men det kommer kanske det med till slut?!
Söndagen inleddes med en liten tripp till Fjugesta direkt efter att hästarna var utsläppta och jag ätit frukost. Dagens inköp var korn som ska räcka en liten tid framöver. Otroligt skönt att få hem ett lager så man klarar sig ett tag!
Efter detta blev det mockning och en promenad med Caroline och Zafira. Jag får rida min häst om hon får rida sin först! Det börjas i tid med kraven…..
Castor hade nog vaknat lite på fel sida igår för helt plötsligt så kunde han inte galoppera i höger galopp utan att byta till korsgalopp i ett?! Efter en stunds tragglande kom dock minnet tillbaka på honom och han kom plötsligt ihåg hur man gjorde, är det inte märkligt?
På kvällen gjorde jag äntligen DET! Red Maja alltså… Efter 1,5 års uppehåll var jag uppe på ryggen igen! Det är lite som att komma hem, man finner sig snabbt på plats. Men Maja är förstås jättestel och det kommer nog ta sin tid att mjukna upp den stora kroppen, om det överhuvudtaget är möjligt! Men man måste ju försöka i alla fall!
Och Milla fick förstås sin promenad igen så denna dag var det bara Råttan som fick vara ifred och så ska det väl vara ett tag till…. Hon får passa på att njuta av lugnet så länge hon nu kan, till hösten händer det grejor....
Sen blev det speedat schema med stall och ridning, umgås lite med barnen för att sedan åka iväg igen. Innan jag skulle vara tillbaka på jobbet skulle jag få lite laser på mitt knä som krånglat till och från under några veckor, hoppas jättemycket på att detta fixar vad som nu är fel…. :).
Efter jobbet blev det mys med lite gott framför TV:n…
Lördagen var avvikt för städning! Kan tyckas tråkigt som lördagsnöje, men för mig är det härligt att kunna ta mig tiden och fixa hemma. Under veckorna hinner man knappt med något.
Innan jag drog igång med dammsugaren bokade vi äntligen den där efterlängtade resan till Grekland! Kul att åka någonstans där man aldrig varit förut (Kreta). Hittade ett mysigt hotell, 150 meter från stranden. Hotellet har förutom pool och barnpool även en härlig lekplats för barnen så det borde bli toppen!!!
Efter frukost tog Ola med sig våra barn och ett bonusbarn bort till Lonnhyttan för lite skridskoåkning så jag skulle få städa ifred, svårt att röja undan leksaker med barnen runt benen… Efter skridskoåkning dröjde dom ut på tiden ytterligare till barnens förtjusning med ett besök på McDonalds!
Själv hann jag under denna tid fixa iordning barnens rum, dockvrån och stora rummet på övervåningen. Olas och mitt rum samt nedervåning fick sig sedan en omgång efter att dom kommit hem så nu är allt klart eller det finns ju alltid mer att göra, men nu är det i alla fall städat i dessa utrymmen :)
Tog dock en paus precis när dom kommit hem och fixade stallet. Ridningen fick däremot stå tillbaka denna dag till förmån för städning, men Milla fick sig sin sedvanliga promenad! Hur sedavanligt saker och ting nu kan bli på en vecka?! Hon tycker det är oerhört obehagligt när jag kommer över på ”fel” sida däremot vänster sida går rätt bra nu och hon accepterar det hyffsat. Därmed inte sagt att hon gillar det, men det kommer kanske det med till slut?!
Söndagen inleddes med en liten tripp till Fjugesta direkt efter att hästarna var utsläppta och jag ätit frukost. Dagens inköp var korn som ska räcka en liten tid framöver. Otroligt skönt att få hem ett lager så man klarar sig ett tag!
Efter detta blev det mockning och en promenad med Caroline och Zafira. Jag får rida min häst om hon får rida sin först! Det börjas i tid med kraven…..
Castor hade nog vaknat lite på fel sida igår för helt plötsligt så kunde han inte galoppera i höger galopp utan att byta till korsgalopp i ett?! Efter en stunds tragglande kom dock minnet tillbaka på honom och han kom plötsligt ihåg hur man gjorde, är det inte märkligt?
På kvällen gjorde jag äntligen DET! Red Maja alltså… Efter 1,5 års uppehåll var jag uppe på ryggen igen! Det är lite som att komma hem, man finner sig snabbt på plats. Men Maja är förstås jättestel och det kommer nog ta sin tid att mjukna upp den stora kroppen, om det överhuvudtaget är möjligt! Men man måste ju försöka i alla fall!
Och Milla fick förstås sin promenad igen så denna dag var det bara Råttan som fick vara ifred och så ska det väl vara ett tag till…. Hon får passa på att njuta av lugnet så länge hon nu kan, till hösten händer det grejor....
onsdag 8 februari 2012
Äntligen....
... Är det lite "varmare" igen. I några dagar fick nästan återuppleva hela förra vinterns kyla, helt otroligt att man stod ut med kylan då!! Jag lät iallafall Castor vila ett par dagar nu. Det var nog en välbehövlig vila för efter dom dagarna har vi varit lite mer överens under ridpassen, vilket har varit superskönt! Det har varit en rätt uppgiven känsla när man hela tiden kommer på kant med varandra och det tar så mycket onödig energi... Men nu ser vi framåt med positiva tankar :).
Maja har installerat sig i flocken och det lär inte dröja förrän övriga hästar helt ovetande hamnat under henne i rang. Just nu så brunstar hon dock så än så länge är det nog helt OK med gamla damen att Castor får vara kung, han är ju sååååå snygg....
Lite häftigt var det däremot när jag kom hem med Maja och hon och Castor hälsade. Först bröstade båda upp sig, men rätt snabbt så började dom prata med varandra, väldigt igenkännande. Och genast i samband med det så slappnade dom båda av totalt och allt kändes som förr, fantastiska djur men så heter det väl hästminne av en anledning?!
I Millas box har jag satt upp en bindring så att ja kan "spärra" av flyktvägen själv och oberoende av andras hjälp kan greja med henne. Det har funkat riktigt bra... Självklart försöker hon komma undan, men finner sig ändå rätt snabbt i att jag klappar och kliar på henne. Graden av avslappning hos henne kan däremot variera stort, men det är bara att klappa på :).
Ikväll så bestämde jag mig för att vi skulle ut på ridbanan, bara hon och jag. Det var lättare sagt än gjort! Först fick jag vänta ut henne för att få ut henne ur boxen i stallgången, tog väl typ 10 min. Sen ville hon inte ut genom ytterdörren och det tog ungefär lika lång tid, men sen gick vi ett varv på ridbanan... Över en bom, klapp & kli några gånger på vägen för att sedan återvända till den otroligt trygga boxen! Är lite kul vad fort det ändå gått från att inte komma i närheten till att kunna vara ute och gå, bara vi två....
Nu är det nog dags för en ID- kontroll snart, får ringa och göra upp något bra med Karin. Problemet blir väl när hon ska mätas, men det får bli en senare fråga ;)
Häromdagen fick jag information från Råttans sommarbete att det börjar dra ihop sig för att boka plats i sommarens flock, är inte det ett riktigt gott tecken på att bättre tider inte är alltför långt bort? Snart, snart så sitter vi i t-shirt och rider våra kusar istället för täckbyxor och tjocka jackor, det är något riktigt positivt att tänka på....
I höst så fyller jag ju 27 ( för fjortonde gången) så nu ska vi boka resa till sydligare breddgrader, lutar åt Kreta... men innan dess så blir det självklart Falsterbo... Den platsen är redan bokad å klar :)
Maja har installerat sig i flocken och det lär inte dröja förrän övriga hästar helt ovetande hamnat under henne i rang. Just nu så brunstar hon dock så än så länge är det nog helt OK med gamla damen att Castor får vara kung, han är ju sååååå snygg....
Lite häftigt var det däremot när jag kom hem med Maja och hon och Castor hälsade. Först bröstade båda upp sig, men rätt snabbt så började dom prata med varandra, väldigt igenkännande. Och genast i samband med det så slappnade dom båda av totalt och allt kändes som förr, fantastiska djur men så heter det väl hästminne av en anledning?!
I Millas box har jag satt upp en bindring så att ja kan "spärra" av flyktvägen själv och oberoende av andras hjälp kan greja med henne. Det har funkat riktigt bra... Självklart försöker hon komma undan, men finner sig ändå rätt snabbt i att jag klappar och kliar på henne. Graden av avslappning hos henne kan däremot variera stort, men det är bara att klappa på :).
Ikväll så bestämde jag mig för att vi skulle ut på ridbanan, bara hon och jag. Det var lättare sagt än gjort! Först fick jag vänta ut henne för att få ut henne ur boxen i stallgången, tog väl typ 10 min. Sen ville hon inte ut genom ytterdörren och det tog ungefär lika lång tid, men sen gick vi ett varv på ridbanan... Över en bom, klapp & kli några gånger på vägen för att sedan återvända till den otroligt trygga boxen! Är lite kul vad fort det ändå gått från att inte komma i närheten till att kunna vara ute och gå, bara vi två....
Nu är det nog dags för en ID- kontroll snart, får ringa och göra upp något bra med Karin. Problemet blir väl när hon ska mätas, men det får bli en senare fråga ;)
Häromdagen fick jag information från Råttans sommarbete att det börjar dra ihop sig för att boka plats i sommarens flock, är inte det ett riktigt gott tecken på att bättre tider inte är alltför långt bort? Snart, snart så sitter vi i t-shirt och rider våra kusar istället för täckbyxor och tjocka jackor, det är något riktigt positivt att tänka på....
I höst så fyller jag ju 27 ( för fjortonde gången) så nu ska vi boka resa till sydligare breddgrader, lutar åt Kreta... men innan dess så blir det självklart Falsterbo... Den platsen är redan bokad å klar :)
måndag 30 januari 2012
Väcka liv i bloggen...
Fick ett infall i helgen att det faktiskt är dags att dra igång bloggen igen.. Det har legat lite i träda ett bra dag, både för att säsongen tog slut, det fanns inte så mycket som hände med Milla och min ork försvann... Men nu är vi på G igen på alla plan :)
Summerar väl lite så här i uppstarten (för den som orkar läsa):
Castor, har efter några veckors vila, börjat komma igång igen, men det är en bra bit kvar till att hitta formen. Just nu så studsar vi omkring rätt mycket på ridbanan, han lite upprörd och jag bara försöker hänga med i svängarna. Ska försöka komma iväg till ridhus någon dag så att vi kan galoppera ur oss den värsta energin så att nyhetens behag om att springa försvinner lite, det skulle vara väl behövligt!
Har som plan att åka iväg till Askersund den 21 februari och hoppa en bana på Pay&Jump för att få möjlighet att ta igenom en ev istadighet som han visade i slutet på säsongen! Sen blir kanske första tävlingen därnere i mars när dom arrangerar en lokal tävling?!
Hemma är Castor King of The Hill, iallafall 5 dagar till när Maja kommer hem. Då lär han få veta sin plats när hon ,sakta men säkert kommer ta över tronen igen! Det är det enda man med säkerhet kan säga om rangordningen i en hage, är Maja där så bestämmer hon... Men det är aldrig stökigt i hagen, alla bara finner sig i sin plats någonstans bakom Maja!
Skulle ljuga om jag inte påstod att jag längtar tills Maja är hemma igen, det är något visst med den gamla damen! Fast det är klart, vi är inne på vårt 17:e år tillsammans så det vore väl konstigt om man inte hade något speciellt ihop efter den tiden?! Annars hade man väl förhoppningsvis sålt hästen lite tidigare.... Kanske jag borde gjort ändå med tanke på ridbarheten, men hobbyryttare som man är så är det ju lika mycket personlighet som annat och jag råkar gilla henne :)
Vet inte riktigt hur hennes kropp tagit att vara från ridningen under så lång tid, visst har hon blivit riden lite både av Anna och mig men det är allt lite det! Har väl iallafall som plan att rida igång henne och sen får vi se vad det blir framöver och hur allt funkar, men att låta henne stå och inte göra något är, för mig, inte ett alternativ. Det ska blir riktigt kul att rida henne igen, lite som att komma hem....
Majas lilla Råttan (Maize) har hunnit bli 2 år, eller blir i juni. Hon är väldigt lika mamma till sättet, lugn och trygg men är lite mer vässad än mamma... Vilket inte behöver vara en nackdel! Jag tror (eller hoppas) att hon kommer bli jättebra till mig sen! I dagsläget skulle jag tro att hon är en stor D-ponny i storlek, har inte mätt henne men får nog göra det snart!
Jag har inte gjort något speciellt med henne i vinter, bara det vanliga som att ställa upp på gången, gå ut och gå lite o.s.v. Ska väl sätta på träns och vänja henne med det nu snart, sen i maj bär det av på ungstobete igen och då kommer hon ju inte hem förrän i september igen... När det är dags att köra igång på allvar! Sjukt vad tiden gått fort...
Milla, mitt senaste projekt, som jag började skriva om på bloggen i september har verkligen gett mig huvudbry... Jag har lockat, mutat och gud vet allt för att få henne lite coolare men attans vad jag bedragit mig! Har fått henne såpass nära att hon äter ur handen, men sedan har det varit stopp! Tänkte i mitt naiva huvud att hon skulle tycka jag var en trevlig person som bara kom med mat till henne och därmed mjukna, men inte Milla inte... Nej då, så vid årsskiftet eller strax därefter ändrade vi taktik.... Så nu har jag, utan hennes samtycke, kliat och klappat på henne! Ola har varit med som spärr så jag inte skulle få ett stycke hysterisk ponny över mig. När man väl kommer så nära så har man ju insett vad trevligt det hade varit om hon hade haft en grimma på sig för då hade man ”bara” behövt få på ett grimskaft så hade allt varit mycket lättare. Eftersom jag själv börjar bli gammal och insett mina begränsningar så bad jag syster Kina att hjälpa mig, lite med livet som insats... Nu hade jag sådan tur att Kina skulle hitåt i helgen som var och i fredagskväll tog vi sats! Ola var inte hemma så jag fick vara ”spärr” åt Kina, kanske inte så bra på mitt uppdrag men lite stoppade det nog Milla iallafall.
Kina som inte hunnit bli så gammal och fått så mycket förstånd än knuffade tillbaka på Milla varje gång hon knuffade på Kina, man kan lätt säga att det var lite av en maktkamp.. Hysterisk ponny mot envis veterinärstudent! Studenten vann, efter 1,5 timme så satt grimman på huvudet!
Folk tror att man skojar när man berättar hur ohanterad Milla är, men det är verkligen helt oöverdrivet när man sagt att det inte gått att peta på henne!!!
Däremot så är hon inte på något sätt dum, vilket var tur för Kina som struntade i vilken ända på hästen som kom emot henne!
Iallafall så när grimman väl var på plats så var det rätt kul att haka på grimskaft i lördags och ta ut henne lite på ridbanan! Först ville hon inte gå ut ur boxen så jag tog med Råttan som sällskap. När jag ville att Milla skulle gå på ena sidan och Råttan på andra så blev hon lite stressad och kastade sig baklänges två gånger, men sen var det bra! Ola tog sedan in Råttan och jag kunde gå fram till Milla och klia lite på henne, först utanför stallet, sedan på gången för att sedan avsluta stunden med lite kli och klapp innen i boxen. Knäppandet från haken på grimskaftet var otroligt hemskt så vi fick träna lite på det ljudet också innan jag sedan knäppte loss!
På söndagen så fick jag för mig att jag skulle klappa henne utan att hon satt fast. Hon for lite fram och tillbaka i boxen några gånger även om jag rörde vid henne vid ett par av tillfällena så var det inte det jag ville med stunden. På tionde försöket så stod hon still och tog emot kliandet, en underdrift att säga att det kändes otroligt bra!!!
Ikväll ska jag ta ut henne en stund igen! Jag hoppas verkligen att det fortsätter utvecklas så här positivt.... När jag hämtade henne så tänkte jag mig ett arbete på 10 månader, under hösten har det utökats till 10 år, men nu kan vi kanske korta ner tiden lite igen... :)
Sist och minst så har vi Zafira, stallets stjärna! Hon har under hösten och vintern bantat och är en skugga av sitt forna jag...:) Kanske inte riktigt en skugga, men hon är betydligt finare än förut! Kan bero på att hennes enda sällskap är Johannas B-ponny och att dessa två går på ponny-diet, inga stora hästar att snatta mat ifrån!
Zafira har i oktober gjort premiär på tävlingsbanan när ridlekis hade avslutning, dock inte med Caroline i sadeln utan en kompis i ridgruppen! Caroline valde att hoppa sin runda på ridlekis största och bästa ponny, Mulle! Ska lägga ut den filmen här på bloggen så får även ni dra på smilbanden!
Nu så här i efterhand så har Caroline bestämt sig för att nästa gång så ska hon själv rida Zafira, ingen annan ska ha hennes ponny.. Undrar om det inte var så roligt att se någon annan rida henne?!
Zafira blir iallafall riden (eller vad man nu kallar det) några gånger/vecka, vilket är alldeles lagom för både Zafira och den som leder ponnyn (jag), frågar man ryttaren så är det långt ifrån tillräckligt ofta...
Summerar väl lite så här i uppstarten (för den som orkar läsa):
Castor, har efter några veckors vila, börjat komma igång igen, men det är en bra bit kvar till att hitta formen. Just nu så studsar vi omkring rätt mycket på ridbanan, han lite upprörd och jag bara försöker hänga med i svängarna. Ska försöka komma iväg till ridhus någon dag så att vi kan galoppera ur oss den värsta energin så att nyhetens behag om att springa försvinner lite, det skulle vara väl behövligt!
Har som plan att åka iväg till Askersund den 21 februari och hoppa en bana på Pay&Jump för att få möjlighet att ta igenom en ev istadighet som han visade i slutet på säsongen! Sen blir kanske första tävlingen därnere i mars när dom arrangerar en lokal tävling?!
Hemma är Castor King of The Hill, iallafall 5 dagar till när Maja kommer hem. Då lär han få veta sin plats när hon ,sakta men säkert kommer ta över tronen igen! Det är det enda man med säkerhet kan säga om rangordningen i en hage, är Maja där så bestämmer hon... Men det är aldrig stökigt i hagen, alla bara finner sig i sin plats någonstans bakom Maja!
Skulle ljuga om jag inte påstod att jag längtar tills Maja är hemma igen, det är något visst med den gamla damen! Fast det är klart, vi är inne på vårt 17:e år tillsammans så det vore väl konstigt om man inte hade något speciellt ihop efter den tiden?! Annars hade man väl förhoppningsvis sålt hästen lite tidigare.... Kanske jag borde gjort ändå med tanke på ridbarheten, men hobbyryttare som man är så är det ju lika mycket personlighet som annat och jag råkar gilla henne :)
Vet inte riktigt hur hennes kropp tagit att vara från ridningen under så lång tid, visst har hon blivit riden lite både av Anna och mig men det är allt lite det! Har väl iallafall som plan att rida igång henne och sen får vi se vad det blir framöver och hur allt funkar, men att låta henne stå och inte göra något är, för mig, inte ett alternativ. Det ska blir riktigt kul att rida henne igen, lite som att komma hem....
Majas lilla Råttan (Maize) har hunnit bli 2 år, eller blir i juni. Hon är väldigt lika mamma till sättet, lugn och trygg men är lite mer vässad än mamma... Vilket inte behöver vara en nackdel! Jag tror (eller hoppas) att hon kommer bli jättebra till mig sen! I dagsläget skulle jag tro att hon är en stor D-ponny i storlek, har inte mätt henne men får nog göra det snart!
Jag har inte gjort något speciellt med henne i vinter, bara det vanliga som att ställa upp på gången, gå ut och gå lite o.s.v. Ska väl sätta på träns och vänja henne med det nu snart, sen i maj bär det av på ungstobete igen och då kommer hon ju inte hem förrän i september igen... När det är dags att köra igång på allvar! Sjukt vad tiden gått fort...
Milla, mitt senaste projekt, som jag började skriva om på bloggen i september har verkligen gett mig huvudbry... Jag har lockat, mutat och gud vet allt för att få henne lite coolare men attans vad jag bedragit mig! Har fått henne såpass nära att hon äter ur handen, men sedan har det varit stopp! Tänkte i mitt naiva huvud att hon skulle tycka jag var en trevlig person som bara kom med mat till henne och därmed mjukna, men inte Milla inte... Nej då, så vid årsskiftet eller strax därefter ändrade vi taktik.... Så nu har jag, utan hennes samtycke, kliat och klappat på henne! Ola har varit med som spärr så jag inte skulle få ett stycke hysterisk ponny över mig. När man väl kommer så nära så har man ju insett vad trevligt det hade varit om hon hade haft en grimma på sig för då hade man ”bara” behövt få på ett grimskaft så hade allt varit mycket lättare. Eftersom jag själv börjar bli gammal och insett mina begränsningar så bad jag syster Kina att hjälpa mig, lite med livet som insats... Nu hade jag sådan tur att Kina skulle hitåt i helgen som var och i fredagskväll tog vi sats! Ola var inte hemma så jag fick vara ”spärr” åt Kina, kanske inte så bra på mitt uppdrag men lite stoppade det nog Milla iallafall.
Kina som inte hunnit bli så gammal och fått så mycket förstånd än knuffade tillbaka på Milla varje gång hon knuffade på Kina, man kan lätt säga att det var lite av en maktkamp.. Hysterisk ponny mot envis veterinärstudent! Studenten vann, efter 1,5 timme så satt grimman på huvudet!
Folk tror att man skojar när man berättar hur ohanterad Milla är, men det är verkligen helt oöverdrivet när man sagt att det inte gått att peta på henne!!!
Däremot så är hon inte på något sätt dum, vilket var tur för Kina som struntade i vilken ända på hästen som kom emot henne!
Iallafall så när grimman väl var på plats så var det rätt kul att haka på grimskaft i lördags och ta ut henne lite på ridbanan! Först ville hon inte gå ut ur boxen så jag tog med Råttan som sällskap. När jag ville att Milla skulle gå på ena sidan och Råttan på andra så blev hon lite stressad och kastade sig baklänges två gånger, men sen var det bra! Ola tog sedan in Råttan och jag kunde gå fram till Milla och klia lite på henne, först utanför stallet, sedan på gången för att sedan avsluta stunden med lite kli och klapp innen i boxen. Knäppandet från haken på grimskaftet var otroligt hemskt så vi fick träna lite på det ljudet också innan jag sedan knäppte loss!
På söndagen så fick jag för mig att jag skulle klappa henne utan att hon satt fast. Hon for lite fram och tillbaka i boxen några gånger även om jag rörde vid henne vid ett par av tillfällena så var det inte det jag ville med stunden. På tionde försöket så stod hon still och tog emot kliandet, en underdrift att säga att det kändes otroligt bra!!!
Ikväll ska jag ta ut henne en stund igen! Jag hoppas verkligen att det fortsätter utvecklas så här positivt.... När jag hämtade henne så tänkte jag mig ett arbete på 10 månader, under hösten har det utökats till 10 år, men nu kan vi kanske korta ner tiden lite igen... :)
Sist och minst så har vi Zafira, stallets stjärna! Hon har under hösten och vintern bantat och är en skugga av sitt forna jag...:) Kanske inte riktigt en skugga, men hon är betydligt finare än förut! Kan bero på att hennes enda sällskap är Johannas B-ponny och att dessa två går på ponny-diet, inga stora hästar att snatta mat ifrån!
Zafira har i oktober gjort premiär på tävlingsbanan när ridlekis hade avslutning, dock inte med Caroline i sadeln utan en kompis i ridgruppen! Caroline valde att hoppa sin runda på ridlekis största och bästa ponny, Mulle! Ska lägga ut den filmen här på bloggen så får även ni dra på smilbanden!
Nu så här i efterhand så har Caroline bestämt sig för att nästa gång så ska hon själv rida Zafira, ingen annan ska ha hennes ponny.. Undrar om det inte var så roligt att se någon annan rida henne?!
Zafira blir iallafall riden (eller vad man nu kallar det) några gånger/vecka, vilket är alldeles lagom för både Zafira och den som leder ponnyn (jag), frågar man ryttaren så är det långt ifrån tillräckligt ofta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)