Äntligen....

... Är det lite "varmare" igen. I några dagar fick nästan återuppleva hela förra vinterns kyla, helt otroligt att man stod ut med kylan då!! Jag lät iallafall Castor vila ett par dagar nu. Det var nog en välbehövlig vila för efter dom dagarna har vi varit lite mer överens under ridpassen, vilket har varit superskönt! Det har varit en rätt uppgiven känsla när man hela tiden kommer på kant med varandra och det tar så mycket onödig energi... Men nu ser vi framåt med positiva tankar :).

Maja har installerat sig i flocken och det lär inte dröja förrän övriga hästar helt ovetande hamnat under henne i rang. Just nu så brunstar hon dock så än så länge är det nog helt OK med gamla damen att Castor får vara kung, han är ju sååååå snygg....
Lite häftigt var det däremot när jag kom hem med Maja och hon och Castor hälsade. Först bröstade båda upp sig, men rätt snabbt så började dom prata med varandra, väldigt igenkännande. Och genast i samband med det så slappnade dom båda av totalt och allt kändes som förr, fantastiska djur men så heter det väl hästminne av en anledning?!

I Millas box har jag satt upp en bindring så att ja kan "spärra" av flyktvägen själv och oberoende av andras hjälp kan greja med henne. Det har funkat riktigt bra... Självklart försöker hon komma undan, men finner sig ändå rätt snabbt i att jag klappar och kliar på henne. Graden av avslappning hos henne kan däremot variera stort, men det är bara att klappa på :).
Ikväll så bestämde jag mig för att vi skulle ut på ridbanan, bara hon och jag. Det var lättare sagt än gjort! Först fick jag vänta ut henne för att få ut henne ur boxen i stallgången, tog väl typ 10 min. Sen ville hon inte ut genom ytterdörren och det tog ungefär lika lång tid, men sen gick vi ett varv på ridbanan... Över en bom, klapp & kli några gånger på vägen för att sedan återvända till den otroligt trygga boxen! Är lite kul vad fort det ändå gått från att inte komma i närheten till att kunna vara ute och gå, bara vi två....
Nu är det nog dags för en ID- kontroll snart, får ringa och göra upp något bra med Karin. Problemet blir väl när hon ska mätas, men det får bli en senare fråga ;)

Häromdagen fick jag information från Råttans sommarbete att det börjar dra ihop sig för att boka plats i sommarens flock, är inte det ett riktigt gott tecken på att bättre tider inte är alltför långt bort? Snart, snart så sitter vi i t-shirt och rider våra kusar istället för täckbyxor och tjocka jackor, det är något riktigt positivt att tänka på....

I höst så fyller jag ju 27 ( för fjortonde gången) så nu ska vi boka resa till sydligare breddgrader, lutar åt Kreta... men innan dess så blir det självklart Falsterbo... Den platsen är redan bokad å klar :)