Väcka liv i bloggen...

Fick ett infall i helgen att det faktiskt är dags att dra igång bloggen igen.. Det har legat lite i träda ett bra dag, både för att säsongen tog slut, det fanns inte så mycket som hände med Milla och min ork försvann... Men nu är vi på G igen på alla plan :)

Summerar väl lite så här i uppstarten (för den som orkar läsa):

Castor, har efter några veckors vila, börjat komma igång igen, men det är en bra bit kvar till att hitta formen. Just nu så studsar vi omkring rätt mycket på ridbanan, han lite upprörd och jag bara försöker hänga med i svängarna. Ska försöka komma iväg till ridhus någon dag så att vi kan galoppera ur oss den värsta energin så att nyhetens behag om att springa försvinner lite, det skulle vara väl behövligt!
Har som plan att åka iväg till Askersund den 21 februari och hoppa en bana på Pay&Jump för att få möjlighet att ta igenom en ev istadighet som han visade i slutet på säsongen! Sen blir kanske första tävlingen därnere i mars när dom arrangerar en lokal tävling?!
Hemma är Castor King of The Hill, iallafall 5 dagar till när Maja kommer hem. Då lär han få veta sin plats när hon ,sakta men säkert kommer ta över tronen igen! Det är det enda man med säkerhet kan säga om rangordningen i en hage, är Maja där så bestämmer hon... Men det är aldrig stökigt i hagen, alla bara finner sig i sin plats någonstans bakom Maja!

Skulle ljuga om jag inte påstod att jag längtar tills Maja är hemma igen, det är något visst med den gamla damen! Fast det är klart, vi är inne på vårt 17:e år tillsammans så det vore väl konstigt om man inte hade något speciellt ihop efter den tiden?! Annars hade man väl förhoppningsvis sålt hästen lite tidigare.... Kanske jag borde gjort ändå med tanke på ridbarheten, men hobbyryttare som man är så är det ju lika mycket personlighet som annat och jag råkar gilla henne :)
Vet inte riktigt hur hennes kropp tagit att vara från ridningen under så lång tid, visst har hon blivit riden lite både av Anna och mig men det är allt lite det! Har väl iallafall som plan att rida igång henne och sen får vi se vad det blir framöver och hur allt funkar, men att låta henne stå och inte göra något är, för mig, inte ett alternativ. Det ska blir riktigt kul att rida henne igen, lite som att komma hem....

Majas lilla Råttan (Maize) har hunnit bli 2 år, eller blir i juni. Hon är väldigt lika mamma till sättet, lugn och trygg men är lite mer vässad än mamma... Vilket inte behöver vara en nackdel! Jag tror (eller hoppas) att hon kommer bli jättebra till mig sen! I dagsläget skulle jag tro att hon är en stor D-ponny i storlek, har inte mätt henne men får nog göra det snart!
Jag har inte gjort något speciellt med henne i vinter, bara det vanliga som att ställa upp på gången, gå ut och gå lite o.s.v. Ska väl sätta på träns och vänja henne med det nu snart, sen i maj bär det av på ungstobete igen och då kommer hon ju inte hem förrän i september igen... När det är dags att köra igång på allvar! Sjukt vad tiden gått fort...

Milla, mitt senaste projekt, som jag började skriva om på bloggen i september har verkligen gett mig huvudbry... Jag har lockat, mutat och gud vet allt för att få henne lite coolare men attans vad jag bedragit mig! Har fått henne såpass nära att hon äter ur handen, men sedan har det varit stopp! Tänkte i mitt naiva huvud att hon skulle tycka jag var en trevlig person som bara kom med mat till henne och därmed mjukna, men inte Milla inte... Nej då, så vid årsskiftet eller strax därefter ändrade vi taktik.... Så nu har jag, utan hennes samtycke, kliat och klappat på henne! Ola har varit med som spärr så jag inte skulle få ett stycke hysterisk ponny över mig. När man väl kommer så nära så har man ju insett vad trevligt det hade varit om hon hade haft en grimma på sig för då hade man ”bara” behövt få på ett grimskaft så hade allt varit mycket lättare. Eftersom jag själv börjar bli gammal och insett mina begränsningar så bad jag syster Kina att hjälpa mig, lite med livet som insats... Nu hade jag sådan tur att Kina skulle hitåt i helgen som var och i fredagskväll tog vi sats! Ola var inte hemma så jag fick vara ”spärr” åt Kina, kanske inte så bra på mitt uppdrag men lite stoppade det nog Milla iallafall.
Kina som inte hunnit bli så gammal och fått så mycket förstånd än knuffade tillbaka på Milla varje gång hon knuffade på Kina, man kan lätt säga att det var lite av en maktkamp.. Hysterisk ponny mot envis veterinärstudent! Studenten vann, efter 1,5 timme så satt grimman på huvudet!
Folk tror att man skojar när man berättar hur ohanterad Milla är, men det är verkligen helt oöverdrivet när man sagt att det inte gått att peta på henne!!!
Däremot så är hon inte på något sätt dum, vilket var tur för Kina som struntade i vilken ända på hästen som kom emot henne!
Iallafall så när grimman väl var på plats så var det rätt kul att haka på grimskaft i lördags och ta ut henne lite på ridbanan! Först ville hon inte gå ut ur boxen så jag tog med Råttan som sällskap. När jag ville att Milla skulle gå på ena sidan och Råttan på andra så blev hon lite stressad och kastade sig baklänges två gånger, men sen var det bra! Ola tog sedan in Råttan och jag kunde gå fram till Milla och klia lite på henne, först utanför stallet, sedan på gången för att sedan avsluta stunden med lite kli och klapp innen i boxen. Knäppandet från haken på grimskaftet var otroligt hemskt så vi fick träna lite på det ljudet också innan jag sedan knäppte loss!
På söndagen så fick jag för mig att jag skulle klappa henne utan att hon satt fast. Hon for lite fram och tillbaka i boxen några gånger även om jag rörde vid henne vid ett par av tillfällena så var det inte det jag ville med stunden. På tionde försöket så stod hon still och tog emot kliandet, en underdrift att säga att det kändes otroligt bra!!!
Ikväll ska jag ta ut henne en stund igen! Jag hoppas verkligen att det fortsätter utvecklas så här positivt.... När jag hämtade henne så tänkte jag mig ett arbete på 10 månader, under hösten har det utökats till 10 år, men nu kan vi kanske korta ner tiden lite igen... :)

Sist och minst så har vi Zafira, stallets stjärna! Hon har under hösten och vintern bantat och är en skugga av sitt forna jag...:) Kanske inte riktigt en skugga, men hon är betydligt finare än förut! Kan bero på att hennes enda sällskap är Johannas B-ponny och att dessa två går på ponny-diet, inga stora hästar att snatta mat ifrån!
Zafira har i oktober gjort premiär på tävlingsbanan när ridlekis hade avslutning, dock inte med Caroline i sadeln utan en kompis i ridgruppen! Caroline valde att hoppa sin runda på ridlekis största och bästa ponny, Mulle! Ska lägga ut den filmen här på bloggen så får även ni dra på smilbanden!
Nu så här i efterhand så har Caroline bestämt sig för att nästa gång så ska hon själv rida Zafira, ingen annan ska ha hennes ponny.. Undrar om det inte var så roligt att se någon annan rida henne?!
Zafira blir iallafall riden (eller vad man nu kallar det) några gånger/vecka, vilket är alldeles lagom för både Zafira och den som leder ponnyn (jag), frågar man ryttaren så är det långt ifrån tillräckligt ofta...