Pay'n jump, gala och Göteborg...

I onsdags kom Karin för att vaccinera och ID-kolla Milla, men vi bestämde att ID-kollen får vänta några veckor till… Risken finns väl att jag aldrig mer får tag på henne om vi trycker in kanylen med chipet i halsen på henne! Så denna gång fick hon öva sig inför vad som komma skall med en mindre kanyl och spruta med vaccin, det gick jättebra!
Det känns som om det går framåt med henne i rätt rask takt nu, fast visst är hon fortfarande rädd av sig och det är inte det lättaste att få tag på henne i boxen. En stor fördel är dock att hon är så himla snäll att hon inte försöker sparkas eller på andra dumma vis försöka komma undan. Har börjat med att jag tar i grimman på henne och då lättar hon lite i fram, men direkt när hon känner att jag håller i så går hon ner igen….

Maja skrittar jag runt på, flyttar lite sidvärts, kollar att start och stopp fungerar… Basic med andra ord. För er som inte hört så mycket om Maja så ska jag försöka göra en kort version av hennes fysiska motgångar… Som 7/8-åring började hon linka lite i höger fram när man travade, inte hela tiden men till och från. Kollade henne med både böjprov, bedövningar av leder och röntgen, men det fanns inga fel. Till slut hamnade vi på SLU för scintigrafi-röntgen. Med risk för att få uttömmande svar från mer expertis så kan man väl kortfattat säga att hästen får kontrastvätska i sig och sedan utförs en mycket mer detaljerad röntgen. Vid denna tidpunkt så var det Uppsala (SLU) som var närmaste ställe som utförde denna röntgen och det var bara att åka dit. Inte heller detta visade på annat än normala förändringar för en häst i hennes ålder.
Det bestämdes då att hon skulle vila i fyra månader och om hon inte var bra efter det så fanns det inte annat att göra än att döma ut henne… En 8-åring?!
Hur som helst så fick Maja sin vila och jag hade den sommaren Mischa (Majas första dotter) att träna och tävla. Under den tiden så funderade jag mycket på Maja och hennes fysik, när saker och ting uppkommit m.m. Jag kom fram till att vi måste ändra ridningen! Som så ofta när man stöter på problem med sin häst så handlar det ju ofta om hur vi rider dom, på vilket vis, hur mycket etc.
När det så blev dags för igångsättning så var det många, långa skrittpass med skänkelvikning, bakdelsvändningar o.s.v. allt för att mjuka upp hennes stora kropp. Efter att vi hållt på sådär i några månader så började jag trava och då var hältan som bortblåst. Den har kommit tillbaka under långa vilotider (graviditeter, fölningar..), men numera vet jag ju att det bara är att skritta på, gympa henne lite och så har det hittills alltid försvunnit. Cavalettibommar är ett annat bra sätt för henne att mjuka upp kroppen och Majas kropp är ju rätt stor så det tar lite tid att mjuka upp alla leder och muskler :o
Nu har dock Maja haft sitt längsta avbrott någonsin, räknade ut häromdagen att i maj är det 3 år sedan vi gjorde vår sista tävling och sedan har hon fått två föl (2010 och 2011) så om vi även denna gång lyckas få ordning på kroppen återstår att se. Maja är ingen häst som gillar att stå utan gillar att jobba och därför vore det mycket mer kvalité att kunna fortsätta jobba henne några år till!
Däremot så har jag funderat nu i några veckor om hästar kan bli senila på ålderns höst :)? Skämt åsido, men jag har haft Maja sedan hon var unghäst (2 år) och hon har aldrig visat några bra tecken på brunst! Vi har fått åkt till hingsthållare på vinst och förlust för att kolla med ultraljud.
Dessutom så är hon oerhört renlig av sig i boxen, man bajsar i ett hörn på hög och kissar i ett annat och aldrig går man i något som lämnat kroppen… MEN nu så har hon brunstat i två veckor, är helt galen i Castor, kan inte ens gå förbi honom i stallet utan måste stanna på gången och skvätta… Min Maja? Helt otroligt!!! Dessutom så skiter hon lite varstans i boxen, går runt i det och verkar inte alls bry sig om vart man lämnar sina avtryck??? Jag hoppas den gamla Maja kommer tillbaka nu när hon rids och när hon någon gång slutar brunsta…

Castor och jag har som vanligt mest haft diskussioner sista tiden, men som jag nämnde här ovan så måste man någon gång rannsaka sig själv och hur man rider. Vet inte om jag egentligen gjort något annat än vad jag fått tips om, men jag måste nog vara lite mjukare mot killen… Han är nog inte så hård som man kan tro, fast jag vet att han använder sig av hysteri ibland för att komma undan ska dock inte räkna med att han gör det hela tiden! Svår vågskål det där och jag har ju tidigare inte haft någon häst som varit så skarp förut, men man lär sig hela tiden!
I söndags åkte vi i alla fall till ridhus för att få galoppera lite och ta något språng. Han skötte sig jättebra för att inte säga utmärkt och han riktigt njöt av att kunna galoppera på utan att behöva känna is under hovarna, matte var också rätt trygg med att kunna släppa på lite till skillnad från ridbanan hemma!
Idag har vi varit till Askersund på Pay’n Jump! Vi var inte riktigt redo egentligen rent konditionsmässigt eller träningsmässigt, men jag tror ändå det var nyttigt… Man får tänka lite på hur man lägger upp framridningen och vilka krav man ställer så det inte blir orimligt för honom! Hur det gick? Jo, vi gjorde nog bort oss lite grann, men det bjuder jag på... Först ville han inte gå fram alls, sen ville han inte hoppa fram (man fick hoppa två hinder inne på banan) för att sedan tveksamt bjuda till lite mer. På femman ville han svänga åt vänster, mot utgången, medans jag hade färdriktning höger. Ja, ni förstår att det kunde gå precis hur som helst, men jag lyckades klamra mig fast och sedan tog orken helt slut på båda två, anridningen till sexan blev ju riktigt illa med tanke på att jag var nära att spotta sand så där kom vårt första stopp, sedan tog vi oss över det och sjuan i ett svep för att sedan vilja gå mot utgången igen och dog helt mot åttan. Efter det hade han svårt att komma igång i galopp och jag var helt slut själv, men på andra försöket tog vi oss ändå över även det. MAO två stopp och nära backen var det idag, men runt kom vi och han fick ge sig :D!
Kändes bra att kunna åka dit idag eftersom dom har en tävling i samma ridhus om en månad så nu hade vi lite möjlighet att se stället, ridhus och hinder i förväg om vi nu kommer iväg dit nästa tillfälle.
Syftet med resan idag var ju att få en möjlighet att ta ur honom istadigheten och jag tycker nog att vi iallafall uppnådde syftet även om det inte var perfekt. Hade det varit perfekt så hade jag å andra sidan inte fått bråka lite med hans istadighet...

En annan trevlig händelse som varit senaste veckan är att jag i torsdags bytte ut täckjacka, termobyxor och Graningekängor mot den lilla svarta klänningen och pumps för att bege mig mot huvudstaden och Viasat Sales Award. Ett jättetrevligt arrangemang där vi blev bjudna på resa till Stockholm, hotell, besök på MTG-huset med lite kändisar och sedan middag på Münchenbryggeriet….
Fast morgonen efter vaknade jag 6.20, var väl inställd på att fodra hästar men det var dåligt med sådana på Hotell Clarion Sign…. Istället kunde vi ta en riktigt lång, härlig hotellfrukost. Inget ont som inte har något gott med sig!

På fredag bär det av för den årliga trippen till Göteborg och Skandinavium! Äntligen… Det är en riktig höjdpunkt för oss (jag och sambo) när vi kan boka in hotell och bara vara i tre dagar! Även om vi gjort denna tripp redan innan vi fick barn så är det ännu mer uppskattat nu när vi bara kan rå oss själva i några dagar. Att vi dessutom har en stor mässa och trevliga tävlingar att besöka är ett stort plus, för mig i alla fall ;)