Debuten är avklarad

Usch nu var det alldeles för länge sedan jag skrev något, det har ju hänt massor... Och man kan inte skriva om allt i efterhand så en del som hänt sista tiden kommer med andra ord aldrig bli officiellt här på bloggen, kan vara lika bra ;)
Hur som helst så har vi ju tävlingsdebuterat, jag och galna Castor! Nu är han faktiskt inte så galen längre, men han har gjort sig förtjänt av namnet och ännu inte riktigt förtjänat att få byta ut sitt smeknamn. Men denna tävling var iallafall ett steg i rätt riktning mot ett nytt smeknamn, han skötte sig jättebra OCH hoppade alla hinder så fin-fint! Ska faktiskt inte förringa den ritten för han kändes faktiskt riktigt bra, speciellt med den förutsättning vi hade med att inte vara helt igång ännu. Men en klass kan man hoppa om man bara tänker sig för på framridningen! Det slutade iallafall med en felfri ritt. Det i sig är roligt, men det slår inte känslan när det så där bara stämmer!
Nu har jag iallafall anmält oss till en tävling till, men väntar tills det blir utomhus, nu ska jag nöja mig med att han faktiskt gick bra inomhus och inte utmana ödet, eller utmana galningen om man så vill säga :)
Vi har också haft en träning sedan senaste inlägget och då kommer det där med att han inte är helt igång. Ett helt träningspass suger lite musten ur kroppen på dom när dom inte är riktigt igång även om man tar det lugnare än övriga på träningen. Han inledde jättebra, men sedan blev det allt lite jobbigt och då kommer det där att han inte riktigt kan ligga i ett bra tempo utan det blir lite av och på. Fast jag är i huvudsak nöjd med träningen, jag visste ju att han inte skulle orka ett helt pass och det kan jag bara skylla på mig själv!

I mitt förra inlägg så nämnde jag ju att grimman flög av på Milla och att jag hoppades på att få på den igen... För alla som missat mitt FB inlägg om att grimman är på igen så kan jag här skriva det igen... Ja, ni förstår säkert att jag är väldigt, väldigt nöjd med mig själv OCH Milla förstås. Jo, hon fick gå ut på gången och ställde sig då utanför Majas box, där lyckades jag på något vis få på grimman igen! Att dra den över öronen var inte att tala om, men jag fick ta den över nosryggen utan problem så jag knäppte upp nackstycket och sträckte mig sedan över mankammen och tog tag i grimman. Ska väl inte säga att det var helt problemfritt, men jag klarade mig helskinnad och hon har grimman på iallafall!
Även om vi fick en liten dust där så är hon förvånansvärt lätt att få tillbaka förtroendet på. Visst backar hon lite fortfarande när jag kommer in och ska ta henne, men nu har hon ändå kommit på att det är lite mysigt att stå och snosa lite. Så nu brukar hon sträcka sig och lukta lite på mig, främst i hår och ansikte. Visst var det här arbetet inte vad jag alls hade räknat med, men det är jävligt kul att se hur man kan få en så vild och ohanterad häst att ändå bli mer och mer foglig!
Hon har dessutom äntligen tagit ännu ett steg i rätt riktning mot att bli en laglydig häst! För 6 veckor sedan kom Karin hit för ID-koll, chipmärkning och vaccination. Det slutade med en enkel vaccination... Det var strax efter att jag hade börjat tagit henne själv i boxen, men med hjälp av linan. Karin tyckte vi skulle vänta lite så inte förtroendegraden minskade, vilket säkert var bra! Nu var Karin här för omvaccination och då kunde vi också chipmärka henne utan större problem. Karin fick t.o.m. klappa henne och ta på henne utan att hon freak:ade ut, bara det är ju fantastiskt! Fortsättning följer....

Imorgon ska iallafall Caroline åka och prova på sitt nya ridlekis. Det blir ju spännande, tyvärr får jag själv inte vara med eftersom jag ska vara överdomare på ÖFK’s hopptävlingar i helgen (låååånga dagar) men jag antar att jag kommer få en rapport direkt i anslutning till hemfärden!

Christoffer är våran egen lilla “Pelle” (Saltkråkan).... Alla djur är fina och man ska vara såååå gullig mot allt och alla, attans om jag säger något dumt om en fluga... Nä, så illa är det väl inte, men nu är det senaste (eller han har väl pratat om det ett år eller så) att han vill ha en kanin. Det är ju lite svårt att neka honom en kanin när vi har 5 hästar varav den ena har lillasyster lagt beslag på, 1 hund och 3 katter. Så jag tror vi blir med kanin (igen) den 17 april! Vi var nere på Arken Zoo idag och tittade i burarna och jag förklarade vikten av att man håller rent, ser till att det finns mat och framförallt alltid vatten i flaskan... Det förstod han till 100%, men sen tittade han på mig med sina blåa ögon, log och sa “men jag tror att du och pappa får hjälpa till lite grann, iallafall med att ta ut bajset....”. Vad ska jag säga när jag mockar skit hela morgonen, klart jag kan hjälpa till med en kaninbur också. Men vi kom överens om att han fick lov att vara med vid rengöringen iallafall :)
För den oinvigde kan jag väl säga att jag återupptar en “hobby” från tidigt 80-tal då vi skaffade våran första kanin (en dvärgkanin som var min), kort därefter kom det en till (en hane som var Kinas) och i samma veva den coolaste av dom alla, Skruttis. En fransk vädur på sådär en 5 kg som var storasyster Mias. Vi kunde inte så mycket om kaniner (uppenbarligen) och inom kort så hade vi vääääldigt många när Kinas lilla, lilla hane hade haft lite rajtan-tajtan med Mias Franska vädur... Som mest tror jag vi hade 13 kaniner samtidigt. Men den här gången kan jag lite mer och nu blir det en och blir det två så ska vi åka till veterinären och göra något permanent åt fortplantningen... Tur att man kan lära sig av sina misstag ändå :)

Nej, nu ska jag ladda batterier inför morgondagen.... Godnatt!