Nu sparkar vi liv i bloggen....

Oj, oj, oj.... vilken tid det gått sedan jag sist skrev något! Helt sjukt.... Jag som faktiskt gillar att skriva av mig och berätta saker har helt tappat stinget! MEN nu när jag uppnått den fantastiska siffran 40 känner jag att stinget kommer tillbaka och bloggen ska få nytt liv igen!

Självklart så kan jag aldrig resumera vad som hänt sista halvåret utan får bara dra lite kort vart vi står idag, hästarna och jag....

Sist jag skrev så hade jag min Milla, den lilla ponnyn som jag tog över förra hösten och som inte gick att peta på (bokstavligen) förrän hon kastade sig i bakväggen och skakade som ett asplöv. Vi kom så långt att jag ledde henne in och ut från hagen, vi åkte transport, hade hovslagare och veterinär hos oss utan större problem och fixade pass m.m. Sen kände jag att tiden började rinna iväg och det snart är dags för Råttan att börja arbetas med så när tillfället dök upp med en intresserad köpare så valde jag att dumpa priset och sälja henne. Det känns jättebra! Visst gjorde jag en förlust, rätt rejält, men det är inte allt och jag har förhoppningsvis växt som hästmänniska....

Råttan ja... Jo, hon har gått på bete sedan början på maj och har precis hämtats hem! Hon är fortfarande rätt omedveten om att stundens allvar närmar sig och att hon snart uppnår den fantastiska åldern av 3 år. D.v.s. att matte ska riskera liv och lem för att hålla sig kvar på ryggen och förhoppningsvis därefter kunna lära den unga damen något för framtiden! Fast jag vet inte om jag kommer riskera så väldigt mycket, Råttan är nämligen en rätt liten tjej vilket är helt otroligt med tanke på mamma Maja. Vi var iväg och verkade henne i förra veckan och då mätte hon fantastiska 155 cm... Nog för att jag ville ha en liten häst, men hon får gärna bli iallafall 160 innan hon slutar växa :)

Någon som mäter betydligt mer än 160 är 173 cm höge Castor.... Kungen som Caroline kallar honom! Vi har tagit det rätt lugnt i år och är fortfarande på våra låga höjder, men det känns helt OK! Vill inte stressa igenom något och det känns inte som att det är viktigt att hoppa höga hinder utan istället att det ska kännas rätt! Min tuffast puck med honom är att han är såååå ofantligt lat så huruvida han ska jobba eller "lalla" omkring har vi ofta diskussioner om. Nu börjar det rätta till sig tycker jag och det är ju så dags när säsongen nästan är slut :) fast vi har förhoppningsvis igen det nästa år!

Och så har vi gamla Maja då. Ett tag så var jag övertygad om att vi närmade oss slutet och i början på sommaren så pratade Ola och jag om att vi skulle nog boka en tid och åka iväg på en utredning för att se ifall vi ska låta saken ha sin gång! Men som i ett vingslag försvann hennes stapplande och hon trampar på i frisk takt igen. Vi har börjat kunna hoppa lite mer frekvent och man kan helt plötsligt kravställa i ridningen! Jag har t.o.m anmält oss till en tävling i slutet av oktober, mest för att det är så himla kul att ha ett mål med arbetet hemma sen är jag rätt övertygad om att resultatet kanske inte blir så bra, men har vi kul så är det ju helt klart värt det ändå.... :D

I dagarna kommer vi förhoppningsvis få två nya hästar i stallet och det har varit en väldigt hektisk tid med att iordningställa allt. Det är nämligen så att ponnyerna har fått flytta in i "lilla stallet" efter att vi renoverat, snickart och målat där. Jag tycker att det blev fräscht och tjejerna verkar trivas!
I "stora stallet" har vi byggt lite i sadelkammaren så att alla ska få varsitt utrymme och det är en del praktiska saker som återstår, men snart så är det klart och redo för alla att organisera sina saker i sitt eget utrymme!
Eftersom det händer en del och jag saknar skrivandet så har jag bestämt mig för att försöka hålla liv i detta forum igen.... Bilder på hästar, stall m.m. kommer inom kort... Tack för att ni läste ;)