Hade anmält oss till 1.00 och det är lite intressant att gamla Maja kastar jag mig iväg och rider 1.00 direkt men med Castor så är det det högsta vi gjort. Det är lite skillnad på tillit, men jag ska verkligen jobba för att få över det självförtroendet som jag har med Maja även när jag sitter på Castor! Det får väl bli vinterns mål :)
Hur som helst så tog vi det lite lugnt på framhoppningen, som vanligt med henne. Hoppar man för mycket finns risken att hon eldar på alldeles "to much" när vi väl är på banan sen, dessutom så var det rätt trångt i det lilla tältet i Filipstad så det passade bra att inte hoppa för mycket av flera anledningar.
Alla gavs möjlighet att hoppa fram två språng inne på banan sen, men jag valde att avstå... Kändes som vi kunde få häcken full med att klara oss helskinnad runt en vända, behöver ju inte lägga på en massa extra språng utöver :D!
När jag gick banan så hade jag vissa problem med att memorera in hinder nr3, ville hela tiden få fyran som trean och visst blev det ett problem för mig även till häst sedan! Vi gled över både ettan och tvåan för att sedan "vackert" galoppera utanför trean, men DÅ kom jag på mig... Tyvärr resulterade ju volten i fyra fel och dessutom lite tidsfel, men gamla Maja hoppade troget och faktiskt rätt OK runt hela banan felfritt! Lite synd på en riktig ryttarmiss då, fast fantastiskt roligt var det och det kan jag leva på rätt länge!
När vi tränade sist så valde jag att rida henne på Pelham och hon blir ju så frustrerad när man tar henne i munnen och kör bensprattel åt alla håll och kanter, men samtidigt så är det svårt att rida på Hackamore när hon inte är så stark i kroppen. Blir lätt att hon hänger sig på för mycket och då går det absolut inte att rida. Dock bestämde jag mig i lördags för att ändå ta Hackamore:et på tävlingen, ett beslut som var helt rätt! Hon var väldigt tillfreds, inga kast med huvudet rätt upp i vädret och faktiskt helt OK att rida på! Ja, ni förstår säkert på mitt uttalande att jag ÄR väldigt nöjd och det var så jävla roligt så det här kan jag leva på ett tag! I somras trodde jag att jag skulle få fatta ett väldigt tråkigt beslut gällande henne eftersom hon var så knackig i gången och stel i kroppen, men som i ett vingslag så vände allt och vi kan t.o.m. åka på en tävling.... Nu blir hon snart 20 år, men får hon bara hålla sig fräsch så ska nog inte det här vara sista tävlingen :)
Sist skrev jag lite om Castor och att han var lite konstig i gången några dagar (en vecka) i början på oktober och nu tror jag att jag vet vad det var. Han har fått lite mugg. Inte mycket, men han är väldigt öm på vänster fram och bak. Det har säkert gjort att han varit lite småhalt emellanåt. Muggen är inte mycket, på vänster fram så är det som en femkrona i storlek mitt i karleden men han var otroligt öm och reserverad när jag tog på honom!
Nu har han iallafall kännts väldigt bra och på torsdag är det träning. Och går allt som det ska så åker vi till Åmål på lördag, årets sista tävling! Om han inte känns som sig själv på torsdag så byter jag nog häst på lördag och tar med mig gamla tanten istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar