Då är helgen med stort H äntligen här! Imorgon åker vi med
barnligan och deras ponnyer till Markebäck i Askersund för att umgås, träna och
ha en härlig helg tillsammans!
Som dom har längtat i flera månader! Imorgon vankas det
dressyrlektioner med både Anna Björkman och Lovisa Larsson för att sedan på
söndagen välkomna Marion Johansson för hopplektioner med tjejerna. Ska bli
superkul att ”bara” vara morsa.
Sist vi var iväg så hade ju jag med mig Råttan
och då blir det lite klurigt att få ihop det för att kunna träna mig själv och min
egen häst samtidigt som Caroline förstås vill hänga på och göra det som de
andra barnen kunde göra med sina mammor. Men den här gången är det uppdelat och
nu är det barnens tur att få en härlig upplevelse och förhoppningsvis lära sig
massor.
Den andra vinningen som jag ser det för Carolines del är att
hon får umgås med jämnåriga i stallet. Här hemma är hon ofta själv med mig,
inget ont i det men jag är förstås inte lika rolig som en jämnårig kamrat med
samma intresse J
Jag märker att hon blir lite ensam och känner ju att det
optimala vore förstås att hon har en jämnårig i stallet, men jag får ta fram barnet i mig och vara så roliga jag kan... ;)
Morsan ja, vad har hänt sedan sist jag skrev? Jag tror jag
har gjort en hel del saker, det gäller bara att komma ihåg vad :o
Jo, jag har både hopptränat och tränat dressyr. Det
förstnämnda var för Pia i Rosensjö förra tisdagen. Kan väl säga att det gick så
där... Eller det gick bra för jag lärde mig något och då är det väl alltid
bra?! Så länge man tar med sig saker att jobba med då har ju träningen gett en
hel del, så tänker jag!
När jag började att träna Råttan för Anna förra sommaren så
galopperade Råttan rätt dåligt, framförallt i höger galopp. Annas träningar har
hjälpt oss enormt på vägen, men fortfarande har vi mycket att jobba med. Men
hennes mindre bra register i galoppen har nog bidragit till att jag har ridit
henne i ett undertempo och en rätt kort galopp. Nu har ju Råttans galopp
utvecklats lite grand iallafall och då när man ska ändra tempo så slår det lite
slint i mitt huvud... Men på slutet av träningen, när Pia är på mig typ varje
landning och varje sväng att jag ska
hålla tempot så gick det bättre. Nu har ju inte jag en Pia som står i
hörnet varje ridpass och uppmanar mig att hålla tempot så jag jobbar nu på egen
hand och får väl hoppas att det ger lite resultat till nästa hoppträning.
Sen på torsdagen samma vecka så åkte vi till Dammängen och
red ett pass för Ola Johnsson.
Det höll ju på att bli en riktigt snygg inledning på dessa
dressyrträningar när Ola efter att jag ridit runt själv ett par varv såg att
min sadelgjord inte var spänd utan stropparna bara stack ner i spännena... ha,
ha, ha... ja, ja det gick ju bra, sadeln flög inte runt och jag satt kvar ;)
Vi jobbade mycket med att ställa henne för att få henne lite
mjukare och jag tycker nog att det gick rätt bra på slutet. Jag var iallafall
nöjd med passet och hästen var trött! Om 1,5 vecka kör vi igen... Då ska jag ha
spänt sadelgjorden innan!
Sen har jag ju för sjutton varit iväg och gjort sista
tävlingen... Eller vissa skulle inte säga tävling på min låga nivå, men som en
klok människa sa (skrev) att för oss som
är på den nivån är det minst lika svårt som det är för en på högre nivå att
hoppa sin bana. Fast den kloka människan jämförde dressyrklasser, men det kan
man omvandla i hoppningen också. För det är ju så det är! Är man på 1.00-klass
så är ju det ens svåraste nivå och då kan det vara nog så svårt och väl
jämförbart med en duktig ryttare på en väl utbildad häst som hoppar högre
klass...
Jag var väldigt velig om vi skulle åka eller inte den här
morgonen. Det var kallt och snöigt! Jag inser att jag börjar bli gammal som
tycker att när vädret är dåligt så vill man inte tävla. För några år sedan hade
nästan inget stoppat en resa till en tävling. Nu vill jag helst ha solen på
himlen, lagom varmt, vinden lagom stark
och i rätt riktning... Nä, så illa är det inte, men ni fattar....
Hur som helst, vi
åkte till slut. Men schabraket blev inte bytt, inga saker var putsade och
kavajen fick vackert hänga kvar på sin galge för frysa ville jag inte och är
det lokalt kan man ha jackan på sig ;) Väl på plats och inne på banan så skuttade
Råttan och jag runt banan felfritt, MEN det var inte grejen den här dagen. Jag
hade bestämt mig för att faktiskt försöka hålla det där tempot utan att Pia
stod i hörnet (eller mitten) och påminde.
Jag tyckte själv att jag lyckades rätt bra, vi kom i och för
sig lite fel på två-tre hinder i första klassen och hoppade av lite nära, men
när man tittar på tiderna så låg jag inte bland de högsta tiderna i klassen (på
gränsen till maxtiden) utan snarare tvärtom och det får väl ändå anses som att
jag lyckades något så när?! Det kändes rätt okej ändå och det är väl
huvudsaken, fast det är svårt när man ska ändra om något i ridningen....
Hästskötaren var med och hon var nöjd över dagens
rosettskörd och förstås med sin egen insats som både hästskötare, filmare och
fotograf!
Nu har vi vinterpaus och ska träna, träna och träna.... Sen
så där lagom till att snödropparna blommar i början av april så siktar vi in
oss på att åka iväg igen :D
Maja då? Jo, piggare än på länge och inte bara pigg utan
också rätt rörlig! Man riktigt känner att hon njuter av ett arbetspass eller en
tur i skogen. Hon rids ungefär 5 ggr/vecka, men inte några långa pass utan lite
lagom arbetspass med gymnastik anpassat för en 650 kilos häst på 23 år. Jag vet
att jag sagt ett par gånger att hon varit lite stel och så, men nu har hon
blommat ut igen! Krutgumman.....
Nu har jag inte tid att fördriva tid vid datorn mer ikväll!
Vi håller vi på och packar för fullt och snart är det dags att packa in i
sadelskåpet, imorgon bitti rullar vi iväg.... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar