Tänk att två dagar kan försvinna så fort! Eller det vet vi
ju att det alltid gör.... Just nu känns det till och med som om veckorna bara försvinner!
Åter till Markebäck... 8 härliga ungar med 9 ponnyer och
mammor, kan det bli annat än roligt och fullt ös? Vi kom dit i omgångar på lördagens
morgon och vid 10-tiden var alla på plats. Samtidigt drog första lektionen
igång, som sagt fullt ös direkt! Vi hade gjort upp hyfsat vart alla hästar
skulle stå och vilka som skulle dela rum med varandra så den biten inte
behövdes gå igenom på plats... Det var nog tur för det är nästan nog att få in
både barn, ponny och packning! Då har jag bara ett barn med mig....
Dessutom kom det barnet på att hon glömt Ninis hemma!!!
Katastrofläge kan man lugnt påstå! Vem Ninis är? Jo, det är en kanin från
Bukowskis som jag fick på Transcom när Christoffer föddes. När Caroline anlände
så fick jag en björn från samma tillverkare, men kaninen som Christoffer hade
fått var den som Caroline adopterade och så har det sedan blivit. Ninis har
varit med överallt och jag tror faktiskt inte att hon sovit en natt utan honom!
Det skulle vara om hon somnade i soffan eller något, men då lägger vi honom hos
henne när vi burit in henne i sängen eftersom vi vet att det är det hon frågar
efter först när hon vaknar annars.
Då kan man undra hur vi löste det
denna gång? Så klart så ringde hon pappa Ola och sedan fick vi boka in möte i
Svartå senare på eftermiddagen så Ninis kunde överlämnas! Om vi är galna? Ja,
lite! Men vet man hur viktig en Ninis kan vara så gör man vad man kan för att
det ska bli bra!
Anna Björkman var först ut som tränare och hade tre
lektioner mellan 10.00-ca 12.30 sen blev det en paus innan Lovisa Larsson drog
igång med sina lektioner för de lite yngre. Det är så kul att se barnen lyssna
och ta in samtidigt som det bubblar i dom när det är deras tur att vara i
fokus.
Lektionerna pågick fram till ca 16.30 och i omgångar under
dagen, lite beroende på när man red sin lektion så pågick det olika uteritter
där vi mammor fick knata med!
Ola och Christoffer skulle på bio strax efter 16.00, men det
blev sent omsider inställt (när de var på plats) för biografen kunde inte få
igång filmen... lite snudd på parodi! Här får man väl ändå tacka sin lyckliga
stjärna att Christoffer kommit en bit i sin utveckling så han kan ta en sådan
sak. Inte utan vidare förstås, men för några år sedan så hade det varit total
katastrof om något sådan hade hänt! De bokade snabbt in sig på bio i Örebro
dagen efter istället och åkte sedan till Coop och köpte en DVD till kvällsbio i
soffan!
Därför blev deras resa till Svartå tidigarelagd och så även
min förstås. Med Ninis i framsätet styrde jag sedan RAV4:an tillbaka till
Markebäck där ett stycke ponny väntade på mig för lite hoppning. En av tjejernas
ponnyer hade varit lite busig med sin ryttarinna tidigare i veckan under hopplektion
och därför fick den hoppa lite på kvällen med en något tyngre Helena i sadeln.
Det gick bra, vi överlevde bägge två! Jag tror att ponnyn tyckte att jag var
lite besvärlig som begärde engagemang och reaktion under ridpasset, det blir ju
lite skillnad när en annan skänklar till mot när barnen ska göra det!
Medan jag roade mig ;) så åkte några in till Askersunds
pizzeria tillika spelbutik som ligger i anslutning till mataffären, precis som
det ska vara på mindre orter! Multitasking är ett måste för överlevnad!
Med pizza i magen kom barnen på att de skulle ner i ridhuset
och träna på något. Vi vuxna fick absolut inte titta, vilket är svårt med tanke
på alla stora fönster som vetter ner mot ridhuset från boendedelen ovanpå
stallet! Men vi gjorde vårt bästa för att undvika att glutta fast vi var nog
väldigt nyfikna!
På kvällen fick vi mammor sitta och ”tjata” lite, dock
skulle den varan kunnat få varit betydligt mer av. Nästan outömmligt med ämnen
att diskutera och prata om! Helt underbart! Med det inte sagt att vi alltid
tycker lika, för det tror jag inte man gör jämt, men det spelar ingen roll för
det känns helt okej att vi tycker och gör just olika. I vårt fall sju mammor
har antagligen lika många sätt att uppfostra, lösa konflikter, ta hand om
hästar, lära ut till våra barn o.s.v. Jag tror och hoppas de andra känner
likadant!
Morgonen efter hade i förväg gjorts upp om gemensam fodring
då i princip alla barn ville fodra sin egen häst. Jag sa till Caroline att det
kan hon få fortsätta göra på helgerna hemma så kan jag få sovmorgon ;)
Skämt åsido, jag vaknade strax efter kl.6. Försökte att tyst
smyga upp och sätta mig i allrummet. Men ni vet hur det kan vara när man ska
smyga! Allt liksom låter 100 gånger mer än vad man minns att det gjorde dagen
innan. Först handtaget till vårt rum, sedan dörren som inte ville stänga sig
utan tog i karmen när jag försökte trycka igen den. Gick sedan till toan och
där gnisslade handtaget som aldrig förr, det hade jag inte alls noterat dagen
innan. Man kan ju inte gärna låta bli att stänga dörren, trycka ner det
gnisslande handtaget en gång till och sedan lås (många olika ljud i ottan). Men
sedan fixade jag till mer behagliga ljud genom kaffebryggarens puttrande och
när jag satt där och uppdaterade mig på FB så började allt några komma tassande.
Strax före sju väckte vi de sista och sedan gick vi i klan ner till våra
fyrbenta vänner i stallet. När fodret var inlagt så överraskade Caroline mig
genom att ta ut vattenhinken, skura ur den och fylla på med rent vatten till
Kavat utan att jag ens sagt något... Bra initiativ av en 8-åring!
Sen hade vi värsta hotellfrukosten. Bordet översvämmade av
olika bröd, pålägg, smör, yoghurt, filer, ägg och gud vet allt! Det var nog
bara bacon och äggröra som saknades för en femstjärning hotellfrukost ;)
Mätta och belåtna kom barnen på att de skulle rida ut (igen)
samtidigt som Mathilda red sin dressyrlektion för Anna B.
Två mammor traskade med gänget på uteritten och när de kom
tillbaka lagom när Mathildas lektion var klar gick de in med ponnyerna i
ridhuset. Återigen drog de igång den träning som de gjort utan ponnyer kvällen
innan och vi visste ju nu att de tränade på en kadrilj. Vi pratade lite om att
det skulle vara kul att visa barnen hur en kadrilj går till etc. Men döm om
iallafall min förvåning när de sedan visade upp en kadrilj som var jättebra!
Tänk vad spännande det är när man låter barnen gå lösa själva och fixa! Vi
vuxna behövs inte så mycket som vi tror alla gånger J
Efter kadriljen fick ponnyerna en kiss-, drick- och
snabbmatspaus sen drog det igång med hopplektioner för Marion Johansson.
Spännande för oss mammor att sitta vid sidan om och det är
rätt många gånger som man biter sig i tungan för att inte säga något när de
rider förbi. Någon gång ibland misslyckades jag, men tror att jag ändå klarade
mig lite bra... eller inte, jag vet inte ;)
När alla lektioner var klara framåt 14-tiden så städade vi
och mockade ur stall m.m. och sen styrde vi bilarna hemåt igen. Helgen som vi
längtat så mycket efter var över, så sorgligt! Barnen frågade när vi kan åka
igen.... På fredag var ett förslag, men allra senast i december.... Ja, man får
väl tolka det som att barnen var nöjda och då är vi mammor förstås också nöjda
över att vi kunnat ordna så bra dagar till våra hästgalna barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar