Summering av 2013

Eftersom detta är dagen då man ska/bör blicka tillbaka, fundera på vad som blev bra/mindre bra med året som varit så det måste väl jag också göra... Lite grann iallafall!

Vi inledde året med skolbyte för Christoffer, lite omtumlande men det har blivit väldigt bra fast utmaningarna är långt ifrån slut... Nu är han på väg in i 9-års åldern vilket är en rätt behaglig fas i livet så med det i åtanke hyser vi gott hopp om 2014 :D

I april var det äntligen världscupfinal i Göteborg, härliga tävlingar som vanligt och biljetterna för 2014 är förstås införskaffade ;)

Vecka 28 handlade om hästar och Falsterbo. Härlig vecka, trevligt sällskap men saknade "la Familia". Så om det blir någon semester vid den veckan 2014 så får familjen åka med... 

2013 är också året då vi blev med kattunge igen, lilla Siri som genast fann sin plats i familjen! Hon var nog lite för liten egentligen för att skiljas från mamma, men Busan tog sig an rollen som hennes surrogatmamma... Idag ligger dom fortfarande ofta och sover tillsammans, Siri är som en liten amöba på Busan, men gulliga är dom! 

Vi har också klarat av Danmark, båtresa och Legoland. I yngre ålder ville min farmor och farfar ta med mig och mina systrar dit... Dom hade kul där medans jag spenderade min tid hemma i Sverige. Sova borta var inte min grej... Men nu har även jag lärt mig sova borta och fått se Legoland :)

Jag har även under året återupptagit min dressyrådra som legat i träda sen mitten av 90-talet... Eller det är en sanning med modifikation för någon enstaka start har jag väl gjort mellan då och nu men dom är lätträknade!

I år har jag nog gjort en tio starter drygt och slutade iallafall med en godkänd ritt i LA, det får man vara nöjd med :)

Ja, det blev dressyren vi valde, jag & Castor, när det skar sig lite i hoppningen. Eftersom jag vill hoppa och jag inte ville ha tre hästar att rida nu under de mörka månaderna så blev också 2013 året då jag lånade ut Castor på foder. Till en dressyrtjej förstås :)

2013 blev också året då jag ramlade av mer än vad jag gjort de tio senaste åren ihop... Ett par gånger på Råttan och ett par gånger på Castor!

Under året har Råttan ridits in... Varsamt! Till en början hände ingenting och allt gick tokbra. Efter en månad eller något så började hon med att skaka okontrollerat på huvudet, så våldsamt att hon stöp... Och jag föll av!

Så kan det gå och det är nog tur att man ramlar av ibland (när allt går bra förstås). Man behöver bli påmind då och då om vad vi håller på med och riskerna som finns!

Hur som helst Råttan slutade skaka på huvudet och fick sedan även i år lite sommarlov i form av 3 månaders bete på fantastiska Torps säteri. Idag på årets sista dag stängde vi första utbildningsåret med en uteritt i alla tre gångarterna och med sällskap av mamma Maja med Johanna på ryggen!

2013 är också året då Maja "kommer tillbaka"... Hon tävlar, tränar och jobbar på som aldrig förr trots sina 20 år på nacken. Hon "rundar" på sig, bygger upp kroppen sakta men säkert och det är kul att lämna 2013 med en nästan 21 år gammal häst som är i fin form. Förhoppningsvis kan vi få kämpa på tillsammans även under 2014!

Jag blev också ponnymorsa 2013... På riktigt! Förut har vi mest haft en liten ponny som varit snäll och gullig men nu hade vi turen att få tag på en gammal trotjänare i Kavat. Vi samlar ju lite på de där -93:orna i vårt stall så åldersmässigt passar han perfekt. Han är försiktigt och varsam när Caroline är ovanpå, men blir desto piggare med mer fart när det är någon mer rutinerad på ryggen. Så nu har vi varit på pay'n jump och lite andra hoppningar under hösten. Jag hoppas förstås det ska hålla i sig även under 2014, men med små barn vet man aldrig när något annat blir roligare :)

Men den största förändringen i mitt liv under året är förstås att jag lämnade gamla, kära Transcom bakom mig! Ett inte alltför lätt val och det är flera gånger man funderat på om det var rätt, fast jag vet att det var det! När man varit på samma ställe så länge som nästan 17 år så blir till slut varje förändring en utmaning. Första tio åren hänger man bara med, sen kryper förändringsrädslan alltmer på och till slut så blir man bitter så fort en förändring nalkas... Då är det dags att göra den allra största förändringen av alla, gå vidare i livet! Det var lite konstigt att krama hejdå till folk, skriva hejdå-mail och kliva ut från de där så väl bekanta lokalerna! 

Jag kommer dock alltid vara tacksam för mina år på företaget, för alla människor som korsat min väg och för allt jag lärt mig! 

Nu blickar jag fram emot 2014 där jag efter 20 år åter ska bli kommunalanställd, jobba på daghem och vara ute så mycket som man kan på min arbetstid!

Summa kardemumma... Tack 2013 för allt du gett och allt du lärt mig, välkommen 2014 - antagligen det bästa året någonsin, vi siktar på det iallafall :D

                                                               GOTT NYTT ÅR!!!!

Kors å tvärs

Då har vi varit på hoppträning igen... Denna gång var faktiskt planen att jag inte skulle vara med, men då det droppade av lite deltagare en efter en så lastade jag in tanten och var med ändå!

Det är nu jag säger att "Maja var världens bästa idag med", men vid det här laget vet de flesta att jag förstås inte är så dum att jag tror att Maja ÄR världens bästa... 

Fast hon förtjänar att få känna sig som världens bästa lite då och då! Det gör alla hästar....

Hur som helst så kämpar Maja på hela passet, hon har lite besvärligt när hon landar ibland och det blir lite kors å tvärs med galoppen. Förr försökte jag göra vad som helst för att hon skulle byta, men med åren har man vackert fått lära sig att det är verkligen ingen idé! Hon får bara panik och allt blir ännu värre, är man bara lugn så slänger hon in ett travsteg någonstans och rullar sen över i galopp igen... Ibland blir det rätt, ibland fel och ibland kors igen... Det är bara så det är! 

Jag förstår att det ser helt haikon-taikon ut, men det bryr jag mig inte om längre! Vad andra tycker och tänker är ju helt oväsentligt. 

Det är vad jag lär mig, hur hästen utvecklas och vad min tränare säger som betyder något.. Bara det får oss att bli bättre, inte åsikter i omgivningen :) Och visst är ändå tjusningen i det vi håller på med att vi faktiskt hela tiden kan bli bättre, lära oss mer och fortsätta utvecklas?! 

Visst är man lite trögare och man har inte så brant utvecklingskurva som ryttare vid en ålder av 27 (41) eller när hästen snart är 21, men ändå så händer det saker som gör att vi lär oss och utvecklas! 

Vilken fantastisk förmån vi har, vi som har ridsport som intresse :D

Nytt jobb- nya tider

Vad konstigt allt kan bli... Hux flux bestämde jag mig för att sluta på Transcom och bege mig ut i det ovissa.. Ett bra tag gick jag och funderade på vad jag ville och bestämde mig till slut för att plugga! Med beslutet taget så börjar man kolla behörigheten och inser att man saknar ett "sketet" ämne... Så jag anmäler mig på Komvux till det ämnet! Allt känns bra och några veckor går... 

DÅ kommer jag på att jag faktiskt nog vill jobba iallafall! 

På mindre än en vecka söker jag ca 15 jobb... Allt ifrån administration till personlig assistent till barnskötare... man måste vidga sina vyer och jag höll koll på arbetsmarknaden från Kumla till Karlstad. 

Efter ytterligare en vecka blir jag kallad på min första intervju för ett jobb med kundvård och kort därefter blir jag kallad till intervju nr.2 för några barnskötarjobb i kommunen. 

Denna sista intervju var i onsdags och därefter gick det fort! Idag besökte jag förskolan, träffade personal och vi hade ytterligare en intervju. Drygt 3 timmar senare erbjuds jag tjänsten :)

Det är inte heltid, men 75% är tillsvidareanställning och sedan har jag ytterligare 12,5% på vikariat och jag kan säkert jobba ännu mer extra om jag vill!

Men jag är imponerad av att dom vågar satsa på lilla mig... Jag tog studenten som Barnskötare 1991, jobbade sedan i ca 2,5 år inom barnomsorgen och därefter har jag gjort helt andra saker. Att jag nu dessutom går tillbaka och får en fast anställning, det hade jag ju inte ens då... Kul ska det bli! Lönen är förstås inte så hög men kvalitén i livet kommer bli det, det är jag säker på!

Med det INTE sagt att inte TC gett mig mycket kvalité under mina år där! Men nu är det nytt, jag ska vara ute, röra på mig och leka... Och jag får betalt medans jag gör det, hur bra kvalité är inte det?!

Nu ska ni inte tro att skolan försvunnit... Tänker ändå läsa in det där "sketna" ämnet och sen får vi se om jag söker högskolan i ett senare skede eller om jag blir så nöjd med tillvaron att jag är ute, rör på mig och leker i 24 år till... Det får framtiden utvisa :D

Då har ännu en vecka passerat och nu är det bara 9 dagar kvar till jul! Som vi har väntat...

I den här familjen tror vi fortfarande på "han i rött" och det är rätt härligt att tron fortfarande är kvar och praktiskt förstås... Hur ofta behöver man inte ringa Tomten?

Eftersom vi blev klara med våra julklappar för över en månad sen, adventsljusstakar och stjärnor åkte fram en vecka innan första advent och granen kläddes förra helgen så kan vi mest bara njuta nu av sista dryga veckan :)

Visst har vi paket att slå in, men det tar vi någon kväll när barnen sover....

Luciafirande har vi haft sista veckan, både på dagis och ridlekis, dom är för goa! Både stora och små i tåget förstås :D

Själv har jag fått massor att tänka på, har varit på intervjuer för två helt olika jobb... Jättekul att åtminstone bli kallad bland alla sökande och nu väntar jag med spänning!!!

Måste avsluta dagens blogg med att skryta lite över Råttan... I måndags åkte vi och red i ridhus för första gången! Maria hjälpte till och höll i när jag satt upp och Råttan skötte sig jättebra! Det är såååå skönt att hon är så cool, att jag kan lasta själv (vilket jag i och för sig gjort med alla mina sedan jag hade min svårlastade första ponny och bestämde att jag aldrig mer skulle hålla på så :)) och att vi klarar oss rätt bra även utanför tryggheten på hemmaplan! 

Jag har fram tills dess bara galopperat henne på uteritt men då tog vi lite galopp i ridhuset och idag tog vi galopp-premiär på ridbanan här hemma. Hon var superduktig, inte en brall och höll galoppen tills jag saktade av!

Man riktigt ser fram emot nästa pass :D

Det här kan jag leva med...

I helgen var jag chaufför, hästskötare och ponnymorsa för första gången när det inte är på hemmaplan... För jäkla roligt var det!
Och extra roligt är det förstås när man ser de där små blå ögonen fullkomligt glittra av lycka när hon kommit i mål och klarat en hel bana på nio hinder dock med 12 fel men det spelade liksom ingen roll! Är man fem år så är det enda viktiga att ögonen glittrar, resultatet är oviktigt! Det gäller förstås inte bara en femåring utan alla barn ska bara göra det här för att det är så himla roligt med hästar!
Ja, vi har haft tur med vår ponny... För visst är allt roligare när man har en ponny som är lätt och som ett barn både kan hantera och rida utan problem!
Fast jag ska lova att den annars så lugna Kavat allt piggnade i lite när han fick "varsågod å rid". Jag såg direkt att traven blev mer intensiv och när han hoppade så hände det några gånger att han galopperade efteråt vilket aldrig händer annars. Eftersom Caroline inte riktigt har galopperat så mycket så kände jag ett liiiitet uns av oro när jag såg att han fick en annan energi, men det är ju dock Kavat vi pratar om och oron försvann rätt fort!

Att Caroline varit med mig på några tävlingar märker man... Hon var mycket bestämd med upplägget av dagen! Först skulle hon rida sin bana, sen skulle vi gå till kafeterian och köpa fika (hon har nog en mamma som gillar kaffe..) och därefter skulle vi sitta en stund och titta på övriga deltagare... Hmm... lite miljöpåverkad kanske?!

När vi hade gjort allt det där, i rätt ordning så packade vi ihop oss och gav oss hemåt!
Det tog inte många dagar (typ två) innan hon sa att hon ville åka på mer hoppningar... Såg att Viby ska ha något roligt strax före jul som vi idag anmält oss (räknar med mig själv som en del av det lilla ekipaget :)) till.
Himla rolig grej... Man skulle köpa med sig ett paket för ca 30:- och detta skulle läggas under en gran, sedan fick alla hoppa den höjd man valt (bommar, 30, 50 eller 70) och när alla hade hoppat fick man varsit paket ifrån granen!
Gillar att man kan åka på sånt som utgår från att det ska vara skoj och roligt, inte så allvarligt... Det får man nog av senare i livet ändå!
Tror vi i vår klubb ska köra en "copy with pride" på den här idén... Vi får se vad det kan bli!

På lördag ska vi göra något helt annat.. Då är det luciatåg på ridskolan och Caroline har visst gjort upp med Maria att Kavat ska vara Rudolf med röda mulen. Detta blev genast moster Kina delaktig i och ett par renhorn är på väg med posten, nu är det bara mulen kvar!

Slutcitat: Jag kan leva med att vara ponnymorsa och tänker ha lika roligt jag så länge det varar, man vet aldrig när de små liven kommer på att något annat är roligare ;)

Då är tjejhelgen snart över..

Nu sitter vi på tåget från Stockholm mot Uppsala där bilen står... Helgen har varit supertrevlig och det bästa på familjeshowen enligt Caroline var förstås att Anders var med :D
Anders är pappa Ola's kompis, han bor på Gotland och ingår i tornerspelsgruppen Torneamentum! Och jag måste hålla med att dom är himla bra fast jag diggar tyskan som tillsammans med sin 10-åriga dotter kom in på varsin häst med fyra bordercollies och vallade ankor... Spontant mitt i uppvisningen så sitter lilla dottern på sin ponny och piaffar, jag är 41 och har aldrig piaffat :)
Det var lite bättre än förra året, bara en medhjälpare som for omkull på shettisarnas steeplechase, bara det är ju en klar förbättring :D
Men jag tycker dom tar hutlöst betalt... 350:- för 1,5 timmes show, nä tacka vet jag Skandinavium!!! Men dit får inga barn åka med förrän dom klarar sig själva så tills dess får jag betala hutlöst och åka till Globen med Caroline, vilket jag gärna gör så inte för den delen :)

Nu ska vi som sagt hämta bilen och åka hemåt, ett pit-stop på Hööks hos Kina och ett stopp hos Castor ska vi göra längs vägen... Men efter en helg hemifrån, hur härlig den än varit, så längtar jag hem till sambo, Christoffer och alla djuren!

Imorgon ska jag göra något spännande, men det kanske jag berättar om en annan gång ;)

Dag 1 avklarad och dag 2 påbörjad

Igår packade vi oss iväg för att ha vår tjej-helg, jag och Caroline. Tanken från början var att vi skulle åka upp till Södertälje på fredagen och sedan ta Globen på lördagen, men så lyckades Ola vinna biljetter till fredagens tävlingar och dessa ville vi förstås nyttja! Så igår blev det att åka till Uppsala, hämta upp Kina och sedan ner till stora staden! Löjligt lite folk på fredagens hoppningar måste jag säga... Känns onödigt att dela in dagarna i tre pass som man betalar lika mycket för varje pass som en halv dag på Skandinavium.... 3000 personer i stora Globen på fredagens 15-pass, som en riktigt bra publikkväll i Nobelhallen alltså :)
Men det var bra hoppningar och flera riktigt bra ryttare och det var ju som sagt gratis :D

Inatt har vi sovit i Uppsala, nu ska vi äta frukost, ta oss till tågstationen och åka tillbaka till Stockholm. Idag väntar shetlandsponnyer, riddare och Gud vet allt på oss i Globen!
Efter showen ska vi sova gott på Scandic Grand Central.....

Duktiga barn och deras ponnyer

I lördags  hade vi faktiskt årets första klubbtävling, en hoppning med KM i Rosensjö!

Sent omsider så fick vi ihop KM även för häst där gamla Maja fick äran att vara med för första gången på 5 år, det var roligt :D

Vi gjorde säkert inte den vackraste rundan, jag och Maja, men över kom vi och felfritt. I omhoppningen sedan fick vi en rivning, men jag tycker ändå att hon är världens bästa förstås! Anna som vann KM gjorde en jättebra omhoppning och svängde runt hindrena som jag och Maja aldrig ens skulle fundera på... Maja är ju lite som att ratta runt en stridsvagn, men vilken stridsvagn sen ;)

Men innan det var Majas tur att göra entre så hade vi ju ett gäng ponnyer med duktiga tjejer och killar i sadlarna däribland Kavat och Caroline.  Jag tycker (förstås) att dom är super duktiga alla barnen! Det är det som är så himla kul med klubbtävlingarna, att barnen får vara med och får känna att det är en tävling... För jag tror att dom flesta tycker att det är jätte spännande! Både barn, föräldrar, släkt och vänner!

Herregud, jag red knappt mer än på Skansen när jag var lika gammal som flera av dom, fast vi har alla olika förutsättningar så klart..

Förstår att det kan finnas dom som tror att jag driver på Caroline, men det kan jag försäkra er om att jag absolut inte gör.... Ibland kan det snarare kännas tvärt om! Hon är ”dyng-på” med allt som har med hästar att göra. Hon kollar mycket på en serie som heter Horseland och trots att det är mycket som är överdrivet så snappar hon också upp många bra saker i den serien. Bl.a. så kom hon häromdagen och sa att man måste ha täcken som ”andas” så att fukten försvinner bort från hästen... What?! Men det kom även det ifrån Horseland...

Jag frågade imorse vad det är som är så roligt med att tävla, om det är hoppningen, spänningen eller rosetten. Men då svarade hon blixtsnabbt att ”det är så roligt att hoppa nu när hon har fått en ny häst”. Gulliga unge, men saker kan ändras snabbt så vi får väl se hur länge hon vill hålla på... Hon ska iallafall få vara med i Wittvång den 7 oktober så gör jag två bra saker på en gång... Låter barnet göra det hon tycker är roligt, hoppa, och bidrar något till uppbyggnationen av Filipinerna!

 

På fredag drar vi, mot Stockholm! Först var tanken att vi bara skulle gå på lördagens familjematiné, men sen var Ola tursam nog att vinna två biljetter till hoppningarna på fredagen så vi kör en tvådagars i år.. Jag och Caroline, fast på fredag får vi även sällskap av moster Kina :D

 

 

kyla och hoppning på G

Nu har mitt hamstrande inför vintern dragit igång... Lite senare än vanligt, men till veckan är det mesta klart!

I förra veckan fick jag ett lass spån, men det kommer jag behöva fylla på igen. Idag har jag hämtat korn/havre och  på måndag kör vi hö! Himla gött och ha det mesta hemma när nu det mindre bra väglagets period nalkas!

Kändes i luften idag att vintern ä riktigt på G.. Första gången jag frös när jag var ute med Maja! Fast det är faktiskt lite värre kyla när det är något fuktigt och bara lite kallt. Då är det nästan bättre med torr luft och minus 10! Lite snö får ju gärna trilla ner nu också. Dels blir det ljusare och dels så är det inte längre så hårt! Nu har vi haft himla tur med underlaget, vi utomhus-ryttare, eftersom det varit mjukt så länge. Det optimala vore ju att det nu direkt efter att kylan slår till även kommer snö så slipper vi det hårda underlaget helt J

Kände också idag att det är dags för broddarnas inträde i vinterskorna. Maja halkade lite när vi red ut så det är väl bara att skruva i ”skiten”. Fast det får vänta tills efter morgondagen, då ska vi hoppa igen!
I sista minuten så bestämde jag mig för att ta med Maja på morgondagens klubbhoppning, vi ska rida KM för första gången på 5 år....

Caroline och Kavat ska förstås också vara med på klubbhoppning, 30 cm stora hinder väntar på det lilla ekipaget... Vi får se hur det går, men nu först måste jag väcka den middags-sovande prinsessan så hon kan gå ut och göra sin ponny redo för morgondagens uppdrag!

Ser vi fram emot uppföljning :)

Idag har vi uppföljningssamtal på skolan. Jag trodde aldrig dagen skulle komma då jag faktiskt kan säga att jag ser fram emot dessa möten!

Christoffer är INTE dum, slåss oprovocerat och är allmänt stökig! Inte längre... Men i flera år var det så han uppfattades och det var det jag fick höra!

Alla hämtningar DÅ gav mig ångest och det gick så långt att jag började skriva dagbok över vad jag fick för information när jag hämtade och det var inte många positiva saker jag fick höra, men några gånger hände det... Man får inte bara komma ihåg det tråkiga :)

Visst är det turbulent ibland runt vår intelligenta kille, han är ju fortfarande densamma. Det är snarare andras syn på honom som förändrats....

I vinter väntar en utredning via BUP, men trots att han inte är färdig diagnosticerad så har skolan gjort massor med insatser och hela tiden kommer förbättringar, helt otroligt! Dom fick jätte mycket beröm på BUP!!!

Jag förstår att vi haft en otrolig tur här, märker att andra föräldrar hela tiden får strida för att deras barn ska få det dom har rätt till i skolan.

Christoffer ÄR annorlunda, men på ett bra sätt (i våra ögon) :)

Han är otroligt begåvad i matte och i att bygga Lego där han kan bygga ihop de mest fantastiska saker bara efter att ha kollat på en bild på datorn. Han tänker matte (antar att detta är hans "specialområde") och det gäller det mesta! 

90% av hans utbrott (som inte händer så ofta längre) handlar om ångest inför främmande situationer, när han inte förstår en instruktion eller uppgift och när han inte blir förstådd eller när folk inte vill förstår vad han menar... Övriga 10% är för att han är ett barn som alla andra barn!

Trots att vi haft turen med skola/fritids så är det tufft att ha ett barn som är annorlunda och det kommer fortsätta så... Antagligen hela livet, men vår son kommer alltid vara precis den son vi önskat och vi älskar honom precis som han är... Ovillkorligt och gränslöst!

Då har galoppen hittat hit...

Idag har Carolines första galopp på Kavat hänt... ja, det har hänt, inte något hon strävade efter utan det bara hände, två gånger dessutom. Har väntat lite på att detta skulle komma. Saker brukar utvecklas ju modigare och järvare man blir!

Den 23:e ska vi ha en klubbhoppning och nu är hon förstås i eld och lågor för det.... Måtte tiden fram till 23:e gå fort :)

Det är "rätt" härligt också att vi numera kan rida samtidigt, att jag inte behöver springa bredvid eller stå i mitten längre! 

Även om det är jättekul att hon tycker ridningen är rolig så underlättar det förstås tidsmässigt att vi kan motionera båda våra hästar på samma gång!

Råttan fick longeras idag vilket var mycket bra med tanke på all energi hon fick ur sig... Ska bli kul att se hur hon är att rida imorgon..

Castor har varit på träning och har enligt uppgift skött sig! Till helgen ska dom premiärtävla! Hade varit kul att se, men kommande helg väntar två tävlingsdagar i Kumla! Även om dagarna ibland blir långa och ibland lite kalla så är det så himla roligt! 

Det är en lycka att få ha dessa uppdrag där man får träffa trevliga människor, få se fina hästar och duktiga ryttare! Så med glädje ser jag fram emot mitt sista överdomaruppdrag för året :D

Vintern är här... Men snart vänder det igen :)

Alla har vi olika sätt att mäta när en årstid börjar eller slutar och mitt är nog inte mer unikt än någon annans, men idag är det officiellt vinter för min del... Och nu är den på... Rumpvärmaren :)

Gött och varmt åt stussen blir det...

Kom däremot på att jag denna vinter måste köpa en till i modell mindre! Min rumpa ska väl inte ha det skönare än Carolines, någon rättvisa måste det ju vara.

Fast något som jag saknar och som gör vintern lite mer kännbar är kylan! Den får gärna komma nu, i lagom dos förstås!

Väldigt trött på lera i hagar och smutsiga hästben... Idag bytte jag hage på dom, det var uppskattat att slippa stå i leran och dom bjöd allt på ett par rusningar på fast mark :)

Lovade i mitt förra inlägg att återkomma om Carolines tävling i söndags! Tråkigaste tävlingsvädret ever bjöd gudarna på denna dag, jag som alltid tar på mig tjock jacka gjorde helt plötsligt ett mycket annorlunda klädval och tog på mig en tunn klubbjacka... Innan vi hunnit lasta hemma på gården hade regnet trängt igenom, härligt!

Men vad duktiga dom var alla barn och så även Caroline förstås :)

Hon lotsade runt sin Kavat och fick en fin rosett med sig hem, alla nöjda och glada! 

Mamman var förstås stolt som alltid över barnet :D

Nämner inte så ofta Christoffer i bloggen, blir ju så när han inte är med så mycket i stallet, men jag är precis lika stolt över honom! När vi frågar om han vill med så tackar han nej med orden: "Nej, men tack för att du frågar!". Sen är han hemma själv, leker, kollar på TV och hör alltid av sig om det är något! Fantastisk, stor kille :D

I lördags när Caroline skulle rida så kom faktiskt Christoffer ut och sa helt sonika att han också ville rida. På frågan om vilken häst han ville ha så var svaret lätt: Maja.

Så Maja fick rycka ut som barnhäst och skrittades runt på ridbanan i 10 min... Ett uppdrag hon klarar med bravur (förstås ;)). Ja, hon hade tävlat på förmiddagen men jag var rätt säker på att Christoffer inte skulle rida slut på henne ;)

Kom på en annan sak idag när jag red ut, sittandes på min goa rumpvärmare. Om 5 månader är det början på april, snödropparna har kommit upp tillsammans med krokus, snön borde vara nästan helt borta och vi förbereder påskfirande... Det går fort, men först ska vi ha en härlig vinter med mysig jul och massor av skidåkning... Jag ska ju åka halvvasan i februari.... 

Nu ska jag kliva in på möte med Ridsportförbundet, tjing på er...

Tacksam, glad och ödmjuk.....

Igår var jag iväg till Åmål, en resa som höll på att inte bli av... Gick upp vansinnigt tidigt och begav mig ut i stallet för att fodra. Medans de åt körde jag fram transporten och fyllde påsen med hö. När de ätit upp lastade jag Maja och tog sedan ut de andra i hagen.

Tiden från det att jag kopplade på tills jag var klar handlade kanske om 10-15 min och på den tiden så tog batteriet slut i bilen av att ljuset stod på... Ja, det är något fel med kontakterna :)

Så när jag vred på nyckeln var bilen död och larmet slås då automatiskt på... Så där stod bilen och blinkade som en julgran och tutade i takt! Larmdosan hade jag förstås på den andra bilnyckeln så det blev till att springa in, hämta dosan och springa tillbaka till min blinkande bil! Väl avlarmad så sköljde en känsla över mig att lasta ur och strunta i det, men känslan varade i ungefär en fjärdedels sekund sen knackade den där handlingskraftiga sidan hos mig på axeln! Så in igen, hämta nyckeln till Auris:en, köra bort den till RAV4:an och kabla igång bilen! Sen drog vi, jag och Maja, mot Åmål....

Och trots missödet med bilen så kom vi fram precis den tid jag tänkt!

Jag vet att jag tjatar, men det är så härligt att åka ut med Maja... Inte för hoppningens skull utan för att hon är den hon är!

Vi gick nolla i vår start och när vi kom ut så tog jag ett kort och la upp på FB. Det har fått massor med "gilla" och även några "grattis"... Jag överdriver inte när jag skriver att hon är världens bästa för hon ÄR världens bästa, min Maja, men då menar jag förstås att hon är hon inte att hon är en superhäst att rida. Det skulle jag aldrig säga, men för mig son åker ut, rider lite småklasser, rider i skogen, har ett gäng barn som springer i stallet,  har unghäst som behöver sällskap och vill ha lugn och ro i hagen.... Ja, DÅ är hon världens bästa!!! Jag glömde säga att hon är genomsnäll, trygg och vänlig på alla sätt och vis också :)

När man får allt det där då har man lätt överseende med att det ridmässigt inte är den lättaste hästen på fyra skor...

Och visst är jag glad för att vi gick nolla men framförallt är jag tacksam för att jag får och har fått haft en sådan trevlig häst, allt runt omkring är en bonus! 

Nu har vi haft 18 år ihop, hon blir snart 21... Jag är tacksam för alla år vi fått och ödmjuk för framtiden... Det kan ta slut när som helst, men förhoppningsvis får vi några år till ihop?!

Jag önskar att alla hästmänniskor skulle få ha en Maja i sitt liv.... :D

Idag ska den andra gamla hästen, Kavat, på hopptävling med Caroline men det får bli nästa inlägg....

Mitt nya liv...

Ikväll var det hoppträning igen! Gamla tanten var lite på hugget till en början, men hejdade sig lite efter en stund... Men som sagt, man får vara glad att det finns liv i damen :D
Vi hoppade inte hela passet utan gav oss efter ca 2/3 då vi ska iväg och tävla i helgen! Sånt behöver man tänka lite mer på nu när hon börjar bli lite till åren...

I måndags lyckades jag "lura" med mig Johanna ut på en tur med Maja och Råttan igen. Rätt skönt att ha med sig någon när man tänkt galoppera första gångerna och nu gjorde vi det igen. Dock red vi lite längre än vi brukar så när vi kom till galoppen hade Råttan fått ur sig rätt bra med energi och bockningarna uteblev denna gång... På väg hem tog orken slut så jag hoppade av och sen promenerade vi sista biten.
Igår tog jag mig en tur själv på henne och galopperade en bit, första gången när vi är själva... Nu var inte orken slut och bockningarna ramlade in som på beställning. Fast det räcker att mana på lite så går hon fram rätt bra faktiskt :)

På söndag är det dags, Caroline och Kavat ska hopptävla på ridlekis!! Det är STORT :)
Vi laddar på bästa sätt, genom lite skritt och trav i lagom dos ;)

Men slutligen måste jag skriva några rader om mitt nya liv... Man kan ju fundera på vad jag gör hela dagarna och jag har kommit på det... Jag gör exakt samma saker som tidigare, men stressen uteblir mer och mer! Jag har till och med fått tider över flera gånger för att hälsa på folk, ta en kopp kaffe och bara småprata... Och igår var jag till Åsa, vi tog en promenad och efteråt åt vi tacopaj (som Åsa gjort förstås, jag är värdelös på matpajer) och till pajen drack vi vin... Mitt i veckan, en riktigt myskväll med prat å skratt... Hur härligt är det inte att kunna unna sig det?
Mitt jobb hindrade mig knappast förut, men den här tiden hemma har fått mig att slappna av och jag kan tillåta mig att njuta av de saker jag har möjlighet och förmån att få göra... det är DET som är största skillnaden!
Imorgon ska jag springa på förmiddagen, sen blir det hästfix och ja.... Sen vet jag inte, härligt va? :D

Ännu en tävling som inte blev av...

Imorgon skulle jag, Maja och Cissi styrt kosan mot Mariestad för lite hoppning, men tyvärr blev det inställt pga smitta! Toppen att de tar ansvar och ställer in fast tråkigt när det inte blir som man tänkt... Inte för att det är världs-viktigt att tävla lite 90-hoppning, men det är kul och roliga saker är tråkigt att inte få göra :(
Att det fortfarande är så roligt att tävla på Maja fast vi hoppar på lägsta nivå numera är för att hon är så fantastiskt härlig att ha med på tävlingar, att rida/hoppa (även om hon inte är den lättaste) och att hennes gnista fortfarande är så stark! Man blir glad i själen, varm i hjärtat och lite stolt över att få ha en så pigg häst som snart, snart är 21 år.
Varje gång jag anmäler mig till en tävling eller en träning så har jag i åtanke att det kan bli den sista, man vet aldrig när det roliga är över och med en gammal kompanjon så är risken större och slutet kommer oftast fortare... Men vi är inte där än....
Det här var dessutom andra tävlingen på raken som inte blir av eftersom jag själv blev sjuk förra gången! Men vi får hoppas på nästa helg när Åmål står på schemat :D

Ikväll så tog vi en tur, jag på Maja och Caroline på Kavat. Vi red "rundan", en liten tur här hemma som i normal-läge d.v.s. när man rider utan en 5-åring på B-ponny tar ungefär 20-25 minuter. Med en B-ponny och en 5-åring så tar turen ca 35 min, men det är fantastiskt roligt att vara ute med de där två! Caroline sitter hela tiden och pratar, inte med mig utan med ponnyn... Jag är nog bara ett bihang för henne :)
Men vilken otrolig tur vi hade med den ponnyn!!! Visst kan han bli lite pigg när vi rider ut, men vi har bestämda regler att hon aldrig får rida förbi mig och Maja och vi kör stenhårt med att vi skrittar på hemväg. Och han blir aldrig pigg så han drar, men är man bara 5 år så kan det säkert vara lite läskigt när man känner att ponnyn går fortare än vanligt och att han inte är lika lätt att sakta av på som på ridbanan. Men med regler funkar det alldeles ypperligt!
Det dröjer väl inte förrän jag inte får följa med på deras turer...
Nästa helg väntas det tävling även för det lilla ekipaget! Det är STORT att vara på hopptävling även om det är på hemmaplan med ridlekiskompisarna! Och det är stort även för mamman.... Jag har hjärtat i halsgropen när hon hoppar på hemmaplan och vart ska hjärtat ta vägen när vi sen är på bortaplan? Fast det är sååååå roligt och jag ser fram emot många tillfällen där mitt hjärta drar iväg någon annanstans i kroppen när det "lilla ekipaget" ska inta banor :D

Det mörknar snabbt nu på eftermiddagen och när vi var tillbaka från rundan så började det skymma och det snabbt! Då hade jag Råttan kvar att röra på. Det blev till att dra på reflexer och ge sig iväg. Även om turerna på henne fortfarande är väldigt korta så är det lika bra att ta på de där reflexerna, man vet själv när man kör bil hur svårt det är att se vissa saker och en mörkbrun häst lär väl inte vara det lättaste att upptäcka. Men vi mötte ingen bil, den här gången... Och visst är vissa saker rätt läskiga när man är 3 år och fortfarande inte vet så mycket i världen, men hon kliver ändå på och förbi om än med lite försiktighet när osäkerheten kryper på. Det har inte blivit någon mer galopp sen Johanna var med sist på Maja, älgjakten kom och det är inte så lätt att träna galopp med en 3-åring på ridbana! Råttan går dessutom bättre i skogen?! Hon verkar få lite för mycket tid över i huvudet när vi är på ridbanan och då kommer studsarna och lite stegringar mycket lättare, vilket i princip aldrig sker i skogen! Men det blir nog ordning på den bruden med till slut, vi har förhoppningsvis många år på oss....

Älgjakt pågår...

...och då får man hålla sig på ridbanan! Tråkigt tycker Caroline, men som i den här situationen hittat något nytt och ännu roligare än skogen.... Hoppning!
Det började med bommar på backen för att därefter snabbt läggas upp på ena sidan. Igår ville hon att jag skulle höja och till slut så låg det iallafall på 40 cm, högt för en tjej som ännu inte galopperat på sin ponny (tycker mamman iallafall :)).
Men barnet är nöjd och skrattar så det kluckar när han drar på ett lite mer ordentligt hopp jämfört med de andra gångerna när det mer liknar cavalettisteg.
Tyvärr förstår inte alltid barn på 5 år att man inte kan hoppa varje dag.. Så länge vi höll oss på bommar på backen så kvittar det väl, men när hon bara vill höja hela tiden så får mamman bromsa! Inte för att jag tror att det sliter direkt på ponnyn, men hon måste också lära sig att man inte kan hoppa varje dag. Lika bra att börja i tid! Fast jag kan inte säga nog med gånger vilket skillnad det gör på barnens ridning när dom sitter på en så snäll ponny! Ett riktigt lyckat köp och det känns skönt att mitt urval gav så bra utdelning. Jag hade ju bestämt att jag skulle ha en 20+ ponny som inte kommer på nya hyss utan det som finns där är det man får. Sen är det förstås ett lotteri, men den här gången vann vi nog högvinsten?!
Idag tror jag vi tar en skogstur när älgjakten är avblåst för dagen, Kavat längtar nog till skogen lika mycket som Caroline :)

Igår hade vi hoppträning för Niklas igen och Maja... Ja, hon var ju världsklass på som vanligt ;)
Ha, ha, ha... Ni har kanske förstått att jag inte är allvarlig när jag kör med de där uttalandena, men i mina ögon så är hon det bästa man kan önska! Alla människor borde ha en "Maja", om än bara för en kort tid i livet så skulle fler förstå vad jag menar... Mysigare och snällare häst får man leta efter!
Fast åter till träningen, hon gick rätt bra faktiskt! T.o.m. tränaren ger beröm ibland, det hände aldrig för 10 år sen ;)
Eller också berömmer han att vi, tanter i hög ålder, fortfarande klarar av att ta oss över hindrena... Vem vet? Men det kvittar.. Han berömmer, vi suger åt oss!

Råttan var nååågot på tårna i förrgår när jag tog ut henne på banan, hon får ju inte heller vara i skogen när det är älgjakt.... Jo, allt gick lugnt och fint till, vi skrittare över lite bommar NÄR DET DÄR FARLIGA HÄNDER.... Två islandshästar kommer travande borta i skogsbrynet, Råttan upp på bakbenen och blir allmänt upprörd (kan vara för att dom fick vara i skogen och inte hon?). Samtidigt hade vi två små barn som lekte uppe på höloftet och även om dom inte varit speciellt intressanta innan så blev dom högintressanta när man nu ändå var igång!
Jo, efter några utbrott från unga damen med små tjuvrus och skutt så gav vi oss när vi lyckats skritta ett helt varv. Vi fortsätter idag och hoppas islandshästarna stannar hemma just då!

Förresten... Igår när jag kom hem från träningen så hade jag haft besök av ett blombud?! Det visade sig att det var från min kära gamla kompis Christina som numera bor i Norge.
Vi träffades 1985 på ett ridläger i norra värmland och har sedan dess "hängt ihop" och gjort massor med roliga och knäppa saker tillsammans. 1992 var jag på Hawaii och hälsade på henne när hon jobbade som Au Pair och det finns förstås många, många fler roliga minnen.
Tyvärr har vi inte setts på länge, men visst är det härligt att man har sådana vänner som alltid finns där fast man inte ses eller hörs varje dag!!! Helt otrolig härlig känsla!
Jag hade en gång en annan vän, som tyvärr inte finns bland oss längre. Hon sa några kloka ord som jag ofta tänker på... "Man måste ta sig tid för att hälsa på vänner eller höra av sig, man vet aldrig hur länge man finns här".
Jag är inte så bra på det själv jämnt, men jag jobbar på det och jag hoppas att Christina och mina övriga vänner vet att jag finns här för er... Alltid!

Nu ska vi dra in mot staden och lämna transporten för att fixa klagomålen från bilprovningen....

Mera tid i mitt liv...

Den här bloggen har legat i dvala alltför länge och eftersom jag nu börjar komma ifatt i mitt liv igen så ska jag nu göra ett ärligt försök att skriva av mig då och då!

De flesta som känner mig vet förstås vilka drastiska ändringar jag gjort i mitt liv, men tänker ändå nämna vad och varför lite kort!
Den första var att till slut fatta beslutet om att ta ett break med Castor. Inte ett lätt beslut efter att han varit en del av mitt liv sen embryostadiet! Han är en fantastiskt rolig häst att rida med hög ridbarhet och allt det där man kan önska, men ibland så måste man rannsaka sig själv. Efter att vi fick ett bakslag med hoppningen i våras så bestämde jag mig för att satsa lite mer på dressyren än tidigare även om vi redan då tränade för Anna Aneheim. Så parallellt med hoppningen åkte vi iväg på lite dressyrer.... Inte så många som vet, men på ponnytiden red jag uteslutande dressyr för att sedan börja hoppa mer när jag skaffade min första stora häst, Sea Rover. Men även han tävlade jag upp till LA dressyr med, sen skaffade jag Maja och ja.... Då tog dressyren slut, fast även Maja har placerat sig i dressyr, LC på Valåsen för så där 10-15 år sen :)
Åter till Castor, vi har väl gjort ca 10 starter i år och visst har han ändrats mycket till det positiva i dressyren samtidigt som hoppningen gick sämre... men jag kände att jag inte vill släppa hoppningen än och därför var beslutet att låna ut honom till någon som kan ta tillvara på hans kvalitéer ett bra, men svårt beslut!
Så nu är han i Hallstahammar och jag hoppas dom får en riktigt bra tid tillsammans!

Mitt andra stora förändringsbeslut var att efter nästan 17 år sluta på Transcom... Fantastiska människor har man lärt känna genom åren och även om beslutet var helt rätt så var det långt ifrån enkelt! Nu ska jag nog plugga om inget superintressant jobb ramlar ner framför fötterna... Det händer ju inte så ofta men man kan aldrig veta... :)

Den tredje stora förändringen var att vi "blivit" med B-ponny! En liten Kavat på 125 cm och med en ålder på 20 år.
Jag har alltid sagt att vår minishettis Zafira varit mitt bästa hästköp någonsin, men jag måste säga att det här köpet är nog lika bra! Han är så där lagom stel så han tuffar på i samma tempo hela tiden utan att vara lat eller svår på något vis.
Man märker stor skillnad på Caroline när hon rider, dom verkar ha funnit varandra och hon litar på gammelgubben fullständigt!

Att uppdatera fullständigt vad som hänt sista 6 månaderna är förstås omöjligt så NU börjar jag om igen och hoppas kunna roa någon med det jag skriver!

Helt ok att vara på låg nivå :)

Jag har alltid tyckt att var och en gör precis som man vill med sin egen häst (så länge den tas om hand förstås), men det är först sista tiden som jag insett att det gäller även mig själv! Vad jag nu kommit till insikt med? Jo, det gör inte så mycket om jag fortsätter hoppa 90 cm för alltid! 

Min häst mår knappast dåligt av att hoppa låga klasser (han vill ju ändå inte gå framåt ordentligt :)) och jag kan få ha en häst som ändå är härlig på många sätt och vis! Med detta inte sagt att jag aldrig skulle sälja, det mesta är till salu till rätt pris!

Men för stunden är jag väldigt nöjd med mina hästar och ser fram emot en säsong i 90-klasser :)

Castors premiär har jag tidigare nämnt blir 9 mars och Maja får nog hoppa en klass på påsk, nära och bra för tanten!

Om jag kan hålla min plan så blir det 12-13 tävlingar för Castor och 6-7 för Maja. Har inte min kalender framför mig så det blir ett ungefär på båda!

Det jag helt klart inte kommer göra i år är att tävla Castor inomhus i höst! Efter två år med samma resultat (istadighet) så har jag lärt mig min läxa... Hoppas jag!

Planera för årets höjdpunkter....

Då var campingplatsen bokad till Falsterbo... Där kan man inte vara ute i för god tid om man vill ha elplats, dessutom så kommer vi i år ha tält till kära elplatsen :). Bara att packa ner spisplattan, kaffebryggaren etc. och leva ett campingliv med lite lyx, me like!

Men innan Falsterbo så är det förstås årets höjdpunkt nr.1 Världscupfinalen i Göteborg. Biljetterna inköpta, hotellet bokat så nu väntar vi bara......

Något som vi inte ska vänta allt för länge på är vårens tripp till Ullared... Har lovat Caroline att hon ska få åka med nu och efter den resan så lär jag väl aldrig få åka själv igen! Henne kan man gå i affärer med nästan hur länge som helst och hon brukar aldrig hålla på och tjata om saker, våran lilla fönstershoppare :)
Ska bli hur kul som helst att åka med henne, får återkomma med mer info hur det gick!

Har hört ryktas om att det ska bli "riktig" vinter i februari så jag tog inga chanser utan betalade in ridhusavgiften nu så man kan få vara lite inomhus ibland också. Även om jag ibland blir bekväm för att jag tycker det tar lite för mycket av min tid för att åka till ridhus så behöver man rida igenom kusarna ordentligt emellanåt och det är lite svårt att göra det utomhus vid den här årstiden!
Nu har jag dessutom anmält mig till årets första tävling så nu gäller det att hålla igång och träna ordentligt ;)

Kul just nu :)

Väldigt roligt med hästar nu! Insåg häromdagen att jag faktiskt har två hästar igång nu, tillräckligt igång för att kunna genomföra ett hopp-pass var. Har inte haft två hästar igång såpass sedan innan jag blev gravid med Christoffer.... Nio år sen!

I torsdags var vi just på träning för Niklas, alla tre. Maja går faktiskt riktigt bra, rätt cool och sansad samt något reglerbar vilket är inget av hennes forna jag :)! Niklas tycker det är märkligt att hon var tvungen att bli 20 år innan polletten skulle ramla ner :)

Hon kommer självklart inte hoppa några stora hinder, men det är kul att träna lite och vi kommer åka ut på lite tävlingar under året, om hon får fortsätta vara fräsch vill säga! Det är rätt bra, iallafall för mig, att ha något som motiverar en att hålla igång!

Att hon går bättre nu finns säkert tusen förklaringar till, men jag tror att en stor bidragande orsak är att jag faktiskt suttit på en "normal" häst i tre år och att jag nu tar med mig mycket av den ridningen när jag sitter på Maja?!
Förresten så måste jag berätta att gamla tanten sparkade bakut en gång på träningen, det har bara hänt två gånger tidigare i hela hennes liv... Än finns det krut i tanten :D

Den "normala" hästen, Castor, var rätt uppe i varv på träningen. Kostade på sig ett antal oväntade bocksprång då och då så jag var nära en flygtur, men det fick han inte glädjas av :)! Trots att han var spänd och lite på tårna så fungerade ridningen bra och han svarade helt ok på mina önskemål, kul när man äntligen får lite valuta för det man kämpar med på vardagarna!

Har en hyfsad plan för årets tävlingar och Castor är först ut den 9 mars i Askersund. Kommer anmäla till låga klasser så jag har möjlighet att gå på om det behövs, känns rätt oviktigt vilken höjd man hoppar känslan är viktigare... För mig iallafall :)

Råttan har jag inte gjort något mer med... Men ska köra på lite nu igen när isgatan är borta!

Förra fredagen skulle jag till ridhuset med Castor och fick sällskap av min följeslagare, Caroline, och lilla Zafira. Det var jätte roligt att kunna åka tillsammans med våra hästar även om man kan tycka att det är onödigt att ta med en shettis för skritt och lite trav i 15 min. Men Caroline var helnöjd och det är värt allt!

De första stegen....

Idag fick Råttans träns tyglar... Därefter hamnade tränset på Råttan och kort därefter satt jag upp på henne med största smidighet, förstås, från pallen utanför stalldörren.
Med Ola vid grimskaftet gick vi sedan några varv på ridbanan, start och stopp fungerade helt godkänt! Matte är nöjd... :)

Castor har sedan i höstas haft lite mugg. I början av oktober blev han plötsligt konstig och ojämn i sitt rörelsemönster, i samband med det upptäckte jag att han fått mugg. Ojämnheten gav sig efter några dagar och har inte kommit tillbaka, förrän nu! I torsdags skoddes han och då muggen sitter dumt till så har det antagligen blivit irriterat i utslaget, det har spruckit lite och vätskar lite, lite grann. Så igår när jag satt upp så märkte jag direkt att det var tillbaka, bara att ställa in kusen och idag var likadant :(! Har tvättat lite ifall det kommit in skräp där det sprack och haft på Helosan! Jag hoppas det ger sig nu, vill helst inte hålla på med mugg. Det brukar bli bäst resultat i längden om hästens eget immunförsvar klarar av det. Då brukar det inte komma tillbaka lika ofta som när man håller på och pillar i det hela tiden. Men det är förstås min åsikt, lika bra att förtydliga ;)
Men nu när han är oren så blir det ju lite "träligt", då är det ju tur att jag ändå har en till att rida :D

Maja har mest blivit skrittarbetad sista dagarna, det är ju liksom stenhårt i backen! Men imorgon ska vi nog ge oss ut i skogen! Bara det inte är jägare överallt ...

Vårväder och tjäl-lossning

Nu var det allt ett tag sedan jag skrev något och som vanligt har massor och ingenting hänt.....

För att försöka bena ut lite vad jag gjort sedan sist så har jag börjat träna dressyr igen efter massor med års uppehåll, välbehövligt kan man säga :). Castor och jag har massor att jobba på och vi har en uppsjö av tillit att bygga upp! Det är som Niklas säger, han litar mest på sig själv.... Inte bra, men sant! Så nu får jag jobba lite på mitt ledarskap och skapa ett förtroende hos min kära vän, har ju inte lyckats så bra som man skulle kunna önska hittills!
Tyvärr har ett par hoppträningar blivit inställda nu under hösten, man behöver verkligen det för att hålla igång!

Vädret är ju helt upp och ner just nu. Varje vår får jag problem med tjäl-lossning på ridbanan, i april... I år började det 1 januari! Under den period som tjäl-lossningen pågår så brukar jag lösa ridhusavgift och åka för att rida ordentligt några gånger i veckan, men nu ska jag nog lösa avgift redan nu för så här kan man ju inte hålla igång!

Idag tog vi oss en uteritt, jag och Castor! Värsta vårvädret med sol och vårfloden som svämmar över, det var riktigt skönt! Man får förstås passa sig lite så man inte trampar igenom någonstans på vägen, men det var härligt att galoppera ute på bar väg utan is och hård väg :)
Imorgon ska vi packa in oss och åka för lite pedikyr på kära Castor, välbehövligt då jag fick leka hovslagare i helgen... Han tappade nämligen båda framskorna och jag hade ingen lust att låta han stå i 5 dagar. Sist jag var hos Pär så skickade han med oss den gamla uppsättningen skor hem, färdigriktade och bara att klappa på. Dom kom väl till användning nu så vi har kunnat hålla igång den här veckan med :)

På lördagen före julafton så satte jag mig upp på Råttan för första gången. Hon var lika cool som sin mamma och vände sig bara om för att titta på mig, i övrigt struntade hon fullständigt i att jag satt där! Nu när isen är borta ska vi nog passa på att skritta ett pass på ridbanan också, lika bra att passa på medans man kan!

 Maja, min kärlekshäst, går 4-5 gånger per vecka varav en av gångerna rids hon av Ullis. Det är fantastiskt skönt att ha lite hjälp, både för Maja och mig. Ullis rider nästan bara ut i skogen och tyvärr hinner inte jag det så ofta som jag skulle vilja den här årstiden. Det blir alltför mörkt innan jag hinner ut på eftermiddagarna och jag vet inte hur jag skulle kunna hålla igång någon häst utan ridbanan, en väldigt bra investering.....
Hon har fått vara lite utfyllnad på Niklasträningarna och faktiskt gått riktigt bra, på sitt sätt förstås! Det är väldigt skönt och tryggt att sitta upp på Maja, jag vet vart jag har henne och vet att hon gör sitt bästa för att vara till lags. Bra för självförtroendet :D

Nu är Maja och Castors licenser för 2013 aktiverade och min är betald, nu ska vi bara hitta lite passande tävlingar också... Hoppas på ett bra år... ur mitt perspektiv handlar det om att få fortsätta tycka det är kul att rida, träna och tävla!

Hästar är ju trots allt inte en hobby eller någon frukt utan en livsstil ;)