Ännu en tävling som inte blev av...

Imorgon skulle jag, Maja och Cissi styrt kosan mot Mariestad för lite hoppning, men tyvärr blev det inställt pga smitta! Toppen att de tar ansvar och ställer in fast tråkigt när det inte blir som man tänkt... Inte för att det är världs-viktigt att tävla lite 90-hoppning, men det är kul och roliga saker är tråkigt att inte få göra :(
Att det fortfarande är så roligt att tävla på Maja fast vi hoppar på lägsta nivå numera är för att hon är så fantastiskt härlig att ha med på tävlingar, att rida/hoppa (även om hon inte är den lättaste) och att hennes gnista fortfarande är så stark! Man blir glad i själen, varm i hjärtat och lite stolt över att få ha en så pigg häst som snart, snart är 21 år.
Varje gång jag anmäler mig till en tävling eller en träning så har jag i åtanke att det kan bli den sista, man vet aldrig när det roliga är över och med en gammal kompanjon så är risken större och slutet kommer oftast fortare... Men vi är inte där än....
Det här var dessutom andra tävlingen på raken som inte blir av eftersom jag själv blev sjuk förra gången! Men vi får hoppas på nästa helg när Åmål står på schemat :D

Ikväll så tog vi en tur, jag på Maja och Caroline på Kavat. Vi red "rundan", en liten tur här hemma som i normal-läge d.v.s. när man rider utan en 5-åring på B-ponny tar ungefär 20-25 minuter. Med en B-ponny och en 5-åring så tar turen ca 35 min, men det är fantastiskt roligt att vara ute med de där två! Caroline sitter hela tiden och pratar, inte med mig utan med ponnyn... Jag är nog bara ett bihang för henne :)
Men vilken otrolig tur vi hade med den ponnyn!!! Visst kan han bli lite pigg när vi rider ut, men vi har bestämda regler att hon aldrig får rida förbi mig och Maja och vi kör stenhårt med att vi skrittar på hemväg. Och han blir aldrig pigg så han drar, men är man bara 5 år så kan det säkert vara lite läskigt när man känner att ponnyn går fortare än vanligt och att han inte är lika lätt att sakta av på som på ridbanan. Men med regler funkar det alldeles ypperligt!
Det dröjer väl inte förrän jag inte får följa med på deras turer...
Nästa helg väntas det tävling även för det lilla ekipaget! Det är STORT att vara på hopptävling även om det är på hemmaplan med ridlekiskompisarna! Och det är stort även för mamman.... Jag har hjärtat i halsgropen när hon hoppar på hemmaplan och vart ska hjärtat ta vägen när vi sen är på bortaplan? Fast det är sååååå roligt och jag ser fram emot många tillfällen där mitt hjärta drar iväg någon annanstans i kroppen när det "lilla ekipaget" ska inta banor :D

Det mörknar snabbt nu på eftermiddagen och när vi var tillbaka från rundan så började det skymma och det snabbt! Då hade jag Råttan kvar att röra på. Det blev till att dra på reflexer och ge sig iväg. Även om turerna på henne fortfarande är väldigt korta så är det lika bra att ta på de där reflexerna, man vet själv när man kör bil hur svårt det är att se vissa saker och en mörkbrun häst lär väl inte vara det lättaste att upptäcka. Men vi mötte ingen bil, den här gången... Och visst är vissa saker rätt läskiga när man är 3 år och fortfarande inte vet så mycket i världen, men hon kliver ändå på och förbi om än med lite försiktighet när osäkerheten kryper på. Det har inte blivit någon mer galopp sen Johanna var med sist på Maja, älgjakten kom och det är inte så lätt att träna galopp med en 3-åring på ridbana! Råttan går dessutom bättre i skogen?! Hon verkar få lite för mycket tid över i huvudet när vi är på ridbanan och då kommer studsarna och lite stegringar mycket lättare, vilket i princip aldrig sker i skogen! Men det blir nog ordning på den bruden med till slut, vi har förhoppningsvis många år på oss....