Vårväder och tjäl-lossning

Nu var det allt ett tag sedan jag skrev något och som vanligt har massor och ingenting hänt.....

För att försöka bena ut lite vad jag gjort sedan sist så har jag börjat träna dressyr igen efter massor med års uppehåll, välbehövligt kan man säga :). Castor och jag har massor att jobba på och vi har en uppsjö av tillit att bygga upp! Det är som Niklas säger, han litar mest på sig själv.... Inte bra, men sant! Så nu får jag jobba lite på mitt ledarskap och skapa ett förtroende hos min kära vän, har ju inte lyckats så bra som man skulle kunna önska hittills!
Tyvärr har ett par hoppträningar blivit inställda nu under hösten, man behöver verkligen det för att hålla igång!

Vädret är ju helt upp och ner just nu. Varje vår får jag problem med tjäl-lossning på ridbanan, i april... I år började det 1 januari! Under den period som tjäl-lossningen pågår så brukar jag lösa ridhusavgift och åka för att rida ordentligt några gånger i veckan, men nu ska jag nog lösa avgift redan nu för så här kan man ju inte hålla igång!

Idag tog vi oss en uteritt, jag och Castor! Värsta vårvädret med sol och vårfloden som svämmar över, det var riktigt skönt! Man får förstås passa sig lite så man inte trampar igenom någonstans på vägen, men det var härligt att galoppera ute på bar väg utan is och hård väg :)
Imorgon ska vi packa in oss och åka för lite pedikyr på kära Castor, välbehövligt då jag fick leka hovslagare i helgen... Han tappade nämligen båda framskorna och jag hade ingen lust att låta han stå i 5 dagar. Sist jag var hos Pär så skickade han med oss den gamla uppsättningen skor hem, färdigriktade och bara att klappa på. Dom kom väl till användning nu så vi har kunnat hålla igång den här veckan med :)

På lördagen före julafton så satte jag mig upp på Råttan för första gången. Hon var lika cool som sin mamma och vände sig bara om för att titta på mig, i övrigt struntade hon fullständigt i att jag satt där! Nu när isen är borta ska vi nog passa på att skritta ett pass på ridbanan också, lika bra att passa på medans man kan!

 Maja, min kärlekshäst, går 4-5 gånger per vecka varav en av gångerna rids hon av Ullis. Det är fantastiskt skönt att ha lite hjälp, både för Maja och mig. Ullis rider nästan bara ut i skogen och tyvärr hinner inte jag det så ofta som jag skulle vilja den här årstiden. Det blir alltför mörkt innan jag hinner ut på eftermiddagarna och jag vet inte hur jag skulle kunna hålla igång någon häst utan ridbanan, en väldigt bra investering.....
Hon har fått vara lite utfyllnad på Niklasträningarna och faktiskt gått riktigt bra, på sitt sätt förstås! Det är väldigt skönt och tryggt att sitta upp på Maja, jag vet vart jag har henne och vet att hon gör sitt bästa för att vara till lags. Bra för självförtroendet :D

Nu är Maja och Castors licenser för 2013 aktiverade och min är betald, nu ska vi bara hitta lite passande tävlingar också... Hoppas på ett bra år... ur mitt perspektiv handlar det om att få fortsätta tycka det är kul att rida, träna och tävla!

Hästar är ju trots allt inte en hobby eller någon frukt utan en livsstil ;)