Det här kan jag leva med...

I helgen var jag chaufför, hästskötare och ponnymorsa för första gången när det inte är på hemmaplan... För jäkla roligt var det!
Och extra roligt är det förstås när man ser de där små blå ögonen fullkomligt glittra av lycka när hon kommit i mål och klarat en hel bana på nio hinder dock med 12 fel men det spelade liksom ingen roll! Är man fem år så är det enda viktiga att ögonen glittrar, resultatet är oviktigt! Det gäller förstås inte bara en femåring utan alla barn ska bara göra det här för att det är så himla roligt med hästar!
Ja, vi har haft tur med vår ponny... För visst är allt roligare när man har en ponny som är lätt och som ett barn både kan hantera och rida utan problem!
Fast jag ska lova att den annars så lugna Kavat allt piggnade i lite när han fick "varsågod å rid". Jag såg direkt att traven blev mer intensiv och när han hoppade så hände det några gånger att han galopperade efteråt vilket aldrig händer annars. Eftersom Caroline inte riktigt har galopperat så mycket så kände jag ett liiiitet uns av oro när jag såg att han fick en annan energi, men det är ju dock Kavat vi pratar om och oron försvann rätt fort!

Att Caroline varit med mig på några tävlingar märker man... Hon var mycket bestämd med upplägget av dagen! Först skulle hon rida sin bana, sen skulle vi gå till kafeterian och köpa fika (hon har nog en mamma som gillar kaffe..) och därefter skulle vi sitta en stund och titta på övriga deltagare... Hmm... lite miljöpåverkad kanske?!

När vi hade gjort allt det där, i rätt ordning så packade vi ihop oss och gav oss hemåt!
Det tog inte många dagar (typ två) innan hon sa att hon ville åka på mer hoppningar... Såg att Viby ska ha något roligt strax före jul som vi idag anmält oss (räknar med mig själv som en del av det lilla ekipaget :)) till.
Himla rolig grej... Man skulle köpa med sig ett paket för ca 30:- och detta skulle läggas under en gran, sedan fick alla hoppa den höjd man valt (bommar, 30, 50 eller 70) och när alla hade hoppat fick man varsit paket ifrån granen!
Gillar att man kan åka på sånt som utgår från att det ska vara skoj och roligt, inte så allvarligt... Det får man nog av senare i livet ändå!
Tror vi i vår klubb ska köra en "copy with pride" på den här idén... Vi får se vad det kan bli!

På lördag ska vi göra något helt annat.. Då är det luciatåg på ridskolan och Caroline har visst gjort upp med Maria att Kavat ska vara Rudolf med röda mulen. Detta blev genast moster Kina delaktig i och ett par renhorn är på väg med posten, nu är det bara mulen kvar!

Slutcitat: Jag kan leva med att vara ponnymorsa och tänker ha lika roligt jag så länge det varar, man vet aldrig när de små liven kommer på att något annat är roligare ;)