Tacksam, glad och ödmjuk.....

Igår var jag iväg till Åmål, en resa som höll på att inte bli av... Gick upp vansinnigt tidigt och begav mig ut i stallet för att fodra. Medans de åt körde jag fram transporten och fyllde påsen med hö. När de ätit upp lastade jag Maja och tog sedan ut de andra i hagen.

Tiden från det att jag kopplade på tills jag var klar handlade kanske om 10-15 min och på den tiden så tog batteriet slut i bilen av att ljuset stod på... Ja, det är något fel med kontakterna :)

Så när jag vred på nyckeln var bilen död och larmet slås då automatiskt på... Så där stod bilen och blinkade som en julgran och tutade i takt! Larmdosan hade jag förstås på den andra bilnyckeln så det blev till att springa in, hämta dosan och springa tillbaka till min blinkande bil! Väl avlarmad så sköljde en känsla över mig att lasta ur och strunta i det, men känslan varade i ungefär en fjärdedels sekund sen knackade den där handlingskraftiga sidan hos mig på axeln! Så in igen, hämta nyckeln till Auris:en, köra bort den till RAV4:an och kabla igång bilen! Sen drog vi, jag och Maja, mot Åmål....

Och trots missödet med bilen så kom vi fram precis den tid jag tänkt!

Jag vet att jag tjatar, men det är så härligt att åka ut med Maja... Inte för hoppningens skull utan för att hon är den hon är!

Vi gick nolla i vår start och när vi kom ut så tog jag ett kort och la upp på FB. Det har fått massor med "gilla" och även några "grattis"... Jag överdriver inte när jag skriver att hon är världens bästa för hon ÄR världens bästa, min Maja, men då menar jag förstås att hon är hon inte att hon är en superhäst att rida. Det skulle jag aldrig säga, men för mig son åker ut, rider lite småklasser, rider i skogen, har ett gäng barn som springer i stallet,  har unghäst som behöver sällskap och vill ha lugn och ro i hagen.... Ja, DÅ är hon världens bästa!!! Jag glömde säga att hon är genomsnäll, trygg och vänlig på alla sätt och vis också :)

När man får allt det där då har man lätt överseende med att det ridmässigt inte är den lättaste hästen på fyra skor...

Och visst är jag glad för att vi gick nolla men framförallt är jag tacksam för att jag får och har fått haft en sådan trevlig häst, allt runt omkring är en bonus! 

Nu har vi haft 18 år ihop, hon blir snart 21... Jag är tacksam för alla år vi fått och ödmjuk för framtiden... Det kan ta slut när som helst, men förhoppningsvis får vi några år till ihop?!

Jag önskar att alla hästmänniskor skulle få ha en Maja i sitt liv.... :D

Idag ska den andra gamla hästen, Kavat, på hopptävling med Caroline men det får bli nästa inlägg....