Fan vad bra det gick på träningen idag, världsklass på både mig och R8:n... Och ja, jag är rätt säker på att Pia sa det minst fem gånger också! Eller nej, så var det förstås inte.... Man fasiken vad kul det hade varit ;)
Tillbaka till verkligheten så sträcker jag mig till att det gick bra, t.o.m riktigt bra några språng ur flera synvinklar!
Jag känner att jag själv blir säkrare och säkrare igen, känns så skönt att emellanåt få in den där goa känslan före, under och efter språnget!
Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns lite ovant för att inte säga småläskigt när hindret blir lite högre, men det är så klart en träningssak det med!
Räknade ut häromdagen att jag inte ens startat en 120 sedan 2009, att jag inte sedan vi betäckte Maja då ens hoppat några hinder över 1.00 sedan dess... Förrän nu när lilla R8:n orkar med några språng med lite höjd på!
Nu vet jag också att 120 för många inte är en höjd att ens fundera över, men nu är jag rätt gammal! Även om jag säger att jag är 27 så gäller inte det när det kommer till självbevarelsedrift! DÅ är jag snart 45.... ;)
Jag hotade med att skriva i bloggen vad Pia sa på träningen, men det ska jag inte... Eller jo en sak, hon sa:
"Det finns hopp, i dubbel bemärkelse"
Och så känner jag med, men nu ska jag ta min skönhetssömn! Man behöver även sånt när man är... Hmm.. 27.... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar