Gick det
verkligen bra? Så här några timmar senare är jag inte lika säker längre.....
Visst, hon
var felfri och skötte sig bra men allt det andra då! Det där som vi tragglar på
träningar och som jag försöker jobba lite med, gjorde jag verkligen det? Jag
vet svaret.... Tyvärr!
Nej! Gjorde
jag rätt över hindret och gjortde jag det jag ska i landningarna? Nja...
tveksamt!
Däremot så
gjorde jag en del av sakerna vi tränat på ändå och det får man väl klappa sig
på axeln för! Det var något hinder vi kom lite för nära, men på det stora hela
så kom vi också rätt bra på avsprånget. Däremot landningarna var lite mindre bra
faktiskt! Hon liksom drar sig neråt med näsan och istället för att lägga till
skänkeln och sträcka upp mig så låter jag henne dra mig lite framåt... Eller
det bara blir så ;)
Däremot var
det roligt att känna att det var lite lätta hinder och att jag faktiskt har
kommit till en punkt att jag kan ”rida an” på ett annat sätt än tidigare. Förut
så hade hon ett (läs 1) tempo och det var för lågt, men nu finns det lite
variation och det var roligt att känna...
Nja, jag får
jobba vidare! Träning på torsdag i Mossby :D
Hur som
helst så var det jäkligt kallt idag! Ursäkta att jag svor, men det var länge
sen jag frös så mycket! Fötterna var helt borta när jag drog av stövlarna och
satte på mig mina kängor! Kändes som om jag hade fått stenar till fötter... Och
sen den där otäcka känslan när värmen börjar komma tillbaka! Det spränger som
attans och helst vill man bara slå till något jäkligt hårt... Fast jag stod
inne i sekretariatet när det där inträffade och då biter man ihop lite när det
sitter tre trevliga tonårstjejer där och fixar startlistor etc.
Kanske var
bra att jag befann mig just där i den stunden ;)
Jag har
planerat in att åka till Askersund i början av april som första lokala tävling!
Efter idag känns det beslutet helt rätt :o
Konstigt det
där... Förr skulle inget i världen stoppa en från att träna eller tävla så
snart tillfälle gavs. Numera vill man helst ha lagom varmt, vindstilla med lätt
bris och inte för mycket sol samt minst några plusgrader (läs 10-15)...
På
ponnytiden (andra halvan av 80-talet) så tävlingsdebuterade man oftast på trettonhelgen
när ÖFK hade hopptävlingar och dessutom så hoppade man fram ute i den lilla
paddocken vid ingången till ridhuset! Vi måste varit galna, inte för att vi
hoppade fram ute och så, men det måste varit kallt så in i bomben.... :D
Närå, jag
har absolut inget emot att rida i kyla och inte träna heller för den delen för
då kan man klä sig på ett annat sätt, men att tävla i kalla ridstövlar och ridbyxor
utan termokjol över är inte ”my cup of tea”...
Väl hemma
igen så var jag ponnymamma en stund när Caroline red på ridbanan. Som för
övrigt äntligen går att använda igen efter att den mer sett ut som en
hockeyrink än ridbana, men med salt ett antal vändor och en Maja som trampar
upp det mesta med sin hydda så är den nu iallafall ridbar på spåret. Man kan
hur som helst jogga runt lite, även om det inte blir så avancerade övningar så
kan man ändå göra något bra om man bara tänker till.
Häromdagen
tog jag ut Råttan och då var det upptrampat på långsidorna. Ja, då travade jag
långsidan, saktade av och skrittade igenom kortsidan och sen travade igång igen
på nästa långsida. Likadant i galoppen. Då fick vi träna övergångar så något
vettigt blir det bara man är lite ”openminded”.
Efter
ponnymamma-stunden så bytte jag om och åkte till gymmet. Känns verkligen som om
ångan börjar komma tillbaka igen. Det har varit så himla tungt en lång period
så jag har inte riktigt orkat träna så som jag egentligen vill. Därför är det
extra kul nu när man känner att det verkligen är lätt att byta om och köra ett
pass utan att ens försöka hitta en ursäkt... Och man behöver inte köra sig
vråltrött. Orkar man bara träna 20 minuter så är det väl bättre än inget alls?!
Hur som helst så ska jag verkligen försöka hålla ångan uppe nu. Tror också att
mycket av orken kommer sig av att jag sover bättre! Eller jag somnar tidigt på
kvällarna och det i sig gör att jag vaknar tidigt, men då är jag ju utvilad så
även om det inte alltid är kul att vakna runt 5 på morgonen så är det ändå
skönt när kroppen är i fas...
Och apropå
sova så ska jag snart krypa till kojs och slå på hoppningarna från Zürich på
SVTPlay. Nu vet jag hur det gick eftersom det sändes när jag stod på löpbandet
(vilket förövrigt gjorde löpningen ännu roligare idag fast ibland var jag
tvungen att titta ner på bandet för jag hoppade med lite ibland... ha, ha,
ha...). Men även om jag vet utgången så är det ändå kul att kolla och på
sammandraget får man ju inte se alla :D
Godnatt
<3 font="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar