Farmor bor på ett seniorboende i Halmstad och på väg upp till hennes lägenhet poppade en sån där fråga ur Christoffer..
"Är det här ett sånt där ställe som man aldrig flyttar ifrån? Som typ ett fängelse, har man kommit in kommer man aldrig ut...?"
Vad svarar man på det?
Jag sa att man fritt får flytta när man vill! Men tänkte för mig själv, undrar hur ofta det sker?"
Under vår nedresa stod det klart att influensan flyttat vidare och därmed kunde vi hälsa på på Kärleken! Ja, det heter så... Området där svägerska Stina, svåger Jonas och deras härliga barn Johan och Olle bor!
Tänk att få bo på Kärleken! Vad kan gå fel liksom? Klart influensan ville bo där ett tag ;)
Men denna nyhet om att få träffa kusinerna gjorde att myrorna kröp o brallorna och efter ett par timmar kunde man inte undvika hans tristess (hur mycket man än försökte)... Så med spring i benen kramade vi hejdå till farmor vilken Christoffer skulle skapa en personlig hälsning med när vi gick... Ni vet knoge mot knoge, handflata, lillfinger "you name it"... Christoffer skapade hälsningen vilken avslutades med en höftknuff! Jo, när man knuffar till en liten, liten farmor med höften må den vara lätt, men farmor höll på att ramla in i garderoben ändå... :o
Sen blev det kusinbus i flera timmar innan vi styrde bilen mot vår övernattning i Ullared... Woop, woop!
Vi hade bokat ett rum på motellet och det var nog inte sista gången! Visst det blev varmt inatt, men det var fräscht och ett stenkast från entrén! Vi betalade 695:- för alla fyra... Helt ok det med!
Idag har vi alltså spenderat dagen i varuhuset med stort V :D
Det är lite berg och dalbana att vara där med barnen!
Jag skulle gå bort själv en stund på morgonen för att få klara av damavdelningen själv (läs utan tjat), men en vaken Caroline ville absolut med mamma! Suck, hon tröttnade efter 40 minuter!
Vid strax före 10.00 kom Ola och Christoffer och då drog det igång som attans... Vi var precis klara på hästavdelningen och begav oss till leksakerna förstås.
Väl där rasar Christoffers värld när Gekås inte har de två legopaket han sparat till.
Först börjar han irra omkring och leta fast vi sagt att det inte finns fler ställen med lego, sen rasar han ihop sittandes på en hylla och grämer sig högt och ljudligt! Vi lyckas ändå komma på bättre tankar och bestämmer oss för att ta en fika och gå upp i leklandet en stund... Där kom nästa dråpslag när det står på skyltarna att det är för barn 0-10 år... Vi sa att du kan gå in, ta det bara lugnt och är det någon liten så visa hänsyn. Detta är dock aldrig ett problem med C, han är alltid försiktig med mindre barn och tar hand om dom. Men i hans diagnos ingår det att vara brutalt ärlig, inte alltid till omgivningens uppskattning eller som idag inte till hans fördel... FÖR står det 10 år så kan han inte eftersom han är 11!!!
Så på en träsoffa i trapphuset utanför leklandet brister det för C och tårarna rinner... Allt han ville i Ullared var att köpa sina två legon och leka i leklandet, inget av dessa blev verklighet! :(
Till slut kom vi fram till att vi går ner till leksakerna igen och efter en stund går det över och han är sitt vanliga, spralliga jag igen! Men man vet ju hur besviken han är och man är sååå hjälplös, det enda man kan göra är att trösta, lyssna och förstå... Svårt det där, vi tänker ju så olika!
Hur som helst så blev resterande stund riktigt bra och vi fick med något till alla ;)
Mest kläder faktiskt, men det behövdes 🙏🏼❤️
Ikväll blir det hoppningar från Leipzig på SVTPlay, imorgon är det måndag igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar