Hur gick det egentligen? Handen på hjärtat.....

Gick det verkligen bra? Så här några timmar senare är jag inte lika säker längre.....

Visst, hon var felfri och skötte sig bra men allt det andra då! Det där som vi tragglar på träningar och som jag försöker jobba lite med, gjorde jag verkligen det? Jag vet svaret.... Tyvärr!

Nej! Gjorde jag rätt över hindret och gjortde jag det jag ska i landningarna? Nja... tveksamt!

Däremot så gjorde jag en del av sakerna vi tränat på ändå och det får man väl klappa sig på axeln för! Det var något hinder vi kom lite för nära, men på det stora hela så kom vi också rätt bra på avsprånget. Däremot landningarna var lite mindre bra faktiskt! Hon liksom drar sig neråt med näsan och istället för att lägga till skänkeln och sträcka upp mig så låter jag henne dra mig lite framåt... Eller det bara blir så ;)

Däremot var det roligt att känna att det var lite lätta hinder och att jag faktiskt har kommit till en punkt att jag kan ”rida an” på ett annat sätt än tidigare. Förut så hade hon ett (läs 1) tempo och det var för lågt, men nu finns det lite variation och det var roligt att känna...

Nja, jag får jobba vidare! Träning på torsdag i Mossby :D

Hur som helst så var det jäkligt kallt idag! Ursäkta att jag svor, men det var länge sen jag frös så mycket! Fötterna var helt borta när jag drog av stövlarna och satte på mig mina kängor! Kändes som om jag hade fått stenar till fötter... Och sen den där otäcka känslan när värmen börjar komma tillbaka! Det spränger som attans och helst vill man bara slå till något jäkligt hårt... Fast jag stod inne i sekretariatet när det där inträffade och då biter man ihop lite när det sitter tre trevliga tonårstjejer där och fixar startlistor etc.

Kanske var bra att jag befann mig just där i den stunden ;)

Jag har planerat in att åka till Askersund i början av april som första lokala tävling! Efter idag känns det beslutet helt rätt :o

Konstigt det där... Förr skulle inget i världen stoppa en från att träna eller tävla så snart tillfälle gavs. Numera vill man helst ha lagom varmt, vindstilla med lätt bris och inte för mycket sol samt minst några plusgrader (läs 10-15)...

På ponnytiden (andra halvan av 80-talet) så tävlingsdebuterade man oftast på trettonhelgen när ÖFK hade hopptävlingar och dessutom så hoppade man fram ute i den lilla paddocken vid ingången till ridhuset! Vi måste varit galna, inte för att vi hoppade fram ute och så, men det måste varit kallt så in i bomben....  :D

Närå, jag har absolut inget emot att rida i kyla och inte träna heller för den delen för då kan man klä sig på ett annat sätt, men att tävla i kalla ridstövlar och ridbyxor utan termokjol över är inte ”my cup of tea”...

Väl hemma igen så var jag ponnymamma en stund när Caroline red på ridbanan. Som för övrigt äntligen går att använda igen efter att den mer sett ut som en hockeyrink än ridbana, men med salt ett antal vändor och en Maja som trampar upp det mesta med sin hydda så är den nu iallafall ridbar på spåret. Man kan hur som helst jogga runt lite, även om det inte blir så avancerade övningar så kan man ändå göra något bra om man bara tänker till.

Häromdagen tog jag ut Råttan och då var det upptrampat på långsidorna. Ja, då travade jag långsidan, saktade av och skrittade igenom kortsidan och sen travade igång igen på nästa långsida. Likadant i galoppen. Då fick vi träna övergångar så något vettigt blir det bara man är lite ”openminded”.

Efter ponnymamma-stunden så bytte jag om och åkte till gymmet. Känns verkligen som om ångan börjar komma tillbaka igen. Det har varit så himla tungt en lång period så jag har inte riktigt orkat träna så som jag egentligen vill. Därför är det extra kul nu när man känner att det verkligen är lätt att byta om och köra ett pass utan att ens försöka hitta en ursäkt... Och man behöver inte köra sig vråltrött. Orkar man bara träna 20 minuter så är det väl bättre än inget alls?! Hur som helst så ska jag verkligen försöka hålla ångan uppe nu. Tror också att mycket av orken kommer sig av att jag sover bättre! Eller jag somnar tidigt på kvällarna och det i sig gör att jag vaknar tidigt, men då är jag ju utvilad så även om det inte alltid är kul att vakna runt 5 på morgonen så är det ändå skönt när kroppen är i fas...

Och apropå sova så ska jag snart krypa till kojs och slå på hoppningarna från Zürich på SVTPlay. Nu vet jag hur det gick eftersom det sändes när jag stod på löpbandet (vilket förövrigt gjorde löpningen ännu roligare idag fast ibland var jag tvungen att titta ner på bandet för jag hoppade med lite ibland... ha, ha, ha...). Men även om jag vet utgången så är det ändå kul att kolla och på sammandraget får man ju inte se alla :D

Godnatt <3 font="">

Det är inte lätt att ha AST på Gekås...

Meningen var att vi trettonhelgen skulle packa in oss och åka till Halmstad där Olas mamma och syster med familj bor, men då influensabakterien valde att hälsa på i Olas kropp några dagar innan så fick vi planera om. Denna helg blev nya resan, men även denna gång satte influensan käppar i hjulet när den istället flyttade in under syster Stinas tak! Så med ens blev det väldigt tveksamt om vi skulle kunna träffas. Och på det så var övernattningslägenheten i farmors hus bokad så vi planerade om ännu en gång. Vi åkte därför den nätta resan Karlskoga-Halmstad på lördagens förmiddag och med medtagen lunch bjöd vi farmor på mat när vi kom fram vid 13-tiden. 

Farmor bor på ett seniorboende i Halmstad och på väg upp till hennes lägenhet poppade en sån där fråga ur Christoffer..

"Är det här ett sånt där ställe som man aldrig flyttar ifrån? Som typ ett fängelse, har man kommit in kommer man aldrig ut...?"

Vad svarar man på det?

Jag sa att man fritt får flytta när man vill! Men tänkte för mig själv, undrar hur ofta det sker?"

Under vår nedresa stod det klart att influensan flyttat vidare och därmed kunde vi hälsa på på Kärleken! Ja, det heter så... Området där svägerska Stina, svåger Jonas och deras härliga barn Johan och Olle bor! 

Tänk att få bo på Kärleken! Vad kan gå fel liksom? Klart influensan ville bo där ett tag ;)

Men denna nyhet om att få träffa kusinerna gjorde att myrorna kröp o brallorna och efter ett par timmar kunde man inte undvika hans tristess (hur mycket man än försökte)... Så med spring i benen kramade vi hejdå till farmor vilken Christoffer skulle skapa en personlig hälsning med när vi gick... Ni vet knoge mot knoge, handflata, lillfinger "you name it"... Christoffer skapade hälsningen vilken avslutades med en höftknuff! Jo, när man knuffar till en liten, liten farmor med höften må den vara lätt, men farmor höll på att ramla in i garderoben ändå... :o

Sen blev det kusinbus i flera timmar innan vi styrde bilen mot vår övernattning i Ullared... Woop, woop!

Vi hade bokat ett rum på motellet och det var nog inte sista gången! Visst det blev varmt inatt, men det var fräscht och ett stenkast från entrén! Vi betalade 695:- för alla fyra... Helt ok det med!

Idag har vi alltså spenderat dagen i varuhuset med stort V :D

Det är lite berg och dalbana att vara där med barnen!

Jag skulle gå bort själv en stund på morgonen för att få klara av damavdelningen själv (läs utan tjat), men en vaken Caroline ville absolut med mamma! Suck, hon tröttnade efter 40 minuter! 

Vid strax före 10.00 kom Ola och Christoffer och då drog det igång som attans... Vi var precis klara på hästavdelningen och begav oss till leksakerna förstås.

Väl där rasar Christoffers värld när Gekås inte har de två legopaket han sparat till.

Först börjar han irra omkring och leta fast vi sagt att det inte finns fler ställen med lego, sen rasar han ihop sittandes på en hylla och grämer sig högt och ljudligt! Vi lyckas ändå komma på bättre tankar och bestämmer oss för att ta en fika och gå upp i leklandet en stund... Där kom nästa dråpslag när det står på skyltarna att det är för barn 0-10 år... Vi sa att du kan gå in, ta det bara lugnt och är det någon liten så visa hänsyn. Detta är dock aldrig ett problem med C, han är alltid försiktig med mindre barn och tar hand om dom. Men i hans diagnos ingår det att vara brutalt ärlig, inte alltid till omgivningens uppskattning eller som idag inte till hans fördel... FÖR står det 10 år så kan han inte eftersom han är 11!!!

Så på en träsoffa i trapphuset utanför leklandet brister det för C och tårarna rinner... Allt han ville i Ullared var att köpa sina två legon och leka i leklandet, inget av dessa blev verklighet! :(

Till slut kom vi fram till att vi går ner till leksakerna igen och efter en stund går det över och han är sitt vanliga, spralliga jag igen! Men man vet ju hur besviken han är och man är sååå hjälplös, det enda man kan göra är att trösta, lyssna och förstå... Svårt det där, vi tänker ju så olika!

Hur som helst så blev resterande stund riktigt bra och vi fick med något till alla ;)

Mest kläder faktiskt, men det behövdes 🙏🏼❤️

Ikväll blir det hoppningar från Leipzig på SVTPlay, imorgon är det måndag igen...

Herregud vilket jäkla liv....

....det blivit för att Peder fick Jerringpriset! Inte får han och hans likasinnade vara glada en sekund för utmärkelsen utan genast ska ALLA hästmänniskor tryckas tillbaka! Man ska inte tro att man är något för det här. Nej, korrupt måste det ju bara vara!

Att en halvmiljon människor har anknytning till sporten reflekteras inte utan det måste väl vara en sisådär 2000 personer som säkert röstat 100 gånger var! Vi ska inte heller tro att vi fattar något vad ”de andra nominerade” gjort... Fast vänta nu! Är det inte så att vi faktiskt är MER insatta än alla andra? Vår sport blir ju aldrig uppmärksammad så den följer vi på alla andra sätt det går utom genom svensk media för där får vi ju veta hur det går i de andra sporterna! Så på något vis så vet ju vi både och...

Mycket snack också om att Peders prestation inte är lika bra som Henrik Stensons eller för den del Sara Sjöströms... Fast vänta nu! Var det verkligen sånt här rabalder när Kalla vann Jerringpriset? Hon gjorde bra ifrån sig i Tour de ski, men det var OS-år... Varför kom ingen ihåg det? Jo, för den bästa placeringen det OS:et var silvermedaljer varav en (gudbevare mig väl) var till RIDSPORTEN!!!

Peder har som första ryttaren i världen (någonsin) ridit felfritt genom 6 rundor i ett OS och tyvärr var han lite långsammare i sista rundan. Det har funnits en ryttare tidigare som ridit felfritt genom ett OS. På 20-talet och då red de "bara" tre rundor.... Jag håller med Sylve om att Hård underskattar folkets kunskap om vilken prestation Peder gjort!

Eller Zlatan, vad hade han gjort för stordåd 2007? Jo, han gjorde 17 mål i Inter...  Var det någon som protesterade då? Nej, så klart inte!

Dom håller ju inte på med ridsport utan med sporter som.... Just det, bevakas av svensk media och därmed vet alla vad dom gjort och kan följa hela tävlingar igenom! NU ska jag här tillägga att jag tycker dom var väl värda priset!

Få människor får vara så arroganta som Zlatan och det liksom är OK (iallafall för mig J)! Han är ”one of a kind” och kan med all rätt vara lite kaxig!

Kalla är en fantastisk längdskidåkare med sådan positiv energi och jag hoppas verkligen att hon kommer tillbaka i storform nu efter sitt hjärtflimmer. Så det handlar absolut inte om att jag missunnar dom något, vill bara ge lite perspektiv!

Och Stensons Majorseger är också helt enorm, MEN alla som kritiserar vet väl också om att Rolf-Göran Bengtsson vann det största man kan vinna inom hoppsporten 2016 (Global Champion Tour)? Va? Visste ni inte? Jo, så var det! Tänk om det hade mediabevakats lika väl... När det kommer till ridsport om det nu skulle hända sig att Svensk TV någon gång sänder så har de heller inga problem att bryta mitt i en spännande omhoppning för att sändningstiden gått ut och nästa programpunkt är en inspelad dokumentär... Det har också hänt! Skulle man göra så med en mansdominerad sport? Mitt i Kallas upplopp så bryter man, eller i Stensons sista utslag.... På något vis så talar ju media också om för allmänheten att det är okej att göra så när det kommer till ridsport för det betyder inte lika mycket som andra sporter!

Dessutom så förstår jag inte varför Stensons seger är så stort för svensk golfsport? Sörenstam har redan gjort det, massor med gånger!!! Men hon är ju kvinna förstås! Hon har förvisso också fått Jerringpriset inte mindre än två gånger, båda mycket välförtjänta! På det har hon vunnit inte mindre än 8 (!) Majorsegrar och 13 segrar på LPGA-touren!

Och här är den stora skillnaden Sörenstam/Stenson och Ridsport...

I Ridsporten får man uppmärksamhet för sin prestation, inte mer för att man är kvinna eller man!      I svenska media får man ingen uppmärksamhet, men på webben, i ridsportmedia etc.

Prestationen tillhör personen, inte könet! Att påstå att hästen gör jobbet är bara så löjligt så det finns inte! Hästen måste förstås vara av bästa klass, topptränad och ha rätt ”huvud”. Men det måste förstås även ryttaren! Att rida ut i skogen en tur är förstås inte alltid fysiskt ansträngande för oss som håller på varje dag, för den orutinerade kan det vara fysiskt jobbigt att hålla balansen, stå i lätt sits o.s.v. men ett träningspass eller en tävlingsritt är oftast väldigt tufft och kräver mycket fysik av ryttaren på dessa nivåer. Jag kan ofta tycka att det krävs även långt ner i klasserna och tycker själv att jag presterar bättre när jag själv tränar därav gympass och löparrundor titt som tätt!

Inte fasen skulle Foppa prestera lika bra med en träklubba som med en composite! Eller Zlatan i fel skor... Eller varför inte gå till Sara Sjöström, hon kan väl inte simma lika bra i svinkallt vatten? Alla idrottare behöver rätt förutsättningar för att prestera sitt yttersta, så även ryttaren. Och bara för att man råkar vara ryttare så kan inte vem som helst sätta sig i sadeln på All In och hoppa en OS-bana med 160 cm höga hinder....

Jag känner en, kanske två som skulle kunna det... Eller i alla fall överleva, men ingen skulle göra det lika bra som Peder! Och jag känner rätt många hästmänniskor.... skulle jag vilja påstå iallafall!

Jag kommer ihåg för ett antal år sedan när en krönikör på Karlskoga Kuriren nedvärderade dressyren och varpa samt någon mer som sport. Jag som tävlingsledare i en förening samt hoppgrenledare i Örebro läns ridsportförbund skrev ett brev till hans chef. Jag skrev lite övergripande om sporten i Karlskoga. På den tiden hade vår förening lag med i division 1 (hoppning) under några år, detta uppmärksammades bara i bästa fall genom de artiklar och resultat jag skrev åt tidningen (gratis förstås), den andra föreningen hade lag i div.1 dressyr och jag tycker att vi då hade en stor bredd i de flesta av ridsportens grenar i vår lilla stad! På den här tiden hade vi två tidningar i stan och Kuriren tog med det jag skickade in ungefär hälften av gångerna. Detta låg förstås också till grund för att jag reagerade. Kanske inte så konstigt att de inte publicerade det jag skrev när redaktionens medarbetare hade den inställningen!

Så jag bjöd in journalisten till en ridlektion och lät inbjudan vara på obestämd tid... Han har ännu inte knackat på och tackat ja, men chefen svarade och höll med mig om att journalisten säkert skulle må bra av det ("det skulle nog vara en behövlig läxa", tror jag han skrev)... Så klart vet jag med att det inte leder så långt, men man måste faktiskt reagera och bjuda på den kunskap man har så kanske man kan skapa förståelse för varandra utan att försöka höja sig själv genom att sänka den andra!

Vad gäller den tidningen så förekom aldrig sådana påhopp igen på någon sport! Så flera olika sporter kan ha vunnit på min reaktion, jag hoppas så i alla fall och vill tro det!

Ska också poängtera att Karlskoga Tidningen har alltid tagit med allt jag skrivit utan att skriva om, korta ner texter eller annat. Efter diskussionen med Kuriren så hade även vi en mycket bra dialog efteråt... Och numera är ju tidningarna ihopslagna!

Jag hoppas att ni som läser detta kollade på Opinion igår kväll på TV! Om inte så finns det på SVTPlay. Sylve Söderstrand mötte där Jacob Hård från sporten... Jo, men vi kan ju börja med att man som sportreporter inledningsvis kanske inte gjort sitt jobb inför en debatt om man inte lärt sig namnet på den person som sakfrågan handlar om, om man inte har ett svar på varför Peders OS-silver inte ens fanns med på deras årskrönika utan endast svara med att skylla på att man inte vet. Som journalist så borde man kanske förbereda sig lite mer på vad debatten kan tänkas handla om och vara väl förberedd med svar upp över tänderna. Eller så hade han inte ens läst på vem som han mötte i debatten! Sylve är ju rätt vältalig och mycket sansad i det här forumet, Jacob framstod mest som upprörd, muntorrheten hördes väl och han var icke påläst. Hur kan man stå där och påtala att Jerringpriset är ett prestationspris när det tidigare år inte alltid gått till den som presterat bäst för Sverige och DÅ har minsann ingen på sportredaktionen uttalat sig.  Vad sedan Sven Jerring hade för syfte med sitt pris kan Hård ha alldeles rätt i, men nu är det ju den prestation som svenska folket röstar fram som den de anser är bäst och då blir det kanske inte den som sportjournalister tycker även om de är vana att få styra och ställa i sport-Sverige!

Själv kan jag erkänna att jag inte riktigt förstått att Mountainbike är så stort som det är och att någon utanför ridsportvärlden inte vet vem Peder är är helt orelevant! Jag hade ingen aning om vem Rissved var innan OS, men som sportintresserad så vet jag det efter OS eftersom jag råkar gilla att kolla in nästan all sport!

Det var också någon boxartjej som hade gjort något uttalande efter Jerringpriset om att Sara borde vunnit och att hon aldrig hade hört talas om någon Peder Fredricsson... Men vänta nu, var Sara ens kvar bland de två sista? Nej, oj det var hon ju inte! Och vad hade hon sagt om Stenson vunnit? Hade ju varit intressant att veta! Förresten hade jag aldrig hört talas om boxartjejen (som jag inte ens kommer ihåg vad hon hette, men hon såg jäkligt arg ut :o) innan jag läste hennes uttalande! Boxning tillhör alltså inte den sport jag gillar att kolla på!

Sylve överträffade hur som helst alla mina förväntningar i sin roll som debattör. Han hade svar på tal och han ställde motfrågor och påståenden som han inte fick så kloka svar på.

Dock ska tilläggas att Hård höll med om att sportjournalister har ”en resa” att göra i att förbättra sig inom ridsporten och andra sporter som inte får den publicitet de förtjänar... Vi får väl se vad det blir med det ;)

Inget Idol eller Top Model här inte....

I förrgår när det var så himla fint ute, oerhört kallt men fint så kom jag på den briljanta idén att vi skulle ta så där fina bilder på hästarna som alla andra tar stup i kvarten!

Jag har ju begåvats med en alldeles egen ”fotograf” som innehar en riktigt bra kamera, vi har fina omgivningar här hemma och jag har många hästar att ta kort så hur svårt kan det vara?

Så idag när solen kom fram hojtade jag till åt fotografen (och hans 8-åriga assistent, som för övrigt får jobba lite på det där att vara rolig och intressant för objekten som ska fotograferas ;))

Sagt och gjort, på med ytterkläder, fram med kameran och det där dyra objektivet som jag knappt vågar hålla i och ut, för här skulle fotograferas som aldrig förr!

Det ska jag säga.... Lika väl som jag hoppas att alla mina vänner skulle avråda mig om jag kom och sa att jag skulle söka till Idol så lovar jag att jag ska avråda alla mina hästar från att ställa upp i Top Model! För herregud vilka ök dom blev allihop!

Det var väl kanske Råttan som kom något så när lyfte upp sig lite och tog fram öronen hyffsat när vi gjorde oss till som mest....

En efter en hämtade jag dom i hagen, tog av dom täckena, borstade och satte på tränsen (utan nosgrimma förstås) och f-n vilken tid allt tog.. Å sen kunde dom inte bjuda till och sträcka lite på sig och ta fram öronen samtidigt?!

Sist ut var Zafira, men då hade jag ledsnat så Caroline höll henne istället.... :(

Ja, jag vet jag har inget tålamod och egentligen ska man väl vara tacksam att man har coola hästar som inte bryr sig så mycket, men ändå.... suck!

Nej, men det är väl tur att min begåvade fotograf även kan Photoshop, han kan nog klippa och klistra ihop något så kanske, kanske jag får några fina bilder ;)

Efteråt så tog jag en skön uteritt med Råttan. Tänk för bara några månader sen så var hon som en fiolsträng när man red ut själv och det var knappt hon galopperade ordentligt för att hon var så spänd. Nu älskar hon att få sträcka ut i en galopp i skogen!

Det har verkligen hänt mycket med henne, framförallt sista 3-4 månaderna!

Det var riktigt bra att jag hittade någon att rida för i dressyren. Sedan AnnaB slutade komma hit så har jag inte haft någon kontinuerligt och det behöver man, det behöver alla...

Nu har jag varit och ridit för Ola 3 eller 4 gånger, tyvärr fick jag avboka senast pga all snö som kom, men det märks verkligen att det ger effekt.

Och nu tänker förstås alla som läser precis som jag att det borde förstås bli effekt när man tränar. Men det är ju inte säkert! Allt beror förstås på vilken tränare det är, att hen förstår sig på hästen och dig som ryttare! Men det viktigaste av allt är väl att man ger det en ärlig chans och gör sin läxa på hemmaplan.

Jag sitter förstås inte och nöter 6 dagar i veckan på det mina tränare hjälpt mig med och jag gör inte allt rätt hela tiden, men när man t.ex. hoppar eller rider ett pass på banan så bör man ju ha i bakhuvudet hur man ska göra saker och vad man ska träna på. Eller iallafall försöka...

Den dagen man tror att man kan allt själv och inte lyssnar på sina tränare det är dagen när man slutar att utvecklas som ryttare (och individ)!

Nu ska jag iallafall krypa till kojs och kolla ännu ett avsnitt av Bron (säsong 2 nu...)

Imorgon väntar domarkurs på Strömsholm, avresa 07.00 hemifrån :o

En helt vanlig kall dag...

I vår familj delar vi upp sjukdomar på ett bra vis! Caroline tog på sig magsjuka veckan före jul så vi andra slapp, Christoffer har klarat av en förkylning i mellandagarna och nu ligger Ola nedbäddad i feber, inte förkyld eller hostig men huvudvärk och feber! Jag själv då?... Nej, jag har inga planer på att bli sjuk i vare sig det ena eller det andra! Dessutom får man rätt gott immunförsvar när man vistas 30 timmar i veckan på förskola ;)

Tyvärr innebar Olas feber att vi inte kom iväg till Halmstad som vi hade tänkt nu torsdag och fredag utan får skjuta det framöver.

Caroline bröt ihop totalt eftersom hon sett fram emot så mycket att få träffa farmor och sina kusiner L . Vi får hoppas att vi snart kan komma iväg istället!

Shit vilken kyla det blev idag... Man var liksom inte beredd! Eller i teorin var jag det eftersom jag ofta kollar Klart.se, men i praktiken så slår det alltid till värre än vad man föreställt sig...

Men det är så himla fint när det blir lite kyla! Vädret blir så klart och solen kommer fram. Vet inte hur många gånger jag idag gått runt och kollat ut genom köksfönstren och beundrat hur fint det är från alla tre håll.

Som den goda ponnymamma jag är så tog jag med mig mitt barn ut i stallet och gjorde iordning våra hästar för ett ”bra” pass på ridbanan! Det tog ungefär 57 sekunder tills hon började gömma sitt ansikte i halsduken för kylan! Jo, det varade i ungefär 15-20 minuter sen klarade hon inte längre.. Fast jag tycker nog att det var bra gjort ändå och även om det inte var lång stund så fick ponnyn (och Maja) iallafall röra på sig!

Annars har vi mest en ”gå-i-myskläder-dag”, vi har eldat i kaminen, tänt ljus och haft en jätteskön dag!

Men Christoffer har nog snarare en pyjamasdag!

Då går han runt på sitt rum och skrotar, flyttar på lite lego, bygger upp något och grejar lite allmänt så där ;)

Hans rum kan för den oinvigde vara lite överväldigande... Christoffer har ett (läs 1) intresse och det är Lego. Han lägger alla sina pengar på Lego och det är det enda han vill ha när han fyller år och i julklapp.

Oftast samlar han på en serie i taget, just nu är vi inne på Ninjago (igen)! Företaget Lego är som så många andra företag väldigt smarta och släpper inte bara en serie med Ninjago utan med jämna mellanrum en ny serie och ingen är nog gladare än Christoffer och alla andra Legoentusiaster :D

Medan Caroline har flera fritidsintressen och gillar allt med upplevelser så vill Christoffer bara uppleva och hålla på med sitt Lego på fritiden. Medan han bygger så har han sin iPad eller Tv:n igång så han kan lyssna på något som sällskap. Det är alltid multitasking på den pojken. När han sitter och ”tittar” på TV så spelar han samtidigt på sin iPad...

Men tillbaka till hans rum... Han har liksom byggt upp alla sina Legon som han köpt och sedan så vill han ha dom uppbyggda på sina hyllor. Man kan väl lätt säga att han har några hyllmeter med Lego.. plus två bord som är "Lekbord", men även dom är överfulla :o 

Jag bjuder på ett ax-plock... Svar ja, det är väldigt jobbigt och svårt att damma hans rum, men han är duktig på att plocka upp på golvet så man kan dammsuga J

Nu ska jag gå och njuta av min kycklingklubba som varit i ugnen medan jag skrev lite...

Världsklass ;)

Fan vad bra det gick på träningen idag, världsklass på både mig och R8:n... Och ja, jag är rätt säker på att Pia sa det minst fem gånger också! Eller nej, så var det förstås inte.... Man fasiken vad kul det hade varit ;)

Tillbaka till verkligheten så sträcker jag mig till att det gick bra, t.o.m riktigt bra några språng ur flera synvinklar!
Jag känner att jag själv blir säkrare och säkrare igen, känns så skönt att emellanåt få in den där goa känslan före, under och efter språnget!

Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns lite ovant för att inte säga småläskigt när hindret blir lite högre, men det är så klart en träningssak det med!

Räknade ut häromdagen att jag inte  ens startat en 120 sedan 2009, att jag inte sedan vi betäckte Maja då ens hoppat några hinder över 1.00 sedan dess... Förrän nu när lilla R8:n orkar med några språng med lite höjd på!
Nu vet jag också att 120 för många inte är en höjd att ens fundera över, men nu är jag rätt gammal! Även om jag säger att jag är 27 så gäller inte det när det kommer till självbevarelsedrift! DÅ är jag snart 45.... ;)

Jag hotade med att skriva i bloggen vad Pia sa på träningen, men det ska jag inte... Eller jo en sak, hon sa:
 "Det finns hopp, i dubbel bemärkelse"

Och så känner jag med, men nu ska jag ta min skönhetssömn! Man behöver även sånt när man är... Hmm.. 27.... ;)

Årets första dag.... Nähä... ;)

Årets första dag... Efter en ovanligt lugn natt?! Ja, nu syftar jag inte på att vi skulle ha festat loss eller så de andra nyårsaftnar sedan vi fick barnen utan mer på att det varit väldigt lugnt för djurens del... Hästarna gav jag kvällsmat som vanligt igår i normal tid kväll förutom att jag sparade ungefär en tredjedel av hö’t, lät ljuset vara tänt och radion på. Sedan gick jag ut igen vid tjugo över tolv och visst sköt de raketer och smällare lite norrut, men som sagt ovanligt lugnt ändå! Så då gav jag resten av hö’t, mockade ur och släckte för natten! Första nyårsnatten på flera år som Maja inte hade gjort rallycrossbana med velodrom inne i boxen ;)

Eftersom hästarna skiter i att det är nyårsdagen idag så ville de förstås ut som vanligt på morgonen och som den enda i familjen som vaknar på morgonen så föll lotten  på mig även denna dag.... Otroligt fin morgon om än snöfattig! Var t.o.m. tvungen att ta lite kort varav den sista togs för bara en liten stund sedan när solen hunnit upp lite mer!

Idag är en dag när man ska blicka bakåt, reflektera och sedan lova saker för det kommande året... Men nej, det tänkar jag inte göra! Det händer alldeles för mycket under ett år och oftast är det ändå de små sakerna som man knappt minns som påverkar en varje dag! Jag skulle vilja lova att göra något annorlunda 2017, men det kommer jag antagligen inte kunna hålla...

Eftersom det här är min blogg så skulle jag kunna skriva precis vad som helst och lova vad som helst för vem läser det här egentligen? Ibland tror man inte så många läst vad man skrivit, men ser man antalet träffar på bloggen...  Eller som när man träffar någon och man ska berätta något som hänt, då vet dom redan om det för det har dom läst... Man liksom fattar inte att folk läser och kommer ihåg vad lilla jag berättar?!

Jag har märkt att det är många fler som läser när man skriver något om barnen, framförallt om Christoffer! Men jag kan inte skriva om den vardagen jämt så därför blir det här min blogg om lite allt möjligt! Att Christoffer har sin diagnos och att Caroline lever som ett syskon till ett barn med diagnos är vår vardag och vi ser nog inte alltid det som avviker eftersom det då är som vanligt för oss... Även om jag borde vara bättre på att notera de små sakerna som händer, bara för att kunna dela med mig.. MEN det är inte heller något nyårslöfte ;)

Vi har iallafall hakat på trenden i år och  valde en Vit jul! Och sen kryddade vi lite extra med att även ha en vit nyårsafton... Herrgårdscider funkar också att ha i kristallglasen! Glas som jag för övrigt vann 1987 (eller möjlightvis lite senare?) när Svenska Connemarasällskapet hade riksutställning på Hagaby i Kumla och min galna Sippan vann guld!

Det är ändå skönt att storhelgerna nu är över, Christoffer går upp i atomer och fullkomligt älskar dessa högtider, men det gör också att han vänder på dygnet och har svårt att varva ner på kvällarna. Nu har dock hans elaka mamma valt att börja vända tillbaka dygnet åt honom (och åt Caroline, men hon är lättare). Så igår fick han gå upp 9.20 och idag 9.00... Imorgon börjar jag 8.00 så.. ja, då vet ni också när han går upp  ;)

Det tar nämligen ungefär en vecka för honom att vända tillbaka och det vore tråkigt om man inte försöker ge honom en bra första vecka på terminen! Vi kan inte vara med i skolan och styra up, men vi kan försöka ge honom bra förutsättningar genom ordentlig sömn, trevliga mornar och en god frukost (eller god och god, det han vill ha av det som erbjuds.. oftast yoghurt).

Caroline har också vänt på dygnet och hon får ett sjuhelsikes humör... Inte mitt, det har jag kvar! Men herregud säger jag bara.... suck! Jag hoppas vi tar alla de där dusterna nu så att hon blir en lugn och timid 13-åring om några år :o        Önska får man väl alltid?

Utan löfte så åker jag snart in till stan och tränar en stund, undrar om jag är ensam på gymmet? Nej, det finns nog fler än jag som drack alkoholfritt igår! Hoppas jag iallafall....