Så snabbt det händer...

Flera av er har väl under dagen läst att Caroline blev sparkad på tävlingen och det väcker förstås mycket tankar när något sånt händer.
Eftersom jag ofta har med mig Caroline på tävlingar så är jag väldigt noga med att kolla vart hon är, tala om vart hon kan vara för att inte hamna bland deltagande hästar när jag inte är bredvid o.s.v. så dagens lilla olycka knäckte lite faktiskt.
Det är så otroligt hur fort man tappar fokus på situationen och olyckan är framme... Nu gick det förvisso väldigt bra med tanke på hur det kunde gått, men det skapar förstås väldigt många OM...


OM han hade träffat hårdare, då hade benet knäckts...
OM han träffat högre upp i bröstkorgen - kunde blivit en dejavu för mig som var med om olyckan i Kumla för några år sedan eftersom Caroline hade transporten bakom sig nu.
OM han träffat ännu högre, i huvudet... otäcka tanke..
Men också ett annat OM:
OM jag inte bett henne öppna transportens dörr fram inifrån - då hade hon inte passerat bakom hans röv, mellan honom och transporten.
Eller OM hon faktiskt tagit andra sidan på transporten som hon brukar göra....


Jag vet att man inte kan tänka OM, men man gör det ändå!
Som tur var fanns det en medtävlande och hennes mamma på parkeringen samtidigt så mamman tog Castor så jag kunde hjälpa Caroline och kolla det mest akuta, kunde hon gå på benet etc.
När vi "bara" var lite ledsna över att situationen hade uppstått så frågade jag om hon ville åka hem och det ville hon så jag bad mamman hålla Castor en liten stund till medans jag strök mig, ingen tvekan på att man gör så. Fast förstås så blir det en konflikt med tävlingsmänniskan som finns inom en, men moderskapet är så oändligt mycket starkare så någon tvekan fanns aldrig!


Så en snopen Castor fick av sig alla grejer igen och in i transporten med sina fina knoppar :)
Han var nog lika nöjd för det ;). Lite synd var det förstås att inte få se om arbetet under veckan (sedan förra tävlingen) gett något positivt resultat, men vi får fortsätta likadant och testa vid annat tillfälle. Nu hinner vi ju med en Anna-träning till innan det är dags att dra på sig kavajen igen :D


Nu sitter jag här mitt i natten igen och bloggar. om några timmar åker vi mot Skåne... Bara bilen kommer hem från "Putte i Parken" så packar vi ut och drar iväg. Vi håller tummar och tår för bra väder, men oavsett så ska vi ha några sköna dagar i Falsterbo :)