Falsterbo och vardagslivet

Det är några dagar sedan senaste inlägg och det beror förstås på vår tripp till Falsterbo. Om Falsterboresor skulle man kunna skriva en hel roman så jag ska försöka hålla det kort...




Natten mellan lördag 4/7 och söndag 5/7 var Ola och fotograferade på PiP i Karlstad. Självklart skulle vi ha hans nya fina bil på vår tripp till Skåneland så vi inväntade att han skulle komma tillbaka och sen packade vi ut. Strax före 3.00 på morgonkvisten rullade vi ut från gården... Min tandvärk (eller käkvärk är väl rätt ord) hängde med på resan och efter diverse värktabletter så var jag tvungen att slumra en stund och lämna stackars syster själv, vaken bakom ratten.
Vid 9-tiden landade vi in i ett soligt Falsterbo. Tyvärr var det någon som vågade stå på "vår plats" natten innan och de hade inte hunnit checka ut så vi fick vackert vänta vilket vi gjorde i Maria och Tomas förtält ;)


Efter att vi kommit in på platsen och satt upp tältet så drog vi bort till tävlingsplatsen. Det var riktigt varmt och skuggplatserna var hårdvaluta...
Framåt 17-tiden var vi rejält trötta och åkte bort till ICA för att handla. Väl tillbaka i tältet blev det mat och sen sov vi gött i princip resten av kvällen/natten.
Dagarna som följde var det tävlingar från tidig morgon till kvällen och det är väl den enda fördelen med att vara där själv utan familj.... Annars saknar man allt de där liven väldigt mycket, sambon med förstås ;) :D
Men ibland så är det härligt att bara vara hästmänniskan Helena och ingen annan.....
Om söndagen var varm och skön så blev vädret allt sämre under veckan och när vi såg prognosen för torsdagen bestämde vi oss för dagen innan att vi packar ihop och åker direkt efter frukost. Helt rätt val. När vi packat ihop och checkade ut kom regnet....
Det totala Falsterbovädret uteblev i år även om vi fick ett litet provsmak i början på vår vistelse!
Dock  hindrar inte det att man planerar 2016 i bilen på vägen hem.. Ha, ha, ha...




Hemma igen så är den härliga vardagen tillbaka. Barn som kivas, stall som ska mockas och hästar som vill motionera... Precis som det ska vara på vischan!




Idag hade vi planerat lite hoppning hos Lillette kl.11 och jag tog faktiskt en liten sovmorgon imorse så hästarna fick vänta lite. Maja gillar inte det, men om jag gör det ett par gånger om året och resterande dagar gör som hon vill så får hon misstycka så mycket hon vill :)
Så när hästarna var ute och klockan var ca 8.30 så sms:ade Ola att Caroline ville med honom och Christoffer till Örebro...
I Örebro är det i helgen Klossmässan för den oinvigde... Legofantaster från när och fjärran är där för att beskåda, känna och bygga på lego i mängder. Ola och Christoffer hängde förstås på låset redan första dagen, igår, och när man då köat (vilket man definitivt fick göra) så kunde man glassa in idag i VIP-kön... Christoffer var således inte alls sugen på att köa igen!
Nu vet ni flesta att Christoffer har HF Autism. Även om han är vår lilla Sheldon Cooper (Big Bang Theory) och man har väldigt mycket kul med honom så är det ju så att har man Autism så är inte livet en dans på rosor även om man är lik Sheldon, inte ens Sheldons liv är en dans på rosor... Att stå i kö är jätte jobbigt för Christoffer och bara en riktigt bra sak kan få honom att acceptera att stå där i kö. Att gå in på Legomässa kan förstås klassas som en riktigt bra sak, MEN att stå i kön dag 2 för att lillasyster kommit på att hon ska med är inte en sån där "riktigt bra sak".
Eftersom jag skulle iväg och ha hoppning med tjejerna (Caroline skulle också egentligen varit med) och jag inte kunde gå med in på mässan så blev det bestämt att jag åker med in till Örebro med min bil, köar med Caroline och gasar sen tillbaka till Karlskoga.
Jag förstår om alla som läser detta tänker "men herregud, det är väl bara att tala om för Christoffer att han vackert får köa ändå", men alla som tänker så har inget barn med Autism! Punkt!
Ja, han ska förstås träna på saker för att senare i livet förhoppningsvis klara så mycket som möjligt själv men det går inte riktigt att göra som med de flesta andra barn utan man får ta det pö om pö.
Nu vet jag också att många föräldrar till barn utan diagnos också skulle åkt in och gjort samma sak så det är inte tu tal om det, men livet är inte riktigt som hos alla andra när man har NPF-barn utan man får hitta sitt eget sätt för att få vardagen att flyta på så smidigt som möjligt...
Det finns massor med saker som man skulle kunna berätta som är annorlunda här, vi har sällan familjemiddagar där alla äter ihop vid köksbordet eftersom Christoffer hellre vill äta själv, men om vi förbereder honom i god tid så kan det gå att äta ihop i köket. Om han då äter i köket så är förstås iPad:en med, det är OK i nuläget vilket de flesta andra inte skulle acceptera, men vi lever som sagt inte varandras liv. Det är väl också så att eftersom Christoffer har sina speciella idéer så får lillasyster också det och även hennes iPad är ofta med. Vi ser säkert ut lite som familjen Taikon på riktigt när vi äter ute, två vuxna och två barn med iPad... ha, ha, ha... Men vi vill förstås också äta på restaurang ibland och för att Ola och jag ska kunna göra det med våra barn så är det så här det blir.
Vi vet hur det fungerar för oss, vi vet hur vår vardag är och vi struntar numera i att folk tittar och garanterat fördömer!
Vi är på så många andra vis otroligt stolta över våra barn och de små sakerna som Christoffer gör är vi mer stolta över än att han kan sitta på en restaurang och äta utan iPad eller stå i kö.
Häromdagen var han med Ola och handlade och gick fram till alla äldre damer och sa "Goddag, unga dam".... Han gjorde nog deras dag, och han gör många dagar för oss med!
Caroline ger oss tanken på hur livet är för "alla andra". Hon är en solstråle med humör, mycket humör. Hon ger oss en inblick i det vanliga livet med svallande hormoner och hon är en fantastisk tillgång för sin bror. Med henne får han lära sig att leka för det är hon otroligt duktig på, lekskickligare unge får man leta efter.




Så nu har jag talat om hur min vardag är utan barn, med barn både roliga och jobbiga stunder och nu ska jag ta en sen dusch.
Imorgon bitti drar gänget till Örebro igen, sista dagen på Klossmässan och då behöver ingen av dom stå i den evinnerliga kön :)