Mina sidor

I 14 dagar har jag försökt få en telefontid på Ortopeden för att prata med dom om min hand som opererades i april, men varenda gång jag ringde fick jag till svar " Vi har inga lediga telefontider idag.."

Till slut gav jag vika för tekniken (gillar i och för sig tekniken, men förändringar är alltid jobbiga och är man van vid att ringa och prata med en sköterska så är man... ). Jag google:ade "Mina sidor Örebro" och kom då in på landstingets inloggningssida. Eftersom Försäkringskassan sedan tidigare "sett till" att jag ordnat e-legitimation så var det bara att logga in. Väl där så stod det vilken VC jag tillhörde och sen kunde jag söka fram Ortopeden Karlskoga. En liten meddelanderuta dök upp och jag skrev där mitt ärende.

Inom ett par timmar hade jag ett meddelande på min telefonsvarare från Ortopeden att jag fick en tid redan idag! Snacka om att jag är imponerad och övertygad... Mina sidor is da shit ;)

Så idag åkte vi dit och som grädde på moset visade det sig att jag sprungit på sjukan så mycket sista månaderna att jag nu fick högkostnadskort. Besöket blev alltså gratis.... Fantastiskt, mer pengar att shoppa för i Falsterbo! Ett besök på ortopeden (250:-) kan ju lätt omvandlas till något snyggt schabrak :o

Åter till mitt besök! Läkaren tyckte nog att jag även fortsättningsvis att jag var en mindre bra patient... Fast jag tror han gillade själva operationen för då prata jag på som vanligt och var allmänt trevlig (ja, jag är faktiskt det ;)), men sedan sjönk jag nog.... 

Först hade jag ingen lust att gå sydd så länge som de tänkte (3 veckor) så efter 10 dagar gick jag till vårdcentralen och tog bort dom, sen ramlade jag i trappan och tog emot mig förstås med min opererade hand och fick en blödning i handen (uppsökte läkare igen) och sen ville jag inte vara hemma de sju veckorna han tänkte utan jag gick tillbaka efter 4,5...

Idag tyckte han nog fortfarande att jag var trevlig men alldeles för otålig, förstår inte vad han menar? Men tydligen så ska jag vara lite handikappad med handen i upp till 6 månader innan jag ska börja oroa mig.... Det är lång tid! Ja, ja jag tackade för tiden och handlade glass med Caroline istället! Tur att besöket var gratis iallafall :D

Fast nu behöver jag ju inte fundera på det mer, bara vara lite mer tålmodig! Hmm...

Igår var jag iväg med Råttan på hoppträning för Pia. Det var himlas roligt eftersom Råttan inte varit med på någon träning sedan innan min operation. Först fick hon vila under min konvalecens och sen var hon den som sist reds igång eftersom jag fick för mig att hon kanske hade ont någonstans och åkte iväg till hästkliniken innan igångsättning.

Råttan har kommit in i någon fas där det är lite jobbigt att ta i och jag har haft lite svårt att hitta vägar att komma tillrätta med det därför fick hon följa med på ett pass för Anna Björkman förra veckan och DET hjälpte mycket. Det är så lätt att man fastnar i ett ekorrhjul och en annan infallsvinkel är så viktig då, lite nya idéer och övningar. Och redan igår i hoppningen tycker jag att det kändes som att det gett en hel del. Det är också så skönt när man förklarar för ens tränare ( i detta fall Pia) vad som hände under träningen för Anna och hon jobbar med en på samma sätt.

Nu ska ingen för guds skull tro att träningen var perfekt, men bättre än innan operationen och hon kämpade på, lilla hästen. 

Vet inte om vi kan åka till Pia något nu under första veckorna i juli, hoppas på det men annars får vi traggla på tills hon kommer nästa gång.

Råttan har inga tävlingar inplanerade utan vi får se hur det utvecklas, nu ska vi träna så mycket vi kan. Man får ju jobba med det material man har om man inte vill byta och det vill jag inte göra, hon är ju min Kronprinsessa ;)

Tidigare i eftermiddag var jag i Hallblads ridhus och hjälpte ponnytjejerna lite. Caroline skulle varit med, men ångrade sig för hon ville hellre rida hemma, barbacka idag. Och är man sju år så får man välja så länge man är glad och nöjd. Så jag åkte själv till ridhuset! Tjejerna var lika duktiga som vanligt och mammorna lika trevliga, dessutom får man gott kaffe när man är där.. Me like ;)

Väl hemma så blev det ju den där barbackaritten som jag förstås var tvungen att filma lite, dom är ju så söta ihop. Jag önskar att jag hade haft en så snäll ponny när jag var liten, men man får vara oerhört tacksam för att ens egna barn får ha det. Även om min ponny inte var den tamaste på jorden så gjorde vi mycket knasigt ihop ändå och självklart så vill jag att Caroline ska känna samma sak hon också. Det ska vara roligt på ponny, det behöver inte vara så seriöst hela tiden! Man ska leka och ha kul och gilla det där med att bara umgås med ponnyn! Sen är det förstås jätteroligt när det går bra på tävlingsbanan också, men det kan hon ta sen om hon vill :)

Och ni som trodde inledningsvis att jag skulle avslöja något om mina sidor med tanke på rubriken, sorry ifall jag gjorde er besvikna ;)