Ska det vara så här att vara fotbollsmorsa? Isåfall är jag världens sämsta.... :-(

Det måste vara något fel på just mig för ibland känner jag att jag reagerar på sådant som inte ens verkar beröra andra...

Nu tänkte nog en skara av mina bloggläsare ”äntligen har hon fattat....” ;)
Men det bjuder jag på, allt för att Ni ska vara nöjda!

För att återgå till det som nu fått mig att reagera är det här med barn och idrott! Caroline är ju ett av dessa barn som vill vara med på ALLT! Hon skulle nog helst bara ha idrott i skolan och ha olika sporter varje lektion om hon fick välja!
Nu får hon ju inte det så hon går i skolan som alla andra, men ÄLSKAR sina idrottslektioner!

På fritiden har vi problemet med att vi får bromsa henne, inte bara för att vi inte kan vara med på allt med den vardag som inkluderar en halv farm utan även för att hon har en bror som inte alls vill vara supporter varenda helg på aktiviteter. Egentligen aldrig vill han vara det, men ibland kan han offra sig (när vi mutar honom med fika).
Sist han offrade några timmar en lördag var när Carolines fotbollslag blev inbjudna att vara med på hockeytjejernas träning. Detta resulterade förstås i att Caroline började även på hockey.....

Så förutom en ponny att rida har hon teater en dag i veckan, hon spelar fotboll och nu då även hockey. Men det sistnämnda känns väldigt säsongsbetonat, iallafall nu i början.

Fotbollen har i vinter haft träning två dagar i veckan, torsdagar i gympahallen på Folkhögskolan och lördagar på Kemab-planen utomhus. Flera av tjejerna har tränat både inomhus och utomhus, några har bara varit med på det ena eller det andra av olika orsaker. Någon har tyckt att det varit för kallt på Kemab, någon passar inte helger för och någon annan passar torsdagar sämre men som vanligt försöker alla sitt bästa för att livet ska gå ihop samtidigt som barnen ska få vara med så mycket de vill.

Själva har vi knappt haft en ledig helg sedan... Äh, jag kommer inte ens på när så det är inte många uteträningar hon varit med på.

I veckan så kom det ut ett inlägg på lagets sida att uteträningarna ska avslutas med en match mot ett annat lag i klubben och sedan några namn på tjejer i Carolines lag med en avisering om svar från dessa tjejer ifall de kan vara med.

Som den moralkärring jag är så kunde jag inte låta bli att fråga varför just dessa barn blev ”inbjudna” att vara med i denna aktivitet. Svaret dröjde inte utan jag fick veta att man gjort uttagning på mest flitiga/högst närvaro på utomhusträningarna.

Nu hör till saken att vi ska till Leos lekland på fredag, Caroline ska spela hockeycup på lördag så lite fotboll på söndagen kändes inte alls aktuellt, men jag är verkligen stor motståndare av att ”välja ut barn” att få vara med i aktiviteter. Jag skiter blött i om man ibland gör ett A- och ett B-lag (vilket inte har hänt än i Carolines lag vill jag poängtera) för då får iallafall alla vara med. Barnen struntar nog i vilket lag de är med i, förhoppningsvis är det med för att det är ROLIGT!
Men får man inte vara med alls då blir det jäkligt svårt att ha roligt....

För mig är det här ett bra sätt att ta död på glädjen i att idrotta och man istället skapar barn som ska prestera, vara med på allt för att få ha en plats i aktiviteter eller matcher. Dom är för sjutton bara 8-9 år....

I den aktuella klubbens stadgar står dessutom att barn i den här åldern vill man uppmuntra att hålla på med flera olika sporter! Man skulle kanske lagt till att det är bra om de gör det, men att det kan innebära att man inte får vara med på alla aktiviteter som laget kommer ha!

Nu till det konstiga... När inlägget lades ut ställde jag frågansom jag berättade om inledningsvis och fick svaret.
Därefter är det INGEN annan som reagerar? Utan föräldrar vars barn är utvalda skriver bara om de kan komma eller inte utan en tanke på att det finns 15 barn i laget som inte ens erbjuds. Allteftersom någon av de 13 utvalda tackar nej så väljer man nästa barn på sin närvarolista och redigerar inlägget med nya namn. När de nya barnens föräldrar ser att deras barn står med så svarar man snällt om ens barn kommer eller ej.

ÄR DET BARA JAG SOM TYCKER ATT DET ÄR KONSTIGT ATT INGEN REAGERAR?

Jag tänker att barn i den här åldern ska styras av lek, det roliga i att röra på sig och samtidigt skapa band till varandra = lagkänsla. En form av teambuilding där man står upp för varandra, där man inte klankar ner på varandra och där man ser att alla är delaktiga.
Är det verkligen det som främjas när man väljer ut, oavsett orsak, vilka 8-9-åringar som får vara med. Och vad ger vi föräldrar för signal när vi bara tackar ja eller nej utan att tänka på de barn som inte fick ett erbjudande.
Främjar vi teamkänslan då eller skapar vi en känsla av att det är viktigtast att tänka på att man själv blev utvald och sedan spelar det ingen roll om övriga blir ledsna eller känner sig förbisedda?

Eftersom Caroline inte ens var med på ursprungslistan och vi hade bestämt att söndagen skulle vara en aktivitetsfri dag så har vi inte ens nämnt detta för henne. Men på träningen ikväll så har man visst kommit ner på listan till de som deltagit endast en gång och eftersom Caroline själv visste att hon varit iallafall på två så hade förstås Caroline frågat tränaren som svarat att hon inte kunde enligt oss. Caroline frågade förstås mig vad vi skulle göra på söndag!

Men när jag förklarade att hon inte var utvald från början för att hon tränat för dåligt utomhus eftersom det legat på helger när vi har en massa andra aktiviteter och att hennes mamma blir jävligt vrång när inte alla barn i ett lag får vara med så förstod hon och grät bara lite..... NEJ! Självklart sa jag inte så, jag är vrång inte dum i huvudet!

Jag svarade henne att vi har aktiviteter både fredag och lördag och då höll hon med om att söndag blir en vilodag! Däremot så blev jag ju väldigt nyfiken på hur de hade kommit in på det här på träningen och hur snacket hade gått därför så frågade jag lite!
Nu ska man komma ihåg att Caroline är 8 år (snart 9) så det kanske inte är ordagrant, men hon är en smart tjej och har bra minne så jag är rätt säker på att det ungefär var som hon sa.
Caroline 8 år tycker inte att det är konstigt att inte alla får vara med?! För hur ska man då annars göra när det andra laget är färre? Hon hade väldigt mycket förklaringar....
Till slut ställde jag frågan, men om ni är så många kan inte ni spela en träningsmatch mot varandra i ert lag isåfall? Då får ju alla vara med..... Då nickade hon bara!

Eftersom jag var lite upprörd så pratade jag med min storasyster och då säger hon att det var likadant när hennes söner (nu 25 och 23) var små i lagsporterna. Man selekterade vilt och valde A- och B-lag innan de ens var inne i tonåren.
Hela den här grejen får mig att fundera på om det var likadant när jag spelade fotboll och basket fast det har gått mig helt förbi eller är det ett fenomen som kommit senare... Det lär jag aldrig få veta, men det är värt att fundera över. Det kan också förklara en hel del hur föreningsliv drevs tidigare och nuförtiden....

Hur som helst så vet jag inte vad som är värst? Att inga föräldrar verkar reagera, att barnen tycker att det är okej eller att jag tror att det är något allvarligt fel på mig som vill tänka på alla barn i laget, kanske mest på de som inte fick komma med på listan...

Jag vet att jag med detta inlägg sticker ut min näsa långt och jag riskerar att få mycket mothugg, men jag tror att om alla (även om man är en av de som tackat ja/nej eller är en av de som fattat beslutet) kliver utanför sin egen handling och ser på saken med nya ögon kanske ändå kan känna att det här är en viktig fråga. Vad hade hänt om ert barn inte stod med på listan.....?

P.S
Jag har förstås skickat ett sms till några av tränarna och sagt min åsikt så ni behöver inte skvallra, de vet vad jag tycker!
Men de tycker fortarande inte att de har delat in barnen!
Har man en namnlista med turordning så är dom indelade "PUNKT"...    D.S