Märkliga veckor...

Det har varit två märkliga veckor... Först åkte jag på feber och var hemma från jobbet. Första dagen hemma började det dra i luftrören. Dagen efter svullnade halsmandlarna upp, fick då också en klåda i halsen som följdes av att det kändes som ett stort sår. På fredagens morgon kl.7.00 (gäller att hänga på låset) ringde jag vårdcentralen och bokade in en tid för samtal. De ringde upp och jag sa att jag behövde få komma och ta ett halsprov.

Nu ska man ju inte tro att man känner själv vad man behöver för responsen lät inte dröja:

-          Varför behöver du det?

-          Jo, jag vet hur det känns att få en förkylning och det här är inte det. Jag är rätt säker på att jag fått halsfluss.

-          Vad får dig att tro det? Hur då menar du att det kliade i halsen? o.s.v.

Efter att ha stått på mig lite så fick jag ändå min läkartid kl.10.30. Väl på plats så kollade läkaren i halsen och tyckte inte den såg så illa ut (som han uttryckte sig). DÅ började jag tvivla på mig själv... Men jag fick ta mitt halsprov och då tog de även febern på mig, 38,1. När man har över 38 grader och är snart 45 år då är man nästintill död ;)

Hur som helst så hade jag ju rätt, visst var det halsfluss! Jäkla tur för mig som tjatat mig till en läkartid och tillika halsprov... Ett paket Kåvepenin senare var vi på väg hem igen!

Måste säga att det var länge sen jag blev så sänkt av att vara sjuk. Helt sjukt, jag orkade ingenting! Började ändå jobba igen på måndagen, men orkade knappt med mig själv efter avslutat pass och då går jag bara 75%.
Nu var jag faktiskt så mogen den här gången att jag avbokade diverse träningar med Råttan som var inbokat eftersom jag insåg mina begränsningar.... Eller vadå insåg, jag orkade inte rida! Kunde knappt masa mig ut i stallet på morgonen och släppa ut dom!

Så förra onsdagen hade Råttan stått i nästan en vecka. På dagen hade Mathilda varit här och förbarmat sig över Maja och när de var ute på tur så såg Ola hur Råttan drog värsta race:et i hagen. När jag sen tog in dom på kvällen så var hon halt på höger fram. Hältan blev sedan under torsdagen och fredagen värre och hon blev svullen.... Trodde så klart att hon hade vrickat sig. Sedan i förrgår när jag borstade av henne på kvällen så såg jag något kladdigt nere på ovansidan ballen. Tvättade av med vatten och lactacyd. Då syntes såret väldigt väl och jag tyckte direkt att det såg ut som en böld som kommit upp på ovansidan, men inte säker. Dessutom var ballen på den sidan där ”bölden” var väldigt ”svampig” och svullen. Så jag tog kort och skickade till mina två lexikon, Pär och Karin. Man kan säga att svaret var 50/50... Men det är förstås svårt att avgöra på bild.

Hur som helst så kollade vi stelkrampsvaccination för säkerhetsskull och det behövde hon inte fylla på. Sedan har jag tvättat på samma sätt som första gången. Dagen efter jag upptäckte ”bölden” så var det betydligt kladdigare och efter det så har svullnaden försvunnit och jag ser inte längre hälta! Så antingen hovböld som kommit upp i kronranden eller ett sår som läkt efter tvätt och desinficering, oavsett vad så är det bra mycket skönare att hitta en yttre orsak till hälta än om det är just en vrickning eller annat! Imorgon ska vi kolla ordentligt på ridbanan att hon inte är halt och är hon inte det så blir det lite skritt!

Inget ont som inte har något gott med sig för jädrans vad jag har röjt här hemma i påskhelgen! Tamesjutton om jag inte slängt totalt 4 säckar med saker (läs skräp) som inte används/behövs, jag har packat saker att skänka till loppis, plockat undan minst 5 påsar med kläder till insamling och 20 par skor och stövlar som numera får klä andras fötter! DET är så befriande....  Att ha stort hus/uthus innebär inte bara att ha gott om utrymme utan även möjlighet att samla på sig mer saker än man behöver :o

I tisdags morse tog jag sista pencillinet! På kvällen började förkylningen krypa på mig... suck! Men jag var lite beredd. Man säger ju att när man precis avslutat en pencillinkur så är man som mest mottaglig för nya baciller. Och försök undvika baciller när man jobbar på förskola!
Så nu väntar jag på att det här ska lägga sig så jag kan komma igång med både Råttan och min egen träning igen. Är fortfarande rätt trött och inte riktigt i fas, men snart så.....

Nu i helgen väntar kalas nr.3 och 4 på en vecka... Förra veckan klarade vi av födelsedagsfirande för Christoffer med ett par kompisar på bowlinghallen och sedan i måndags med släkten.
Imorgon är det Caroline som har kalas med några av sina kompisar på Boda Borg och på söndag kommer släkten till henne. Tufft att ha 6 dagar mellan barnens födelsedagar, å andra sidan dröjer det 12 månader till nästa gång (även om det förstås är roligt när barnen fyller år) ;)