Christoffer och relationer....

Christoffer börjar bli stor.... Han reflekterar över saker på ett sätt han inte gjort förut! På gott och ont...
Han har även tidigare reagerat på olika saker t.ex att han aldrig blir bjuden på kalas som jag skrev om vid ett tidigare tillfälle. Sedan har han verkat rätt nöjd en period, men så i tisdags kom det igen...
Den här gången började han med att säga att han blivit ledsen i skolan för att i nästa sekund säga att han inte vill prata om det! Jag försökte på alla möjliga sätt och vis att locka honom att berätta.... Till slut gick han med på att svara på Ja- och Nej-frågor!
Inte för att jag direkt ställde rätt frågor, men efter en stund kröp han in under bordet och så berättade han själv...
Han säger då med tårar i ögonen att han i 5 år försökt allt för att passa in för att få vänner och att han nu gett upp hoppet om att få vänner.... Han säger att hanförsökt med allt! Vara glad, rolig, arg, snäll m.m men inget funkar. Det han upplever funkat bäst är när han varit arg/aggressiv... Klart man får uppmärksamhet då :(

Nu har han haft en period av att vara rolig, men han känner att de inte skrattar med honom utan åt honom och därför har han vid flera tillfällen blivit väldigt ledsen under skoltid!
Som mamma hugger det ordentligt i hjärtat samtidigt som de där orden "...gett upp" är en trigger! Jag säger till C att man får ALDRIG ge upp, mina barn ska lära sig att tro på sig själva, sina förmågor och våga tro på framtiden! Ge upp ska aldrig vara ett alternativ! Man kan få svackor och då ska omgivningen finnas där och kämpa för en, men ge upp? Inte en chans...

Så klart blir man ledsen när ens barn säger så och så klart kan man inte hålla tillbaka tårarna, men ur det här fick vi bra ett bra samtal som efter en liten stund även inkluderade pappa Ola.
Samtalet kom in på hur man träffar kompisar och vad behövs det av C? För det krävs ju också en insats för att få utdelning!
Sport och gemenskap runt det är inte ett alternativ enligt C, inte heller schackklubb eller liknande... efter en stund kom C på att läger låter kul och genast kom vi och tänka på att Autismförbundet ordnar olika aktiviteter!

När idéen väl var kläckt så spanade vi in hemsidan och valde mellan Värmland eller Örebro Län. Eftersom Värmlands aktivitet låg närmast till hands, redan nästa fredag så valde vi Värmland! Fredagen den 7 april har de hyrt Leos lekland för barn med Asperger/autism och deras familjer! Mellan 19.00-21.00 får de leka runt med andra i samma situation!
Kan säga att C blev överlycklig!!! Nu har vi också pratat om det där med att OM man träffar någon som man kan tänkas vilja umgås med igen så måste man byta telefonnr eller liknande!
Många sociala regler att träna på, men man kommer framåt sakta och säkert även om det sker med babysteg ;)

Ska tilläggas att under vårt samtal kom C fram till att han har EN riktigt go vän! Hon går inte längre på hans skola så tyvärr kan han inte "hänga med henne" där och de umgås inte så mycket, MEN hon är en riktig vän <3 p="">