Herregud vilka dagar det varit sista tiden... Kurs i
Stockholm, intensivt som attans i två dagar sedan direkt hem och iväg på
hoppträning!
Det var verkligen så att jag på väg i bilen insåg att ”Jag
hinner.....” sms:ade Pia att blir det bara inga trafikkaoser så kommer jag...
Galna hästmänniskor! Men det är ju så himla kul att hålla på :D
Landade in hemma på gården 18.50, 19.30 skulle jag och
Råttan befinna oss i Rosensjö! Men Ola hade förberett så mycket han kunnat så
jag pussade på barn, gubbe och hoppade därefter i ridkläderna, hällde upp kaffe
i termos till tränare och andra medföljande och gick ut i stallet! Ut med
Råttan på gången och det var då jag såg det... Hon som aldrig tappar skor hade
förstås trampat av sig vänster framsko. Första tanken var ”jag skiter i det,
det är så himla bra underlag så det går utan...” Men i nästa sekund ångrar jag
mig eftersom jag aldrig skulle förlåta mig själv om hon gjorde illa sig så jag
kavlade upp ärmarna, fram med den där skon jag fick med mig sist jag var hos
Pär. Han vet att jag leker hovslagare själv på henne när hon trampar av sig så
han skickar med mig dojjorna hem så jag har lite reserv ”just in case...”. Idag
var ett sånt tillfälle. Eftersom det i princip var dags att sko henne så var
det förstås lite och jämna till på hoven för att kunna lägga på skon, men utan
att vara alltför petig eftersom tiden tickade så klippte jag bort lite, raspade
och slog på skon... Det blir inget snyggt hantverk när man som lekman har 10
minuter på sig, men det blir funktionellt! Så på med sadel, benskydd, täcke,
träns och grimma utanpå och in i transporten... 10 minuter efter utsatt tid
klev vi in i ridhuset. Ja, ni förstår vilka 10 minuter det var... Men jag hade
med kaffe så jag tror jag blev förlåten. Träningen gick så där. Eller ska
kanske säga att det gick inte som ett rinnande vatten, men som en klok människa
brukar säga ”Om man är helt nöjd med allt efter träningen då kanske man inte
lärde sig så mycket” Eller något liknande. Med andemeningen att om vi redan
kunde allt så kanske vi inte har så mycket att träna på. Jag kan definitivt
inte allt och det blev jag varse i fredags iallafall ;) Den 3 april ska vi
tävla, eller vi ska rida två Clear-Round klasser... Det är ju inte att tävla ,men
ändå J Innan
dess hoppas jag hinna åka till Pia en gång till! Det skulle iallafall
behövas.... ha, ha, ha...
På lördagen blev det vila en dag och därefter domaruppdrag i
Sunne på söndagen. Man kan säga att jag var lite vikarie den dagen J Domaren som skulle
jobba blev bjuden på kryssning av sin chef och frågade om jag kunde rycka in.
Väldigt roligt att komma till nytt ställe, roligt att man kan göra en insats
för en kollega och sen så är det ju ett privilegium att få arbeta med dessa uppdrag. Man
får jobba lite extra med sin hobby, det
är ju inte alla som har den turen! Visst blir det långa dagar ibland och i
perioder så ligger uppdragen tätt, men det är ändå alltid roligt!
Vi uppskattas inte alltid, men vi är ju inte där för att
alltid bli uppskattade. Vi är ju där för se till att alla får bra och samma
förutsättningar utifrån de regelverk som finns. Kan man bara stödja sig mot TR
så brukar det sällan vara några problem när man förklarar för folk. Sen får man
väl hoppas att de flesta uppskattar oss domare/överdomare och att vi iallafall
i några ögon anses trevliga :D
Hur som helst efter Sunne så var det dags för nästa tur... I
almanackan för stugan i Branäs stod mitt namn inbokat! Jajamen, packa väskor för
tre personer varav två skulle åka slalom, en hund och dessutom så tog vi med
cyklar till barnen upp. Ifall de skulle vilja hitta på något. Pappa åkte med
som lite sällskap åt Christoffer medan jag och Caroline var i backarna och han
insåg att det skulle bli väldigt trångt i bilen så släpkärran kopplades på...
Han har åkt långt med barn förr kan man säga! Herregud vad vi åkte mellan Södertälje
och Branäs med den där gamla släpkärran bakom bilen! Det tog lång tid att åka
dit utan släpkärra resten kan ni ju räkna ut själva... På den tiden så var
Karlskoga halvvägs vilket innebar att vi ibland hade vårt mat-stopp här, i korvkiosken
vid infarten mot Källmossen där det senare blev godishus och numera är huset
rivet. Åt vi vi inte där så var det pitstop på Nalles i Arboga J
Men tillbaka till denna resa.... Vi kom iväg sent för
Caroline skulle absolut på sin simskola i måndags pga att hon skulle få ett
Diplom efter deltagande i Utmanartävlingen i badhuset i lördags. Viktigt att man får de
där sakerna. Och det är faktiskt väldigt skönt att hon blir så glad och stolt
över ett Diplom!
Framåt sena kvällen anlände vi iallafall till vår kära lilla
stuga och ganska snabbt var sängarna bäddade och redo att ta emot ett gäng
trötta resenärer.
Caroline och jag har sedan åkt slalom i två dagar. Det är
så roligt att åka med henne och det är så gött att bara följa med.
Ibland frågar hon vilken backe vi ska ta och det är en befrielse att vara så
avslappnad att man lätt kan säga ”bestämd du vilken du vill åka...” och så
följer man bara med! Hur ofta kan vi göra det i vardagen? Nu menar jag förstås
inte att man ska låta barnen bestämma utan mer att vi ofta har saker inplanerat
eller en massa vardags-måsten som man inte kan avstå ifrån, men när man står på
ett par slalomskidor mitt i en backe och inte har ett enda måste i sikte då kan
man bara följa med...
Vi har hur som helst haft det härligt och det är fantastiskt hur
hon utvecklats. Från att vara på slalomskola i 3 dagar, 1 timme och en kvart
varje dag d.v.s. 3 timmar och 45 minuter totalt, i januari till att nu efter
att hon åkt ytterligare 5 dagar (4 med mig i Branäs och en dag i Säfsen med
skolan) åker hela backen ner som är rödmarkerad och tvekar liksom inte. Hon har
ett litet signum när hon är nöjd med sig själv har jag märkt... Om hon har en
svårighet i ett parti så tar hon sig fokuserad igenom det och sedan när hon
klarat av det så skakar hon loss lite och då klappar hon sig själv på hjälmen
med händerna. Händer varje gång när hon kommer ner till liften eller när hon
tagit sig igenom en extra stor svårighet i backen... Lite festligt ;)
Christoffer väljer helt bort slalom, han säger att han inte
gillar det... Men eftersom jag är hans mamma så vet jag att han säger så för
att det är en svårighet som han ser som ouppnåbar. För honom verkar det vara
alltför svårt och då slår han ifrån sig direkt att han inte gillar det! Vi har
ju varit där några gånger redan genom åren och hittills har vi inte stött på
något som vi inte lyckats få honom att klara så med lite lirkning och
övertygelse så kanske.... När tiden är mogen!
Men vi har haft några riktigt bra stunder förstås även
utanför backen och jag måste bara dela med mig om ett av dom... Igår (tisdag)
kväll satt Christoffer och jag och pratade om lite allt möjligt. Att prata om
saker är ju inte det lättaste när man har Autism och det är något som
Christoffer verkligen behöver träna på så det är oerhört härligt när man lyckas
och igår var ett sådant ”moment”. Vi hade ett roligt samtal och vet inte riktigt
hur vi hamnade i samtalsämnet, men Christoffer börjar liksom många pojkar tycka
att det här med bröst är ju spännande så vi kom in på det. Och det kan låta
lite krasst, men Christoffers problematik gör ju att han har svårt att förstå
sociala situationer... Kontakt med tjejer är ju definitivt en sådan och man får
som förälder vara lite extra tydlig och saklig när man pratar. Förstår att det
kan låta konstigt, men nu när man märker att han tycker det är lite spännande
så måste man också vara väldigt noga med att säga att han aldrig får peta på
någon som inte vill, att ett Nej alltid måste respekteras o.s.v. Ni förstår
säkert! Han kan anses ung, men som sagt att ha barn med diagnos är inte riktigt
som alla för andra - Å andra sidan som samhället utvecklats så kanske fler
borde mässa för sina söner i tidig ålder så alla fattar att ett Nej är ett Nej?
Men så gled vi in på det här med att han kanske får en
flickvän när han blir större och även då är förstås ett Nej ett Nej... Då säger
Christoffer lite snusförnuftigt ” Men jag vet ju förstås inte om jag kommer ha
någon flickvän...” Jag svarade då: ”Det är klart, men OM du skulle träffa en
tjej... Hur ska hon isåfall vara?” Christoffer tittar lite konstigt på mig och
svarar ”Det vet väl inte jag..”
Så klart han inte vet och det är då man kommer
på sig själv och hörrösterna från de på Habiliteringen inne i huvudet ”frågan är för stor....”
Jag formulerar om mig och säger ”...jag menar är det
viktigt att hon är söt, snäll, rolig...?”
Då tittar Christoffer upp och svarar ”Att hon är smart!”
(Ett ord jag INTE gett som alternativ). Mitt svar? ”BRA Christoffer”. Sen säger
han ”Att vara söt betyder ingenting...”
Å vilken förståndig liten kille han är ändå! Så mycket
svårigheter han haft och kommer ha, men ändå så vet han vad som är viktigt och
vad som är oviktigt..... Stolt mamma!!!!
Nu är vi åter i Karlskoga och jag sitter här och skriver
igen på sena kvällen... En hel del är redan uppackat, imorgon ska först Råttan
få lite nya skor sedan ska jag in till
jobbet och lämna ifrån mig New Body sen ska det packas. Äntligen ska vi iväg
till vår efterlängtade helg i Göteborg! Nu ska ju inte alla tro att jag är så
nördig att det bara är för hästarna som jag längtar och ser fram emot denna
resa... Nej, det är väl som de flesta som har djur och gård man kommer inte
iväg så ofta ensamma och det här är den helg som Ola och jag åkt iväg och haft
lite minisemester. I år har vi dock sagt att Caroline ska få följa med... Om
hon klarar av det, ja jag återkommer till det efter helgen ;)!
GLAD PÅSK på er alla vänner (och alla andra också förstås J)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar