Små, små framsteg

Nu har det gått drygt en vecka sedan Milla kom till oss. Hon är fortfarande väldigt rädd om sig, men nu äter hon iallafall ur min hand och hon är tämligen obekymrad när jag är i boxen, tycker dock att grepen är lite jobbig ibland med allt spån som far av den när man skakar! Nu börjar man ana en nyfikenhet istället, hon är med och kikar lite och emellanåt när jag står och mockar så får jag akta mig så jag inte nockar till henne med armbågen när hon är med i mina rörelser.
Jag får klia henne på mulen och hon luktar gärna på håret och händerna, men fortfarande med viss försiktighet. Tror dock fortfarande på att vänta ut henne tills hon är redo, det brukar fungera bäst med ston. När dom väl litar på en så har man ofta mycket vunnet!
Har iallafall köpt en ny grimma åt henne som jag hoppas att hon snart vill stifta närmre bekantskap med...

Råttan är fortfarande en god vän nattetid, men dagtid sviker hon och är istället kompis med galna Castor. Då är det Zafira som kliver in som världens bästa kompis och på eftermiddagarna är det Heddan som tar över.. Man kan säga att tjejerna i stallet är mest ansvarsfulla, Castor han bara blajar omkring! Har återigen lyckats trampa sig på ena kronranden så att blodvite uppstått... suck! Den här gången klarade han sig iallafall från att bli tjock i benet och halt, alltid något!

Idag hade jag tänkt rida när barnen somnat, men Christoffer låg vaken ett tag och när han väl sov så kändes det väldigt inaktuellt att gå ut i mörker och blåst, värmen vid kaminen lockade något mer och efter två kyliga dagar i Wittvång så kände jag mig verkligen värd att få njuta av värmen.
Tävlingarna i Wittvång har däremot varit väldigt trevliga, vilket dom alltid är när man är där! Har däremot inte tävlat själv där på år och dagar.. Kan bero på att jag gått som överdomare? Nu börjar det faktiskt bli högaktuellt att kolla på nästa säsong, iallafall våren. Ska försöka vara ute i god tid och planera mitt eget tävlande innan jag tackar ja till uppdrag, i våras blev det lite knasigt med mitt tävlande för jag hade inte riktigt tänkt till i förväg. Man ska ju lära sig av sina misstag... Förhoppningsvis har jag ju också en ponny som kanske ska ut lite nästa år också, om vi funnit varandra tills dess