Ikväll körde jag fram transporten utanför stalldörren och
gick in för att göra henne iordning för ett pass i ett av Karlskogas snyggaste
ridhus. Borstade av henne och satte på skydden på benen. Känns lyxigt på något
vis när man letar fram benskydden som vi haft på tävlingar, dammar av dom och
sätter på dom på hennes bakben, sadlar henne, lägger på de där täckena som vi
sällan använder för att sedan ta träns och hjälm i ena handen och grimskaftet
med henne i andra.
Utanför stannar vi upp för att stänga till ytterdörren och
jag räcker fram en morot, men hon har inte tid att äta utan tar sikte på
transporten som står några meter bort och liksom från sniskan kliver in. Det är
knappt man hinner med :D
Sen drar vi ner till ridhuset, jag och Maja. Det låter såååå
klyschigt jag vet, men det är så fantastiskt att ha en häst som är så glad i
att få åka med till ridhus, att få ridas eller t.o.m bara pysslas med.
Hon fullkomligt älskar att få vara No.1. Vilket hon i
hjärtat alltid kommer vara, men för hennes del så handlar det nog mer om den
där bekräftelsen att fortfarande få hänga med och vara just DEN som jag fixar
iordning och tar med mig när jag åker iväg...
DET är lyx att få ha en så pigg 23-åring, om några dagar
24... Och vi har just gått in på vårt 22 år tillsammans. Sjukt länge, nästan
hela mitt vuxna liv och hela hennes vuxna liv! Vi hoppas på att vi får hänga
ihop ett tag till, men man måste ändå vara beredd och passa på att uppskatta
varje tillfälle man får tillsammans medan tid finns!
Nu ska jag ta mitt tacksamma hjärta och dunka huvudet i
kudden. Godnatt <3 font="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar