Hur mycket kan gå snett? :o

Idag hade jag en bra plan... med betoning på hade! Som vanligt trycker man in lite för många saker och från början räknar man med att rida en häst direkt vid hemkomst sedan åka iväg och kolla på träning en stund för att därefter kunna äta vid 17-tiden och sedan ta en häst till! Lite optimistiskt jag vet...
Hur som helst så höll jag mig till planen bra inledningsvis. Jag och Matilda drog iväg på skogstur med de gamla damerna och jag trodde nog att vi skulle vara tillbaka vid 15.00, redan här sket det sig då turen var något längre än beräknat.
Trots det så hann vi ner och kolla in lite när Majas son Frippe tränades av sin ägare för Johan Ekenberg. Snygg förstås och brås så klart på mamma, ja inte Johan alltså utan Frippe  ;)

Sen hem för att värma sig en stund och då började Ola med maten... Här kände man nog att det antagligen inte kommer gå så bra och lagom till att den känslan kommer över en så börjar saker liksom gå något utför... sakta men säkert...

Till att börja med så hade jag, som vanligt skulle Ola säga, ingen bensin i bilen! Eller iallafall inte så mycket att det skulle räcka till ridhuset (Hallblads) fram och tillbaka med Råttan och sedan in till jobbet imorgon bitti. Men eftersom jag visste att pappa hade med sig ett par dunkar ut i lördags till fyrhjulingen så kom jag snabbt på en lösning... Trodde jag!
Nope, fann två TOMMA dunkar i förrådet? Grrr no.1....
Så det blev till att lasta in Råttan och åka vägen ”förbi” stan för att tanka innan i kunde åka ut till ridhuset.

Nåväl, ser man inte alltför mycket problem så finner man oftast lösningar på det mesta och till slut kom vi förstås fram till ridhuset. Planen idag var att hoppa lite, men insåg med tanke på att Ola stod med maten när jag åkte att någon mer avancerad övning kunde jag fetglömma. Så fram åkte ett hinder med tillhörande markbom så vi iallafall kunde ta några språng.

Efter en stunds framridning så tog vi hindret i trav i höger varv några gånger och sedan fick min 8-åriga medhjälpare flytta markbommen till andra sidan och lägga upp hindret lite så tog vi det i galopp några gånger. Vid sista anridningen så kändes det som om hon snavade till, men kom snabbt på fötter igen och självklart så hade fantastiska R8:n trampat till med sin tunga högerfot på lilla vänster skon som låg där så fint kvar på spåret där vi just ridit... Grrrno.2....

Medhjälparen fångade in den rymmande skon och den trefotade hästen travades av för avslut av passet.

Skon var förstås böjd som värsta S:et och inte nog med det... När jag var klar och la på min fina lilla häst hennes fina, röda täcke så ser jag att hon ordnat en egen aircondition i täcket... Grrr no.3....

Tror att Ola står för Grrr no.4 i och med att han fick äta sin mat utan mig och medhjälparen eftersom maten hunnit bli kall innan vi var hemma igen (försås)...
Han kan nog även stå för Grrr no.5 eftersom jag jagade ut honom att rikta skon åt mig!
Slå på skon är ett mindre problem, men det där att rikta är verkligen något jag måste öva på!
Jag är skitdålig på det... Och jag har inget tålamod därför är det bättre att Ola gör't! 

Får ta ett snack med bästa hovslagaren så kanske jag kan få en kurs?! ;)

Hur som helst, vi tog oss till och från ridhuset och bilen är nu tankad inför imorgon bitti när jobbet kallar, hästen gick okej, skon på igen och är godkänt rak, magen är mätt efter god kycklingpaj och täcket hänger på hängaren i sadelkammaren... Vilken tur att det är GHS snart så jag kan köpa nytt ;)

Over and out.... Godnatt!

När tacksamheten svämmar över....

Ikväll körde jag fram transporten utanför stalldörren och gick in för att göra henne iordning för ett pass i ett av Karlskogas snyggaste ridhus. Borstade av henne och satte på skydden på benen. Känns lyxigt på något vis när man letar fram benskydden som vi haft på tävlingar, dammar av dom och sätter på dom på hennes bakben, sadlar henne, lägger på de där täckena som vi sällan använder för att sedan ta träns och hjälm i ena handen och grimskaftet med henne i andra.

Utanför stannar vi upp för att stänga till ytterdörren och jag räcker fram en morot, men hon har inte tid att äta utan tar sikte på transporten som står några meter bort och liksom från sniskan kliver in. Det är knappt man hinner med :D

Sen drar vi ner till ridhuset, jag och Maja. Det låter såååå klyschigt jag vet, men det är så fantastiskt att ha en häst som är så glad i att få åka med till ridhus, att få ridas eller t.o.m bara pysslas med.

Hon fullkomligt älskar att få vara No.1. Vilket hon i hjärtat alltid kommer vara, men för hennes del så handlar det nog mer om den där bekräftelsen att fortfarande få hänga med och vara just DEN som jag fixar iordning och tar med mig när jag åker iväg...

DET är lyx att få ha en så pigg 23-åring, om några dagar 24... Och vi har just gått in på vårt 22 år tillsammans. Sjukt länge, nästan hela mitt vuxna liv och hela hennes vuxna liv! Vi hoppas på att vi får hänga ihop ett tag till, men man måste ändå vara beredd och passa på att uppskatta varje tillfälle man får tillsammans medan tid finns!

Nu ska jag ta mitt tacksamma hjärta och dunka huvudet i kudden. Godnatt <3 font="">

En julklapp till mig själv, det var jag värd ;)

Jag har gett mig själv en julklapp! Eller två om jag ska vara ärlig....

Sedan ett par år gör jag fotoböcker åt barnen om året som varit, blandade bilder på saker vi hittat på. Inga proffsiga bilder utan sådant som man tar i stunden, oftast med mobiltelefonen! Barnen gillar dom och det känns också roligt att ge dom något att sitta och kolla tillbaka på, numera har man ju inte fotoalbum som när vi var små! Allt finns på datorn eller i telefoner och risken finns väl att barnen inte kommer  ha så mycket foton kvar om det blir ett datahaveri :o

Så i år när jag köpte mina ”krediter” på ICA foto så blev det lite knas... Istället för två böcker råkade jag köpa hem fyra? Och då fick jag den briljanta idén att göra fotoböcker till mig själv! Så det har jag roat mig med under ett antal kvällar. En bok med bilder på många av de hästar som passerat mitt hjärta från 80-talet och till dags datum och en bok där jag samlade ihop alla knäppa vinklar som man tar med mobiler, oftast när man sitter till häst.

Och i fredags kom böckerna! Så i lördags på väg upp till Amalia för att träffa några i tjejgänget så hämtade vi ut böckerna. Känns himla kul att ha dom och jag är väldigt nöjd :D

Kan verkligen rekommendera fler att göra så här! Mina böcker ska jag ställa på en tavelhylla (ni vet dom där smala man kan köpa på bl.a. IKEA) och ha på mitt lilla kontor!

Däremot har jag för ovanlighetens skull inte fixat klart alla andra julklappar än! Väldigt olikt mig som brukar vara klar tidigt... Vet inte riktigt vad som flugit i mig, men har kollat mig omkring här hemma och insett att ”städa behövs före jul” för att i nästa andetag känna att ”Ja, men inte idag....” Däremot idag har jag faktiskt gjort ett röjj här hemma och då har även granen kommit fram. Efter tårar och tandagnisslan, mest från Christoffer, har vi även klätt granen så NU börjar det kännas juligt till slut! Christoffers tårar berodde nog mest på att han var as-trött efter en lång Praodag och att hans tavlor som han målade hos mormor och morfar i helgen inte kom hit idag som planerat. Det blev liksom bäddat för ett tok-bryt över att inte få sätta upp spiran högst upp i granen! Och tyvärr, mest för hans del eftersom han blir så förkrossad, är att han liksom inte kan ge sig när han väl fått den där tanken om vad han vill göra. Sedan att lillasyster försöker förklara att det blir orättvist och säger att även hon vill då, det går liksom inte hem... Så man kan väl lugnt säga att eftermiddagen varit lite smått turbulent... suck!

Jag hade tänkt åka till ridhuset ikväll, men herregud det var bara att glömma! Var sliten redan efter städningen, men då kände jag ändå att rida skulle jag göra. Fast när diskussionerna avlöste varandra och jag till sist fick åka och hämta de där tavlorna då räckte bara orken till en kvällsfodring.... Det får bli att rida imorgon mellan jobb och luciafirande! Nu är iallafall granen på plats och tavlorna hemma, alltid något ;)

Tröttheten från min sida idag  kommer sig nog av helgens aktiviteter! Vi började redan i fredags med Nobelmiddag på skolan för Carolines del... Oj, vilka fina barn! Uppklädda glider de in, tjej och kille i armkrok och sätter sig till dukade långbord i skolans gympasal. Sedan får vi föräldrar som kan servera trerätters lunch till barnen och de i sin tur har uppvisningar för varandra. Middagen avslutas med att ett barn ur varje klass får Nobelpris för sitt fina kamratskap. Jag tror att de flesta barn är väldigt sugna på det där priset och så även Caroline, men hon sa också att den som vann i hennes klass var väl värd det! ”Hon är kompis med alla och alltid snäll mot alla”

Hörde också ett annat barn som kom med sin kompis in till oss föräldrar som serverade (hans mamma var en av de som serverade) och berättade för henne (ifall hon hade missat) att hans kompis som stod bredvid hade vunnit Nobelpris. Han sa ” Det finns ingen som är mer värd att vinna än XXXX. Han är världens bästa kompis!”

Så otroligt härligt att barnen är så måna om varandra och gläds med varandra till ett pris som man säkert gärna själv också skulle vilja ha!

På fredag kväll sedan var Ola och jag på Woodys och åt tillsammans med goa vänner och lördagens förmiddag blev faktiskt lite slapp-lördag. Men sedan satte vi fart... På kvällen skulle barnen sova hos mormor och morfar och själv skulle jag som sagt till Amalia en sväng. Caroline har inte sovit borta på länge! Hon gillar det inte och jag var precis likadan i hennes ålder, men nu var hon superpeppad och hade packat en ryggsäck med allehanda bra saker. Klockan tio ringer hon och jag hör att hon är lite orolig, men hon säger att hon bara ville säga godnatt... En halvtimme senare ringer hon och gråter och vill hem! Ja, så Ola får åka och hämta hem oss båda och vi gör ett nytt försök en annan gång!

I söndags sedan hade vi en mysig förmiddag med hästfix och ridning. Sedan bar det av till Granbergsdal för julfest på skolan med luciatåg och allt annat som hör till.... Igår kväll när vi kom hem kände man att man riktigt längtade till en arbetsvecka... ha, ha, ha... Närå, det har varit en fantastisk helg med glada barn som förgyllt vår tillvaro.

Men nu är även jag trött och ska snart gå och lägga mig, imorgon är det lucia och vi firar på jobbet under eftermiddagen sedan ska vi gå ut och äta, jag och mina underbara kollegor!

Tack å godnatt <3 font="">

Jippi, vintern är här!

Vintern har äntligen kommit och lite, lite snö har vi också. Även om man ännu inte kan åka pulka eller skidor så är det iallafall ljusare ute nu under de mörka timmarna på dygnet!

Vet inte hur det är med andra, men själv så tycker jag att ett lugn infinner sig när man känner att vintern äntligen anlänt! Visst så är det mindre uppbokat den här årstiden, men framförallt så känns det så bra när man får släppa över hästarna i vinterhagen.

Vinterhagen är till skillnad från den andra hagen ”knöggelfri” eftersom ingen häst gått där sedan i våras och där jag har ett av mina bästa inköp från förra året, Thermobar! Har ni inte hunnit skaffa riktiga värmebaljor än så är detta verkligen något att rekomendera. Det enda som jag märkte som negativt förra året var att de där 65 literna inte riktigt räckte till tre stora hästar så man fick fylla på mitt på dagen igen vilket är lite svårt när man jobbar. Så nya ändringen för i år är att de stora hästarna (som för övrigt denna vinter är fyra stycken) har båda Thermobaren som jag köpte in förra året och sen har jag köpt en ny värmebalja på Jem & Fix till ponnyerna. Som för övrigt verkar lika bra som orginalet än så länge...

Under höstens mörka, blöta eller kalla veckor, som i år förvisso inte var så lång tid som det brukar vara, så är det ibland frustrerande att behöva släppa ut dom vissa dagar i lera andra i en stenhård knölig hage. Vissa dagar är det plusgrader och regn, då är hagen lerig men det positiva är att vattnet i badkaret inte fryser, nästa dag är det kallgrader och det som var lera och blött dagen innan är nu stenhård, isigt och knaggligt. Dessutom fryser vattnet i badkaret och man får slå upp isen titt som tätt....

Nu har jag ju förstås min vinterhage, men släpper jag upp dom där för tidigt så blir ju den likadan liksom övriga hagar. Jag ser hellre att en (eller två eftersom ponnyerna går själva) blir knagglig eller lerig än att flera.

Men som sagt, nu är dom där de ska vara ett tag framöver och vattnet de har tillgång till är hela tiden ljummet vilket också förstås bidrar till att de dricker mer och därmed minskar risken för magproblem... Frid i hästlivet med andra ord!

Dessutom så får man en helt annan energi när det äntligen blir lite ljusare ute med snön vilket förstås aldrig är fel!

I tisdags så skulle jag tränat dressyr för Ola J, men då Christoffer var sjuk måndag och tisdag och med en sambo i Stockholm så fick jag avboka. Ny tid är nu på onsdag istället! Och på tisdag blir det hoppträning för Pia E i Rosensjö... Härlig hästvecka i antågande!💙

På fredag ska jag agera servitris när Lonnhyttan/Granbergsdal ska ha Nobelmiddag för skolans elever. Vi föräldrar får servera vid denna högtid! Caroline ser väldigt mycket fram emot denna dag och dagen till ära ska hon få bära en ny, röd klänning! Noga utvald av henne själv.. Vi provade nog varenda festklänning butiken hade, men det var just denna hon gillade och det syntes när hon tog på sig den i provhytten. Hon sken upp och skruvade på sig som aldrig förr framför spegeln. Svårt att förstå att det snart (inom några år menar jag då) kommer in ett nytt kapitel i hennes liv där mode, kläder, smink, killar m.m. ska vara en del samtidigt är det förstås oerhört spännande och redan nu kan man ju få veta massor med hemligheter. Jag tror inte att hon kommer bli något modelejon direkt, hon är rätt avslappnad i klädval, men vilka killar som är söta och snälla... Det får jag vet redan nu och vem som är aktuell för stunden! Det enda som kan vara svårt är att man som vuxen inte är riktigt lika ombytlig, den kille som gällde denna vecka kan vara en annan nästa. Jag får jobba lite på det där att hänga med i vändorna!

Men man måste förstås ta det seriöst annars vill hon inte berätta något! Så jag tjejpratar och får massor med information, DET ska jag fortsätta med så läääänge det går...

Inne på Östergården har mer julen kommit i antågande, sakta men säkert! Vi har lite olika åsikt om när man tar fram vissa saker. Ola tycker att man ska klä julgranen så nära julafton som möjligt, medan vi andra tycker annat... Tänker inte säga när granen brukar komma in, men det är iallafall inte 23:e ;)

Nu har iallafall gardiner, julstjärnor, ljusstakar och mina fina tomtar på trappan kommit fram. Och häromdagen hittade jag en så fin liten tomte på ICA så den har jag smugit upp på en fönsterbräda... Har ännu inte fått reaktion på den så det var nog OK.. Ha, ha, ha....

Jag tycker förstås nte att man ska tjuvstarta julen för mycket, men att dra fram alla dessa grejer och sen bara njuta av det i några få dagar det kommer inte hända! Man ska få lite mer valuta för arbetet man lägger ner ;)

Nu ska vi ut i stallet, jag och Caroline, och rida några hästar och senare hoppas vi kunna åka och få kaffe i en annan stuga...... Ha en trevlig andra advent! 🎄

Äääääntligen är väntan slut!

Idag är det ju 1 december och om ni kunde ana vad vi väntat... Inte bara för att få öppna asventskalendrar, chokladkalendrar och se på årets julkalender utan för att fyra långa månader är till ända, äntligen!!
Christoffer ingick ett avtal med mig och Ola i somras, att inte äta godis på fyra månader så skulle han få 1000:-.
Alla som känner Christoffer skulle i förväg sagt att det är omöjligt uppdrag, han fullkomligt älskar godis och framförallt choklad. Men tro på f-n att han gjorde det, duktiga kille!
Så det var dubbel glädje för honom imorse, inte bara att få öppna den där chokladkalendern utan också få stoppa den där lilla, lilla chokladbiten i munnen! Total lycka :D
Men det var också då, med hjälp av den lilla, lilla chokladbiten som han upptäckte att han hade en lös kindtand (mjölktand). Efter ett AJ så började han vicka på tanden och i eftermiddag när han kom hem från skolan så låg tanden i en påse i väskan. Beslutsam kille!
Jodå, pengarna hade Ola tagit ut så han skulle få dom kontant i handen (för sånt är viktigt), men Ola fick rätt snabbt tillbaka dom med en beställning om inköp på Ebrix i eftermiddag... Och så var de pengarna borta lika snabbt som dom kom, som vanligt.... Fast sen kom han på att han skulle få månadspeng idag och dessutom så skulle legot inte kosta mer än 998:- så Ola är nu skyldig honom 2 kronor! Sånt är också noga och som man säger, många bäckar små....

Vilken höst det varit med förkylningar... Tror inte jag VAB:at så här mycket någonsin?! Och på det har jag själv varit sjuk i några dagar också! Känns som om den här höstens förkylning biter sig kvar ordentligt i kropparna och man hör rätt många som klagar över långa perioder med hosta och halsont, precis så som det varit för min egen del.
Den här veckan är det dock barnen som varit dåliga. I måndags och tisdags har Christoffer varit kraxig, hostat och halsont, samt snorig och huvudvärk. Jag tyckte nog att han skulle varit hemma även i onsdags, men han skulle prompt iväg! Det ska man ju vara tacksam för, det är så många barn med funktionsnedsättning som blir s.k. hemmasittare!
Vid 12-tiden så ringde han dock och påpekade att han nog fortfarande var dålig trots allt. När jag upplyste honom om att det var det jag sa så svarade han att det skulle se så dåligt ut om han missade för mycket i skolan, därför ville han gå på onsdagens morgon.
Jag vet att han låter snusförnuftig och han är oerhört gullig när han säger det, men jag vet också att för att en skoldag ska vara optimal för honom så är bra med sömn och gott allmäntillstånd ett måste. Numera tror jag att han kan kontrollera sig mer än för ett par år sen även om dessa saker är lite si och så en dag, men det är fortfarande en viktig faktor.
Nu har han varit där två dagar i halvdant skick, men jag tror det gått okej även om det inte varit superbra! Nu ska vi bara härda ut även fredagen....

Däremot så var det Carolines tur imorse.... Med ordentlig huvudvärk så var skoldag utesluten! Huvudvärken är borta nu och hon verkar dock inte bli mer dålig så jag tror att hon går imorgon! Oavsett så går jag till jobbet, tre dagar av fem med VAB får räcka... Imorgon tar pappa Ola vid rodret isåfall ;)