Det började med strulet från hell imorse med skolbussen och sen blev jag sen till jobbet.... Väl där hade vi som vanligt en fantastisk, spännande och omväxlande dag! Något man nästan varje dag får när man jobbar med barn omkring sig :)
Däremot har jag till och från under dagen varit väldigt yr och på eftermiddagen nästan trappat balansen? Tror det beror på att jag äter rätt mycket Ipren nu! Min hand eller löjligt nog lillfingret är fortfarande rätt dåligt med! Svullet, ömt och rätt värdelöst inallmänhet.. Så jag blev ordinerad att äta full dos med Ipren samt i kombination med Alvedon till natten. Men nu idag har jag blivit otäckt yr så jag vågar nog inte ta fler tabletter nu! På måndag ska jag och VC prata igen om det inte år bättre då!
Men jag poängterar att man klarar sig väldigt bra utan just lillfingret ;)
Efter jobbet mötte jag upp lillasyster Kina på stan och sen tog vi oss tillsammans upp till Skogskyrkogårdens kapell!
Dagens jobbigaste stund när vi sa hejdå till alla Valåsares Kneten! Känns otroligt konstigt när vår generations föräldrar lämnar oss! Att vara med på en begravningsceremoni väcker så mycket gamla minnen till liv, men också tankar på det man har och man börjar också tänka på andra, både släkt och vänner, som inte längre finns bland oss fysiskt!
Osökt tänker man på de minnen man samlat på sig genom åren och idag var det minnen av Kneten som var starkast!
Jag kom in i Valåsen i mitten/slutet på 80-talet och har sedan dess haft förmånen att träffa många fantastiska och engagerade föräldrar där Kneten var en av dom! Alltid med Anette, alltid hjälpsam som funktionär av olika slag på våra tävlingar.
Oavsett vart hjälpen på klubben behövdes så kunde man räkna med att Kneten ryckte in. Även under åren som vi "barn" hade tagit vid rodret i klubben så kom han alltid och hjälpte till när hjälp behövdes... Vår generations föräldrar är unika och otroligt duktiga på föreningsliv, hur man osjälviskt driver föreningar i god anda med gemensamma mål och ställer upp utan att ha motkrav.
Inte bildade man nya fotbollsföreningar, ridklubbar o.s.v för att man var missnöjd med någon del? Nej, man hoppade med där man tyckte om stämningen och sen jobbade man tillsammans framåt. Och här var Kneten en av dom som gav andra otroligt mycket och alltid glad och trevlig!Förhoppningsvis har vi, som fått uppleva detta, lärt oss något och kan föra stor del av andan vidare till kommande generationer!
Väl hemma igen så har vi ägnat eftermiddagen åt OS-hoppningar. Jag var ju inte med från start så jag kollade i efterhand på Viaplay. FB har jag därför undvikit maximalt under eftermiddagen eftersom det fullkomligt haglar in inlägg som "Jaa!!!" "Heja Peder..." "Felfritt för Peder" "Härligt Peder.." O.s.v.
I de lägena behöver man ju inte vara raketforskare för att inse att det gått jäkligt bra ;)
Jag har nu i efterhand tagit del av alla inlägg :o
Hade två pauser under eftermiddagen, en för att hämta mat i stan och en för att kvällsfodra. Så för ungefär en timme tog jag del av slutresultatet :D
Och alla kommentarer har ju rätt, så jäkla bra Peder!!! Och kul för alla killar att ni lyckades få en manlig medalj till, annars är det tjejerna som räddat Sverige i detta OS! Och i detta nu håller fotbollen på så snart en medalj till oss i vårt avlånga land!
Men man måste också säga GRATTIS Nick, sååå värd det! Snart 60 och under åren brutit nackkotor vid två tillfällen... Hur sjukt är inte det?! De flesta hade nog slutat vid andra tillfället man bryter en nackkota, eller kanske första gången när jag tänker efter?
Caroline satt och tittade med mig och pratade lite om hur rivalerna (som hon kallade dom) gratulerade Nick när allt var klart... Det tyckte hon var konstigt, men vi hade då en "go" pratstund om att man i vår sport inte är rivaler eftersom man inte kan påverka andras resultat utan det enda man jan påverka är vad man själv presterar. Gör man sitt bästa i en tävling och någon annan vinner, ja då var man inte bäst den dagen... Enkel ekvation :D
Idag har också vinterns foder till hästarna anlänt... 40 hösilagebalar smyckar gårdsplanen! Till veckan ska jag hämta spån och korn (resten fixar vi löpande) och sen är vi redo för hösten :o
Medans jag skrivit har fotbollen blivit klar och vi fick ännu ett silver, inte fy skam åt det!!!
Och med det ska jag nu avsluta kvällens blogg! Imorgon är det min tur att som förälder jobba ideellt i föreningslivet när Rävåsens -08:or ska ha lite uppdrag när damlaget spelar match... Heja föreningslivet! Och slutligen hejdå Kneten, en bättre Knet kommer aldrig att finnas <3 p="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar