Kan olika åsikter och synsätt vara positivt?

I en tidigare blogg hyllade jag olikheter. Den gången handlade det om framförallt vår kära Christoffer, nu handlar det om alla oss som umgås eller har kontakt regelbundet (ofta via Facebook.) 

Jag har många vänner både IRL men även via Facebook som jag inte håller med till  100%. Jag vet t.ex. att några av mina vänner stödjer SD, något som är helt främmande för mig. Trots det kan jag ändå förstå att vissa stödjer dom, jag har vänner som uppfostrar sina barn på ett sätt som jag inte skulle välja att uppfostra mina på, eller det klassiska bland oss hästmänniskor: Sköter sitt stall eller häst på ett sätt som inte jag väljer att sköta mina på.

Vem avgör vad som är rätt och fel?

Så länge ingen far illa (barn, djur etc) så kanske vi alla ska inse att det finns inte bara svart eller vitt... Grå är också en helt okej färg!

När det kommer till politik så är det ju något som man sällan ska diskutera om man inte vet att man har väldigt likvärdiga åsikter och det är nästan lika heligt med både barnuppfostran och hästskötsel med!

Om man skulle välja vänner både IRL och på FB som enbart har samma åsikter, tycken o.s.v. som en själv... Ja, då lär man nog inte ha så många vänner! 

Trots det tror jag ändå att flera av er som läser detta tänker att ”gud vad fel hon har..”, men kollar man på alla parametrar så är jag rätt säker på att det är väldigt få människor som tycker exakt lika som en själv i ALLT!

Hur gör man då? Ja, jag vet inte, men jag vet hur jag gör!

Jag väljer att hålla åsikt och person skilda. Bara för att någon inte tycker precis som mig i en sakfråga så gillar jag hen ändå för allt det andra som personen står för.

Jag tycker själv att det vore jättetråkigt om folk inte ger mig en chans i livet bara för att en åsikt skiljer oss åt eller för att jag inte tycker exakt som den andra. 

Är jag en sämre människa för det eller kan jag ha många andra sidor som stämmer väl överens med den andra personen?

Huvudsaken är väl ändå att man kan uppskatta varandra trots olikheter, olika åsikter, intressen, olika barnuppfostran eller olika djurhållning.

Jag hoppas att mina barn anammar när jag mässar om att alla människor har bra sidor när dom kommer och berättar om något som hänt t.ex. i skolan. 

Christoffer hade lite bekymmer för en tid sedan med en kille i samma klass, egentligen så tror jag att både Christoffer och den andra är lite udda individer... På olika vis! 

När Christoffer beklagade sig över den andra så frågade jag om inte den andra killen var bra på något istället för att hålla med honom i hans negativa tankar. Christoffer kunde då inte komma på något (förstås), men eftersom jag visste vad den andra killen har för intresse så frågade jag om han inte var bra på fotboll? Och jo, det kunde ju inte Christoffer neka till ;)! 

Nu tror jag inte att just det samtalet låg till jättestor grund för fortsättningen, men idag är dom helt okej kompisar utan en massa bråk.

Likaså Caroline har kommit och pratat om olika händelser i skolan, ofta samma barn (1 st) inblandad. Hon och jag har kommit fram i våra diskussioner att de här barnet är ändå en bra kompis (när hen inte dippar och ”har otur” som vi kallar det när man råkar göra något tokigt). Caroline nämner det här barnet som en av de kompisar hon vill bjuda på sitt kalas...  Om hon gör det vet jag inte eftersom vi har sagt att vi i år kanske ska begränsa oss lite i inbjudningar, men det är ändå bra betyg på att hon kan se bortom vissa händelser!

Summa summarum (i min värld): Man behöver inte tycka samma sak i olika frågor i livet, vi alla kan tillföra varandra så mycket om man ger det en chans och inte sätter prestige eller andra stämplar på sina medmänniskor.

                                     

Nog om den tanken....  Idag har jag anmält mig till årets första tävling. Planerat sedan länge så blir det Askersund den 3 april som ska få äran att ta emot mig och ”The Rat”. Känns som långt bort, men ändå så är det bara 1,5 månad dit! Hoppas våren kommit på riktigt då :D

Och igår försökte jag rida in mig i min nya Prestige Optimum dressyrsadel.... Det är lite ovant när man rider i annan sadel på sin häst. Eller det är kanske bara jag som tycker? Men det blir nog bra med den! Så på lördag får vi nog ta dressyrsadeln när vi ska dressyra för Anna igen J

Har förresten åkt på förkylning (arbetsskada ;)) och ikväll har jag hostat som bara den, men lite Cocillana så är man nästan botad :o

Eller iallafall lite groggy.... Tyvärr har ju förkylningen gjort att jag inte kunna springa så mycket sen i lördags och denna veckas invägning på gymmet får vänta! Sockerguden skriker på min axel när jag inte rör på mig ordentligt! Irriterande jäkel det där.... Har ändå kunnat rida båda hästarna de här dagarna, men idag tog jag faktiskt ledigt!

Jag hoppas jag är piggare imorgon..... För nu är det för jäkla roligt att rida! Precis allt är roligt utom att Råttan varit lite vild på sista tiden. Inte så hon är dum, men hon studsar och far i luften titt som tätt och nu börjar det bli lite tröttsamt även om hon bara är brallig och glad... Men nu har jag faktiskt satt i tussarna i öronen och huva utanpå och då är hon betydligt coolare så vi kör på det ett tag till! 

Vi har ju så mycket som jag vill jobba med henne och ska hon ödsla massa energi på olika luftfärder så tar orken snart slut!

Men trots lite missriktad energi på slutet så tänkte jag faktiskt så sent som i måndags under vår uteritt på att jag är så stolt över både mina hästar men även över mig själv (om man får vara lite osvensk och säga så?).

Råttan, Castor, Mischa och Maja har jag alla fyra ridit in och utbildat.

Eller Castor lämnade jag faktiskt iväg en månad när han var tre år till Josefin eftersom vi hade både Christoffer och Caroline små då så det var svårt för mig och Ola att få tid att gå ut båda två i stallet på kvällarna. Därför var den månaden guld värd! Jag hade som önskemål att jag skulle kunna sitta upp själv allt annat var kravlöst, men efter en månad så hade han gått i alla tre gångarterna så det var ju toppen. Men därifrån så utbildade jag honom och tycker själv att jag lyckats hyfsat.

Likaså med både Maja, Råttan och Mischa (Majas första avkomma).
Alla har varit trevliga individer som vet vad man får och inte får göra, DET är jag stolt över. Det är inga superstjärnor jag fått, men som sagt trevliga hästar och som är helt okej utbildade utan att ha presterat supermycket även om både Mischa och Maja gått 120 (Maja någon 125 också) och Castor LA dressyr och 100 hoppning. Råttan däremot har ju inte gjort mycket att skryta med, men jag skryter ändå för jag tycker hon passar mig som handen i handsken. 

Jag är övertygad om att hon är en värdig Kronprinsessa, redo att axla rollen som Majas efterträdare även om det idag inte alls är säkert att hon någonsin kommer hoppa 125-klasser, men det kanske jag heller aldrig mer gör... Man börjar ju bli gammal ;)

Men man kan vara stolt över annat än prestation och vad det gäller mina hästar så har inte de presterat super, men de är trevliga, ridbara hästar och det är värt mycket bara det :D

Nu tror jag bestämt att soffan ropar på mig.....