Jag har dessutom varit mycket duktig att hålla mig lugn, vilket vissa tydligen trodde att Ola skulle få problem med, men det är så tråååkigt!
Och när jag har tråkigt fysiskt så börjar jag , till Olas
frustration, att planera en massa BRA saker... Ha, ha, ha... Så jag har löst en
massa bra saker i huvudet de här veckorna och en av sakerna var att få till att Caroline skulla lära sig åka slalom. Så jag bokade in slalomskola till
Caroline och tog med barnen till Branäs i fyra dagar.
Sånt hade jag ju inte
kunnat i ett normal-läge så det var ju iallafall något positivt! Och tack till två fantastiska skolor som bara så där godkände ledighet fast det nyss varit jul-lov! Och inte minst tack till mamma Gunilla som inte bara var med oss i två dagar utan dessutom åkte upp till Branäs en dag i förväg för att dra på värmen så det inte skulle vara 12 grader inomhus när vi kom!
Branäs ja.... Där är jag ju mer eller mindre uppväxt! Inte
så att vi bott där permanent, men varje lov sedan jag var liten var vi där och
eftersom mamma jobbade inom skolan så var sommarlovet ett enda långt
Branäs-häng. Långt innan skidbacken kom... När jag var liten så åkte vi slalom
på Långberget i Sysslebäck och då hade man minsann inga värmestugor och
restauranger överallt! Nej, en termos med varm choklad och en macka i en
snödriva fick man vara nöjd med. Och ska jag berätta något, när jag var liten
så frös jag... Jämt! Fast jag gillade ändå att åka slalom J.
Innan man byggde Branäsbacken så var det kalhyggen i stort
sett där backen idag går från toppen och ner. Det hände att vi fick skjuts upp till
toppen och sen åkte vi i djupsnö ner till byn! Som var betydligt mindre än den
är idag, eller inte mindre till ytan utan färre med hus. Då gick vägen intill
bergskanten och sen var det långa gärden ner mot älven. Mormor och morfar bodde
i ett hus som idag ligger ungefär 200 meter från husvagnscampingen. Under
barndomsåren och senare under tonår och yngre vuxen ålder lärde jag känna många
helt fantastiskta människor i dalen varav jag fortfarande har kontakt med flera
av dom, några bor kvar och andra bor utspritt i både Sverige och Norge. Många fantastiska och hysteriskt roliga minnen att luta sig tillbaka på finns det!
Det var också i Sysslebäck som jag började rida på den
ridskola som fanns där. Jag var väl i 6-års åldern när jag började få lektioner
där uppe och sedan red vi så fort vi kom upp på helger eller lov. Ett par år
senare började jag på ridskolan i Södertälje. 1985 flyttade vi sedan till Karlskoga och vi köpte då på hösten "den vita faran", även kallad Sippan. På den vägen är det.....
(Bilden på Branästopp där finns idag en stor liftstation för gondolerna :))
Men tillbaka till Branäs 2016 och barnen. Just denna vecka
som jag bokat in skidskola var det förstås minus 20 grader och lite till
ibland... Men eftersom jag själv frös så mycket som barn och idag finns det så
otroligt bra kläder så baltade jag på Caroline ordentligt allt från ullstrumpor
i pjäxan till skidmask under hjälmen. Och det gick hem, varm som en kamnin
varenda dag när jag hämtade henne! Och som hon har haft roligt dessa dagar...
Så nu har jag letat fram mina skidor (jättebra carvingskidor), pjäxor och
stavar.
Skidorna har efter några år i garaget fått lite rost på kanterna så de
ska lämnas in på slipning och vallning, pjäxorna är för små så nu ska jag köpa
nya (läs begagnade) och sen på sportlovet hoppas jag få ledig så ska vi dra
till Branäs igen och åka slalom. Det blir väl ungen som får visa morsan efter
alla vilo-år eller så är det som att cykla, det sitter i ryggmärgen? Jag
återkommer i frågan ;)
Christoffer är inte alls intresserad av slalom! Om det beror
på att man måste lära sig något nytt, att folk kan se när man misslyckas i
backen eller om han helt enkelt bara tycker det är helt onödigt att kunna ska
jag låta vara osagt. Men han kan åka längd och skridskor så han har att roa sig
med på vintern ändå! För att inte tala om pulka, det är han kung på ;)
Under våra dagar på minisemester så har vi varvat
aktiviteterna efter allas intresse: slalom, leka ute, leka inne, slappa i
soffan, äta godis, åka gondlen (utan skidor), åka skridskor och vara i
badhuset. Båda barnen nöjda, mamman slutkörd fast hon inte gjort en enda av
aktiviteterna själv förutom slappa i soffan och äta godis, det kan man göra med
vänster hand :D
Ska också erkänna att jag faktiskt inte blev så bra som jag trodde jag skulle bli efter operationen. Har fortfarande ont och har varit i kontakt med ortopeden. Inflammationen i senan finns kvar än så jag har ätit en omgång med diklofenak och använder skenan så mycket jag kan! Men i vilket fall så börjar jag jobba imorgon och jag ska ta ny kontakt med ortopeden till veckan :)
För att återgå till en av mina fantastiska planer som jag smitt
under sjukskrivningen, det kan bli lite fix på stallet till sommaren (eller som
Ola sa ”när det blir plusgrader iallafall...”)
Woop, woop.. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar