Då har jag nästan gjort min första jobbvecka och det har
förstås gått över förväntan ;)
Tänk att jag tror att de flesta mer eller mindre känner att
de bara vill fortsätta semestern, men sen när man väl är tillbaka så är det
helt OK. Iallafall om man trivs på jobbet. Själv så lider jag ju inte av att
det fina vädret kom nu eftersom jag faktiskt är utomhus mesta delen av min
arbetstid, kanske hade känts lite värre att komma tillbaka till jobbet om man
blev sittandes inomhus dagar som denna och morgondagen ska bli riktigt
toppenbra har ”dom” lovat... Hur mycket man nu kan lita på meterologer?!
I övrigt har det varit en liten crazy-week! Inte alls pga
jobb utan för andra faktorer...
Förra helgen började min rygg att spöka och har
bara blivit värre och värre! Kan inte böja mig hur som helst inte sitta i vissa
ställningar och jag vet inte allt som blivit krångligare för detta... suck! Tycker inte jag gnäller så ofta, men det här gör så ont så jag måste gnälla lite!
Jag tog iallafall tag i det nu och ringde sjukgymnastiken i tisdags så den 20:e
kunde jag få komma dit, lite länge att vänta, men de skulle ringa om det kom in något
återbud så det är väl bara att hålla tummarna!
På tisdag kväll hade vi, jag och Castor, träning för Anna
Björkman. Hästarna går i en hage en liten bit bort så jag la ut hans och mina
grejor i bilen och åkte dit för att spara lite tid.
Först ville hästarna inte komma,
sen fick jag dra med mig Castor genom hela hagen (de andra hakade på som tur
var) och när vi kom till insläppet så upptäckte jag att den f-n hade trampat av
sig en sko IGEN!
Han har varit helt hopplös i sina fötter i sommar. Skoddes i juni,
bokade in en ny tid hos Pär vecka 31, men redan helgen vecka 28 tappade han en
framsko och gick förstås sönder lite. Jag lyckades själv få på skon, hur vet
jag inte, men kände att de andra också redan satt lösa och började misstänka
att det här skulle aldrig gå i tre veckor till så jag kontaktade Pär och
frågade om han jobbade något innan v.31 och skulle kunna få komma vecka 30
istället annars kunde jag ringa Andreas Wiklert. Redan dagen efter fick jag
använda mig av plan B för då kände jag att det började glappa lite igen... Och
Andreas var snabbt på plats, redan dagen efter jag ringde, vilket var en himla
tur för samma morgon flög skon av igen!!!
Så summa kardemumma den 14 juli blev han skodd runt om och jag bokade om den planerade skoningen med Pär från vecka 30 till 24
augusti. Se hur länge det höll.....
Så där stod jag nu vid insläppet med häst som
bara hade tre skor och en träning 50 minuter fram i tiden... Så jag tog bort
grimskaftet, haffade Råttan och lastade in henne istället. Stackars krake, helt
oförberedd... Och dessutom hade jag ju fel träns och sadel i bilen så det fick
bli en extra vända in på gården också :o
Allt detta gjorde förstås att vi kom med andan i halsen upp
till Dammängen, men träningen gick jättebra! I love my little Rat ;)
Man kan ju fråga sig hur mitt ryggonda och ridningen går
ihop, men faktum är att det går rätt bra! Sjukgymnasten sa också att jag skulle röra på mig så jag anammar hennes ord ;)
Dock så satt jag i måndags på Castor
här ute på ridbanan och sa till Ola att jag vete sjuttom om jag klarar av ett
träningspass på honom med hans gång... Castor var nog rädd om mig och det var nog därför han trampade av sig dojjan så lägligt... Det ligger liksom för honom att vara så där omtänksam om alla andra och alltid vara till lags... My ass, men den här gången lyckades han iallafall!
Så klart har jag världens bästa hovslagare som tar emot oss
redan dagen efter och självklart hade Castor dagen till ära dragit av sig den
andra framskon... Herregud, fattar ni hur jag har det? Det är tur att jag
oftast kan slå på dom själv, men denna gång så vågade jag inte eftersom det var
så nära inpå och att det var så trasigt på hoven.
Med skorna på så trodde jag förstås att det var fritt fram,
men nu verkar det som om han antingen gjort något när han drog av sig sko nr.1
eller att han trampat på någon sten under de där 24 timmarna han var skolös för redan igår kväll var han halt... :(
Jag hoppas att det bara är ömhet efter skoning, men i annat
fall ”bara” en hovböld. Vi väntar och ser...
Den observante vet redan att jag skaffat ny hästtransport,
en Böckmann Duo R.
Oj, oj, oj vad tanten kostar på sig! Och hur har hon råd?
Det har hon inte, men banken har ;)
Å andra sidan så har jag under mina 30 år som hästägare ”bara”
haft tre transporter så investeringen gäller för de kommande 10-12 åren
iallafall... Dessutom när man som jag oftast åker själv då är det bra skönt att ha bra grejer, både för människor och djur! Och kungligheterna som jag har i mitt stall förtjänar att få åka kungligt :D
Jo, jag har ju tävlat också... Eller något åt det hållet
iallafall! Första klassen kan jag inte säga något om, vi kom skitsent till
plats och efter världens sämsta och kortaste framridning så gick det förstås
inte så bra inne på banan. I andra klassen däremot så skärpte han till sig
faktiskt och gick mer fram än i den första även om det var tveksamt ibland och
det var självklart långt ifrån en perfekt ritt, men domaren tyckte det var lika
illa i båda för han fick samma procent? Skit samma, han skötte sig bättre och
det är det som gills hos mig :D
Vi får se nu hur det blir med hans hov och när nästa tävling
blir... Nästa lördag (15/8) ska iallafall lilla Råttan få hoppa en klass för
första gången sen i mars! Det blir spännande, hoppas jag :S
Nu ska jag ta min onda rygg som är väl insmord med Voltaren
och lägga mig,
Imorgon är det tidig morgon på jobbet och dessutom ska tanten ut på
kvällen med ett gäng glada ”flickor” :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar