Vi som inte tävlat sen i mars... I fem månader har vi istället tränat, försökt hitta takt och arbetstempo som passar en liten Råtta. Då i mars fick vi en rivning i 80 cm, i helgen fick vi två rivningar... I och för sig i 90 cm! Man kan ju förstå att folk undrar vad vi tränat på i FEM månader :o
Men nu ska jag säga något underbart, en härlig känsla som jag önskar att alla kunde få uppleva! För har man en gång fått uppleva det så är det så mycket enklare att hålla fast i känslan: "Det spelar ingen roll vad andra funderar på!"
Det viktiga för mig och för att ha en möjlighet att utvecklas är att fullkomligt strunta i vad andra tror och tycker (så länge det inte är peppande ord man får förstås ;)).
Jag är inne på mitt 20:e år med min Maja, jag hoppas förstås att jag ska få minst lika många med Råttan. Därför är inte det viktiga i resultatet utan i min känsla för individen, i det här fallet Råttan (5 år).
I lördags var hon fantastisk! Hon går snällt in i transporten, hon står still i resan på två timmar. Väl där lastar jag ur och sadlar. Under framridningen är hon fokuserad på mig och ingen annan, hon går snällt bort till framhoppningen och sköter sig exemplariskt även där. Inne på banan är hon totalt obekymrad över hindertyper, utsmyckningar, högtalare och banpersonal. Hon hoppar alla hinder som jag ber henne om. Efteråt går hon snällt med bort till transporten där hon lika snällt går in och står som ett ljus medans matte dricker kaffe och kollar på Hanna och Ninova.
ALLT det gör henne till en värdig kronprinsessa, en kompis jag kan lita på och ha trevligt med!
Jag kan aldrig jämföra mig eller Råttan med de fantastiskt duktiga ryttare som t.ex har detta som yrke. Skickliga ryttare som nästan kan hoppa upp på vilken häst som helst och prestera bra! Många gånger får dom förstås också fantastiskt lovande hästar att utbilda, hästar som ligger långt över Råttans förmåga!
Men för mig som oftast sitter hemma själv på ridbanan och tragglar, rider ut i skogen (oftast själv), lastar och åker på träningar/tävlingar själv så är inte kapaciteten i fokus! Så i min värld är Råttan en perfekt individ som kan utvecklas i den takt vi behagar, har tid och kunskap för.
Med allt detta sagt så förstår ni vilken bra start Råttan gjorde i lördags :D
Jag är väldigt stolt över mina hästar! Alla eget utbildade och fostrade, alla är otroligt trevliga i all hantering även om Castor är skyldig till många av mina grå strån på huvudet ;)
Något som också slagit mig rätt ofta är hur fixerade folk är på andras prestation. Man fokuserar på andras misstag istället för på sin egen prestation. Varför vet jag inte för man kan ju bara påverka det man själv gör!
Rider man felfritt och så snabbt man kan, ja då var det ju så bra man kunde för dagen! Om någon annan är snabbare så är det ju så...
Det enda som sker när fokus är på andra är att man själv slutar att utvecklas...
Synd i en sport där man har möjlighet att hålla på så länge man vill och bli bättre hela tiden ;)
Vi borde också bli bättre på att ge varandra "kred" för det bra vi gör hela tiden!
Genom åren så får man ju både positiv och negativ kritik från tränare, men vi hästkompisar är rätt dåliga på sånt! Vet ni att bland den finaste komplimang jag fått var från klubbkamrat på en hoppträning när hon berömmer mig för att jag jobbar och utbildar mina hästar själv och gör ett bra jobb!
Jag kommer tyvärr inte ihåg ordagrant vad hon sa, men om DU läser det här så vet du vem du är, dina ord värmer mig nästan varje dag! Tack!!!
Nu ska moralkärringen sluta predika ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar