fredag 28 augusti 2015

Tankar från "kartläsaren"

Nu sitter vi i bilen på väg till Göteborg och vad passar väl bättre än att skriva lite tankar i bloggen :)

Castor har ju av naturliga skäl stått några veckor (öm i sulor) och det har nog varit bra! Man, eller rättare sagt han och jag, behöver "skilja oss" ibland! Förra gången varade skilsmässan i åtta månader, den här gången bara några veckor och han ser inte ut som ett benrangel som han gjorde då.
Under skilsmässan har jag kommit fram till många bra saker och saker som varit mindre bra! Bl.a så har jag insett att vi har haft det alldeles för tråkigt sista månaderna. Det har varit alldeles för enformigt arbete både för honom och mig... Men NU ska det bli ändring på det och istället ska vi återgå till gamla ridschemat och mycket mer variation! 
Det är iallafall en pigg och glad häst som nu rids igen och jag hoppas vi kan bibehålla glädjen, vi ska iallafall försöka! Fast oj vad det märks när de (Castor iallafall) stått några veckor... :o
Nästa helg ska vi till Rudskogen vi får väl hoppas "vi" är glada då med... Ha, ha, ha....

Idag innan vi kastade oss iväg så tog jag ett hopp-pass med Råttan. Hon är så jädrans go den där lilla hästen! 
Visst hon tjafsar lite mot bettet och hon satsar lite väl ibland, men hon är trygg och med en härlig inställning till allt. Gud, vad jag behöver sånt!!
När Castor började krångla för mig i hoppningen och sänkte mig totalt så för jag tacka min lyckliga stjärna för att Maja fanns så jag blev stärkt igen! Det är ju långt ifrån alla som har förmånen att ha fler att välja på. Maja gynnar mig förstås inte ridmässigt, men tryggheten och självkänslan man får med henne kan man leva länge på och uppenbarligen har Råttan ärvt dem biten av sin goda mor :D

Modern då? Maja.... Hon har blivit gammal i sommar :(
Kanske har skrivit om det förr så det finns risk för repris nu... Men Maja har påverkats negativt sommartid senaste åren. Hon blir hängig, trött och ser allmänt sliten ut. Tidigare år har hon dock piggnat i när det blivit lite kyligare ute så än så länge har jag inte gett upp hoppet om ännu en tid ihop! 
Så vi rider, men lugnt... Lite gymnastik så man inte stelnar ihop för isåfall hjälper inget kyligt väder och sen får tiden utvisa hur allt blir :)

Nu ska jag fortsätta mitt jobb som "kartläsare" och Google:a fram hotellet så vi hittar dit!
Ha en skön helg med er :D

torsdag 27 augusti 2015

Skolstart/Göteborg/A-domarkurs i ett enda virrvarr

Nu går dagarna och veckorna alldeles för fort igen och  hur man än försöker skapa luckor i kalendern så bara fylls det på... Alla aktiviteter drar igång, skolor, läxor m.m. Det är träningar i fotboll och simning, det är föräldramöten och utvecklingssamtal och någonstans mitt upp i allt ska vardagen rulla på med barn, hus, stall, 6 hästar, hund och förhoppningsvis lite familjegemenskap, men det är svårt att få till allt så det blir bra. Det kanske bara är jag som känner så? Fast det har jag svårt att tro... ;)
Vi har kanske lite mer runt Christoffer med skolan, men Caroline har mer fritidsaktiviteter så det där jämnar ut sig.

I förrgår hade vi uppföljningssamtal på Karlbergs skolan för Christoffer. Något vi har varje månad. Fantastiska möten där vi träffar skolans specialpedagog, Christoffers klasslärare och resursläraren från Stjärnan. Vi får veta hur Christoffer ligger till i skolan, vad han behöver träna extra på, vilka utvecklingsområden som man nu satsar på, vad alla ska vara observanta på o.s.v. Ett gemensamt arbete mellan oss föräldrar och skolan. Det är så otroligt viktigt för Christoffer att allt flyter på och att vi jobbar lika. Det är det förstås för alla barn, men lite extra för barnen med, som i Christoffers fall, Autism.
Vi har förmånen att få ha så fantastiskt engagerade människor runt vår son och vi vet hur priviligerade vi är som har det. Ofta läser vi om föräldrar som kämpar så otroligt mycket för att få hjälp och vi eller snarare Christoffer har en hel stab som jobbar FÖR honom och hans utveckling!

Nästnästa vecka ska vi ha utvecklingssamtal för Caroline och det ska bli SÅ roligt! Börjat ettan och är hur pigg på skolan som helst :D
Fast imorse sa hon att hon var trött på matte. "Det är BARA matte hela tiden ..." Ha, ha, ha... Kan vara för att det är lite svårt. Caroline har nämligen inte lärt sig räkna och läsa innan hon började ettan vilket jag förstått att flera i hennes klass lärt sig.
Men hon är fysisk, hon gillar att sporta och leka och då har man inte tid att lära sig läsa i förväg!
Jag har förklarat det för henne och hon är en klok liten tjej så jag är rätt säker på att hon ser fördelarna i att vara väldigt nöjd över just den hon är och nöjd över det hon kan!
Igår hade hon idrott för första gången och det gillade hon minsann...
Alla har sina förmågor och även om man är lite avundsjuk så får man lära sig att gilla läget och att alla är olika, men alla har något fantastiskt!
Vill också understryka att Caroline också fått en jättebra lärare med otroligt bra engagemang!
Det kändes redan under sommaren när hon i semestertider skickade ut information, skapade Facebook-grupp etc.
Tyvärr kommer jag nog inte ha förmånen att lära känna henne, eller träffa henne, lika ofta som Christoffers lärare och det blir en helt ny upplevelse för oss föräldrar.... Att få ha ett barn som antagligen (för sånt vet man inte) inte kommer ha någon problematik utöver det vanliga....

Igår hade jag kvällsmöte på jobbet (17-20) så även den kvällen försvann. Men idag är jag hemma med Christoffer som i måndags kom  hem från skolan med feber och terminens första förkylning. Det är inte ofta han är sjuk så vi ska inte klaga på något sätt och lite mysigt är det att få umgås en dag helt oplanerat så här, men imorgon väntar skolan igen och en av de där utmaningarna som han har i höst... Att vara med på skolidrotten!

Imorgon eftermiddag lämnar vi över djur och hus till pappa Christer för då drar vi till Göteborg (Liseberg och Universeum). Vi ska umgås med Olas syster Stina, hennes man Jonas och deras två underbara barn Johan och Olle. Olas pappa med fru och hennes två vuxna söner med familjer.
Totalt nio vuxna och åtta barn. Det är ju inte ofta barnen träffas (Karlskoga/Halmstad/Linköping/Mullsjö) så det blir riktigt roligt för dom :D

Jo, sist kan jag nämna, även om de flesta räknat ut det, att jag var på A-domarexamination förra helgen.
Jag pratade inte direkt om det i förväg för man är rätt nervös utan att folk frågar....
Men nu är det gjort och klarade jag  mig inte så får jag väl försöka igen... OM TRE ÅR! Ja, ni läste rätt! Examinationen för A-domare är var tredje år, omtenta finns inte :o
Fast å andra sidan så ska jag väl inte vara A-domare om jag inte klarar provet! Jag får väl se till att vara en bra B-domare isåfall ;)
Det är ju också så att många föreningar har egna domare så oftast blir man anlitad som överdomare vilket i och för sig också är jättekul, men man behöver allt döma ibland också! Det är ändå lite olika fokus från domare och överdomare på tävlingsplatsen. Överdomaren ska ju inte stå och kolla själva tävlingsbanan med bedömningar etc utan har det övergripande ansvaret på tävlingsplatsen så variation är ju bra för att bevara kompetensen.
Nu har jag i år faktiskt  haft fler domaruppdrag än på sista åren så jag är väldigt nöjd över variationen i år och de ställen jag är överdomare på är riktiga toppenställen :D
Tillbaka till kursen eller examinationen. Vi, 27 deltagare från Piteå till Laholm, kom upp på fredag förmiddag till Arlanda stad och hade genomgång fram till lunch.
Efter lunch drog första provet igång... En simulerad klass med bedömning C (något vi B-domare i princip aldrig dömer). I klasserna som dom simulerar händer det allt möjligt från rena rivningar till helt otroliga saker som vi då måste besluta oss för om det t.e.x. är ett fel, uteslutning o.s.v. Även om jag kommer fram till att ekipaget är uteslutet så fortsätter ritten så du vet ju inte alltid om din bedömning är rätt?!
Sedan på lördagen kom ytterligare en simulerad klass med bedömning Winning Round därefter så var det ett teoretiskt prov i 90 min. Första dagen så var vi ett par som tog kort på provet (ja, det fick man) och jämförde, men jag kände att det var inget bra. När man inser att man kommit fram till olika svar så börjar man tveka på sitt eget beslut och därför valde jag dag 2 att inte ta något kort. Jag är nöjd med mina svar och under den tidpress man har under proven (ni ska veta att de simulerade klasserna går betydligt fortare när det inte är riktiga ekipage som rider) så gjorde jag dom bedömningar jag gjorde och det måste jag stå för. Så om jag har fel, ja då får jag väl helt enkelt förbereda mig bättre till nästa prov om tre år!
Men när vi får svaret vet vi inte? Om någon månad kanske... Inget att gå och vänta på med andra ord ;)

Nu ska jag fixa lunch åt prinsen och mig själv :D

torsdag 20 augusti 2015

Magiska Stenmark, ABBA och Totilas

EM pågår för fullt och dressyren är klar. Det har väl knappast ungått någon att Charlotte Dujardin och Valegro gjorde storslam, men något som fått om möjligt än mer rubriker är sagan om Totilas…. Det finns så mycket historier, tyckande och tänkande om detta så här kommer ytterligare en tanke/åsikt/tyckande, bara för att spä på lite ;)

Totilas, först över 90%, en dröm att se honom fulländat dansa fram på banorna med sin ryttare Edward Gal. Jag kommer ihåg att folk inte ens trodde det var sant när man såg honom.. Det MÅSTE vara något manipulerat :o
Vi var liksom inte vana att se något så magiskt och trollbindade! För det var precis det som det var, magiskt!
Då och då under ens livstid så stöter man på ”det där magiska..”, det är ofta idrottare eller artister. I mitt fall kan jag rada upp några ”magiska” som passerat, Stenmark! När hela sverige stannade upp, lektionerna ställdes in och alla elever satt i bibloteket för att gemensamt se Ingemars två åk i slalombackarna. Hur ofta har det hänt efter Ingemar? Och hur många var egentligen intresserade av slalom? Inte många, ändå satt alla och höll andan när han åkte…
ABBA är ännu ett exempel! Alla vet vilka ABBA är och alla kan sjunga eller i alla fall har hört Mamma Mia. Hur magiskt är inte det? En låt som kom på 70-talet! 40 långa år sedan och barn kan sjunga Mamma Mia. Varför? Jo, för att det var så bra så man har i omgångar genom nya band (A-teens) och musikaler försökt återskapa ”magin”.
Och för att inte tala om Svenska fotbollslaget -94 men Dahlin, Brolin, Andersson, Ravelli, Ingesson m.fl. 
Ett lag som skapade en känsla som många fortfarande kan känna, men som inte riktigt varit densamma (tycker jag) sedan dess…
Och sen har vi Milton och John… Herregud, alla kommer ihåg Milton… Sagohästen som vann allt med sin John. Bara sagan runt Milton och hur han kom till John är magisk i sig och det de sedan tog fram hos varandra var minst lika magiskt!
Med detta så kommer vi då till Totilas och Edward… Som sagt ren magi! Totilas, uppfödd och ägd holländskt, riden av en holländare och som sedan köptes av tyska köpare. SÅ KLART att Schockemöhle och Linsenhoff vill ha denna fantastiska hingst under tysk flagg!!! Inget konstigt och hans nya ryttare, Mattias Rath, är även han otroligt duktig! Det är ju inte på något vis så att Mattias är en dålig ryttare som många skriker om, det är bara det att det Edward och Totilas skapade var MAGISKT och det kan man inte jobba fram! DET finns där eller inte…. 
Nu har man in dressyrsporten den otroliga förmånen att ha ett nytt magiskt ekipage i Charlotte Dujardin och Valegro så passa nu på att njut av den magin så länge den varar…. 

Vi ska inte kasta ”skit” när magin är över för magi kan man inte styra över, den finns eller inte….

tisdag 18 augusti 2015

Moralkärringen har ordet ;)

I helgen var Råttan och jag i Motala på tävling :)
Vi som inte tävlat sen i mars... I fem månader har vi istället tränat, försökt hitta takt och arbetstempo som passar en liten Råtta. Då i mars fick vi en rivning i 80 cm, i helgen fick vi två rivningar... I och för sig i 90 cm! Man kan ju förstå att folk undrar vad vi tränat på i FEM månader :o
Men nu ska jag säga något underbart, en härlig känsla som jag önskar att alla kunde få uppleva! För har man en gång fått uppleva det så är det så mycket enklare att hålla fast i känslan: "Det spelar ingen roll vad andra funderar på!"
Det viktiga för mig och för att ha en möjlighet att utvecklas är att fullkomligt strunta i vad andra tror och tycker (så länge det inte är peppande ord man får förstås ;)).
Jag är inne på mitt 20:e år med min Maja, jag hoppas förstås att jag ska få minst lika många med Råttan. Därför är inte det viktiga i resultatet utan i min känsla för individen, i det här fallet Råttan (5 år). 
I lördags var hon fantastisk! Hon går snällt in i transporten, hon står still i resan på två timmar. Väl där lastar jag ur och sadlar. Under framridningen är hon fokuserad på mig och ingen annan, hon går snällt bort till framhoppningen och sköter sig exemplariskt även där. Inne på banan är hon totalt obekymrad över hindertyper, utsmyckningar, högtalare och banpersonal. Hon hoppar alla hinder som jag ber henne om. Efteråt går hon snällt med bort till transporten där hon lika snällt går in och står som ett ljus medans matte dricker kaffe och kollar på Hanna och Ninova. 
ALLT det gör henne till en värdig kronprinsessa, en kompis jag kan lita på och ha trevligt med!
Jag kan aldrig jämföra mig eller Råttan med de fantastiskt duktiga ryttare som t.ex har detta som yrke. Skickliga ryttare som nästan kan hoppa upp på vilken häst som helst och prestera bra! Många gånger får dom förstås också fantastiskt lovande hästar att utbilda, hästar som ligger långt över Råttans förmåga!
Men för mig som oftast sitter hemma själv på ridbanan och tragglar, rider ut i skogen (oftast själv), lastar och åker på träningar/tävlingar själv så är inte kapaciteten i fokus! Så i min värld är Råttan en perfekt individ som kan utvecklas i den takt vi behagar, har tid och kunskap för. 
Med allt detta sagt så förstår ni vilken bra start Råttan gjorde i lördags :D
Jag är väldigt stolt över mina hästar! Alla eget utbildade och fostrade, alla är otroligt trevliga i all hantering även om Castor är skyldig till många av mina grå strån på huvudet ;)

Något som också slagit mig rätt ofta är hur fixerade folk är på andras prestation. Man fokuserar på andras misstag istället för på sin egen prestation. Varför vet jag inte för man kan ju bara påverka det man själv gör! 
Rider man felfritt och så snabbt man kan, ja då var det ju så bra man kunde för dagen! Om någon annan är snabbare så är det ju så... 
Det enda som sker när fokus är på andra är att man själv slutar att utvecklas... 
Synd i en sport där man har möjlighet att hålla på så länge man vill och bli bättre hela tiden ;)

Vi borde också bli bättre på att ge varandra "kred" för det bra vi gör hela tiden!
Genom åren så får man ju både positiv och negativ kritik från tränare, men vi hästkompisar är rätt dåliga på sånt! Vet ni att bland den finaste komplimang jag fått var från klubbkamrat på en hoppträning när hon berömmer mig för att jag jobbar och utbildar mina hästar själv och gör ett bra jobb! 
Jag kommer tyvärr inte ihåg ordagrant vad hon sa, men om DU läser det här så vet du vem du är, dina ord värmer mig nästan varje dag! Tack!!!

Nu ska moralkärringen sluta predika ;)

söndag 9 augusti 2015

Hejdå Emma Kanin :(

Igår kilade Carolines kanin vidare... Emma som hon hette blev lite konstig i våras, hon blev lite vinglig i bakdelen. Trodde hon hade fått typ en hjärnblödning eller något sånt så vi kollade upp henne hos Karin. 
Emma åt och drack som hon skulle så allmäntillståndet var det inget fel på, successivt blev hon också bättre men inte helt bra. I början på sommaren bestämde vi att vi skaffar ett sällskap till henne och då våra bekanta fick kaninungar blev det så bra att vi kunde tinga en där. För tre veckor sen så hämtade vi då Smulan. Inledningsvis så morskade Emma upp sig och satte den lilla på plats fast rätt snabbt fann de varandra :)
Så igår hade jag lite småbråttom på eftermiddagen då jag skulle på fest på kvällen så när stallet var klart och jag halvsprang in mot huset så ser jag i ögonvrån att något är fel i kaninburen. Emma ligger helt på sidan och jag trodde hon var död. Caroline cyklade omkring på gården... Så när jag kommer fram så ser jag att hon lever, men förstår att det är slutet så för en millisekund funderar jag på om jag ska säga något till Caroline eller låta bli... Men eftersom djur är en stor del i vårt liv så kände jag att det är lika bra hon får se så jag hejdade hennes framfart på cykeln och visade henne Emma. Jag sa till Caroline att hon kan klappa henne lite och säga hejdå om hon vill vilket hon förstås gjorde och direkt efter drog Emma sitt sista andetag. Märkligt att vara där precis då.... Caroline blev förstås jätte ledsen, Christoffer blev stressad över att Caroline var ledsen och försökte med alla medel att trösta "det är ju tur att du har Smulan iallafall..." "Tänk på allt roligt ni har haft, du och Emma..." O.s.v
Själv varvade jag tröstande med att dämpa Christoffer och samtidigt göra mig klar för att gå på fest... Kanske inte bästa dagen att gå på fest och innan någon dömer att jag gick så frågade jag om jag skulle vara kvar hemma. Men nu var det så att Caroline och Christoffer skulle till moster Mia och Pelle och hade hon inte fått åka dit så hade allt blivit ännu värre ;)
Idag har Malin och Astrid engagerat sig i kaninletande åt oss så Smulan inte skulle vara själv... Kl.19.00 kom dom med en liten vit sötnos som Christoffer döpt till Elinor 😍
Ola fick ett sms att vi har en ny familjemedlem... Vissa saker får man ta i efterhand, det är enklast så! Slutresultatet hade ju ändå blivit detsamma... Ha, ha, ha... 
Smulan och Elinor är kusiner på riktigt, men det sket Smulan helt i för hon skulle minsann visa sin makt över sin nya bur-kamrat... Det hände inget allvarligt men man kan väl säga att hon inte direkt gav att varmt välkommen till Elinor! Vi hoppas dock att hon tinar upp under natten :)

Imorgon ska vi ha begravning för Emma! Caroline har övat på sorgsna melodier på sin flöjt idag och valt ut en fin klänning... Som psalm ska vi sjunga Blinka lilla stjärna... Vi fick också hålla tal om vi informerade Caroline i förväg! Det är inte alla kaniner som får så välplanerad begravning må jag säga ;)

Förresten, festen var skit-trevlig! Det är så jädrans kul att sitta och prata och bara skratta åt allt och inget! Det gör man alltför sällan :D

Nu ska jag sova så jag orkar med begravningen imorgon....

torsdag 6 augusti 2015

Skorna far av fortare än en brakskit....

Då har jag nästan gjort min första jobbvecka och det har förstås gått över förväntan ;)
Tänk att jag tror att de flesta mer eller mindre känner att de bara vill fortsätta semestern, men sen när man väl är tillbaka så är det helt OK. Iallafall om man trivs på jobbet. Själv så lider jag ju inte av att det fina vädret kom nu eftersom jag faktiskt är utomhus mesta delen av min arbetstid, kanske hade känts lite värre att komma tillbaka till jobbet om man blev sittandes inomhus dagar som denna och morgondagen ska bli riktigt toppenbra har ”dom” lovat... Hur mycket man nu kan lita på meterologer?!

I övrigt har det varit en liten crazy-week! Inte alls pga jobb utan för andra faktorer... 
Förra helgen började min rygg att spöka och har bara blivit värre och värre! Kan inte böja mig hur som helst inte sitta i vissa ställningar och jag vet inte allt som blivit krångligare för detta... suck! Tycker inte jag gnäller så ofta, men det här gör så ont så jag måste gnälla lite!
Jag tog iallafall tag i det nu och ringde sjukgymnastiken i tisdags så den 20:e kunde jag få komma dit, lite länge att vänta, men de skulle ringa om det kom in något återbud så det är väl bara att hålla tummarna!

På tisdag kväll hade vi, jag och Castor, träning för Anna Björkman. Hästarna går i en hage en liten bit bort så jag la ut hans och mina grejor i bilen och åkte dit för att spara lite tid. 
Först ville hästarna inte komma, sen fick jag dra med mig Castor genom hela hagen (de andra hakade på som tur var) och när vi kom till insläppet så upptäckte jag att den f-n hade trampat av sig en sko IGEN!  
Han har varit helt hopplös i sina fötter i sommar. Skoddes i juni, bokade in en ny tid hos Pär vecka 31, men redan helgen vecka 28 tappade han en framsko och gick förstås sönder lite. Jag lyckades själv få på skon, hur vet jag inte, men kände att de andra också redan satt lösa och började misstänka att det här skulle aldrig gå i tre veckor till så jag kontaktade Pär och frågade om han jobbade något innan v.31 och skulle kunna få komma vecka 30 istället annars kunde jag ringa Andreas Wiklert. Redan dagen efter fick jag använda mig av plan B för då kände jag att det började glappa lite igen... Och Andreas var snabbt på plats, redan dagen efter jag ringde, vilket var en himla tur för samma morgon flög skon av igen!!! 
Så summa kardemumma den 14 juli blev han skodd runt om och jag bokade om den planerade skoningen med Pär från vecka 30 till 24 augusti. Se hur länge det höll..... 

Så där stod jag nu vid insläppet med häst som bara hade tre skor och en träning 50 minuter fram i tiden... Så jag tog bort grimskaftet, haffade Råttan och lastade in henne istället. Stackars krake, helt oförberedd... Och dessutom hade jag ju fel träns och sadel i bilen så det fick bli en extra vända in på gården också :o
Allt detta gjorde förstås att vi kom med andan i halsen upp till Dammängen, men träningen gick jättebra! I love my little Rat  ;)

Man kan ju fråga sig hur mitt ryggonda och ridningen går ihop, men faktum är att det går rätt bra! Sjukgymnasten sa också att jag skulle röra på mig så jag anammar hennes ord ;)
Dock så satt jag i måndags på Castor här ute på ridbanan och sa till Ola att jag vete sjuttom om jag klarar av ett träningspass på honom med hans gång... Castor var nog rädd om mig och det var nog därför han trampade av sig dojjan så lägligt... Det ligger liksom för honom att vara så där omtänksam om alla andra och alltid vara till lags... My ass, men den här gången lyckades han iallafall!

Så klart har jag världens bästa hovslagare som tar emot oss redan dagen efter och självklart hade Castor dagen till ära dragit av sig den andra framskon... Herregud, fattar ni hur jag har det? Det är tur att jag oftast kan slå på dom själv, men denna gång så vågade jag inte eftersom det var så nära inpå och att det var så trasigt på hoven.
Med skorna på så trodde jag förstås att det var fritt fram, men nu verkar det som om han antingen gjort något när han drog av sig sko nr.1 eller att han trampat på någon sten under de där 24 timmarna han var skolös för redan igår kväll var han halt... :(
Jag hoppas att det bara är ömhet efter skoning, men i annat fall ”bara” en hovböld. Vi väntar och ser...

Den observante vet redan att jag skaffat ny hästtransport, en Böckmann Duo R.
Oj, oj, oj vad tanten kostar på sig! Och hur har hon råd? Det har hon inte, men banken har ;)
Å andra sidan så har jag under mina 30 år som hästägare ”bara” haft tre transporter så investeringen gäller för de kommande 10-12 åren iallafall... Dessutom när man som jag oftast åker själv då är det bra skönt att ha bra grejer, både för människor och djur! Och kungligheterna som jag har i mitt stall förtjänar att få åka kungligt :D

Jo, jag har ju tävlat också... Eller något åt det hållet iallafall! Första klassen kan jag inte säga något om, vi kom skitsent till plats och efter världens sämsta och kortaste framridning så gick det förstås inte så bra inne på banan. I andra klassen däremot så skärpte han till sig faktiskt och gick mer fram än i den första även om det var tveksamt ibland och det var självklart långt ifrån en perfekt ritt, men domaren tyckte det var lika illa i båda för han fick samma procent? Skit samma, han skötte sig bättre och det är det som gills hos mig :D
Vi får se nu hur det blir med hans hov och när nästa tävling blir... Nästa lördag (15/8) ska iallafall lilla Råttan få hoppa en klass för första gången sen i mars! Det blir spännande, hoppas jag :S

Nu ska jag ta min onda rygg som är väl insmord med Voltaren och lägga mig, 
Imorgon är det tidig morgon på jobbet och dessutom ska tanten ut på kvällen med ett gäng glada ”flickor” :D