Löööv my horses

I förrgår när jag satt och red i minus 8 grader och  mörker på ridbanan så "slog" det mig att vad för jäkla roligt jag tycker det är att rida mina hästar! 

Härlig känsla att man fortfarande kan känna så för en hobby som man haft i så många år..... :D
Visst kan jag ha dagar när det inte känns jätte peppande att gå ut och rida, men om jag då bara pushar mig lite så är det alltid kul när man väl är i sadeln! 

Så idag bad jag Ola filma lite när jag red Maja för att det vore så kul att se om hennes framåtanda syns lika mycket på film som den känns när man sitter ovanpå. Jag tänkte nog att han skulle filma lite med min mobil som jag sen kunde kika på, men när Ola ska göra något med film/foto så är det sällan "bara". 

Vips så hade jag en liten film, från olika håll och vinklar, vanligt tempo och i slowmotion med musik till :D 

Kul att ha, speciellt när hon är så gammal man vet ju aldrig när det är slutridet och våra år tillsammans är förbi :( 

Fast än så länge hänger vi ihop och fortsätter njuta av våra ridpass ;) 

Efter den filmen så gjorde jag ett halvdant försök att lura ner Ola till Rosensjö och filma Råttan och mig på hoppträningen, men det gick inte... Får göra nytt försök när vi är igång igen efter vilan.
Hoppträningen då? Jo, det passade så himla bra att det var hoppning för Malin idag i Rosensjö! 
Behövde verkligen få hoppa lite, det var för länge sen vi var på träning även om vi hoppat lite hemma på ridbanan innan kylan kom. 

Dessutom ville jag gärna få ett pass innan min operation på måndag. Därefter ska Råttan få vila i några veckor tills handen är läkt! 

Jag är iallafall jätte nöjd med hoppningen ikväll med min lilla Råtta!!!  

Hon är liksom sin mor: rolig att rida, har en positiv inställning och försöker alltid. Man är liksom trygg när man sitter i sadeln!  

Hon behöver förstås mycket träning! Behöver bli starkare och har många andra saker att träna på, men det känns som ett roligt jobb som jag ser fram emot att göra med henne! 

Med detta sagt så är mina hästar långt ifrån perfekta i gemene mans ögon, men i mina är dom det och passar mig som handen i handsken! 

Länkar här även in filmen ifall någon är lite nyfiken på resultatet?! Man får göra lite klipp-klistra... ;)

Gott Nytt År på er önskar vi på Östergården... 2016 blir nog ett fantastiskt år :D

https://youtu.be/XryH1dCH6Sg

Cushing

Nu har det gått 10 månader sen vi bestämde oss för att testa Kavat för Cushing. Vi (jag och Karin) hade pratat om det tidigare med tanke på hur Kavat såg ut, men det hade inte gått längre än till prat, fast vi var nog rätt övertygade om vad proverna skulle visa... Kavat är i och för sig ingen ungdom och hade därför mycket päls, såg lite raggig ut och till det drack han mycket när jag jämförde hans storlek mot övriga hästar i stallet. Till drickandet så resulterade det förstås även i att han kissade mycket :), han var dessutom rätt bukig. Tydligen kan de bli det eller så magrar de av. Fettansamlingar är inte heller helt ovanligt, typ på halsen (mankammen) eller andra ställen.
Dessutom berättade Karin att hans tidigare fånganfall (-07 innan vi ägde honom) mycket väl kan bero på att han har cushing då cushinghästar lättare får fång. När man fått tag på en sådan fantastisk ponny så vill man förstås att den ska hänga med så länge det bara går trots ålderdom. Sagt och gjort, vi tog provet och svaret kom ändå rätt snabbt och mycket riktigt så var det positivt.
Vi inledde då medicinering vilken i sig var rätt dyr i inköp (drygt 2300:-), men då han ska ha en halv tablett om dagen så har den kartongen räckt ända till nu, tror vi har typ två veckor kvar. Och även om det var en tablett om dagen så är kostnaden egentligen inte så hög med tanke på allt annat vi kostar på våra djur, dessutom så minskar ju risken för andra veterinärkostnader...
På vårkanten så klippte jag av honom all päls eftersom cushingen gör att de inte tappar pälsen på samma sätt som andra hästar, men innan jag gjorde det så tog jag lite kort och la upp på FB. I samband med det så lovade jag lite före och efter bilder. De har förstås låtit vänta på sig för man vill ju att de ska vara något sånär lika i tiden tagna och idag tog vi dom :)
Sakta men säkert så märkte vi en skillnad på honom. Han började dricka lite mindre och därmed var det förstås torrare i boxen, hans färg på pälsen blev mörkare, mer röd och den blev framförallt inte så lång på hösten och blev glansig. Han blev klarare i ögonen och visade en helt annan vakenhet än tidigare. I dagarna blir han 23 år vår fina lilla herre, men ett spår av ålder finns inte längre.
Undrar hur många hästar som vi tänker att det är för att dom är gamla som pälsen växer, blir hängiga o.s.v. när det kanske är cushing som de drabbats av? Därmed inte sagt att alla hästar som drabbas av ålderdom har cushing för så är det så klart inte!
Men i vårt fall var det så och vi är så glada att vår Kavat är pigg och mår bra! Vi hoppas förstås att han ska hänga med i några år till och få fortsätta må lika bra framöver :D

Här kommer de där utlovade före och efter bilderna:

På första bilden är översta kortet taget i mars 2015 och den under från idag (slutet av december 2015)

På denna bild är de två översta bilderna från mars och de två under från idag 

Visst är det väl lite skillnad) Ja, förutom att Caroline växt sista månaderna ;)

Julen är över.....

Nu är julen över för i år... Man laddar så mycket för denna dag och sen är den över så snabbt! Nästan kortare än alla andra dagar ;)
Vet inte varför men både julafton och juldagen har jag sovit väldigt länge! På julafton sov jag så vi nästan höll på att missa den gemensamma frukosten hos mamma och pappa... Jag säger "jag" men menar förstås "vi", men eftersom jag alltid (eller nästan alltid) vaknar senast sju så ställer jag aldrig klockan lediga helgdagar... Fast i jul skulle jag kanske behövt det ändå :o
Så äntligen idag var jag tillbaka i gamla vanor igen! 6:26 slog jag upp mina blå och nu en timme senare är hästarna fodrade ovh ute samt stallet mockat! Nu sitter jag i soffan med en kopp kaffe ovh i andra ändan på soffan ligger Busan och myser... Övriga sover och lär göra det en stund till :)
Här är julen "bästa dagen på hela året" och även om mycket handlar om det där under granen så tycker jag ändå att det hänt massor sista året framförallt med Christoffer! På julafton i år har han inte haft något problem med att spara legobyggen till efter frukost/mat etc. t.o.m sparade till juldagen. Han är mjuk och härlig med Caroline.
Hon i sin tur visar ju det där som vi aldrig kanske kommer uppleva med Christoffer - hur man uppskattar gemenskap under en längre stund, att man vill sitta och leka tillsammans när man fått nya saker o.s.v.
På morgonen när de får välja varsitt paket drar han tag i det största av sina medans hon väljer ett litet för att "spara det stora till senare"... Hon t.o.m sparade sitt största till sist under julklappsutdelningen bara för att dra ut på det lite till :D

Men nu är det som sagt över och nu ska vi njuta av lite ledighet! Jag skulle vara ledig ända till den 11 januari, men dagen före julafton fick jag kallelse till operation av handen den 4 januari så därefter blir det inte många knop... Utan höger hand så är man rätt oproduktiv!
Det förändrar ju lite mitt upplägg med Råttan. Hade tänkt komma igång och åka iväg på träningar redan nu under långledigheten och även försöka få till någon träning i Karlskoga även om det verkade bli svårt, fast nu känns det bara onödigt att träna en massa och sen ställa henne på viloperiod! Nä, vi håller igång här hemma, hoppar lite själva och sen för hon vila som planerat några veckor i januari! Maja ska jag försöka få hjälp att underhållsrida medans jag själv inte kan. Behöver ju inte vara något avancerat men vill helst inte att hon blir helt stående i flera veckor... Gamla kroppar ska inte vila om de inte måste :)
Igår hade vi Becca här och idag kommer Hanna! Jag är ju inte direkt bortskämd med vuxet ridsällskap så det är jätte roligt när det händer :D

Nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe och njuta av lugnet och tystnaden :)

Nästan flyttstädning....

Då har det gått en vecka sedan Castor åkte.... Helt sjukt vad tiden går fort! Veckorna bara rusar iväg och tur är kanske det nu när hösten är som mörkast L

Råttan gjorde illa sig i ögat i slutet på förra veckan och fick därför vila över helgen, vilket var välbehövligt även för min del! Gjorde sådana där saker som man bara skjutit framför sig ett tag... Vi flyttade runt lite med rummen och då samtidigt så blir det ju så mycket bra rensning! Gud vad jag älskar att rensa :D

Alla som har varit i Ullared vet de där stora gula väskorna som man kan köpa och packa i... Två sådana smäckfulla med vanliga kläder, jackor och skor som fått förflyttats från vårt hus till 39:an nere i stan! Så kom det till användning också och vi fick bättre med plats, win/win...

Det som flyttades runt i huset var byte av sovrum. Caroline ville ha ett av våra mindre rum att sova i och istället ha en lekhörna i allrummet på övervåningen, mest för att hon tyckte rummet var så stort och blev läskigt att sova i. Det kändes väl lättare att ha kontroll över en mindre yta ;)

Så då flyttade Ola och jag in och tog tillbaka vårt gamla sovrum som Caroline haft ett tag! Det är nästan som en flyttstädning man får till utan att behöva göra adressändring....

Även om det låter enkelt när man tänker vad man ska göra, men herregud vilken tid det tar! 

En stund, mitt i den värsta röran tittar Caroline sig omkring och säger: ”Nu är här rörigare än vad det brukar vara på mitt rum...” d.v.s inte lite rörigt! 

Men nu är det gjort och klart! 

Till detta följde också att man måste effektivisera visa saker förstås... Bl.a. så får jag nästan panik på hur många gosedjur barnen ska ha i sängen, men i Carolines nya sovrum så har hon en mindre säng än tidigare (170 cm) och jag sa från början att hon kan inte ha en massa gosedjur i sängen (förutom kanin Ninis förstås ;)) vilket inte alls har varit några problem. Problemet blev snarare vart vi ska lägga alla gosedjur som tidigare fanns i sängen? Vi saknade också lite mattor och annat nu när det möblerades om... 

Så efter vårt månatliga uppföljningssamtal på Karlberg i måndags eftermiddag så drog Caroline och jag bort och ”gjorde” Dollarstore. Jag får ju nästan skämmas när jag säger att jag faktiskt inte varit där förrän nu, men nu är iallafall premiären avklarad och vi lämnade butiken nöjda med två mattor, en liten papperskorg och några diversesaker! Kan nog bli fler besök till den butiken ;)

Därefter röjde vi av Jysk också när vi ändå var i krokarna och där fann jag DEN.... Tvättkorgen! Den där som hade en schysst design och som gosedjuren kunde flytta in i. Fantastiskt! Så till det fabulösa priset av 135 kronor kunde vi ordna nytt boende till de mjuka och söta 7-åringen var helnöjd!

När Råttans sår runt ögat såg bättre ut efter helgen så hoppade jag upp igen! Å herregud vad jag gillar den lilla hästen! Hon kallas ju inte kronprinsessan för intet ;)

Det känns också väldigt bra att jag nu ska kunna fokusera mer på henne eftersom hon har fått stå tillbaka lite när man ska prioritera sin dyrbara tid!

Efter att ha laddat i fyra dagar så var hon lite som ett krutpaket på ridbanan... Inte så hon gör några dumheter, men när hon väl får ta några varv i galopp så bara måste hon bralla ur sig det värsta. Det bockas och lattjas mest hela galopperna, men det gör liksom inget för det blir inte mer än så och glädje kan man ju inte bli arg för att hon har ;)

Till helgen är tanken att vi ska åka till Filipstad och hoppa en klass! Nu blev ju inte  uppladdningen riktigt som jag tänkt eftersom hon stod förra helgen och därmed missad hoppträningen för Pia, men å andra sidan så får vi väl ta Filipstad som en träning istället. Det är ju inte så att vi åker dit med press, man kan ju inte vinna en Clear-Round direkt... Ha, ha, ha... Och skulle man kunna det så tror jag inte vi skulle vunnit ändå, men kul kan vi ha och det är vi nog rätt bra på att ha tillsammans!

Igår var jag till vårdcentralen med mina fantastiska händer igen! 

Under min graviditet med Caroline så fick jag karpaltunnelsyndrom på båda mina händer... Som om det inte var nog att gå upp 27 kg! Tydligen ska en del få mycket :D. 

Jag var grymt snygg när jag lika bred som hög vaggade fram med två skenor på händerna... Ha, ha, ha... 

Härliga barn har jag, men att vara gravid är jag inte skapt för! Med Christoffer fick jag inga problem med handlederna, men då gick jag upp 32 kg istället!!!

Hur som helst så är det så att ibland så går problemen (karpaltunneln, inte övervikten den får man f-n kämpa med) tillbaka en tid efter förlossningen, men inte på Helena förstås så våren 2010 så opererade jag höger hand. 

Vet ni hur mycket man använder höger hand? Försök gå på toaletten utan att använda höger (om du är högerhänt förstås ;)). 

Men jag blev väldigt bra efter operationen, dock valde jag att avvakta med vänster! Mest för att den operationen hade hamnat mitt i tävlingssäsongen då och jag skulle ju ut med Castor som 4-åring så då hade jag inte tid att gå med vänster hand i bandage heller! Herregud, vad vi låter vårt intresse styra livet :D  Men jag valde att vänta... 

Sedan för ett år sen så fick jag ont i höger handled, inte i karpaltunneln utan mer vid tummen. Till slut kunde jag knappt använda handen utan att det kändes som en kniv! 

Först DÅ inser man att ett besök till doktorn vore bra! 

Snabbast diagnosen någonsin... Istället för karpaltunnel så hade jag fått något som heter De Quervains Syndrom, en inflammation i tummens sträcksena. 

Första ordinationen var att ätas Diklofenak och ha en skena för att hålla tummen i viloläge, ett nästan omöjligt uppdrag utan något som håller fast den (tummen)! 

Efter några veckor så blev det återbesök och då fick jag något så ”härligt” som en kortisonspruta in i leden! 

Vet ni hur jäkla ont det gjorde? Jag trodde nästan jag skulle tuppa av och då tycker jag att jag tål rätt mycket! 

Dock visade det sig att den där sprutan var värd smärtan för inom några dagar så mådde jag riktigt bra. Samtidigt som jag fick den där kortisonsprutan så pratade jag med läkaren om min vänster hand (karpaltunneln) och rätt snabbt så fick jag operationen på den i april. Den handen är inte riktigt användbar än, 6 månader senare.. suck!

Nu, 10 månader efter kortisonsprutan så går det inte längre! Egentligen så märkte jag att det i tummen kom tillbaka redan i somras, men jag har ignorerat det lite! Läkaren talade om att man kan bara få kortisonspruta max två gånger sen blir det operation så jag har dragit ut på det... Kanske lite för länge! 

För några veckor sedan så började en knöl synas på handleden rakt nedanför tummen och den knölen har bara gjort sig större och nu är det så jag själv mår dåligt av att se den. Dags för läkarbesök igen.... Men det blev ingen kortisonspruta den här gången utan en remiss till ortopeden! 

Så det där med att klara sig utan höger hand, jag kommer uppleva det igen! Dessutom så sa läkaren att jag behöver en arbetsterapeut till vänster hand som helt klart inte har den förväntade funktionen!

Ja herregud, är det åldern eller kan jag hitta något annat att få skylla på? Så jäkla mycket fel på en 28-åring ;)

Här kommer solstrålen ;) och 5 november är en bra dag!

Nu har jag skjutit "solstrålen" framför mig ett par bloggar så nu skriver jag lite om det....

Man skulle kunna säga kärt barn har många namn också, men jag tror inte det är så kärt i och för sig ;)

Hur som helst så var jag förra helgen hos Örebro Fältrittklubb som överdomare på deras hopptävlingar. Tävlingen var överlag lugn ur mitt perspektiv och inga stora grejer inträffade.

På söndagskvällen så fick jag ett sms där det stod att någon skrev saker om tävlingen på Facebook och att jag som överdomare var omnämnd. Jag frågade vart, tänkte att det var kanske på den "fantastiska sidan" Hästdiskussioner eller liknande, men det visade sig att det var en person som tävlat under helgen som gjort ett inlägg och sedan hade det blivit respons på det i flertalet kommentarer.

Inlägget handlade i korta ordalag om att en tävlande som inte fått in sin häst i transporten på morgonen hade frågat i sekretariatet om hen fick flytta ner till annan startplats. Sekretariatet hade enligt ryttaren nekat, om de nekat pga att de inte har mandat att göra det eller om det berodde på annan orsak framgick inte.

I kommentarerna hade då folk synpunkter huruvida ÖFK ger det "lilla extra" m.m. I ett av kommentarerna så förklarar någon att det inte är sekretariatet som kan besluta utan överdomaren vilket är helt korrekt, men med det sagt så lades det ut på mig som om det var jag som nekat fast jag inte ens var inblandad och då kläckte någon den fantastiska kommentaren "Den överdomaren är ju inte heller någon solstråle direkt"... 

Ha, ha, ha.... Det är ju SÅ kul :D, jag har aldrig ens pratat med vederbörande... 

Svar ja, jag svarade på inlägget efter bollande med en annan person. Jag hade egentligen inget behov av att svara, men som vi resonerade så är det någonstans bra att sånt här kommer fram så folk blir medvetna om att saker man skriver på FB ofta kommer fram! Så återigen, jag har sagt det förut, skriv inget som man inte kan stå för.... 

Så här löd svaret: 

” Hej på er, den nitiska solstrålen till överdomare här 

Nu vill jag bara tillrättalägga ett par saker så vi inte drar några växlar som inte finns... Sekretariatet har inte mandat att flytta någon eller besluta att flytta eller inte. 

Jag har inte blivit tillfrågad av någon i tråden?!

Jag brukar INTE säga till i sekretariatet innan tävling att ingen ska flyttas utan pratar alltid om orsak med var och en! 

Eftersom jag inte vet alls vad detta gäller så kan jag inte säga vad mitt svar skulle varit fast nu i efterhand är det ju ingen idé att ens spekulera! 

På nästan varenda tävling måste någon flyttas av olika orsaker och jag nekar aldrig vid bra anledningar. I helgen har vi flyttat några båda dagarna... 

Huruvida jag är en solstråle eller ej får var och en bedöma, men jag tror aldrig jag pratat något närmre med någon här än Emma. Kan ha fel, men jag tror inte det 

Om man som ryttare/hästägare får svar i sekretariatet som man inte gillar eller om något annat missförhållande råder på tävlingsplatsen så är det jättebra om man pratar med överdomaren av flera anledningar! Dels så kan vi göra något åt det direkt och dels så har vi en rapport som vi kan skriva in saker som kan förbättras till nästa tävling!

Att föra dialoger i efterhand på FB skapar inga bättre tävlingar framöver....”

Det var några som gillade svaret och det är ju kul att  det blev så! Det är synd att vi upplevs som surkartar när vi är på tävlingar, men vi är där för att upprätthålla TR som tyvärr många är dåligt pålästa på, skulle ryttarna vara mer pålästa så skulle det inte vara så ofta som vi behöver säga något. Vi är också där för att se att alla får samma förutsättningar och förstås att hästarna blir behandlade så som de så väl är värda ( i det inkluderar jag förstås spölängd, sporrars material, längd och utformning, betsling, framhoppning o.s.v.).

Det vore också väldigt enkelt om ryttare som överdomaren pratar med faktiskt är så medvetna om gränsen för sin egen TR-kunskap så man faktiskt tar vår information som en hjälp och inte som att vi leker poliser. Vi kan ju inte tillåta att en får göra på ett visst vis på framhoppningen och en annan göra något helt annat, alla tävlar på lika villkor!

Det är ju också så att OM någon t.ex. hoppar fram på fel höjd på framhoppningen (för högt alltså) och någon annan sedan protesterar då kommer ju protesten behandlas utifrån faktiska omständigheter dvs inte till fördel för den som gjort fel! Om då överdomaren står på framhoppningen och säger till att nu är hindret för högt så borde man nog ta det som att ”shit vilken tur att någon sa till så inte jag gjorde ett fel som sedan kan betyda trågikheter för MIG”

En gång så var det en person som sa till mig ” Du skulle aldrig säga något om jag vore Stina Lillje...” Öh, jo jag skulle det ! Å andra sidan skulle det aldrig hända, för Stina är alltid i tid, alltid trevlig och har alltid korrekt utrustning på sin häst... Sämsta tänkbara jämförelse om man vill klanka ner på någon!

Hur som helst, det är skitkul att vara funktionär på tävlingar! Det är både roligt att vara överdomare och domare. Blandat är bäst! Det är jättekul att träffa likasinnade, att få se duktiga ryttare och fina hästar. Att man dessutom då jobbar är ju en otroligt bra förmån på jobbet ;)

Jag hoppas iallafall att några av dem jag träffar tycker att jag är en ”Solstråle” (eller iallafall lite trevlig ;))  och de som inte tycker det får helt enkelt ge den titeln till någon annan de gillar!

Nog om det och nu till dagen idag! En konstig dag... Castor åkte för ett par timmar sen och jag har fått ett sms att han stått som ett ljus (det visste jag förstås) och att han nu är installerad och klar i sitt nya stall! Jag har haft en otrolig tur som hittat en så bra köpare! Jag hoppas verkligen att de får massa kul ihop och att hon utbildar Castor vidare (vilket jag är övertygad om att hon kan).

Det som är lite ironiskt med dagen idag är att för 20 år sen, den 5 november 1995, lastade mamma och jag in lilla Calle (Don Caze) i transporten och begav oss mot Ystad. Calle var min egen uppfödning, en connemara vars mamma var min tävlingsponny ”den vita skräcken” Sippan. (Brolötens Calcedon). Jag hade hoppats på att han skulle växa över ponnymåttet (vilket han senare gjorde skulle det visa sig), men när jag såg annonsen som Inger lagt in i tidningen Ridsport så svarade jag. Detta mest pga att hästen som hon hade och ville byta mot var ett sto e.Beach Boy. Under de här åren så jobbade jag inne på Christinehamns Ridklubb och red en annan unghäst e.Beach Boy som jag gillade mycket! Inger blev intresserad av min lilla Calle och vi bestämde att bytet skulle bli av! På den här tiden så skickade vi filmer (VHS förstås, och ni ungdomar som inte vet vad VHS är får fråga era föräldrar) och brev fram och tillbaka så det var inte i närheten av dagens snabba takter! Hur som helst, vi åkte ner med Calle och hem med Maja! En stor,gänglig dag som var lite som den fula ankungen! Inte för att hon någonsin blev en svan, men iallafall en fin anka....  Med risk för att ni är helt utleda på mina inlägg om denna häst isåfall får ni scrolla vidare så måste jag säga att hon är så himla fantastisk! Den kontakt vi har är så härlig och jag är så glad att jag fått uppleva det under mina hästår! Då har det ändå passerat rätt många under mina 30 år som hästägare (och eftersom jag är 28 så förstår ni att jag haft hästar längre än jag existerat ;)). Hon är min kärlekshäst! Hon har nu genom ett infall gett mig en härlig efterträdare i Råttan och det är nog den vackraste gåva hon kunnat ge! Jag hoppas att jag får minst lika många år med Råttan som med Maja! Fast jag vill också ha kvar Maja ett tag till.... Idag är inte sorgens dag även om Castor åkte, idag är glädjens dag när Maja klev in i mitt liv! <3 p="">

Hejdå Castor....

Okej.... Även om allt kan hända fortfarande så ska jag sluta tala i gåtor! 

Jag har ju väldigt många hästar och eftersom de tycks trivas och vill hänga med längre än vad jag kanske trodde var möjligt så är nu min energi på låg nivå! Jag har därför fattat beslutet att sälja Castor...

Att valet föll just på honom är enbart för att han passar mig minst! Låter enkelt men det är klart att det aldrig är lätt! Han är ju född här och bott är i nio år... 

Även om det inte utvecklades så som det var tänkt (att vi skulle hoppa) utan att vi de senaste två åren ägnat oss åt att rida på "platten" så har tiden ändå varit positiv!

Återigen en häst som jag lärt mig mycket av och jag hoppas att jag gett honom en hyffsad grund att stå på när han nu går vidare med ny ryttare!

Allt har gått väldigt fort... Jag svarade på en annons och den första som kom hit skulle köpa häst åt annan, men blev själv kär i C... 36 timmar senare ringde hon och ville köpa honom till sig själv :)

Igår snyggade vi till fötterna hos Pär och idag blev han besiktad.... Allt gick toppenbra och mot slutet av veckan är planen att "lilla" Castor blir Karlstad-bo! 

För att stilla nyfikna så har jag inte fått jättemycket pengar... Jag tog t.o.m ett lägre bud för det kändes så himla bra!!! 

Det är klart att det känns lite tråkigt att skiljas från honom, MEN det är så jäkla rätt och jag är sååå nöjd att det blev just den här personen som ska ha honom!!!

Det måste väl ändå varit meningen om det kommer någon och provrider åt annan, men vill så gärna ha honom själv att man åker hem, skakar fram pengar och lägger ett bud?!

Först blir transporten såld på ett bräde och nu Castor.... 

Och den här bloggen skulle jag ju tillägna mitt nya smeknamn, men det här kom liksom emellan ;)

Det händer grejer och hästiga dagar i en härlig blandning...

Oj vad mycket som händer just nu... Och fort går det :o

Men om allt går som planerat så kommer det bli sketabra!!!

Kryptiskt, men mer info kommer förhoppningsvis!

Dagen har egentligen handlat om bra saker mest hela tiden! Eller starten var väl inte tipp-topp... Jag vaknade inte den tid jag ville men förutom det så...  På förmiddagen åkte vi till Rosensjö med Kavat och det lilla ekipaget skulle hoppa klubbhoppning :)

Det är lika stort som vilken tävling som helst! Vita ridbyxor, kavaj, fina hjälmen är ett måste och tofsen bak i nacken är bland det viktigaste (för det har alltid mamma).

Idag var tanken att vi skulle träna på att gå in på banan själv och mamma var i publiken, men nervositeten tog över och då är det tryggt att mamma står där på banan - nära till hands ;)

Men förutom det så klarade hon banan på egen hand och mamma behövde inte påminna att hålla farten uppe under ritten! Duktiga lilla unge! Och ponny förstås 😘

Sen åkte vi hem en stund innan det var dags att lasta in Råttan för ett dressyrpass för Anna B. Vi jobbar på för att bli lite starkare framförallt i höger och om jag jämför med i somras så är det riktig skillnad på lilla hästen.... Kronprinsessan af Östergården

Efter träningen blev det bråttom hem med häst och transport, sedan vidare mot Öfalla för lite hoppning på TV och taco med vår lilla ponnyliga! Härligt att de har så kul ihop och vi vuxna har så trevligt :)

På väg till träningen för Anna hade jag fått ett mail med svar på min annons för transporten, på väg hem bestämdes det att de skulle komma (från Lidköping) och medans vi var i Öfalla fixade Ola försäljningen här hemma! Så himla skönt att få den såld innan vintern och så smidigt!!! :D

Nu har det hunnit bli månadsskifte igen.. November är här och om några veckor åker ljusstakarna fram.... Som jag älskar den tiden! Barnen likaså så numera har jag sällskap i mitt julmys :D

Om två veckor är planen att Råttan och jag tävlar, helgen efter det är det sista ÖD-uppdraget för i år och helgen därefter är det tjejmys när Caroline och jag drar till huvudstaden för att se Stockholm Horse Show! Mycket härligt att se fram emot förutom julen!!

Nu är det iallafall kvällen och efter en härlig vecka, helg och dag ska jag nu vänta på John Blund... Zzzz

Jo, jag höll på att glömma... Förra helgen var 

jag överdomare på ÖFK! Mitt nya smeknamn är tydligen "Solstrålen"! Mer om det och lite tankar om det ska jag berätta i nästa inlägg ;)

Ullared och årets sista tävling med C

Jisses vad tiden rusar iväg... Redan två veckor sen vi drog till Ullared, jag och barnen! Spännande på många vis... :)

Jag såg till att Christoffer hade byxor med blixtlås på fickorna och laddade upp hans mobiltelefon sen gav vi oss in i smeten, för det var rätt mycket folk på förmiddagen! 

Vi tog samma gamla vanliga runda... Hästavdelning, smink/hud/hår, damkläder, barnkläder, media, heminredning och sist förbi godiset... Någonstans mitt i blev det även väskor och hobbyavdelningen också! Eller jag ska väl säga att det var min ordning! Barnen hade en annan: häst, smink/hud/hår, leksaker, barnkläder, leksaker, väskavdelning, leksaker, hobby, leksaker, media, heminredning och godis.. Ha, ha, ha... Vid första leksaksavdelningabesöket fick dock Caroline för sig att gå ifrån Christoffer (med mobilen) för att leta efter mamma.... Ja, hur bra går det att leta efter en nål i höstack? Hon insåg sitt misstag efter ett tag och gick tillbaka till leksakerna, men hon hade hunnit med flera avdelningar i sitt sökande! Vi lunchade i restaurangen och medans jag köpte mat hittade Christoffer nya vänner! Ett par i pensionsåldern från Västergötland någonstans som Christoffer konverserade så där snusförnuftigt med som bara han kan :D

Paret var mycket roade av samtalet med vår unga herre och Christoffer också vill jag påstå!

Han avslutade med att säga (ordagrant): "Det var trevligt att råkas, jag hoppas vi ses igen!"

Dagen summeras iallafall som mycket lyckad och trevlig! Kul att testa gränserna på vad som går och inte går att göra med två barn varav ett autistiskt... Med lite (läs mycket) struktur och förberedelse så funkar det mesta ;)

Men man måste vara lite extra tydlig med hur mycket som han har att spendera och man måste hela tiden ligga steget före, men huvudsaken är att det går... 

Har även sedan sist gjort årets sista start på Castor. I LB var han rätt ok, lite tittig och lite försiktig (inomhus), men ändå helt ok! I LA sen hände det något... Från att ha varit lite motsträvig ibland så kunde jag helt känna att han faktiskt försökte jobba MED mig, att ställa upp och jobba på ända till den där sista halten! Visst fanns det missar och inte var det en perfekt uppvisning på det viset men känslan var sååå himla trevlig :D

Var verkligen tok-nöjd med honom!!! Poängen blev 63 komma något och vi hamnade på första utanför, i sammanhanget helt ointressant! 

Jag tyckte däremot att domaren hade lite annorlunda poängskala... Detta var något jag noterade när jag satt och kollade på klassen innan jag red! Jag tycker faktiskt att jag hittills inte tyckt så alls när jag varit ute sedan jag började tävla dressyr igen för två år sen! När jag tävlade dressyr förr så var det ofta man hörde att den ena domaren tycker si och den andra så... Det var inte alltför sällan man då hörde att vissa inte ville tävla för vissa domare o.s.v, men numera känns det inte så! Visst är en del domare kanske lite hårdare (om man får säga så) men det är man ju genomgående och då spelar det liksom ingen roll. 

När jag satt där och tittade så tyckte jag att vissa dömdes upp och andra ner... Med det sagt så säger jag inte att mitt öga såg rätt, men jag skulle gärna vilja veta mer om hur man tänker och vad man tänker för poängskala för olika misstag eller plus för bra saker... En träning där man simulerar tävling och åskådarna funderar och sen får fråga domaren efter ritten vad han/hon dömde på olika moment för att skapa förståelse och utöka kunskapen? Kanske vore något?

Den kritik jag fick i LA gav mig också en fundering i efterhand... "Det gick bättre i den här klassen än förra". Det var det enda som stod längst ner på pappret...

Då undrar jag om jag blir bedömd för vad jag gör här och nu eller om jag blir jämförd med vad jag gjorde några timmar tidigare? Vet inte vad man ska kunna ta med sig för lärdom av ett sådant protokoll och vad jag ska tänka på och jobba mer med till nästa gång... Jo, jag har självklart en bra tränare och det är kanske bara jag som är kritisk, men jag tycker det är kul att läsa kritiken... Den här gången var den inte så upplyftande fast å andra sidan så var jag ju så jäkla nöjd ändå så kritiken kvittar på det stora hela :D

Nu ska negativa Helena dunka huvudet i kudden... Fast jag lovar, jag är inte så negativ egentligen ;)

Ännu en helg är förbi...

Då har ännu en helg skenat förbi... Tänk ändå om helgen kunde vara 5 dagar och arbetsveckan 2, det skulle kännas mycket bättre ;)

Inte för att jag inte gillar mitt jobb utan för att jag älskar min fritid :D

I fredags var vi på after work hos en kollega som gått i pension och vi blev bjudna på både bubbel, jordgubbar, pulled pork och god efterrätt... Har aldrig ätit pulled pork förut och blev glatt överraskad! Ja, jag vet... Det är konstigt att jag aldrig hade ätit det förut, men nu har jag det 😃

Fredagen var tolfte dagen på rad som jag jobbade så lördagen inleddes väldigt lugnt... Hästarna skulle förstås ut som vanligt men sen la jag mig faktiskt på soffan en stund och somnade om... Mycket välbehövligt!!! Sen blev det inte många knop förutom stall och rida hästarna... Och alla tre gick så himla bra! 

Castor, stackarn, fick en dos av Kittel... "Kvick, kvick, kvick.." Vet inte om det var precis så att Kittel skulle varit nöjd med vår kvickhet, men jag var så jag nöjer mig med det ;)

Råttan jobbade över bommar och trummade på riktigt bra! Hon är ju så härligt ambitiös i allt hon tar sig för :D

Och sist ut var Maja! Även hon fick jobba lite som Råttan vilket Maja gillade mycket... Min gamla Maja är rätt mycket tillbaka och är sig själv igen... Hästen med nio liv!

Idag har vi haft lite jubileum här på Östergården! Två år sen vi åkte den där långa resan till Kungsbacka, provred och tog med oss världens goaste lilla Kavat hem. Han har idag fått diverse godsaker i omgångar av både Christoffer och Caroline... Christoffer minns dagen för två år sen mest genom de två stora Legopaket som han fritt fick välja istället för ponnyn... Ha, ha, ha...

Ola och jag har fixat lite med gamla transporten och skurat både ut och insida så snart kan vi lägga ut den till försäljning, fixad och nybesiktad :)

Det blev sedan ett litet kortare pass på Castor för Caroline skulle ha jubileumsritt med Kavat och det måste självklart gå före. Men Castor blev iallafall hyffsat genomarbetad! Kvällen och helgen har sen avrundats på bästa sätt genom hoppträning med Råttan för Pia! Hon är så jäkla härlig... .. Ja, Pia med förstås fast jag tänkte på Råttan när jag skrev.. Tycker det gick riktigt bra, faktiskt t.o.m lite över förväntan! Hon tog rättning på ett helt annat sätt en tidigare och korrigerade sig. Att hon sen har en fantastisk inställning är grädden på moset! Riktigt kul när man får lite lön för arbetet man gör på hemmaplan!!

Nu har jag faktiskt lagt mig.... Nöjd och glad så laddar jag för en ny vecka! Redan imorgon kör vi hårt med träning för Anna B... Med tanke på det är det nog bäst jag sover nu och samlar energi ;)

Skitprat, skolproblem och en massa minioner ;)

Äh, jag kör väl skitpratsblogg jag med.... För på ett dygn har jag läst två olika bloggar som det stått en del om skitprat/skvaller i och det har fått mig att fundera lite vad jag vet och vad jag säger och vad jag själv upplevt. 

De som bloggat om det har haft sunda och konstruktiva åsikter så det här handlar inte alls om vad de skrivit eller att dom skrivit om det utan bara om min tanke runt skvaller/skitprat eller vad man nu vill kalla det?!

Svar ja, skitprat finns överallt och inte minst inom hästvärlden. Jag skrev en blogg för ett litet tag sedan som handlade om att vi skulle alla kunna bli bättre på att uppmuntra varandra och det tror jag verkligen att vi alla kan bli bättre på... jag med! Och jag tycker att jag försöker, jobbar iallafall på det! 

Däremot skitpratet får vi nog tyvärr leva med....Det finns överallt och vi kan inte påverka vad alla pratar om, men vi kan påverka vad vi själva väljer att lyssna på. Dessutom är skvaller något alla gillar och säger emellanåt. Ofta är skvaller kanske lite ”skitprat” och inte alltför sällan så vägs personliga åsikter in i skvallret förstås...

Jag som är ensam i stallet (förutom Caroline som ännu inte ens kan stava till skvaller) hör väldigt sällan något och vet väldigt lite vad som händer har jag märkt...  Trots det är jag övertygad om att andra pratar om mig ibland och det är helt ok så länge det inte går till förtal eller elakheter.  

Sen kan jag inte påstå att jag tycker det är roligt när man får känslan av att folk pratar om en, men jag tror man måste försöka borsta bort det för annars fastnar man i vad alla andra tror och det är ju  inte min sanning. Min sanning vet bara jag, vad jag gör och vad jag säger vet också bara jag.

Jag tror också att det är viktigt att man bara säger så mycket som man kan stå för! För om någon kommer och vill veta varför man sagt på det ena eller andra viset så är det jäkligt dumt att ens försöka säga något annat än det man sagt... Att ljuga om vad man själv sagt blir oftast väldigt dåliga lögner som genomskådas.... Ha, ha, ha.... :D

Sen finns det ju dom som använder andra personer för sitt skvaller... Alltså att man säger att ”den eller den har sagt...” bara för att ha något att prata om. Det är lågt, att sätta andra människor i klistret för att man själv inte kan stå för en åsikt eller komma på något vettigt att prata om....

Nog om det, vi kan nog alla bli bättre på olika saker och jag vill nog gärna tro att alla jobbar med att bli ett ”bättre jag”! Skitprat/skvallret har funnits så länge att vi får nog bara lära oss att lägga lite band på oss ibland och förlika oss för jag tror det kommit för att stanna....

Christoffer, vår kära son, är iallafall väldigt dålig på att ljuga och skvaller kan han knappt stava till... Kallprat är inte riktigt högst upp på prioriteringslistan när man har Autism ;)

Det är positivt, men det finns förstås massor av svårigheter också och igår blev det återigen en sån där händelse som är tråkig i vardagen... 

Jag skulle just gå på rast på jobbet när telefonen ringde, såg att det var skolan och drog en djup suck. Det är ju inte så att vi direkt kallpratar heller på telefon så jag förstod ju att något hänt!

Jo, den här gången hade det totalt ballat ur på rasten och det gick så långt att speciallärarna (som har Christoffer på eftermiddagarna) inte lyckades få ner honom i varv varpå de ringde mig. Det är ju inte mycket att be om utan att istället ge sig iväg för att hämta honom! Det är så synd om honom när han kommer gåendes över skolgården med en av lärarna i sällskap. Man ser ångesten lysa om honom, svetten rinner om honom, blicken flackar och ögonen blinkar om vartannat.

Självklart är det inte ok att han får utbrott på skolan, men det är svårt för att bli arg hjälper inte alls utan man får istället prata och försöka dra lärdom av det som hänt. Fast vi vet att det kommer hända igen för det är så det funkar för personer med AST, nästa gång kan situationen var identisk fast i en annan miljö och då kan inte han dra dom parallellerna utan för honom är situationen en helt annan och kommer antagligen göra om samma sak igen. Men då gör vi om allt igen och drar lärdom av den gången också....

Men på måndag har vi vårt månadsmöte med skolan... Andra har möten med sina barns lärare 1-2 ggr/år vi kör på 11 möten/år, men vi är oerhört tacksamma för dessa möten. Skolan tänker till i vad som inte fungerat sedan sist eller vad som fungerat och sen kluras det ut lösningar för att hans skolgång ska fungera så bra som möjligt. Han har redan nu så mycket underlättande saker i skolan och många lösningar som är personliga just för honom, det skulle kunna bli ett A4 bara för att rabbla upp allt. Och på måndag är vi på’t igen och då lär vi väl få diskutera gårdagens händelse igen J

Nej, nu ska jag ut och hoppa lite med Råttan på ridbanan. Bara några språng idag för på söndag är det hoppträning för Pia igen, inomhus i Rosensjö.

Även Maja ska få ett litet pass på ridbanan, fast hoppningen struntar vi i... Men lite cavaletti kanske?! 

Castor blev idag ”kidnappad”... En ridsugen, härlig person bad om ett litet lån ;)

Så han är redan klar för dagen och även Tea har fått röra på sig när Mathilda kom hit! Mathilda gjorde även en annan upptäckt när hon kom... Vi (jag och Christoffer) hade visst missat att stänga insläppet vid huset igår när vi tog in Maja och Tea... Till hästarnas förtjusning! De stod på vår välklippta gräsmatta (pappa Christer har varit i farten) och åt i godan ro på förmiddagen :o

Det är tur att det kommer lite folk till gården på olika tider under dagen.... Ha, ha, ha....

Vart tar dagarna vägen?

Dagarna bara rusar iväg... Kanske trycker in lite väl mycket ibland vilket förstås "hjälper till" att dagarna försvinner i en hiskelig fart?!

Igår jobbade jag till 13.00, därefter landade jag hemma strax innan Caroline kom från skolan, stekte lite pannkakor till middag åt Christoffer eftersom han inte äter pyttipanna som var dagens rätt på matsedeln. 

Därefter fixa fodret till hästarna och ta in. 14.00 kom bästa Karin och kollade tänderna på alla hästar och vet ni vad att Castor behövde inget lugnande... Han kanske håller på att växa till sig han med?

Eftersom vi har tre hästar som passerat 20 med lite marginal så ville jag kolla hur det står till i munnarna och det var dessutom dax för check på både Råttan och Castor. 

Av gamlingarna hade Kavat bäst tänder och Maja sämst :(

Men hon har ju förhoppningsvis några liv kvar av sina nio så det går säkert bra även denna gång (säger jag med tillförsikt :o)

14.45 var vi klara och då kutade jag in och bytte om lite snabbt för 15.20 skulle jag hämta upp Linda och strax därefter Amalia för avfärd mot Strömsholm. Syster Kina gav mig biljett till clinic:en i födelsedagspresent och vi bestämde att vi skulle ses där för en kväll ihop :)
Sen blev det så himla bra och trevligt att jag kunde ta sällskap med Linda och Amalia dit. Kul att få sällskap och skönt att slippa åka själv! Det var supertrevligt!!
Clinic:en var riktigt bra och jag måste återigen erkänna att jag blev positivt överraskad hur himla ödmjuk Patrik Kittel är! Jag har nog aldrig egentligen riktigt funderat på det förut, men som sagt riktigt bra clinic. Som alltid får man ta till sig av det som är närmast en själv och om man kommer ihåg 10% av allt han sa så får man nog vara nöjd. Ska väl tilläggas att han pratar väldigt mycket... Ha, ha, ha...

Det var också kul att de hade tagit dit så olika typer av hästar och ryttare!

Det jag ändå kommer minnas mest tror jag är hur han lyfte fram de positiva egenskaperna hos var och en, visst nämnde han vad man behövde jobba med men i huvudsak så var det positiva ordval.

Han pratade också om att man kan jobba med alla hästar även om de fysiska förutsättningarna inte är idealiska, att det är ok att hästarna ser olika ut precis som vi ryttare gör! Och visst är det så att de flesta av oss har hästar som långt ifrån är perfekta, men att man ändå strävar efter att bli så bra som möjligt och få ut så mycket som man kan av sin häst. Men det viktigaste är ju förstås att glädjen finns där och att man är nöjd med sin häst!

Efter denna härliga kväll på anrika Strömsholm så var jag hemma igen vid 23-tiden!

Imorse ringde klockan 6.00! Ut med hästar och sen iväg på nästa aktivitet, nätverksträff för Ur-&Skurförskolor i Värmland. Klockan 9.00 slöt vi samman vid Skutberget i Karlstad! Härligt ställe och dagen till ära sken solen i Karlstad (förstås ;)).

Därefter hem, städa huset, mocka stall och sedan köra in Christoffer till mormor och morfar för övernattning. Sen åkte jag till colloseum och tränade ett varv i Milon och sprang 15 min på löpband. 

Efter hemkomst från gymet så har Caroline och hennes övernattande kompis fnissat ideligen även under stunden när de prompt skulle köra Zafira efter mörkrets inbrott, tur vi har belysning på ridbanan :D

Nu har jag landat i soffan, klockan är ställd på 6.00 imorgon också! Först ska hästarna tas omhand sedan rullar bilen mot Örebro för uppdrag som överdomare när ÖRT ska ha ponnyhoppningar.

Och på kvällen sen ska ponnytjejerna hoppträna i Hallblads ridhus :)

Som sagt... Dagarna rusar iväg och ja, jag kanske bidrar till det... Lite grann ;)

Snabb uppdatering av flera veckor...

Nu har det gått sådär lång tid igen mellan inläggen.... Herregud vad veckorna skenar iväg! Tre månader kvar till julafton, sen vänder det igen ;)

Sen sist har det hänt så mycket att det vore dumt att ens försöka uppdatera allt som hänt! Men några glimtar ska vi ändå skriva om...
Castor stod ju stora delar av augusti pga öm i sulorna! Så kan det gå när man drar av sig skor alldeles för nära inpå skoningarna! Vi bestämde tid för att sätta på sulor men några dagar innan så slutade han faktiskt att ömma så vi kunde rida på igen och det var skönt så vi kunde åka till Rudskogen för några veckor sen. Han skötte sig riktigt bra, även om det fanns mycket att göra bättre så skrapade vi iallafall ihop 66,429%  som räckte till en fjärde placering i klassen! Däremot när vi kom till LA:n så räckte energin till första halvan sen tog soppan slut... Men har man stått stora delar av augusti så är man faktiskt lite ursäktad!
Under veckorna som han vilade så hade vi ju var skilsmässa som jag skrev om i ett tidigare inlägg och jag bestämde att vi skulle ha lite mer kul i livet framöver! Variation på övningar och hur/vart vi rider känns som ett måste... Så för ca 2 veckor sen så satte jag mig ner med almanackan och tog en kolumn/häst. Sen började jag skriva upp plan för varje dag så man vet hur mycket variation det blir, att alla får en dos av allt (skogen, hoppning, dressyr, lugnare pass etc.). Jag vet att det finns dom som har betydligt fler än vad jag har, men tre stycken för mig kräver sin planering.
Så Castor har faktiskt hoppat två gånger sen dess! Jag dyngnöjd och känner mig über-modig när jag galopperar emot hindrena på min stora C.... När jag i ett av mina nöjdaste ögonblick säger till Ola att jag och Castor hade hoppat så frågade han om jag menade "hindrena" på ridbanan? När jag svarade "ja" så sa han lite fint att det är ju Caroline och Kavats hinder...
Hmm... Ja, det har han rätt i, det är ju deras höjd, men jag är iallafall modig... Ha, ha, ha...
I lördags var vi iallafall tillbaka i dressyrsadeln när det var träning för Anna B igen. Castor har ju inte varit med för henne sedan i juli så det här passet var verkligen välbehövligt för oss båda!
Vi har en till tävling planerad i år, om det blir någon mer därefter återstår att se. Numera ska vi ta en sak i taget och faktiskt ta det lite för vad det är.

Castor och jag på G över det "stora" hindret

Caroline och Kavat över samma hinder

                                                       
Råttan då? Jo, hon drog på sig ett överben i förra veckan och har vilat sedan dess, men på torsdag ska jag nog vara tillbaka i sadeln igen! Hon har inga tävlingar inplanerade förutom klubbtävlingen som kommer om drygt en månad. Däremellan ska vi hinna träna några gånger hoppas jag! Nästa gång är den 4 oktober, första träningen inomhus... Hösten är kommen :o

Maja, älskad drottning som varit lite trött och hängig under sommaren... Ja, det verkar inte bättre än att hon faktiskt piggnat i igen nu när hösten kom! Vi klippte henne så det inte var så varmt för henne och sedan har jag mest gymnastiserat henne under ridpassen. Korta pass med mycket sidvärts etc.
Hon börjar likna en katt med nio liv.... Sista åren har hon minsann förbrukat några av dom, men jag hoppas att det ska finnas några till i reserv ;)

I lördags har väl få missat att jag som stolt ponny-mamma begav mig till Dyltabruk med sötaste ekipaget! Det är ju för jäkla roligt att åka iväg i den rollen samtidigt som det är otroligt nervöst! Inte för att hon inte ska prestera bra utan för att man absolut inte vill att det ska hända något tråkigt så hon blir ledsen! Förra året åkte vi på en P&J när hon dammade rakt in i ett hinder med huvudet före... Det får gärna stanna vid den enda gången!
Det är också kul att se hur hon är dagen innan och på morgonen när det är hennes tur att åka. Grejerna ska putsas och hon sätter sig gladeligen på en pall i stallet och grejar, jag behöver inte ens säga att det behövs göras. Hon säger spontant att hon vill ha sina fina tävlingskläder och väl på plats så är det viktigt att hon själv får gå till sekretariatet för att visa vaccinationsintyg och betala.... Är väldigt roligt att hon har begrundat mig alla gånger hon har varit med och nu vill göra likadant :D
Att sätta upp håret iallafall i en tofs är bland det viktigaste.... Ha, ha, ha....
Till Dyltabruk fick Kavat äran att premiära i nya Böckmann-transporten så nu är den officiellt invigd ;)

Laddad inför framridning

Spanar in när Emmy och Mathilda rider

Med var även Johanna, Lillette, Mathilda, Emmy och Ebba med. Riktigt trevligt att åka i sällskap och kul att se tjejerna heja och peppa varandra efter bästa förmåga! Det får abolut bli fler gånger ;)

Övrigt som har hänt är besök på Liseberg - galen 7-åring vill åka allt med fart... Till mammans och pappans glädje hindrar hennes längd henne från att åka flera av "illamående-karusellerna".
Christoffer vågade sig på att prova flera fartiga karuseller (men inte i närheten av syrrans favoriter) än tidigare vilket är otroligt kul! Han har även insett att han kan få glädje av sin autism på ställen som Liseberg när han med sitt ledsagarbevis slipper stå i kö'n med alla andra utan får köa vid sidan om! Skönt att slippa massa människor runt omkring sig...

Jo, jag har även tagit på mig skäms-hatten när jag i måndags skickade iväg Caroline till skolan utan regnkläder, jacka eller matsäck vilket dom skulle ha inför besökt i kolmilan i Granbergsdal!
Sämsta-mamma-priset har alltså denna vecka tagits hem av MIG.
Caroline: "Det gör inget mamma, jag fick några vindruvor av Mollie och sen hittade vi en skål med lingon som det stod "varsågod att ta" på så jag åt lingon!"
Ja, ni hör själva....

Tankar från "kartläsaren"

Nu sitter vi i bilen på väg till Göteborg och vad passar väl bättre än att skriva lite tankar i bloggen :)

Castor har ju av naturliga skäl stått några veckor (öm i sulor) och det har nog varit bra! Man, eller rättare sagt han och jag, behöver "skilja oss" ibland! Förra gången varade skilsmässan i åtta månader, den här gången bara några veckor och han ser inte ut som ett benrangel som han gjorde då.

Under skilsmässan har jag kommit fram till många bra saker och saker som varit mindre bra! Bl.a så har jag insett att vi har haft det alldeles för tråkigt sista månaderna. Det har varit alldeles för enformigt arbete både för honom och mig... Men NU ska det bli ändring på det och istället ska vi återgå till gamla ridschemat och mycket mer variation! 

Det är iallafall en pigg och glad häst som nu rids igen och jag hoppas vi kan bibehålla glädjen, vi ska iallafall försöka! Fast oj vad det märks när de (Castor iallafall) stått några veckor... :o

Nästa helg ska vi till Rudskogen vi får väl hoppas "vi" är glada då med... Ha, ha, ha....

Idag innan vi kastade oss iväg så tog jag ett hopp-pass med Råttan. Hon är så jädrans go den där lilla hästen! 

Visst hon tjafsar lite mot bettet och hon satsar lite väl ibland, men hon är trygg och med en härlig inställning till allt. Gud, vad jag behöver sånt!!

När Castor började krångla för mig i hoppningen och sänkte mig totalt så för jag tacka min lyckliga stjärna för att Maja fanns så jag blev stärkt igen! Det är ju långt ifrån alla som har förmånen att ha fler att välja på. Maja gynnar mig förstås inte ridmässigt, men tryggheten och självkänslan man får med henne kan man leva länge på och uppenbarligen har Råttan ärvt dem biten av sin goda mor :D

Modern då? Maja.... Hon har blivit gammal i sommar :(

Kanske har skrivit om det förr så det finns risk för repris nu... Men Maja har påverkats negativt sommartid senaste åren. Hon blir hängig, trött och ser allmänt sliten ut. Tidigare år har hon dock piggnat i när det blivit lite kyligare ute så än så länge har jag inte gett upp hoppet om ännu en tid ihop! 

Så vi rider, men lugnt... Lite gymnastik så man inte stelnar ihop för isåfall hjälper inget kyligt väder och sen får tiden utvisa hur allt blir :)

Nu ska jag fortsätta mitt jobb som "kartläsare" och Google:a fram hotellet så vi hittar dit!

Ha en skön helg med er :D

Skolstart/Göteborg/A-domarkurs i ett enda virrvarr

Nu går dagarna och veckorna alldeles för fort igen och  hur man än försöker skapa luckor i kalendern så bara fylls det på... Alla aktiviteter drar igång, skolor, läxor m.m. Det är träningar i fotboll och simning, det är föräldramöten och utvecklingssamtal och någonstans mitt upp i allt ska vardagen rulla på med barn, hus, stall, 6 hästar, hund och förhoppningsvis lite familjegemenskap, men det är svårt att få till allt så det blir bra. Det kanske bara är jag som känner så? Fast det har jag svårt att tro... ;)
Vi har kanske lite mer runt Christoffer med skolan, men Caroline har mer fritidsaktiviteter så det där jämnar ut sig.

I förrgår hade vi uppföljningssamtal på Karlbergs skolan för Christoffer. Något vi har varje månad. Fantastiska möten där vi träffar skolans specialpedagog, Christoffers klasslärare och resursläraren från Stjärnan. Vi får veta hur Christoffer ligger till i skolan, vad han behöver träna extra på, vilka utvecklingsområden som man nu satsar på, vad alla ska vara observanta på o.s.v. Ett gemensamt arbete mellan oss föräldrar och skolan. Det är så otroligt viktigt för Christoffer att allt flyter på och att vi jobbar lika. Det är det förstås för alla barn, men lite extra för barnen med, som i Christoffers fall, Autism.
Vi har förmånen att få ha så fantastiskt engagerade människor runt vår son och vi vet hur priviligerade vi är som har det. Ofta läser vi om föräldrar som kämpar så otroligt mycket för att få hjälp och vi eller snarare Christoffer har en hel stab som jobbar FÖR honom och hans utveckling!

Nästnästa vecka ska vi ha utvecklingssamtal för Caroline och det ska bli SÅ roligt! Börjat ettan och är hur pigg på skolan som helst :D
Fast imorse sa hon att hon var trött på matte. "Det är BARA matte hela tiden ..." Ha, ha, ha... Kan vara för att det är lite svårt. Caroline har nämligen inte lärt sig räkna och läsa innan hon började ettan vilket jag förstått att flera i hennes klass lärt sig.
Men hon är fysisk, hon gillar att sporta och leka och då har man inte tid att lära sig läsa i förväg!
Jag har förklarat det för henne och hon är en klok liten tjej så jag är rätt säker på att hon ser fördelarna i att vara väldigt nöjd över just den hon är och nöjd över det hon kan!
Igår hade hon idrott för första gången och det gillade hon minsann...
Alla har sina förmågor och även om man är lite avundsjuk så får man lära sig att gilla läget och att alla är olika, men alla har något fantastiskt!
Vill också understryka att Caroline också fått en jättebra lärare med otroligt bra engagemang!
Det kändes redan under sommaren när hon i semestertider skickade ut information, skapade Facebook-grupp etc.
Tyvärr kommer jag nog inte ha förmånen att lära känna henne, eller träffa henne, lika ofta som Christoffers lärare och det blir en helt ny upplevelse för oss föräldrar.... Att få ha ett barn som antagligen (för sånt vet man inte) inte kommer ha någon problematik utöver det vanliga....

Igår hade jag kvällsmöte på jobbet (17-20) så även den kvällen försvann. Men idag är jag hemma med Christoffer som i måndags kom  hem från skolan med feber och terminens första förkylning. Det är inte ofta han är sjuk så vi ska inte klaga på något sätt och lite mysigt är det att få umgås en dag helt oplanerat så här, men imorgon väntar skolan igen och en av de där utmaningarna som han har i höst... Att vara med på skolidrotten!

Imorgon eftermiddag lämnar vi över djur och hus till pappa Christer för då drar vi till Göteborg (Liseberg och Universeum). Vi ska umgås med Olas syster Stina, hennes man Jonas och deras två underbara barn Johan och Olle. Olas pappa med fru och hennes två vuxna söner med familjer.
Totalt nio vuxna och åtta barn. Det är ju inte ofta barnen träffas (Karlskoga/Halmstad/Linköping/Mullsjö) så det blir riktigt roligt för dom :D

Jo, sist kan jag nämna, även om de flesta räknat ut det, att jag var på A-domarexamination förra helgen.
Jag pratade inte direkt om det i förväg för man är rätt nervös utan att folk frågar....
Men nu är det gjort och klarade jag  mig inte så får jag väl försöka igen... OM TRE ÅR! Ja, ni läste rätt! Examinationen för A-domare är var tredje år, omtenta finns inte :o
Fast å andra sidan så ska jag väl inte vara A-domare om jag inte klarar provet! Jag får väl se till att vara en bra B-domare isåfall ;)
Det är ju också så att många föreningar har egna domare så oftast blir man anlitad som överdomare vilket i och för sig också är jättekul, men man behöver allt döma ibland också! Det är ändå lite olika fokus från domare och överdomare på tävlingsplatsen. Överdomaren ska ju inte stå och kolla själva tävlingsbanan med bedömningar etc utan har det övergripande ansvaret på tävlingsplatsen så variation är ju bra för att bevara kompetensen.
Nu har jag i år faktiskt  haft fler domaruppdrag än på sista åren så jag är väldigt nöjd över variationen i år och de ställen jag är överdomare på är riktiga toppenställen :D
Tillbaka till kursen eller examinationen. Vi, 27 deltagare från Piteå till Laholm, kom upp på fredag förmiddag till Arlanda stad och hade genomgång fram till lunch.
Efter lunch drog första provet igång... En simulerad klass med bedömning C (något vi B-domare i princip aldrig dömer). I klasserna som dom simulerar händer det allt möjligt från rena rivningar till helt otroliga saker som vi då måste besluta oss för om det t.e.x. är ett fel, uteslutning o.s.v. Även om jag kommer fram till att ekipaget är uteslutet så fortsätter ritten så du vet ju inte alltid om din bedömning är rätt?!
Sedan på lördagen kom ytterligare en simulerad klass med bedömning Winning Round därefter så var det ett teoretiskt prov i 90 min. Första dagen så var vi ett par som tog kort på provet (ja, det fick man) och jämförde, men jag kände att det var inget bra. När man inser att man kommit fram till olika svar så börjar man tveka på sitt eget beslut och därför valde jag dag 2 att inte ta något kort. Jag är nöjd med mina svar och under den tidpress man har under proven (ni ska veta att de simulerade klasserna går betydligt fortare när det inte är riktiga ekipage som rider) så gjorde jag dom bedömningar jag gjorde och det måste jag stå för. Så om jag har fel, ja då får jag väl helt enkelt förbereda mig bättre till nästa prov om tre år!
Men när vi får svaret vet vi inte? Om någon månad kanske... Inget att gå och vänta på med andra ord ;)

Nu ska jag fixa lunch åt prinsen och mig själv :D

Magiska Stenmark, ABBA och Totilas

EM pågår för fullt och dressyren är klar. Det har väl knappast ungått någon att Charlotte Dujardin och Valegro gjorde storslam, men något som fått om möjligt än mer rubriker är sagan om Totilas…. Det finns så mycket historier, tyckande och tänkande om detta så här kommer ytterligare en tanke/åsikt/tyckande, bara för att spä på lite ;)

Totilas, först över 90%, en dröm att se honom fulländat dansa fram på banorna med sin ryttare Edward Gal. Jag kommer ihåg att folk inte ens trodde det var sant när man såg honom.. Det MÅSTE vara något manipulerat :o

Vi var liksom inte vana att se något så magiskt och trollbindade! För det var precis det som det var, magiskt!

Då och då under ens livstid så stöter man på ”det där magiska..”, det är ofta idrottare eller artister. I mitt fall kan jag rada upp några ”magiska” som passerat, Stenmark! När hela sverige stannade upp, lektionerna ställdes in och alla elever satt i bibloteket för att gemensamt se Ingemars två åk i slalombackarna. Hur ofta har det hänt efter Ingemar? Och hur många var egentligen intresserade av slalom? Inte många, ändå satt alla och höll andan när han åkte…

ABBA är ännu ett exempel! Alla vet vilka ABBA är och alla kan sjunga eller i alla fall har hört Mamma Mia. Hur magiskt är inte det? En låt som kom på 70-talet! 40 långa år sedan och barn kan sjunga Mamma Mia. Varför? Jo, för att det var så bra så man har i omgångar genom nya band (A-teens) och musikaler försökt återskapa ”magin”.

Och för att inte tala om Svenska fotbollslaget -94 men Dahlin, Brolin, Andersson, Ravelli, Ingesson m.fl. 

Ett lag som skapade en känsla som många fortfarande kan känna, men som inte riktigt varit densamma (tycker jag) sedan dess…

Och sen har vi Milton och John… Herregud, alla kommer ihåg Milton… Sagohästen som vann allt med sin John. Bara sagan runt Milton och hur han kom till John är magisk i sig och det de sedan tog fram hos varandra var minst lika magiskt!

Med detta så kommer vi då till Totilas och Edward… Som sagt ren magi! Totilas, uppfödd och ägd holländskt, riden av en holländare och som sedan köptes av tyska köpare. SÅ KLART att Schockemöhle och Linsenhoff vill ha denna fantastiska hingst under tysk flagg!!! Inget konstigt och hans nya ryttare, Mattias Rath, är även han otroligt duktig! Det är ju inte på något vis så att Mattias är en dålig ryttare som många skriker om, det är bara det att det Edward och Totilas skapade var MAGISKT och det kan man inte jobba fram! DET finns där eller inte…. 

Nu har man in dressyrsporten den otroliga förmånen att ha ett nytt magiskt ekipage i Charlotte Dujardin och Valegro så passa nu på att njut av den magin så länge den varar…. 

Vi ska inte kasta ”skit” när magin är över för magi kan man inte styra över, den finns eller inte….