Brutna ben, födelsedag & premiär på en vecka!

Då var ännu en vecka passerad, denna gång påskveckan! En vanlig, men konstig vecka... Inledde måndagen med arbetspass 8.00-17.00, men då det vankades vår i luften och möjligheten fanns så bad jag om lite ledigt i slutet av veckan. Vilket i pratktiken innebar att jag jobbade måndag, tisdag och halva onsdag för att sedan ta påskledigt! Egentligen så gjorde vi inget särskilt någon av dagarna förutom att greja hemma. Jag hackade in kanterna på ridbanan, tog bort kvistar och stenar för att sedan avsluta med att sladda den lite. Den är fortfarande lite tjälskadad, men den duger för vardagsridning och det känns jättebra att ha fått "tillbaka" ridbanan efter tjällossningen så man kan nyttja hela banan igen! Men mina händer är inte lika glada nu i efterhand av hackning och krattning, men det går över. Undrar bara vart vi gjort av compeedplåstren?

Även om vi inte gjorde något särskilt så kan jag inte påstå att det inte hänt något... I tisdags kväll så kom ena stallkatten, numera kallad Nisse men indöpt på SVERAK som Kurt-Johan, och hoppade på tre ben. På onsdagen så kom syster Kina (snart en femtedel veterinär) och kollade in läget och kunde väl ungefär som vi andra misstänka en fraktur. Sms:ade då Karin som är i Karlskoga var tredje onsdag (kunde ju haft tur och prickat rätt onsdag), efter en stund så ringde hon upp och jag berättade läget och att jag tänkte att om hon var i Karlskoga så kunde jag kommit med honom till henne så kunde hon tagit bort honom. Men Karin tyckte inte jag skulle göra något överilat, katten är ung och ofta är prognosen god för självläkning om bara brottet inte är nära leden. Därför blev det bestämt att jag skulle försöka få tid på Veterinärkliniken på torsdagen för att ta en röntgenplåt och sedan besluta om hans framtid. Sagt och gjort jag ringde kliniken, berättade att jag var säker på att katten brutit benet och bad att få en tid för röntgen. Men där gick jag på en tvärnit, för det var fullt och nu var det ju långhelg också.... VA, var det påskhelg snart det visste inte jag?? :-)
Jag hann knappt lägga på luren förrän Karin ringde och frågade om status, jag berättade att jag inte fått tid och hon skulle då ringa runt och kolla närliggande kliniker. Under tiden tänkte jag att, jag ringer tillbaka och ber att dom kontaktar mig om dom mot förmodan får ett återbud i Karlskoga. Då fick jag prata med en annan person, jag berättade att jag hade ringt och hört att dom hade fullt men sedan drog jag samma version en gång till. Den här gången hade jag tur att den som svarade säkert gärna ville förbarma sig över en katt med brutet ben så jag fick en tid kvart i fyra!
Här kan historien bli ännu längre, men jag ska korta ner den. Detta är samma torsdag som vi har Niklasträning.. MAO så skulle jag träna 17.30, men jag trodde nog i min enfald att jag skulle hinna så jag och Caroline packade in Nisse i bilen och åkte mot Karlskogakliniken.Väl där så blev det en liten väntan och det var då jag upptäckte att mobilen låg kvar hemma. Kunde därför inte få tag i någon som kunde lösa av mig på kliniken eller på någon som ev kunde ha bytt träningstid med mig... Något försenade så kom vi in och man tog två plåtar. Jo visst var benet av och egentligen så hade prognosen varit bäst om man hade skruvat ihop benet med en platta, men nu valde vi att prova med gips och sedan röntgen igen om 5 dagar. Så när jag pratade med Veterinären var klockan i runda slängar tio i fem, jag skulle som sagt vara i Knutsbol 17.30... Bad att få lämna katten som skulle sövas och gipsas, åkte hem med Caroline, ringde Kina som fick hämta Nisse, Johanna hade varit förutseende och tagit in och gjort iordning Castor. Så tro det eller ej men 17.10 satt jag i bilen och åkte ut från gårdsplanen med transporten bakpå, Castor sadlad och klar i transporten. Visst var jag några minuter sen, men ändå.....
Träningen gick rätt bra, men har ett problem med att han knäpper av och då känns det som om jag har fel tempo... Måste jobba på det!
Dock så gjorde jag en liten förändring igår, jag bytte träns och det känns som om det gjort en viss skilland, eller så inbillar jag mig.. Sånt händer ju med ibland!

Igår var vi på ridlekis, en härlig tur i skogen väntade på dagens schema vilket var mycket uppskattat av de små, iallafall mina! Kommer nog någon bild från ridlekis snart (när svågern mailat några :-) )

Idag smällde det högt.. Upp kl.5.40, fodra och släppa ut (Castor med tunnt täcke), sedan in och väcka Ola för allsång till våran treåring. Som för dagen var mycket(!) svårväckt... Vi sjöng "med en enkel tulipan.." tre gånger innan vi till slut fick knuffa på henne för att få upp henne. Därefter väntade förstås paketöppning i sängen och en snabb frukost. Vi skulle ju 7.30 åka mot Botorp för årets premiär. Castor har ju inte satt sin hov på en tävlingsplats på åtta månader då han var spritt språngande galen... Men det märks att vi kommit en liten bit på vägen för även om han var spänd, kikade på allt så skötte han sig mycket bra! Det gjorde han inne på banan också, förutom några tankevurpor framförallt på ettan, men det som var skönast med dagen var att allt runt omkring gick bra. Det gör ju att man känner viss positivitet för framtiden..
Johanna var med och filmade och fotade, hade tänkt lägga upp det här men filmen vill inte få plats... Bilden kommer nu, filmlänken imorgon... Hoppas jag!
Tror att Gustav tagit lite bilder inne på banan också, men han har inte varit lika snabb som Johanna ;-). Dom bilderna kan jag bjuda på ihop med ridlekis bilderna...


Efter tävlingen bar det av hemåt och sedan har eftermiddagen handlat om kombinerat påskfirande och kalas, man kan trycka in allt på en dag om man vill..... ;-)

Födelsdag i Kärne

Igår var det äntligen dags för första gången på ridlekis! Från början var det bara Caroline som skulle gå, men sedan ville Christoffer också med. Så det blev till att kalla in mormor som den andra ledaren. Dom var jätteduktiga, nu är jag ju partisk förstås, men dom var med och lyssnade, försökte och kämpade på! Efter ridningen så hade kölden slagit till på Christoffer som för dagen hade sin softshell-jacka. Lite tunnt och mycket kallt blev det! Han gick så fort han kunde och tog på sig sin täckjacka för att sedan sitta kvar i bilen och värma sig! Men dom ska med nästa gång igen, lite köld verkar inte bita på ridsuget... :-)

Har ridit Castor med sporrar nu, väldigt otäckt tyckte han men tog det ändå rätt bra! Den dagen gick han riktigt bra, men i tisdags åkte Castor och jag på ett litet bakslag! Kommunikationsproblem kan man också kalla det, men efter att jag blivit lite småirriterad, han skitförbannad och jag blivit knockad så backade vi tillbaka bandet och började om från början! Så i slutet av passet var vi sams och det flöt på rätt bra!

Det blev genast väldigt viktigt för mig att hinna med ridningen i onsdags efter bakslaget och tyvärr hann jag inte ut innan skymning så det blev till att rida när mörkret föll. Men som van skogsmänniska så är inget mörker om det inte är bäcksvart vilket det inte var.. Vi började lite knackigt, men hittade efter en liten stund en rätt ok rytm! Jag måste bara tänka på att mjukna mycket mer i händerna, har lite för lätt att bli stum! Men det är tur att man aldrig blir fullärd i denna sport...

Hoppades på bra respons i kommunikationen med min unga herre dagen efter OCH fick det!!! Men efter en halvtimme var jag tvungen att avbryta passet då barnen behövde in på toa...Man får ändå vara glad för den stund man får på hästryggen medans barnen leker. Barnen är fantastiskt duktiga att roa sig själva en stund, jag måste ha gjort något bra för att förtjäna dom!
I fredags fick han vila men igår han jag med ett pass på ridbanan. Han skötte sig utmärkt trots att Ola fällde träd, barnen lekte och cyklade runt.. Ibland är han riktigt duktig!
Om en vecka är det premiär för Castor... Herregud, det kan gå precis hur som helst!

Vi hann också med en cykeltur, jag och barnen eller jag cyklade inte så mycket utan gick/sprang mest bredvid. Caroline med stödhjul vill gärna trycka pedalen åt fel håll så det blir bromsspår i gruset och Christoffer som för fullt håller på och lär sig cykla utan stödhjul. Han är superduktig, men lite försiktig och efter att ofrivilligt spottat lite grus så ville han inte upp igen!
Men som pedagogisk mamma jag är så mutade jag med glass och då trampade han på glatt igen....

På kvällen igår var vi på fest hos världens bästa... Hmmm... 30-åring! Jättetrevligt var det, men kvällen fick inte bli för sen! Hemma väntade ballongblåsning och paketinslagning till vår härliga Christoffer som hunnit bli 6 år! Helt otroligt att det är 6 år sedan det var tävlingar i Nysäter medans vi spenderade två dygn på förlossningen....
6.30 imorse vaknade Caroline så det var bara upp och hoppa, hade för säkerhetsskull ställt klockan på 7 så vi skulle hinna upp före Christoffer men en halvtimme hit eller dit spelar ju ingen roll.. Upp med hela konkarongen och sedan blev det allsång för hela slanten, tur att vi inte hade dolda kameran här hemma! Christoffer var snabbt på benen och nere från sängen (har en loftsäng som är rätt hög). Nu pågår det Legobygge och sedan väntar lite cykling på nya cykeln....
För en stund sedan kom han spontant fram till mig och Ola, kramade oss och sa att han gillar oss så jag antar att han hittills är nöjd med sina paket :-)

Tävlingar och kalas

Så har ytterligare en helg passerat. Denna helg har handlat vääääldigt mycket om tävlingar hos Örebro Ryttarteam! I lördags var jag överdomare på deras ponnyhoppningar, så det blev till att gå upp i ottan för att mocka och göra klart i stallet innan jag åkte. En åtgärd som är fantastiskt skön att ha gjord när man väl åker hemåt! Tävlingen tog rätt lång tid och jag var inte hemma förrän halv sju på kvällen, svårt att hinna med någon ridning då. Därför bestämde jag mig för att gå upp ännu lite tidigare på söndagen för att hinna rida innan jag åkte, dessutom så började tävlingen en timme senare. Men av någon anledning så vaknar Caroline ungefär 90% av alla gånger som jag går upp och i sedvanlig ordning så vaknade hon även denna morgon. Så vi blev två som morgonfodrade, släppte ut och mockade. Jag förklarade för henne att jag skulle rida Castor också, men då ville minsann hon också rida. Därför gick jag runt med ett stycke shettis och en lycklig 3-åring klockan sju på morgonen igår... Å andra sidan så var det helt OK för Caroline att jag sedan red Castor och fick då göra det helt ostört, då är det värt den där promenaden tidigt på morgonen
Tävlingarna igår höll på ungefär lika länge, i timmar räknat, men eftersom dom började en timme senare innebar det att jag inte var hemma förrän klockan åtta på kvällen. Då var det väldigt härligt att ha hunnit med både mockning och ridning på morgonen, helt klart värt att gå upp klockan fem för....

För Ola och barnens del så har det mest handlat om barnkalas i helgen. På lördagen var Christoffer iväg på maskeradkalas och igår var båda barnen iväg på djungelkalas. Har några fina bilder som jag ska komplettera med detta inlägg. Har nämligen en ny telefon då min gamla valde att kasta sig i stengolvet på jobbet (:-O) så att displayen sprack. Den nya har inte ett USB-minne för kortet utan man ska koppla med kabel rakt in i datorn... För avancerat för min del... OCH ja, jag har jobbat med mobiltelefoni i några år, men man kan ju inte kunna allt... :-)

Din där 90% inträffade även idag, det börjar bli en rutin nu att ha sällskap i stallet klockan fem på morgonen.. Även om det inte borde ta så mycket längre tid när Caroline är med så gör det ändå det av någon konstig anledning och det blev därför rätt snoigt att hinna med att duscha och göra sig iordning till jobbet när man börjar 7.00, var nästan(?) där i tid!

Idag har jag faktiskt hunnit med att plocka ur en massa skräp ur bilen och nu ska jag byta om för att dammsuga och torka av invändigt, det behövs!!!!!

Föräldraledig... för en dag!

Det blev ingen träning den här veckan för min del, han stod ju i åtta dagar och har bara blivit riden sedan i söndags. Men Caroline och jag åkte iallafall dit och kikade lite. På vägen ner så köpte vi med oss ett par bullar och hade sedan en kort fikastund på läktaren, det förgyllde förstås besöket för Carolines del. Hoppas kunna vara med till nästa gång eller jag måste nog vara med nästa träning om jag ska få träna något innan påskafton... Idag la jag in min anmälan till första klassen så blir det hemfärd och barnkalas direkt därefter..

Idag har vi varit lediga, jag och barnen. Dagis hade studiedag och jag passade på att ta en föräldradag i samband med det. Efter en förmiddag som mest bestod av legobygge och frisörsalong (Caroline älskar att borsta och greja) så bar det av på kalas hos morfar. Hade även i ett pedagogiskt ögonblick lovat barnen att vi skulle åka förbi lekparken, men på väg in så ösregnade så vi hade en snabb överläggning i bilen och bestämde oss för kalas först och sedan lekpark. Sagt och gjort, det blev till att svänga förbi lekparken och gunga, klättra och åka rutschbana på väg hem.

Inte nog med det, när vi kom hem så stannade vi kvar ute, Christoffers "gungtarm" var fortfarande inte nöjd efter lekparken och Caroline ville rida. Men före ridning så väntade mockning och under mockningens gång (som för övrigt var gjord till 75% av Johanna) så glömdes ridningen bort och blev utbytt mot småkrypsletande. Detta ägnade vi sedan ett par timmar åt, tills pappa kom hem.
Då kunde vi äntligen ge oss och gå in. Kvällens middag var specialbeställd av 6-åringen och bestod av korv med mos. Christoffer har förut inte gillat mos men numera är det tydligen istället ett önskemål...
Caroline som bara sov ca 20 min på dagen började bli riktigt trött och orkade inte riktigt med sig själv en stund, men fick väl iallafall i sig korven till slut. Därefter skulle barnen ha barnprogramsföreställning för pappan i huset och då smet jag ut.....
Det blev allt en ridtur trots blåsten. Till min stora förvåning så skötte han sig alldeles utmärkt fast han vilade igår och trots vindpinan och alla ljud som hör till! Verkade rent av som om han tyckte det var skönt att röra på sig?! Tjäl-lossningen håller på för fullt och man passar sig väldigt noga för vart man styr honom och i vilken gångart. Visst kan man trava lite grann, men det blir mest skritt. Fast huvudsaken för Castors del är att han får röra på sig och aktivera huvudet!

Imorgon och på söndag väntas långa dagar som överdomare i Örebro. Örebro RT arrangerar division 1 för både häst och ponny vilket har gett dom väldigt mycket starter. Jättekul, men det innebär också en lite längre arbetsdag... Jag hoppas jag hinner umgås med barnen lite när jag kommer hem, Castor rider jag om jag hinner efter mörkrets inbrott då de små sover. Man får prioritera mellan jobb, nöje och det bästa man har: familjen!

Efter regn kommer solsken..

..hoppas jag iallafall för det här är inget roligt ridväder! MEN inte att förglömma att regnet hjälper till att få bort alla snöhögar som är välplacerade över hela gården! Och få bort snön är ju ett måste för att någon gång kunna få vår, vilket man innerligt längtar till (iallafall jag)...

Idag var det inte så skönt att rida, man blev rätt blöt och väldigt kall där man blev blöt. Men herregud vad nöjd man är med sig själv när passet är avklarat! Man genomförde den där ridturen trots regn och vindpina... Castor vad nog kanske inte så nöjd som jag var, men man kan inte få allt!
Äntligen så kommer man ut på ridbanan och nästan all snö och is är borta, dock så väntar tjäl-lossningen istället. Men det är bara ett par veckor och sedan är allt OK igen! Ska hålla mig lite på vägen och försöka åka iväg till ridhus några gånger nu så vi kommer igång igen. Just nu har han rätt mycket överskottsenergi som behöver komma ut!

Rulles mage är bättre och snart, när läget är stabilt så ska vi smyga in hösilage igen så kanske gänget snart är tillsammans igen?!
Idag fick småttingarna täcke på sig när dom kom in! Larvigt? Ja, lite kanske men det bjuder jag på. Dom var dyngsura och kalla så jag erkänner gärna att jag la på dom varsitt täcke, eller snarare tvångströjor för dom har liksom växt en aning sen täckena införskaffades..

Caroline har blivit en hästgalen liten tjej... OCH jag vill tillägga att hennes mamma har faktiskt inte påverkat detta, även om jag skulle ljuga om jag sa att jag var missnöjd. Däremot så är det inte lätt att hitta tid till att gå på promenad med en minishettis och en miniryttare varje dag, fast vad gör man inte för barnen :-)
Så nu förhandlar jag, om hon får rida först så låter hon mig rida Castor ifred sen. Vi får i och för sig små diskussioner emellanåt huruvida hon får vara på gårdsplanen eller ridbanan när jag rider, men hittills har jag iallafall lyckats övertyga henne om att hålla sig undan rätt bra! Ska komplettera med lite ridbilder av mini-ekipaget senare....