Isabeller är farliga - i Castors värld

Idag blev det snabba ryck hemåt efter jobbet. Ja, jag hämtade ju förstås upp Caroline på vägen, Christoffer var redan hemma pga feber igår men har varit feberfri hela dagen idag. Nej, han har inte varit hemma själv utan morfar har förbarmat sig förstås...
Varför jag hade lite snabba ryck? Jo, jag ville hinna ner och rida i ridhuset innan den obligatoriska hoppträningen på onsdagarna drog igång. Sagt och gjort, efter snabbt ombyte och göra iordning Castor samt hyffsat snabb lastning så bar det iväg mot Nysäter. När vi kom in i ridhuset fanns det sällskap på plats! För er som kommer ihåg min blogg från tävlingen i Filipstad i somras när det fanns en bork på framridningen förstår vad jag menar när jag säger att det inte var vilket sällskap som helst utan en isabell... För er som inte vet så är det så enkelt som att i Castors, något trångsynta, värld så är alla hästar bruna eller mörkbruna (små shettisar kan vara skäck), men för övrigt så är alla hästar med annan färg lika med en utomjording. Dock fick jag åter ett litet kvitto på att Castor faktiskt använder sitt huvud något mera just nu för även om han spände sig lite, sneglade misstänksamt mot isabellen så kunde han faktiskt ridas, han lyssnade rätt bra på hjälperna och han var ganska lyhörd mot mig. Det är ett rätt stort framsteg!
Sällskapet var kvar rätt stor del av passet så han hann vänja sig lite vid den udda färgen, väntade dock med galoppen tills vi blev själva så man kunde nyttja hela ridhuset. Det är härligt att rida när man har hästen lite framåt och man känner att man kan komma lite till ridning, inte bara åka med i skutt och fart...
Det blev iallafall en bra genomridning inför morgondagens hoppträning, kommer däremot inte att hoppa så mycket utan vi tar det lite lugnt. Vi har ju inte hoppat ett enda hinder sen november...