Lååångt inlägg

Då var man hemma i vardagen igen efter en fantastisk helg i Göteborg! Vilka tävlingar, vilken god mat vi ätit, vilket bra hotell vi bodde på, vilket trevligt sällskap vi hade och sist men inte minst härligt med Mässa som handlar om hästar/ridsport...
Men det ska ju sällan vara helt friktionsfritt när man ska ge sig iväg någonstans. I torsdags så fick pappa plötsligt ont i ena sidan när han skulle bära in kornsäckar på logen. Sträckning, eller något sådant trodde vi... Så med en sängliggande pappa fick vi lämna över allt på mamma, men med en snäll stallkamrat så försvann iallafall hästansvaret från mamma och hon hade istället “bara” två barn och en dålig pappa att ta hand om. Ola och jag åkte tåget från Hallsberg strax före lunch i fredags, Anna och Jimmy skulle jobba på dagen och vi passade på att åka ner tidigare när vi nu ändå hade semester! Oj, vad smidigt det är med tåg så länge dom avgår och kommer fram rätt tid. Har nog inte åkt tåg på 15 år och nu var det tvåvåningståg man åkte i... Sist jag åkte var det en röd, dassig vagn för 2:a klass. Nu var det superfräscht både på ut och insidan.
Väl framme i Göteborg lyxade vi med en taxi till hotellet, hade kunnat gå men det är rätt skönt att slippa ibland också! Hotellet låg mitt på Avenyn och var över förväntan. Större delen av eftermiddagen gick faktiskt till det något udda i mitt liv: att slappa! Vi zappade på TV:n och små slumrade, att jag hade gått upp kl.4 på morgonen med ett piggt barn gjorde nog sitt till?! Ja, vi tog oss i kragen och gick de 200 metrarna till Burger King men i övrigt var det inte mycket med oss den eftermiddagen! Framåt kvällen dök Jimmy och Anna upp och vi gick 10 meter åt andra hållet från hotellet, till en jättebra italiensk restaurang.
Lördagen spenderades på Mässan. Även om vi inte hade tänkt oss att vara där hela dagen så var vi faktiskt just det! Kina och Gustav mötte upp och han lyckades, som han ofta gör, på något konstigt vis få två biljetter till eftermiddagsföreställningen. Dom som redan hade gratisbiljetter eftersom Kina kom femma i Libresse fototävling gav biljetterna till mig och Anna. Så kl.17. blev det lite hoppningar iallafall!
Söndagen handlade iallafall till stor del om tävlingarna och vilken fantastisk världs cup klass! Inte ett öga var torrt när Jessica Almenäs intervjuade en gråtande Angelica Augustsson efter segern! För ovanlighetens skull var det väldigt få som faktiskt gick direkt efter tävlingen, de flesta stannade och deltog i firandet av den svenska segraren! Att hon hade tagit en annan, betydligt coolare, häst till prisutdelningen var nog klokt! Men hästen måste varit chockad och undrat vad han åstadkommit för fantastiskt när alla människor skrek vilt och klappade händerna samtidigt som den andra stod nere i boxen och funderat på vad som gick fel när allt kändes såååå bra.... Skämt åsido, jag tror hästarna struntar fullkomligt i prisutdelningen och det är mycket trevligare som åskådare att se ean lugn och sansad häst på prisutdelningen. Undrar bara om Angelica kommer att sova överhuvudtaget de närmaste veckorna?

Pappas “sträckning” visade sig efter ett besök på akuten vara njursten och inget annat, så nu går vi i väntans tider.... När vi sent igår kväll hämtade barnen så var Caroline ordentligt varm. Efter hemkost och användande av ett stycke febertermometer visade sig att hon hade 39 grader. Idag har jag därför jobbat hemifrån. Går väldigt bra att göra det i och för sig har hon sovit stor del av dagen och Christoffer har pysslat, men man får väldigt mycket bra gjort när man sitter och jobbar ostört.
Nu ikväll har jag ridit en något pigg Castor, dock kontrollerad. Bara lite ivrigare än vanligt! Ola har åkt iväg på en fotografering och nu ska jag se om jag kan få barnen att somna...

Förresten så måste jag säga det själv, Castor gick skitbra i torsdags för Niklas! Fast vi inte hoppat på så himla länge så hoppade han helt OK, men framförallt så skötte han sig helt toppenbra! Mitt hopp om att han förändras fortsätter växa i rasande takt....

Vad inköpen på Mässan blev? Ett tunnare ylletäcke, ett par ridbyxor, en grep, shortchaps i en storlek större så jag får under både ridbyxor och långkalsonger (vägrar frysa) och sist det obligatoriska köpet: strumpor!

Kärt återseende

Ikväll åkte Castor och jag till ridhuset där vi mötte upp Anna med mamma Tea. Castor blev mäkta lycklig över att känna igen en häst och dess gnägg! Det blev lite skönsång mellan mor och son ett antal gånger innan vi fick ut dom ur transporterna! Tänkte för mig själv att det kanske skulle kunna bli lite problem när vi skulle rida om han blev alltför intresserad av morsan innan jag ens kom upp... Dessutom satt det tre andra och red i ridhuset när vi klev in! Jag valde att leda honom ett par varv innan jag satt upp. Om jag hade väntat mig lite stök och bök när det var fler hästar i ridhuset och morsan Tea dessutom var en av dom så.. Tji fick jag! Castor skötte sig alldeles utomordentligt!!! Visst gick han och småsneglade lite på de andra, men han kunde ändå fokusera på oss och vad jag önskade från honom. Han överraskar mig gång på gång!

Väl hemma så blev det sedvanlig urlastning, avborstning, bära in saker, mocka ur transporten och därefter blev det en lite tidigare fodring än vanligt! Misstänkte nämligen att jag skulle ha vakna barn när jag kom in och då kan det dröja en stund innan man kommer ut igen! Men det var bara lilla fröken Caroline som fortfarande hade sina blå öppna, Christoffer sov så skönt!
Efter några kramar och ömma kärleksutryck från vår kära 3-åring så föll även hon i sömn!
Då väntade kvällens sista pass: att köra ut en ny hösilagebal i hagen! Det tog lite längre tid än vanligt att få loss den från backen, men inte mer än kanske 5 minuter. Så nu har hästarna en ny bal att attackera imorgon bitti vid 5.30-snåret...

Imorgon blir det att lufsa lite hemma för sedan väntar årets första hoppträning på torsdag, ska bli kul att se hur han sköter sig då!

Avsaknad av böld

Igår morse begav sig jag och Castor iväg för att leta hovböld eller stengalla, men tji fick vi. Inte ett spår av vare sig det ena eller andra. Hopman sa att en del hästar kan ändå få känningar när dom går med broddar så nu har Castor fina ringskor på båda bak. Vi hoppas innerligt att detta ska belasta av eventuella tryck!

Idag på morgonen var det minus 26,9 ute, helt galet! Det är snabbt ut med ena hästen, stänga dörren medans man går till hagen och sedan samma procedur med nästa. Man släpper inte gärna ut varmluften som finns i stallet, blir ju lite behagligare att mocka om det inte är minus 25 inomhus! Har dock två boxar kvar att mocka då två barn satt inne och väntade på frukost så fick det bli en lite uppdelning på sysslorna!

Nu är iallafall hästarna ute, äggen nykokta, frukosten på bordet och kaminen är tänd. Idag väntas fortsatt städning för min del...

Ny böld?

Igår lastade jag Castor och åkte till ridhuset! Han var jätteduktig... Lugn och sansad, tittade lite på ponnyerna i ridhuset men gjorde inget mer än så. Efter lite skritt så började jag trava och tyckte direkt att han kändes konstig. Försökte frenetiskt hinna se något i speglarna när jag red förbi utan att lyckas speciellt bra annat än att jag såg att han knep lite väl mycket med svansen! Efter en stund så var jag rätt övertygad om att han inte var okej i ett bakben... Igen! Så jag bad de andra i ridhuset om lov att få kolla honom lite lina, jag behövde ungefär ett kvarts varv på volten för att konstatera att han var halt på ett bakben. Det var bara att slänga på täcket igen, lasta in och bege sig hemåt! Lite snopet, men försöker se det sin att vi iallafall fick en miljöträning!
På väg hem så sms:ade jag världens bästa hovslagare och frågade om han skulle befinna sig i Kga på fredagen med en förhoppning om att kunna snika till mig några minuter för att leta stengalla/hovböld. Imorse fick jag svar att han tyvärr inte skulle vara här idag, men kunde ta emot mig hemma hos sig. Jag behövde in på jobbet och stämma av lite innan jag bokade in något, men hann inte ens åka hemifrån förrän jag fick svar att jag även var välkommen i helgen om det var lättare! Herregud vilken tur att det finns godhjärtade och snälla människor! Sagt och gjort, imorgon bitti är det bara för Castor att gå in i transporten för ett kirurgiskt ingrepp i hoven! Är rätt säker på att det är något där, han var nämligen väldigt rädd om sin hov igår kväll... Eller jag hoppas iallafall att det är något där, känns så bra att man enkelt kan lösa problemet!

Ikväll har jag jobbat till 22.15, var ett tag sedan jag jobbade kväll så nu är jag rätt trött och ska nog kravla mig över till sängen nu...

Råttan reagerade...

Idag var Karin här och vaccinerade hästarna och ikväll har jag haft något som jag aldrig råkat ut för tidigare. Råttan fick en reaktion på vaccinationen!
Jag hade ingen möjlighet själv att vara med när Karin kom, men pappa åkte ut och tog in hästar samt bistod som veterinärassistent vid vaccinationen... Vilket i praktiken handlar om att hålla i hästen när det är fråga om vaccinering, men ändå!
Hur som helst så gick jag ut för att rida vid 19.00 och när jag kom in i stallet så såg man direkt att något var fel med Råttan. Hon höll huvudet ungefär 20 cm ovanför golvet och stod och smått vinglade. När hon skulle stabilisera sig så la hon in backen och ryggade mot väggen.
Eftersom jag aldrig sett någon reaktion efter en vaccinering förut så sms:ade jag Karin och frågade. Det tog inte många minuter förrän ett sms kom tillbaka att hon hade försökt ringa upp (men min täckning är ju så dålig i stallet... suck). När vi väl fick tag på varandra så blev hennes slutsats att Råttan fått en reaktion och att vi inför nästa vaccinering ska förbereda henne i förväg med Finadyne så klarar hon vaccineringen bättre. Som tur var så hade jag faktiskt Finadyne hemma så jag blev ordinerad att ge henne en dos direkt. Fick väl i henne medicinen vid 19.30-20.00 och sedan skrittade jag Castor lite. Han blev också vaccinerad, men lite skritt på stallplan är ju inte direkt ansträngande! Efter ridningen så var hon fortfarande lika hängig så jag beslutade mig för att vänta lite med fodringen för att se om det vänder.. Och precis som Karin sa så var hon en helt annan häst när jag nu kom ut vid 22.00 i stallet. Pigg, alert och sugen på mat! Men hon blev lite besviken att hon “bara” fick riktigt blöt betfor ikväll (det var också en del i ordineringen), fast det smakade rätt okej ändå!

Om nu inte Castor helt plötsligt skulle få en reaktion så ska vi iväg och rida i ridhuset imorgon, vi har en av dom där uppgjorda dagarna med barnvakt och eftersom jag bangade ur i måndags så är det väl till att pallra sig iväg imorgon!

Jag skrev i förra inlägget om min bil som står på verkstad i Halmstad... Det blev en dyr historia! På måndag ska jag till banken för att låna till reparationen, ett motorbyte väntar.... Det som är mest surt just nu är att det hände pga väldigt dåligt underhåll under mycket lång tid. Så det var inte helt vårt fel iallafall, men det är ju surt att det bara är 11 månader mellan mitt köp och tills den gick sönder. Man hade ju hoppats på att allt skulle vara schysst skött när man köper en bil på en bilfirma, men alltid lär man sig något även om det denna gång blev en dyr läxa!

För kallt för att åka...

Idag var det meningen att jag skulle åkt till ridhuset, men jag kände verkligen inte alls för att lasta häst och åka iväg när det var minus 15 grader... Även om det säkert var mycket mer behagligt att rida inomhus så valde jag att rida hemma istället. Det är märkligt att man är så inställd på att man ska frysa och sen när man väl är igång så fryser man inte det minsta fast det blåste lite lätt ikväll! Castor skötte sig rätt bra förutom när pappa kom tillbaka med Busan och hade en pannlampa tänd.. I Castors värld var det en mycket märklig uppsyn!
Vi red lite skänkelvikning, gjorde lite galoppfattningar och ett par byten (på min begäran). Visst kan man träna fantastiskt mycket även om man “bara” har en gårdsplan och en väg att hålla sig på!
Efter ridningen så gjorde jag iordning kvällsmat inkl hösilage för ikväll fodrar Johanna. Fortfarande en ovan, men bra, känsla att någon annan än en själv har möjlighet att fodra. Innan jag tog kvällen från hästeriet idag så körde jag ut en ny hösilagebal i hagen. Det fanns en del kvar på den förra, men det skulle inte räckt hela dagen imorgon så det var lika bra att få ut en på en gång. Trodde att det skulle bli mycket mer besvärligt än vad det blev eftersom det bildats is mellan balarna på gårdsplanen, men den lossnade så lätt och utan problem.

I helgen var jag iväg på, för min del, årets första tävling... Ja, inte tävlade alltså utan som överdomare! Det var lite lätt kyligt att vandra omkring på tävlingsplatsen, luften var liksom fuktig så det riktigt bet i kinderna och man kände inte att man var så kall som man var förrän man kom in i värmen. Men det var väldigt roligt så kylan kan man lättare stå ut med då! Det var mycket starter och många som gjorde väldigt bra ifrån sig, man blir lätt peppad själv då... Jag blev så peppad att jag faktiskt har bestämt mig för vart jag ska åka som första tävling! Måste bara betala in licensen först, sen ska här anmälas....

Fick besked från verkstan idag att det antagligen blir en dyr historia med min kära bil... Men vi har bara fått ett första utlåtande och dom hade inte kollat så noga än så vi håller tummarna ett tag till för att kostnaden ska sjunka något! Felet som dom sagt så här långt verkar jag rätt ensam om att få på en bil, visst är det märkligt?! Toyotaverkstaden och vår verkstad här i stan sa att det var vääääldigt otroligt om min bil har det här felet som dom säger, men än så länge ska jag inte säga mer än så.... Så slipper jag säga för mycket! Jag återkommer till detta... Tyvärr!

Förresten, måste ju skriva om Castors vackra pappa som gjorde så bra ifrån sig i Vigo, för det har väl ingen missat?! Jag hoppas på att Castor kan ärva sin pappas talang så jag kan dra nytta av det när vi hoppar... 1 meter... ha, ha, ha....

I lördags var Kina här och pussade på Rulle, självklart skulle det fotograferas och då smet jag och Castor in på en bild... Vissa dagar så är vintern härlig, bara man är varmt klädd!


















Nu ska jag njuta av kvällen! Medans jag roade mig med att rida och köra ut hösilage så sövde mamma barnen så nu är här tyst och lugnt, bara diskmaskinen som låter och brasan som sprakar... Mycket härligt!

Utebliven träning

Vad besviken jag blev när sms:et från Niklas damp in på telefonen idag... Jag som hade längtat så efter att få komma igång och hoppa lite å så går han och drar på sig feber helt i onödan, suck! Tror kanske att han tycker det är värre att han ev inte kommer iväg på tävlingen i helgen?!
Istället blev det till att snabbt ändra planerna och vi åkte istället och hämtade spån, i ovädret.. Herregud vad det snöar, kan inte vintern avta snart?
Med en transport där backen slår till stup i kvarten så var det inte så lätt att vända runt nere vid nya hästbutiken på Noravägen, men med lite muskelkraft och en skyffel så gick det till slut!
Även om det är väldans tråkigt att åka iväg och hämta sådant så är det otroligt skönt när det är hemma och inburet! Dessutom blev det rätt snabbt inburet, dels fick vi bärhjälp men sedan kom även grannen och plogade och då skyndar man sig så snabbt man kan så man inte är i vägen!
Mamma var barnvakt när vi var iväg och sedan stannade hon efter att barnen lagt sig så jag skulle kunna rida i lugn och ro, men det blev ingen ridning! Jag började med att gå ut och hämta hösilage till kvällsfodringen och väl i hagen så såg jag hur tråden hängde överallt. Beslutade mig för att gå ett varv runt hagen och skaka av snön som lagt sig som ett tjockt täcke på tråden och kraftigt tyngde ner den mot marken. OM det ändå bara varit att skaka av tråden, nej då det hade liksom frysit till is och på en del ställen fick jag bryta sönder isen för att få bort den från tråden. Ett par handskar rök på kuppen, men det var det värt för som det såg ut hade vi lätt kunnat haft fem hästar på rymmen vilken dag som helst. Till och med Zafira med sina 86 cm hade kunnat med lite god vilja (eller rätt mycket vilja kanske) hoppa över tråden där den hängde som mest... Att man inte ser allt från insläppet när både tråd och snö är vita var rätt tydligt idag. Passade förstås på att kolla strömmen efteråt och inte för att det var samma styrka som tidigare men det fanns iallafall ström! Ska gå över även den övre delen sedan där dom inte går nu för strömmen leds runt den vägen och ligger det massor med snö även där så är det inte så konstigt om styrkan avtagit!

Nu är iallafall snön borta, tråden spänd och jag ska sätta mig i soffan en stund, imorgon är det äntligen fredag igen....

Isabeller är farliga - i Castors värld

Idag blev det snabba ryck hemåt efter jobbet. Ja, jag hämtade ju förstås upp Caroline på vägen, Christoffer var redan hemma pga feber igår men har varit feberfri hela dagen idag. Nej, han har inte varit hemma själv utan morfar har förbarmat sig förstås...
Varför jag hade lite snabba ryck? Jo, jag ville hinna ner och rida i ridhuset innan den obligatoriska hoppträningen på onsdagarna drog igång. Sagt och gjort, efter snabbt ombyte och göra iordning Castor samt hyffsat snabb lastning så bar det iväg mot Nysäter. När vi kom in i ridhuset fanns det sällskap på plats! För er som kommer ihåg min blogg från tävlingen i Filipstad i somras när det fanns en bork på framridningen förstår vad jag menar när jag säger att det inte var vilket sällskap som helst utan en isabell... För er som inte vet så är det så enkelt som att i Castors, något trångsynta, värld så är alla hästar bruna eller mörkbruna (små shettisar kan vara skäck), men för övrigt så är alla hästar med annan färg lika med en utomjording. Dock fick jag åter ett litet kvitto på att Castor faktiskt använder sitt huvud något mera just nu för även om han spände sig lite, sneglade misstänksamt mot isabellen så kunde han faktiskt ridas, han lyssnade rätt bra på hjälperna och han var ganska lyhörd mot mig. Det är ett rätt stort framsteg!
Sällskapet var kvar rätt stor del av passet så han hann vänja sig lite vid den udda färgen, väntade dock med galoppen tills vi blev själva så man kunde nyttja hela ridhuset. Det är härligt att rida när man har hästen lite framåt och man känner att man kan komma lite till ridning, inte bara åka med i skutt och fart...
Det blev iallafall en bra genomridning inför morgondagens hoppträning, kommer däremot inte att hoppa så mycket utan vi tar det lite lugnt. Vi har ju inte hoppat ett enda hinder sen november...

Sjukt barn - rida hemma

Idag var Christoffer halva dagen på dagis, vid lunch så ringde dom.. feber! Dock inte så hög, men ändå... Och idag på morgonen så hade jag lämnat in Olas bil på verkstan så det blev till att ringa pappa och höra om han kunde hämta. Han i sin tur skulle åka och hämta barnens yngsta kusin (16 år) vid sin praktikplats i Kristinehamn så Christoffer fick åka med på en liten biltur under eftermiddagen! Jag gick 30 minuter tidigare från jobbet för jag kände lite för Caroline som skulle bli själv kvar sista halvtimmen, när jag kom satt hon och fröken och lekte i dockvrån. Hon var så nöjd över att vara ensam med fröken så det gick ingen nöd på henne, till mammas lättnad!

Jag skulle egentligen åkt till ridhuset i eftermiddag, men kändes som man får välja lite då jag gjort upp med mamma och pappa om både idag och imorgon, men med ett sjukt barn så valde jag bort ena dagen och då fick det bli idag. Känns viktigare att rida igenom ordentligt imorgon, dagen före träning.
Därför blev det till att rida på gårdsplanen och på vägen ikväll, men det gick förvånansvärt bra! Började med att skritta på gårdsplanen som för dagen var nyplogad av bästaste grannen, provade att trava lite och även det funkade hyffsat. Men för att kunna rida lite tempoväxlingar och i både trav och galopp gick jag sedan ut på vägen och red, självklart var reflexerna på ;-)
Jag vet att jag sagt det förut, men det känns bara bättre och bättre med Castor. Känns som om vi funnit varandra rätt bra nu, inte så att han går toppenbra men att vi kommunicerar bra! Jag kan säga åt honom rätt ordentligt utan att han flyger i luften och blir jättearg och han förstår rätt bra vad jag vill och därmed även rättar sig... Gud, vad jag hoppas att denne trend fortsätter! Men vi får se vad jag säger efter träningen på torsdag, då är det kanske annat ljud i skällan...

Dubbla spår och dålig kondis...

Idag hade jag en riktig sovmorgon för första gången på jag vet inte hur länge! Ola och jag sov i stan hos mina föräldrar och dom sov hos oss i Östra Kärne och tog hand om barn och djur... Riktig lyx speciellt eftersom det blev rätt sent igår!
När vi väl gnuggat John Blund ur ögonen så begav vi oss ner till lokalen för att plocka undan och städa i lokalen så nu har jag två säckar skräp på flaket till Olas bil. Ska nog försöka få pappa att åka ut till tippen med det imorgon, det brukar inte vara så svårt att få honom dit så jag hoppas på samma tur imorgon..

Hemma sedan blev det först kramkalas med ett glatt och ett surt barn, det sistnämnda blev dock också glad efter några minuter när han fick låna pappas Iphone för att spela på, så lätt det är att komma på andra tankar när man är fem år!

Efter middagen så gick jag ut och kopplade på transporten, gjorde iordning Castor och lastade. Han var inte alltför lättflörtad idag när han skulle in i kärran, kan dels bero på att det var två fölungar som gärna skrek och ropade efter sin lekfarbror. Vem som helst kan bli distraherad då, men skam den som ger sig (i det här fallet jag själv) och efter några minuter så gav han upp och gick in.
Innan jag åkte så hade jag efter samtal med mamma gjort upp om vilka dagar jag framöver kan åka iväg till ridhuset så jag skulle veta om det var värt att lösa månadsavgift eller per gång, eftersom jag har snälla föräldrar som ställer upp så blev det förstås månadsavgift som betalades.
Som tur var så var vi själva i ridhuset, han var lite spänd till en början och jag fick mer eller mindre slänga mig upp snabbt så han inte skulle hinna iväg alltför långt. Det är svårt att stå still när man har mycket att titta på. Hur som helst så skötte han sig utmärkt, vilket ännu en gång faktiskt bekräftar det jag känt på mig ett tag, att han lugnat ner sig lite!
Ridmässigt så var det väl inte på topp direkt, men det ska man nog inte räkna med när man inte har någonstans att rida igenom hästen ordentligt. Han gick lite på dubbla spår, framförallt i höger varv och han var lite ostadig. För övrigt så gjorde han det jag bad honom om. fattade galopp när jag bad honom, ökade och minskade tempo i både trav och galopp och var hyffsat lyhörd för hjälperna i största allmänhet. Att han sedan blev rätt trött snabbt är väl inte heller så konstigt, konditionsträningen har väl inte varit på topp den här vintern. Imorgon blir det lugn ridning på gården igen, men på tisdag kommer hjälpen så då åker vi åter till ridhuset. Nu ska vi komma i form igen!!!

Aldrig är det lugnt!

Idag på morgonen åkte Ola ner till Halmstad för att installera saker hos sin mamma som hamnat i Karlskoga när hon flyttade från Jönköping till Halmstad.. Hur och varför är en annan historia denna dag handlade om att se till att även dessa saker kom till henne i hennes nya bostad.
För min del så innebar morgonen med Ola hemma som ett stort plus eftersom han kunde lämna barnen innan han begav sig iväg och jag kunde således åka direkt till jobbet, lite lyx på morgonkvisten.
Vid 12-tiden så hör Ola av sig och meddelar att oljelampan lyser, han stannar och fyller på olja.. Hur mycket är en annan del av sagan... Hur som helst så fortsätter hans färd nedåt och rätt snart så inser han att han fyllde på för mycket! Efter en kort konsultation med besiktningsAnna så ringde vi en Toyotaverkstad i Halmstad. Det skulle inte vara någon fara och Ola åkte lugnt mot sin mamma i bilen. När han sedan åkte hemåt så kom han väl typ 5 mil, sen dog bilen?! Ingen vet varför, hade oljan någon del i stoppet eller är det något annat? Sagan fortsätter nästa vecka när någon verkstad i 035-området ska få den stora äran att lappa ihop "bettan". Ola? Ja, han sitter i skrivande stund på ett tåg på väg hem och "bettan" vilar ut hos svägerska och svåger på Kärleken i Halmstad! Hoppas vilan gör nytta och att ihoplappningen inte blir en alltför dyr historia!

Igår blev iallafall katterna av med möjligheten att föröka sig. Lilla honkatten (döpt till Kitty-Lina av Christoffer och Caroline) går nu omkring med en strumpa runt magen för att skydda stygnen (Tips från Karin).
I och med vårt besök hos la veterinära så fick jag ju också receptet på det efterlängtade maskmedlet! Jag lovar att jag hämtade ut det på vägen hem, med två sovandes katter i bilen och igår kväll var hästarna avmaskade!
Lilla Råttan åt med god aptit idag, riktigt god! Undrar om dom får aptiten tillbaka direkt efter att maskarna gått vidare till de sälla jaktmarkerna eller om det var en tillfällighet?
Kraftfodret har hon alltid ätit ordentligt, men varit lite sisådär med hösilaget som hon får på natten. Å andra sidan så har jag då tänkt att dom går på fri tillgång hela dagarna så det kanske inte är så konstigt att dom inte äter upp allt på natten. Nästa gång som jag tänker så ska jag nog skicka in en "kolla-masken" burk... :-)

Castor fick en vilodag idag, blev lite mycket med alla telefonsamtal till och från Ola, bevaka SJ- och Swebustider samt boka och se till att han fick biljetter via SMS. Vila för Castor kändes som ett bra alternativ!

Nu ska jag lägga mig på soffan, slötitta på TV och vänta på att Ola kommer hemåt. Imorgon tar vi nya friska tag, då är det årsmöte för alla Valåsare...

Nu kryper det...

I förra veckan gick vattnet och nu kryper det på gården.... Egentligen så kryper kanske inte det här direkt, men det blir ju inte så vitsigt annars.. :-)
Hur som haver, döm om min förvåning när jag igår kväll fick se något konstigt i boxen hos Råttan! Såg ut som en sorts ring med 5 cm i diameter, tänkte först att det måste varit katterna igen som lekt med något. Dessvärre inte (denna gång), nu var det en äcklig spolmask! Ringen gick liksom att rulla ut till något avlångt!
Ni som sett en spolmask från en häst förstår precis hur äckligt det såg ut. Det var fyra stycken på ungefär 1,5 dm och 0,5 cm tjocka, alltså riktigt stora saker... Stackars häst... När man landat igen och börjar fundera går ju tankarna naturligtvis till hur man kan missa en sån sak, men jag lovar hade hon bajsat ur sig någon tidigare så hade jag omöjligt kunna missa det för det går liksom inte... Blä!!! Imorse var det tre till, men nu ikväll fanns det inga som tur var! Självklart kastade jag mig iväg på lunchen idag för att hämta ut receptet på maskmedel som jag fick inringt i december. Tji fick jag, tydligen så ligger dom bara kvar en månad när det är inringda recept så det blev till att ringa Karin. Hon tog det med ro och eftersom jag och Anna ändå ska dit imorgon så får jag receptet då. Det är väl bara en annan som absolut vill trycka in avmaskningen i munnen typ 5 sekunder efter att man sett första masken....

Har ridit Castor sista två dagarna på ridbanan, igår var det helt OK när det var lite mjukare i snön men idag hade det tyvärr fryst till lite igen och genast så blir det knöggligt. Men som rätt härdad uteridare i alla väder så får man försöka hitta på något ändå. Blev mycket skritt, några trav steg och lite galopp där det var lite djupare snö så man höll sig från spåret! Nu känns det mest som om man får vara glad ifall man kan röra lite på dom. Ska lösa ridhuskort för jag måste kunna rida lite mer. Ska bara kolla av så det funkar med barnhjälp o.s.v, vill ju inte lösa avgift och sedan inte kunna nyttja det..

Förresten så upptäckte jag en annan sak idag när jag red. Det går att lära "gamla kärringar att sitta"!
I höstas så flög jag av Castor när vi skrittade av efter passet, han kastade sig åt sidan helt plötsligt åt sidan och jag var oförberedd. Idag gjorde han samma sak, visst blev jag förvånad men av flög jag inte ;-)