Dagens pass

Dagens ridpass bestod i volter, volt tillbaka, halvt igenom, snett igenom o.s.v. MAO så var det mycket vägar, planering och utförande i dagens ridpass. Castor behöver använda huvudet lite mer, han "tror" att han hela tiden vet vad han ska göra och vart han ska gå och när han inte sedan ska göra det han tror så blir han lite kinkig. Därför blev det mycket vägar och nya riktningar under passet så att han ska förhoppningsvis ska bli mer uppmärksam på mig och samtidigt förstå att han inte vet allt utan att han ska lära sig vänta på signalerna. Tycker faktiskt att han gick jättebra, visst försökte han komma undan lite till en början men med lite beslutsamhet från matte så gav han upp rätt bra och jobbade på istället! Ska fortsätta på den linjen ett tag, men måste lägga in lite olika övningar... Han är ju rätt duktig på att snabbt snappa upp vad han ska göra och då blir man lätt kvar där, när allt sedan sitter så blir det bus istället!

Inga föl har anlänt än... Dom verkar knipa ihop båda två, nu är det ju dags även för Tea så det lutar väl åt att det blir som Ola sagt hela tiden: Tea får först!
Men det är nog tur att dom inte kommit, har varit rätt trött sista dagarna. Efter inbrottsnatten så kom jag aldrig ikapp med sömnen och ovanpå det så ska vi vaka eller iallafall kolla till dom några gånger/natt. I helgen har jag varit domare två dagar i Gullspång, alltid lika kul att komma ner dit på deras välordnade tävlingar! Det blev därför tidiga morgonpass även lördag och söndag! Men idag har jag faktiskt kunna få sova ett par timmar extra. Först en timme på eftermiddagen och sedan passade jag på att ta en tupplur när Christoffer skulle somna! Nu känner jag mig rätt pigg så därför ska jag ta tillfället i akt och faktiskt gå och lägga mig så man inte väntar tills man är helt utslagen för då blir man så himla trött när man ska gå upp och ut för att kika till hästarna igen!

Slutligen så vill jag nämna om fredagens jobbigaste stund när vi sa farväl till Susanne! Det var en jättefin cermoni och en eloge till Monica Albertus som kan i denna svåra och jobbiga stund få en att tänka på den fantastiska person som Susanne var! Få människor har ett sådant hopp till livet som Susanne har haft och en sådan gnista, därför känns det om möjligt ännu mer orättvist. Jag vill avsluta med att skriva den dikt som stod på baksidan av häftet för den var så fin:

Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt det vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn,
tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig
som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting.

Var med mig, le med mig, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.

Livet betyder detsamma
Ingenting har skett som förändrar det
Livet går vidare för att det måste gå vidare
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap
Henry Scott