Fyra dagar gammal och helt underbar!

Hoppas ni haft en skön midsommarhelg!!! Det har vi, den har varit väldigt ”svensk”, MAO väldigt lagom! Vi har gjort midsommarstång hemma och dansat smågrodorna på gräsmattan, avnjutit lite gott vin och god mat (som kära mamma lagat) och bara slappat i ren allmänhet! Midsommarfirandet är inte riktigt detsamma som för 10-15 år sedan....



Nu har hon blivit hela fyra dagar gammal och hon är förstås det sötaste som finns i hästväg..... Så tycker väl alla om sin egen?! Det finns många saker som jag är glad för med lilla Maize! Vi börjar med det ytliga, hon har roliga tecken i ansiktet, sånt gillar jag. Att hon är ett sto är ett härligt faktum och att hon har Maja som mamma för det innebär att en del av Maja kommer finnas kvar hos mig förhoppningsvis ganska lång tid framöver. Men det jag är mest glad över är att hon är rätt liten... Jag är nog en av få som kan bli riktigt glad över en sådan sak! Mischa kom ju ut med långa, grova ben! Castor hade förvisso inte grova ben, men väääldigt långa! Lilla Maize däremot är liten och har tunna ben, kan detta vara en max 165 cm häst? Det får väl tiden utvisa, men det ser iallafall rätt lovande ut! Igår kväll satt jag och Ola och jämförde bilder på Castor jämfört med Maize och han hade verkligen långa ben!


Apropå Castor så har han skött sig fantastiskt bra sista passen. Han har kanske inte gått perfekt (men helt OK, han är ju bara fyra), men han har tagit tillrättavisningar så att jag känner att jag kommit till ridning och kunnat kräva en del av honom. När han är på detta humör så är han helt fantastisk och det är så här jag hoppas att han ska bli jämt, men även det får tiden utvisa...


Mycket med tider som ska utvisas idag, men här ska jag iallafall visa några bilder som Ola tagit på vår senaste familjemedlem... Några av dom gamla medlemmarna fick också vara med!

Nu har hon kommit....

Inatt kl.2.40 kom Kina och meddelade att Maja fölar... Man vaknar rätt snabbt då! Väl ute så låg hon och hade fått ut halva frambenen och man kunde ana en mule! Första frågetecknet avklarat, fölet låg rätt. Men sedan låg hon där en stund och försökte trycka vidare ett par gånger utan större framgång, då blev matte lite halv-stressad och fasade för att hon inte skulle få ut den! Så istället för att stå och jaga upp mig gick jag in och hämtade min lilla bibel (boken "Att bli med föl").
När jag kom ut på trappen så möttes jag av Kina som sa att fölet kommit ut! Det är väl så, man är så orolig att något ska gå snett så man kan ibland fantisera saker utan att det behövs. Så låg hon där i halmen bakom Maja och man hör det där härliga mumlandet från mamma... Efterbörden kom och den har fått i sig lite mjölk så nu ska jag göra mig iordning och åka till jobbet!
Tea och Castor får gå ut i hagen idag, något som kommer göra Tea lite upprörd eftersom hon är rätt beroende av Maja. Men nu är det dags att bli självständig... :-)
Castor fattade rätt snabbt att det var något som hände inne hos Maja, men Tea var långsammare i starten. Däremot så när hon väl fattade så har hon blivit lite upprörd när hon hör saker från Majas håll, vi får väl se det kanske kommer en till innan dagen är slut!
Lägger in en bild på en nykläckt liten flicka...

Inatt...

... kommer det, är nästan helt 100! Kina har skrivit ett par gånger att hon tror "inatt" och vad jag kunde se på hennes senaste blogg så lovade hon nästan att inte mer säga inatt kommer den! Men JAG tror att den kommer inatt. Det är första gången som jag känner mig rätt säker på att den kommer, vad förargligt det skulle vara om Maja telepaterat fel signaler till mig.... ;-)
Skämt åsido, idag har hennes mjölk blivit vit och hon är lite annorlunda. Efter mitt ridpass med Castor (den förskräcklige) så mockade jag ur kvällen och bestämde mig samtidigt för att halma upp boxen så fölet skulla "landa" mjukt! Direkt när jag hade kört in halmen så började hon skrapa ut den och var väldigt nära att lägga sig, men halvvägs nere så ångrade hon sig och ställde sig i hörnet igen!
Ja, ja vi får väl se vad som händer....

Castor ja, vi hade ett sånt där "på-gränsen-pass" idag. Han var full av protester och när man sa till honom så märker man att han är så nära gränsen att falla över på fel sida och bli Hinhåle istället. Men matte behöll fattningen (bokstavligt) och vi kunde t.o.m hoppa ett par språng bara för att få fokusera på något annat än jävelskap! Det gick iallafall bra och det känns bra att man kan bemästra hans humör lite mer. Mycket hänger självklart på att jag lärt mig vart gränsen går och vad jag kan göra för att han ska ta en tillrättavisning utan att hornen i pannan växer!

Nu ska jag göra en djupdykning i sängen, alla sover redan... Imorgon är det träningstävling på Valåsen, det är jättekul med dessa hoppningar och imorgon är det jättemycket starter men jag måste säga att det var illa planerat av mig... Mitt i fölningstider! Dessutom är Ola på tjänsteresa onsdag och torsdag så jag har verkligen lyckats med min almanacka! Tur att man har föräldrar som kan hjälpa till med barnen! Nej, sängen nästa... snart blir jag ju mormor!

Dagens pass

Dagens ridpass bestod i volter, volt tillbaka, halvt igenom, snett igenom o.s.v. MAO så var det mycket vägar, planering och utförande i dagens ridpass. Castor behöver använda huvudet lite mer, han "tror" att han hela tiden vet vad han ska göra och vart han ska gå och när han inte sedan ska göra det han tror så blir han lite kinkig. Därför blev det mycket vägar och nya riktningar under passet så att han ska förhoppningsvis ska bli mer uppmärksam på mig och samtidigt förstå att han inte vet allt utan att han ska lära sig vänta på signalerna. Tycker faktiskt att han gick jättebra, visst försökte han komma undan lite till en början men med lite beslutsamhet från matte så gav han upp rätt bra och jobbade på istället! Ska fortsätta på den linjen ett tag, men måste lägga in lite olika övningar... Han är ju rätt duktig på att snabbt snappa upp vad han ska göra och då blir man lätt kvar där, när allt sedan sitter så blir det bus istället!

Inga föl har anlänt än... Dom verkar knipa ihop båda två, nu är det ju dags även för Tea så det lutar väl åt att det blir som Ola sagt hela tiden: Tea får först!
Men det är nog tur att dom inte kommit, har varit rätt trött sista dagarna. Efter inbrottsnatten så kom jag aldrig ikapp med sömnen och ovanpå det så ska vi vaka eller iallafall kolla till dom några gånger/natt. I helgen har jag varit domare två dagar i Gullspång, alltid lika kul att komma ner dit på deras välordnade tävlingar! Det blev därför tidiga morgonpass även lördag och söndag! Men idag har jag faktiskt kunna få sova ett par timmar extra. Först en timme på eftermiddagen och sedan passade jag på att ta en tupplur när Christoffer skulle somna! Nu känner jag mig rätt pigg så därför ska jag ta tillfället i akt och faktiskt gå och lägga mig så man inte väntar tills man är helt utslagen för då blir man så himla trött när man ska gå upp och ut för att kika till hästarna igen!

Slutligen så vill jag nämna om fredagens jobbigaste stund när vi sa farväl till Susanne! Det var en jättefin cermoni och en eloge till Monica Albertus som kan i denna svåra och jobbiga stund få en att tänka på den fantastiska person som Susanne var! Få människor har ett sådant hopp till livet som Susanne har haft och en sådan gnista, därför känns det om möjligt ännu mer orättvist. Jag vill avsluta med att skriva den dikt som stod på baksidan av häftet för den var så fin:

Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt det vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn,
tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig
som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting.

Var med mig, le med mig, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.

Livet betyder detsamma
Ingenting har skett som förändrar det
Livet går vidare för att det måste gå vidare
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap
Henry Scott

Inbrott!

Tro mig när jag säger att jag fick jordens chock inatt när jag skulle kolla till hästarna... Jag kollade på klockan som visade på 2.39 och bestämde mig för att gå ut till stallet. Tassade ner och knackade på Kinas dörr för att fråga om hon ville med. Vi hade delat upp natten så hon skulle gå ut framåt 4-tiden och efter en snabb överläggning så bestämde vi oss för att hon skulle ligga kvar. Jag ställde upp dörren in i sadelkammaren tidigare ikväll för att slippa öppna en dörr varje gång man skulle in i stallet så tro mig att jag fick en chock när jag hade 3 meter kvar till dörren och möts av att någon kastar saker emot mig, ut springer en karl och försvinner ner på vägen! Först blir jag bara ståendes och funderar på om jag ska springa efter, men bestämmer mig rätt snabbt för att åter springa in till Kina. Jagade ut både henne och Ola, som tog bilen och åkte för att se om han såg någon person eller bil på vägen... Ringde polisen som kom rätt snabbt och därefter kom hundpatrullen. Så i skrivande stund är hunden ute och söker runt om!
Det personen kastade mot mig var min stûbbensadel och Zafiras vanliga sadel samt lilla westernsadeln. Och tur i oturen kan man summera natten så här: sadlarna som fick en luftfärd var de första han försökte ta, jag klarade mig helskinnad, karln blev förhoppningsvis så jävla rädd så han vågar sig aldrig hit igen, polisen med hundpatrull kom hit och skapade lite liv i skogen mitt i natten... Så med detta skrivet när klockan snart är halv fem är att jag vill varna alla som läser detta för sadeltjuvar, för även om han blev rädd här så lär han säkert försöka någon annanstans!!!!

Väntar ännu...

Tänk att det redan gått över en vecka sedan jag skrev senaste inlägget... Ja, ja det har inte hänt så mycket här ändå! Förra veckan så ägnade jag mycket tid som sagt till att röja på loftet i byggnaden bredvid och jag kan säga att vi hittade många fina, nödvändiga och saknade saker. Det är bra med ett röj ibland!

Helgen som var så hade vi dressyrtävling på lördagen med massor av fina ponnyer och duktiga ryttare. Lite otur hade vi att det natten innan kom ett skyfall och det därför blev vattenpölar på banan som inte fanns där när vi byggde kvällen innan, men parkeringen höll iallafall trots vatten och ponnyerna verkade inte speciellt bekymrade!

På söndagen så hade vi hoppträning på Valåsen, denna gång var det Matilda, Pernilla och Emilia som var med. Det är verkligen skitkul att hjälpa till även om jag inte är utbildad tränare på något vis, men man får hoppas att man kan ge något matnyttigt tips emellanåt! Det gick iallafall jättebra för alla tre, tycker jag!!

I söndags var det inte bara rolig hoppträning, Maja passerade också 335 dagar så nu kan den lilla komma när som helst, men hittills har det inte känts som om det är riktigt dags..
Idag är första dagen som jag tycker mig kunna ana att det kan komma så inatt är stalldörren på glänt så att jag kan smita ut och kika till henne utan att störa dom andra. Tea passerar 335 nästa helg, men eftersom hon redan passerat 320 dagar så skulle hennes också kunna komma när som helst. Hon känns mer redo än Maja, men jag kommer ihåg att vi hade samma känsla när hon fick Castor. Hon kändes fölningsredo ett bra dag innan han kom. Hur som helst så blir ju hon fölvakad samtidigt för när man kikar till den ena så kollar man givetvis även den andra! Imorgon kommer Kina hem och bistår... Det ska bli kul, inte bara ur fölvakningsperspektiv!

Idag var jag iallafall och hälsade på en alldeles "ny-kläckt" liten Warsteiner - Don Primero och snart har jag förhoppningsvis en likadan själv, fast Ziezo - Beach Boy istället...
Vet ni vad? Den som myntade uttrycket "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" hade helt fel, när man väntar på något gott så väntar man ALLTID för länge...

Väntans tid..

..då är äntligen veckan här när vi passerar de magiska 335 dagarna! Men det kommer nog att dröja innan det anländer några nya medlemmar... Även om dom är lite stinnare på morgonen så är det förvånansvärt tomt i ljuvret på kvällen, även om det är helt normalt att dom blir mindre under dagen så tycker man ju att lite mer borde det allt vara?! Men det är väl som när man själv väntade att allt skulle dra igång, den kommer när den är redo!
Medans jag väntar så roar jag mig med att sortera och röja på övervåningen ovanför gamla snickarboden. Vi har där ett enda stort rum med bjälkar etc. Man skulle säkert kunna ha en jättetrevlig lokal om det inte vore för att stället agerat förråd åt diverse saker senaste 6 åren. Vi har i och för sig haft ett par fester där, men då har vi mest knuffat allt åt sidan, nu ville jag ha bort lite av det istället! Det tar mer tid än man tror att sortera, men det är himla kul att hitta alla saker som man inte trodde att man hade eller som man glömt bort att man hade!
Planterade lite nya blommor idag också. Blomlådorna på balkongen och utanför snickarboden smyckades lite och det blev även lite nya blommor i några blomkrukor på trappen som nu smyckas av alla möjliga olika sorter i blomkrukor! Jag tycker det är himla fint med blommor, men jag skulle ljuga både för mig själv och andra om jag påstod att jag har gröna fingrar. Jag resonerar mer som så att dom som överlever i min vård är värda att få bo här.... Det brukar bli ungefär 50%!

I förrgår när jag red Castor så gick han faktiskt skitbra! Svarade bra och jobbade på hela passet, idag var också rätt OK men inte riktigt lika bra som i förrgår! Men är man fyra år så behöver man inte gå bra hela tiden... Hade iallafall tur med vädret idag, det regnade en stund och sedan gick jag ut och red. När vi var klara och Castor stod på gången så började det dugga igen! Men lite regn ska man inte klaga på, det har varit riktigt trevligt väder sista veckan.

Debuten avklarad...

Då har vi varit i Filipstad och klarat av våran debut! Han var som jag trodde, lite på tårna och spooky, men på det stora hela så gick det ändå rätt bra! Vi, Cissi och jag, gick först runt med honom lite så han skulle slappna av lite innan vi sadlade och sedan satt jag upp omgående. Han gjorde direkt några små försök till att få gå ut från framridningen, men det räckte med lite påmaning så gick han framåt igen.
Jag bad sekretariatet direkt när vi kom om att få starta allra först så att man slipper vara på framridningen när det är fullt pådrag därinne. Jag skulle dessutom ta mig genom den där smala passagen dom har för hästar resp publik och in i ridhuset! Vi hade tur för medans jag satt och travade runt lite på framridningen så kom det en tjej med sin häst som skulle in i ridhuset så vi kunde haka på dom och få lite draghjälp!
Till en början gick det väldigt bra, vi var tre stycken i ridhuset och han travade på rätt bra (vi är ju tvungna att aktivera oss så inget hyss hittas på). Men sedan kom det in en skimmel och som pricken över i så kom det sedan in en liten borkfärgad och dom här två hästarna var jätte-farliga... Tyckte Castor!
Varje gång vi mötte dom på spåret så var han färdig att krypa ur skinnet och var tvungen att stanna upp och krypa ihop lite! Så det blev till att fortsätta aktiveringen genom framridningspasset för så fort han får lite för mycket dö-tid så hittar han på något. Och idag var ingen annorlunda dag än annars..
När det sedan väl var dags för oss så gick vi runt och kollade lite på hindren innan vi drog igång. Vi inledde med ett stopp på första och eftersom jag manade på lite så tryckte han till översta bommen som föll och det blev väntasignal. Men sedan kom vi över om än med viss tvekan. Vi fortsatte i samma tvekan över hinder nr.2, på 3:an fick vi en rivning då han tog sig en extra funderare på om han verkligen skulle hoppa. Matte var helt inställd på att hoppa så han gjorde det, men lite för nära och bommen föll. Sedan kom han igång lite på 4:an och 5:an, men på 6:an så tog modet slut... Det var ju en grind nertill och stora infångare med en gubbe på (Nils Ferling) så här blev det stopp nummer två, men sedan hoppade vi 6:an, 7:an och 8:an felfritt. Så på det stora hela är vi väldigt nöjda med debuten, felen är struntsamma, bara han uppför sig och någorlunda kan fokusera på vad vi ska göra inne på banan. Högtalare, publik etc. bekom honom inte alls så det var väldigt skönt!
Väl hemma så fick han gå ut och umgås lite med tanterna igen, han verkade faktiskt vara saknad när han kom eller också så har dom saknat att han någon att klaga på i några timmar?!
Ikväll går dom faktiskt fortfarande ute, men jag ska gå ut efter detta inlägg och natta dom! Jag hoppas att Castor är lika nöjd med sin insats som jag är med hans!
Nu får vi kolla på lite fler tävlingar tror jag!

Imorgon ska jag iväg till Christinehamns Ridklubb som överdomare på ponnyhoppningar och på söndag ska jag vara överdomare i dressyr (division 3 i värmland)! Hur det gick till? Fråga Lina... ;-)

Veckans uppdatering...

Tiden går så fort och man hinner knappt blinka så är veckan över! Förra helgen var vi, jag, ola och barnen samt mamma och pappa, till Linköping. Pappa fick en ballongfärd av oss i födelsedagspresent och nu var det dags. Så vi kopplade på husvagnen och begav oss österut. Vädergudarna hade utlovat regn och visst kom det ett par droppar, men det var betydligt mer sol och värme än regn! Och även om solen sken och värmen var behaglig så tyngdes det en hel del av det besked jag fick över telefonen vid 15-tiden på lördagen. Man slås av okunskapen man har när man tror att man är förberedd på ett visst besked, för förberedd blir man aldrig! Ett stort tomrum blir det, men jag ska ändå bära med mig ett ordspråk som jag hört otaliga gånger sista åren och som man kan anamma oftare än man gör "Jag ska inte klaga, det kunde varit värre...".

Igår var det iallafall Niklasträning och Castor visade INTE sin bästa sida. I samma veva som han blev trött så blev han vrång och eftersom jag inte reagerar blixtsnabbt framåt så hinner han börja studsa och lätta. Men med en manande Niklas och lite jävlaranamma så fick vi fram honom till slut och han gick ut som en förlorare efter passet! Vissa segrar är skönare än andra, dock får det mig att ha ännu mer ångest inför fredagens tävling! Men jag får säga som jag sagt sedan jag anmälde mig, klarar jag framridningen så är jag nöjd!
Nu var han inte bara vrång under passet utan hoppade ändå bre, men det är det där att han inte är riktigt framme för skänkeln och det måste jag jobba lite mer på! Vi tog iallafall ut grinden så jag skulle få hoppa något annat än bara bommar innan fredag. När dom bar ut grinden på banan så kröp Castor ihop och fick en höjd motsvarande en minishettis, men vi gick fram och tittade på den och sen var det inga problem. Så han är ju inte dum på det viset, får han bara kika på det utan stress så hoppar han gärna över det utan tvekan!
Nu ska jag rida honom lite lugnare ikväll och sedan ett pass imorgon, därefter är det dags.....

Maja och Tea blir bara större och större, 1,5 vecka kvar för Maja och 3,5 för Tea. Ljuvren har börjat fyllas lite grann eller dom har svullnat lite iallafall! Nu ska vi åka och hämta halm imorgon och sedan ska vi ta ner mellanväggen åt Tea så hon får dubbel yta att stå på. Sen får fölungarna komma när dom vill!

Nu ska jag städa lite innan det är dags för jobbet ikväll!