Vinterkräksjuka... Blää..

Ja, nu har det gått drygt 10 dagar sedan mitt senaste inlägg och det har hunnit hända en hel del sedan dess... Natten mot onsdag så vaknade vi vid 2-tiden av att Caroline ropade, Då hade vinterkräksjukan landat på Östergården.... Bara man börjar tvätta och torka bort från denna avskyvärda sjukdom så känner man sig illamående! Men jag höll mig på benen hela torsdagen vilket kändes otroligt skönt inte minst eftersom vi var ett gäng som skulle rida i Knutsbol på kvällen och det hade varit så typiskt om jag inte kunnat åka på det. Det brukar alltför ofta hända saker när jag ska göra något kul så det var trevligt att det för en gång skull gick att genomföra något! Jo, jag hade bokat upp Anna som ”förste Castor-hållare” denna kväll så 17.30 möttes vi upp nere i Knutsbol. Vi var först på plats och min plan var att jag skulle hinna rida Castor lite trött innan det kom andra, men det lyckades jag inte riktigt med... Så Madde Sontag och jag hade sällskap inne i ridhuset till en början! Castor blåste upp sig rätt rejält och blir lätt både i fram och bak. Efter en liten stund så kom nästa ekipage, Åsa med sin häst och då trodde jag en liten stund att jag skulle tvingas hoppa av men Robban kom till undsättning och höll i Castor tills Åsa kommit in och upp på sin häst. Mikaela och Elin kom kort därefter, men dom väntade med att lasta ur tills jag var klar. Castor skötte sig rätt bra och vi kunde till och med kosta på oss några små skutt. Han var nog rätt slut, mentalt, dagen efter! Han är ju mest van vid att bli riden hemma, utomhus, utan en massa andra hästar så det var säkerligen en upplevelse för honom! Tack till alla som var där och hade tålamod med oss!

Tillbaka till vinterkräksjukan. Sedan natten som följde tog det om på Caroline och hon blev åter dålig, men på fredagens förmiddag hade det lugnat ner sig och hon återgick till sitt vanlig jag väldigt omgående, man skulle helt enkelt ha energi som en 2-åring! Vid ett av hennes tillfällen när hon kräktes så tittade Christoffer på henne och sa ”jag ska inte få den där sjukdomen...”, dom om man kan välja det.. 

På lördagen var det maskeradhoppning i Valåsen. Våran duktiga ungdomssektion hade ordnat det jättebra i ridhuset och kafeterian. Caroline var ju fortfarande i karantän (48 timmar) så jag och Christoffer åkte till Valåsen för att se på lite hoppning och ta en fika. På vägen dit så stannade vi till på loppisen i Immetorp och Christoffer inhandlade en mycket uppskattad träbil. När vi kom hem så tränsade vi Zafira och tog en liten promenad, jag bredvid och Christoffer ovanpå. Nästan hemma igen så skuttade hon till lite och vare sig Christoffer eller jag var beredda på detta. Mycket odramatiskt ramlade Christoffer av så nu är det bara 99 gånger kvar. Han var helnöjd, för avramling innebär ju tårtbakning. Ett roligt inslag även om man, som Christoffer, inte äter tårta!!!

På lördagkvällen var det dags för Melodifestival och även om vi inte är jätte entusiaster så tog vi oss en soffkväll. Christoffer satt i saccosäcken i lekrummet och kollade på en film när han plötsligt säger ”mamma, jag har ont i magen...”. Jaha, då var det dags igen! Jag ställde in en hink bredvid honom och sa att han nog fått samma som Caroline och om han känner att det kommer så ska han försöka hinna göra det i hinken alternativt springa till toaletten. Efter en liten stund så somnade han i saccosäcken, men efter en timme vaknade han och då var loppet kört... Han fick ett intensivt förlopp och på söndagmorgonen så var det klart, men då tog han helt slut och sov i praktiken i två dagar. Fortfarande än idag så är han sliten..
Hur vi andra två klarade oss? Jo, 50% drabbades och jag kan säga att det var inte jag.... Nu har det gått 3,5 dygn sedan vinterkräksjukan senast syntes i vårt hus så jag är rätt säker på att jag även detta år klarade mig!

Mitt i all kräksjuka så har jag iallafall kunnat rida Castor som planerat, han har däremot kommit in i någon form av trots tror jag? Han har hela tiden haft en benägenhet att vara lätt i baken, men nu har han även blivit lätt i fram. Ännu har inget större hänt, men jag märker att jag inte är lika tuff som sist jag hade unghäst. Kan bero på att jag blivit några år äldre, men det tror jag inte...?! Men i tisdags så satte jag på gumminsodden på honom igen, mycket löst men trillräckligt från att han inte skulle kunna lätta i framändan och då vågar man också ta igenom bakutsparkarna på ett annat vis. Men det är inte kul att mana på framåt när han sparkar om han i samma veva kommer uppåt i framändan. Mina framtänder fick känna på det häromdagen... Men jag ska ha snodden ett tag nu och se om det gör någon skillnad på sikt, han ger sig ju alltid när värsta energin är urblåst men det känns inte som en lösning när man ska på träningar och senare även tävlingar, får försöka få igenom detta på hemmaplan! Nu har jag iallafall snart löst ridhusavgift en månad framåt så förhoppningsvis blir det ordning på både Castor och mig inom kort?!

Det blev en rätt lång blogg idag men så är det när man gör inlägg för sällan...