Första träningen

Sen sist jag skrev så har jag hunnit med att åka till Nysäter två gånger, först i söndags när Maria kunde möta upp och hjälpa mig upp i sadeln samt övervaka och sedan hjälpa till med lastningen. Han skötte sig jättebra, det var bara i början som han upplevde spegeln som väldigt märklig. Det var en ponny inne i ridhuset samtidigt som oss och varje gång ponnyn gick förbi spegeln så blev den ju två.... Castor var rätt förbryllad! Men efter en stund så var det rätt ointressant, eller iallafall inte nyhetens behag längre utan han kunde fokusera lite på vad vi skulle göra! I tisdags åkte jag dit igen, denna gång lastade jag själv och var själv nere i ridhuset. Han var jättelugn och precis när jag greppat pallen för att sitta upp så såg jag att jag glömt att sätta på snodden. Ja, ja han var ju så lugn så det skulle nog inte vålla något problem... Trodde jag! Efter ett halvt varv så knyckte han till på nacken och kände väl då att snodden inte var där! Då började han spänna sig, bli rädd för sina egna hovspår, sparka bakut och ville inte gå fram till ridhusdörren. Själv som man var så sitter man ju inte bara av och går ut till bilen för att hämta snodden. Nej, det var till att fullfölja ridpasset och se till att han fick ur så mycket energi som möjligt! Jag kunde iallafall lasta i och ur honom själv både dit och hem så även om ridningen gick lite si och så måste man ändå vara glad för det positiva!

Idag var det så äntligen dags för ett nytt steg i vår lilla utveckling, hoppträning! Det får väl mest ses som en social utveckling för honom till en början. Tänker som så att om jag lägger ner lite träningspengar på att miljöträna honom så kanske han har slappnat av lite när det väl är dags att börja hoppa lite mer och förhoppningsvis kan koncentrera sig mer!
Han var rätt hög och hade en gång som liknade passage eller nå’t annat i travrörelse uppåt....  Men efter en liten stund så lugnade han ner sig och med lite hjälp från Robban så kunde jag sitta upp och jogga runt lite! Han skötte sig faktiskt riktigt bra och det blev iallafall några språng på vårt första träningspass och jag lyckades hålla mig kvar i sadeln vilket väl får anses som en mycket god premiär! Imorgon ska han få en välförtjänt vila....

Nu väntar sängen för mig, vi har börjat gå och lägga oss riktigt tidigt på kvällarna och nu har den blivit snart elva vilket är mer än en timme senare än igår. De tidiga kvällsrutinerna är en följd av att vi går upp tidigare på morgonen för att slippa tjata och stressa och det är guld värt... Men imorgon är det faktiskt lite sovmorgon, börjar inte förrän 11.00, men då jobbar jag också till 20.15! Inget gott som inte har något "mindre bra" med sig...