Helena Lundberg

Då ska jag som är så teknisk försöka börja blogga. För er som inte känner till mig och mina/våra hästar så bor jag 1,5 mil utanför Karlskoga på en gård tillsammans med min sambo Ola och vår 2,5 år gamla son Christoffer. Självklart finns det en hel del djur på gården också, två katter varav den ena (Alfons 3 år) är stendöv och den andra (Nelly 13 år) är halvgalen, vi har en minishettis (Zafira) som numera mer ser ut som en badtunna, Ola har ett fullblodssto som heter Manatee (Tea), vi har en ettårig hingst (om ett par veckor valack) som heter Myocastor Coypus alias Castor och sedan min Maja (Maidens Blush).

Zafira är en minishettis men då hon inte har godkända föräldrar så klassas hon som Svensk Ridponny... Lite udda eftersom hon bara mäter 86 cm över manken och inte bär mer än 25-30 kg, inte många som kan rida då!

Manatee är född -91 och gårdens mesta allround häst. Hon går dressyr (väldigt behaglig att rida), hon kan hoppa lite grann, hon går tornerspel och hon är en supermorsa!

Myocastor Coypus född -06 är supermorsans son. En trevlig liten kille, eller var iallafall när vi släppte på betet i maj, som kammade hem 48 poäng på fölvisningen och kvalificerade sig till Riksföl till vår förvåning. Den enda som har lite svårt för Castor är lilla Zafira som blev hårt utsatt för hans lekar innan han åkte på betet. Vi skämtade om att Zafira nog slog frivolter i boxen när han åkte..

Någon som inte slog frivolter i boxen när Castor åkte var stallets drottning, Maja, eller Maidens Blush som hon egentligen heter. Hon fick nämligen vackert åka med som sällskapsdam i transporten när Castor skulle på semester och inte fick hon stanna heller på betet utan istället åka med mig tillbaka hem. Maja är 14 år och hon har varit hos mig sedan hon var 2, hon min kärlekshäst och mitt livsprojekt (har jag insett med tiden). Hon är för stor för mig, hon är tjaffsig i munnen, hon är svår att rida rent allmänt, men som kompensation till detta så har hon ett enormt hjärta och hon är en riktig kompis. Eftersom jag insett att jag inte är och aldrig kommer att bli någon stjärna så håller jag fast vid min för stora häst. Jag lär aldrig bli sysslolös med att arbeta henne iallafall och alltid lär man sig något nytt, det är väl en del av tjusningen att hålla på med hästar man kan utvecklas hela tiden!