070830

På torsdagen blev det ingen ridning. Jag följde med mina kära grannar till djursjukhuset med deras häst Totte och det blev både kallt och mörkt innan vi var hemma igen (dom hade tid 19.00 i Karlstad). Varför jag följer med är för att vara lite lasthjälp och just om detta blev det att skriva om idag.

Min första ponny, Brolötens Calcedon alias Sippan, var svårlastad. Alla som tycker dom har en svårlastad häst träffade nog denna kära lilla ponny. Beräknad last-tid då var 2-3 timmar, men om hon var på rätt humör så kunde det ta 5 min vilket isåfall innebar att vi hade drygt två timmar tillgodo på tävlingsplatsen. Att hon dessutom stod på bakbenen, sparkade med bakbenen, klev över linor och annat vid lastningen gjorde att det inte bara var jobbigt det blev farligt också! Efter ett antal år som kamikazepilot vid lastning så lärde jag mig ett knep som gjorde att jag till slut kunde lasta själv.

Nog om det, varför jag kom på det igår var att det stod en tjej med en häst och försökte lasta igår när vi anlände till Karlstad. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp vilket hon avböjde. Likaså gjorde 3-4 st andra personer därinne. Efter ca 20-30 min så gick hästen till slut in. Tjejen kom då och ursäktade sig att hon avvisade alla erbjudanden. Hästen var bakskygg så hon valde att vänta ut istället för att bråka. Och det var där min tanke för dagen.. Tänk vad stort tålamod med dessa djur kan ge utdelning!