070830

På torsdagen blev det ingen ridning. Jag följde med mina kära grannar till djursjukhuset med deras häst Totte och det blev både kallt och mörkt innan vi var hemma igen (dom hade tid 19.00 i Karlstad). Varför jag följer med är för att vara lite lasthjälp och just om detta blev det att skriva om idag.

Min första ponny, Brolötens Calcedon alias Sippan, var svårlastad. Alla som tycker dom har en svårlastad häst träffade nog denna kära lilla ponny. Beräknad last-tid då var 2-3 timmar, men om hon var på rätt humör så kunde det ta 5 min vilket isåfall innebar att vi hade drygt två timmar tillgodo på tävlingsplatsen. Att hon dessutom stod på bakbenen, sparkade med bakbenen, klev över linor och annat vid lastningen gjorde att det inte bara var jobbigt det blev farligt också! Efter ett antal år som kamikazepilot vid lastning så lärde jag mig ett knep som gjorde att jag till slut kunde lasta själv.

Nog om det, varför jag kom på det igår var att det stod en tjej med en häst och försökte lasta igår när vi anlände till Karlstad. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp vilket hon avböjde. Likaså gjorde 3-4 st andra personer därinne. Efter ca 20-30 min så gick hästen till slut in. Tjejen kom då och ursäktade sig att hon avvisade alla erbjudanden. Hästen var bakskygg så hon valde att vänta ut istället för att bråka. Och det var där min tanke för dagen.. Tänk vad stort tålamod med dessa djur kan ge utdelning!

Helena Lundberg

Då ska jag som är så teknisk försöka börja blogga. För er som inte känner till mig och mina/våra hästar så bor jag 1,5 mil utanför Karlskoga på en gård tillsammans med min sambo Ola och vår 2,5 år gamla son Christoffer. Självklart finns det en hel del djur på gården också, två katter varav den ena (Alfons 3 år) är stendöv och den andra (Nelly 13 år) är halvgalen, vi har en minishettis (Zafira) som numera mer ser ut som en badtunna, Ola har ett fullblodssto som heter Manatee (Tea), vi har en ettårig hingst (om ett par veckor valack) som heter Myocastor Coypus alias Castor och sedan min Maja (Maidens Blush).

Zafira är en minishettis men då hon inte har godkända föräldrar så klassas hon som Svensk Ridponny... Lite udda eftersom hon bara mäter 86 cm över manken och inte bär mer än 25-30 kg, inte många som kan rida då!

Manatee är född -91 och gårdens mesta allround häst. Hon går dressyr (väldigt behaglig att rida), hon kan hoppa lite grann, hon går tornerspel och hon är en supermorsa!

Myocastor Coypus född -06 är supermorsans son. En trevlig liten kille, eller var iallafall när vi släppte på betet i maj, som kammade hem 48 poäng på fölvisningen och kvalificerade sig till Riksföl till vår förvåning. Den enda som har lite svårt för Castor är lilla Zafira som blev hårt utsatt för hans lekar innan han åkte på betet. Vi skämtade om att Zafira nog slog frivolter i boxen när han åkte..

Någon som inte slog frivolter i boxen när Castor åkte var stallets drottning, Maja, eller Maidens Blush som hon egentligen heter. Hon fick nämligen vackert åka med som sällskapsdam i transporten när Castor skulle på semester och inte fick hon stanna heller på betet utan istället åka med mig tillbaka hem. Maja är 14 år och hon har varit hos mig sedan hon var 2, hon min kärlekshäst och mitt livsprojekt (har jag insett med tiden). Hon är för stor för mig, hon är tjaffsig i munnen, hon är svår att rida rent allmänt, men som kompensation till detta så har hon ett enormt hjärta och hon är en riktig kompis. Eftersom jag insett att jag inte är och aldrig kommer att bli någon stjärna så håller jag fast vid min för stora häst. Jag lär aldrig bli sysslolös med att arbeta henne iallafall och alltid lär man sig något nytt, det är väl en del av tjusningen att hålla på med hästar man kan utvecklas hela tiden!