Vilken helg!

Då är det bara en vecka kvar tills Tomten kommer... För visst kommer han till alla, till oss ska han definitivt annars får jag och Ola det jobbigt! Christoffer har väntat och väntat och väntat.... Det kan bli en lång väntan när man är 2,5 år gammal! Dessutom så har han skrivit till Tomten typ 3 gånger sista veckorna.. Och det mesta som finns på listan är traktorer och traktorkärror! Stackars miljö-skadade barn, han vet t.o.m vilka märken på traktorer han vill ha! Han har en John Deere så nu är det New Holland och Renault Atles som står högst upp på önskelistan. Det andra brevet som skrevs till Tomten blev till efter första advent när vi fick bära ut Stoffe från Leklådan sedan han sett Skopis därinne... För er som inte har ett traktor-tokigt barn så är Skopis en gul grävskopa som är med i filmerna med Byggare Bob. Bob är aktuell varje dag just nu och Stoffes morfar har precis blivit nästan lika intresserad som Stoffe av vad som händer med Byggare Bob..... Undrar om morfar också önskar sig en Skopis av Tomten?

I helgen har det varit fantastiskt fint ute och igår hade vi en toppen-dag i Östra Kärne! Dels fick vi en hel del gjort, Åsa och Thea kom och hälsade på. Thea ville givetvis sitta lite på Zafira och för första gången så märkte jag att Stoffe inte var sådär jättepigg på att låna ut sin lilla häst. Men då han fick rida mest så gick det ganska bra. Efter att ha varit inne en liten stund efter att Thea och Åsa åkt så gick vi ut igen och då ville Stoffe återigen att vi skulle ta ut Zafira. Denna gång åkte tränset på, dock ingen sadel för Stoffe ville "inte ha så många saker..." vilket innebar för den oinvigde att sadel skulle uteslutas! Vi gick en sväng bort på vägen där trav och skritt varvades hela tiden. När vi var på väg hem så tittade Stoffe på Ola och mig och sa "Stoffe duktig och rida...", vad härligt att vara 2,5 år och känna sig super-duktig!

När Stoffe var klar så var det mammas tur att rida och medans Maja fick sig en liten genomkörare så tog pappa och Stoffe en tur på fyrhjulingen... Men vilken härlig dag, träden fulla med frost och det var sådär lagom kallt! Vi får hoppas på fler lika härliga vinterdagar framöver, ska det ändå vara vinter så kan det väl iallafall få vara fina dagar......

Advent

Då blir det första bloggen i december för min del, tänk vad fort tiden går! Snön försvann i en rasande fart häromdagen, tur att alla adventsljusstakar och julgranar lyser upp lite istället! Vi får väl hoppas att snön snart är tillbaka!

I torsdags morse så började jag jobba strax före sju och dessa dagar så går Ola ut till hästarna medans jag gör mig iordning. Han fodrade och släppte ut dom för att därefter göra iordning sig själv och Stoffe. När han sedan satte sig i bilen för att åka till dagis så möts han av synen av Castor ute på gärdet... Och då var det inte i hagen! Han fångade in rymlingen och gick mot stallet! Castor är i sin mest nyfikna period och Ola tyckte det inte var helt otänkbart att han krypit ut någonstans... Dessvärre så var det inte så den här gången, Castor hade "råkat" riva ner hela insläppet och vad händer när Ola går förbi insläppet med Castor i handen.... Självklart! De andra tre sprang ut... Jippi, då var det tre till på rymmen! Alla vet vilken begränsad tid man har på morgonen, men till slut så hade Ola fått in alla rymlingar och ställt in dom i stallet! Där fick dom sedan begrunda sina synder tills jag fick möjlighet att åka från jobbet på förmiddagen för att släppa ut dom igen! Christoffer fick sig ju iallafall en show på morgonen, vanligtvis så händer det inte så mycket när man sitter fastspänd i en bilstol på väg till dagis!

Igår var jag nere i Nysund och var domare på en klubbtävling som Amnebygdens RF och Nysunds RF arrangerade ihop. Regnet ösde ner så det blev en hel del pauser så att de fick rida fram inne istället, men allt flöt på jättebra för dom! Jag såg en liten bekant till oss... Lady Mia, Madde Sontags förra ponny, var med och hoppade med sin nya ryttare, Rasmus! Det gick jättebra och dom fick rosett för en clear-round ritt!

Idag är det iallafall 1:a advent och skyltsöndag. Själv jobbar jag fram till 14.45, men sedan bär det av ner till stan för att strosa runt lite som vanliga människor gör (ibland får vi hästfolk låtsas vara vanliga även om vi inte är det...). Ska också självklart titta på fackeltåget eftersom det är Valåsen som går med där! Hoppas också att regnet håller sig borta, hela dagen.......

Halt väglag

Igår så drog vi (Ola och jag) lite på att gå ut och ta kvällen fast det var en del som skulle göras, men vi tyckte att vi var organiserade så det borde inte ta så lång tid... Jag skulle ta stallet (mocka ur kvällen och fodra) och Ola skulle starta traktorn och köra ut en ny hösilage bal i hagen, vilket var lättare sagt än gjort.... Det visade sig vara väldigt halt fläckvis och Ola hade inte satt på snökedjorna på traktorn, efter en del halkande fram och tillbaka på en isfläck så hamnade både traktor och hösilagebal på vägen. Kändes lite vanskligt att stå och blockera vägen, men vi hade inget val... Vädrets makter hade bestämt att vi skulle stå på vägen och vi fick klura ut en lösning utifrån det... Till slut beslutade vi att försöka få på kedjorna ändå och efter mycket om och men så satt kedjorna på, inte korrekt men dom hjälpte... Till slut så tog sig lilla traktorn in i hagen med balen frampå och mig vilt hejande bredvid! Så efter 1,5 timmar så hade hästarna blivit av med dom små högarna som blivit från insläpp till kvällsfodring, dom hade fått mat, vatten OCH en ny hösilage bal i hagen. Ola och jag kunde därefter (kl.23.00) slå oss ner med varsin kopp glögg vid bordet, den vi hade tänkt ta en timme tidigare men den smakade lika bra kl.23.00.....

Ljusare

Nu har det blivit ljusare för alla oss som saknar ridhus! Snön har anlänt och helt plötsligt så är den mörka hösten borta. Det bästa är att det bara blir ljusare och ljusare framöver och snart kommer Tomten.....

Hästarna i Östra Kärne har glatt tagit emot kylan eftersom det innebär att storbalar med hösilage ställs ut i hagen och man har tillgång till mat hela dagarna, ett drömläge för en minishettis! Zafira ser också ut därefter, å andra sidan så vill jag inte hon ska behöva gå själv. Hon rör ju lite på sig också, livet är inte alltid en dans på rosor i hagen när man är 86 cm och alla andra runt omkring är mellan 70-86 cm högre än en själv.. Hon får "pinna på" rätt bra när det blir rusning i hagen, typ 5 gånger mer än de andra eftersom benen är 20 cm höga (liten överdrift).

Jag rider fortfarande på Maja även om det inte är sådär jätteavancerat. Kommer dock inte längre upp i stigbygeln direkt från backen utan använder en liten pall för att nå. Men även den börjar bli lite väl låg (märkligt vad som händer när bukmusklerna tänjs ut, man förlorar all styrka). Imorgon bär det iallafall av till IKEA för inköp av en högre pall. Har ändå kunnat vaska fram ett par termoridbyxor som jag än så länge kommer i så jag slipper frysa om rumpan! Var ju redan i förra bloggen lite inne på det här med rätt kläder och det temat måste man ändå fortsätta på.. Har man varma kläder som inte är otympliga så är det riktigt skönt att ge sig ut att rida, även när det snöar...

Höstväder

Igår var det nära att det inte blev någon ridning. När jag mockade och tog in hästar så ös-regnade det vilket inte är världens trevligaste väder! Har dock jobbat på dagis och där finns ordspråket ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder..” I och för sig sant, men jag kunde inte hitta mina chaps (det bästa som finns att dra på sig vid regn).

Men när jag väl var klar med stall och hästarna var inne och mumsade hö så slutade det att regna... Ibland har man tur, undrar om Maja tyckte samma sak...??

Mörkt

Då har vi ställt om klockorna och det blir nu mörkare ännu tidigare på kvällen! I lördags var jag överdomare på en lokal ponnyhoppning i Kumla. Sjukt mycket starter, närmare 200 st. Däremot så saknade jag lite mer Valåsen-ekipage. Linn var på plats med Philiac, men i övrigt så var det tomt på representanter! Trots det så fick jag se andra trevliga ritter även om det är roligast att se er i klubben och Kumla arrangerade en jättebra tävling!

I söndags var jag och hjälpte lite tjejer med hoppningen uppe på klubben och det är jätteroligt att se alla framsteg som ni gör hela tiden! På söndag kör vi igen och sen får vi hoppas att snön håller sig borta ett litet tag till så vi kan hoppa några mer söndagar...

Längtar tills jag själv får hoppa igen, men nu är det inte värt att riskera något för att hoppa lite hinder. Det hinns... och Maja får leka dressyrhäst så länge, inte illa för en häst som inte gått att rida på tränsbett förut!

Slutligen, vet jag inte om jag redan nämnt detta, men Danilo (Kinas gamla häst) som jag berättade var sjuk. Han stod inne på Karlstad i flera dagar och massor med prover togs, utan resultat. Till slut så försvann bara febern. Ingen vet varför han hade den, men huvudsaken är att han är frisk igen och åter leker i hagen som den värsta unghäst!

Måndag (igen)

Då har man harvat i mörker ännu en kväll, men gud vad det är kul att rida... Sedan jag fick barn så uppskattar jag mina stunder på ridbanan på ett helt annat vis än tidigare! Efter nästa barn så måste jag antagligen uppskatta det ännu mer...???

Insåg igår kväll att jag verkligen inte kan skylla på något längre.. Unghästen måste friseras, han ser ut som värsta skogsmullen. Ja, dom andra kan också behöva ett tag med mankniven. Det blir liksom inte av på samma vis när det inte är några tävlingar för då blir det naturligt att man måste frisera lite emellanåt. Men det är väl bara att ta sig tiden och damma av mankniven lite!

Idag har jag sålt mina sista Triss-lotter! Klubben har tagit hem ett antal som vi hoppas att alla kan hjälpa till att sälja. Mer info har gått ut via mail och kommer även att läggas upp på hemsidan! Tänk på att det snart är jul, många älskar att få lite Triss-lotter att skrapa då....

Strular lite..

....Skrev ett inlägg häromdagen, men det verkar ha trillat bort... suck... Jag som inte ens kommer ihåg vad jag skrev!

Jo, jag vet att jag skrev att Christoffer ska bli storebror så att min hoppning ligger lite på is just nu! Fram i april ska magen bli lite mindre igen, men fram tills dess så lär jag väl bara bli större och större! En del av er kommer nog ihåg hur jag såg ut när jag väntade Christoffer....

Men rida ska jag göra så länge som jag kan, bara bra för både mig och Maja att hålla igång. Sedan nästa vinter så är det dags att sitta lite på Castor! Tänk vad tiden går fort.

En sak som slog mig imorse, gud vad mörkt det börjar bli! Igår kväll när jag tog in hästar och red strax efter 18.00 så var det svart och imorse vid 6.00 var det om möjligt ännu svartare ute... Det är väl bara att ställa sig in på att det kommer att vara så här en 4 månader framöver innan det vänder igen! Tur att man har en liten lampa på ridbanan.....

Gårdagen

Igår hade jag tre duktiga ponnytjejer hemma hos mig på hoppning. I regn och värsta höstvädret fixade dom galant uppgiften!

Efter träningspasset blev det att snabbt mocka och rycka in fyra dy-blöta hästar. Givetvis ska dom ha lite torrt på ryggen och stå och mysa lite... Någon timme efteråt så tog jag ut Tea på ridbanan en sväng. Ja just det, har nog missat att tala om att Maja var lite halt häromdagen. Antagligen en hovböld, bak! Fram har jag nämligen garderat så gott jag kunnat genom att ha sulor hela sommaren pga alla hovbölder som har en förmåga att sabotera för en!

Att rida Tea är inte riktigt som att rida Maja. Förutom att hon är mycket mindre och bättre ridbarhet på så har hon också mindre motor än Maja.... Jag fick driva mig blå till en början innan hon fattade vilket tempo jag ville ha henne i. Det var iallafall gött att ha någon att rida nu när Maja får vila lite, fast även om Maja är lite jobbig så vill jag ju helst rida henne iallafall.....

070926

Har haft lite problem med min blogg, kan vara handhavande men det vill jag inte tro att det varit....

Sedan jag skrev sist har det hänt massor. Castor har blivit kastrerad. Marie Varg har också haft sin unghäst på samma bete så vi begav oss ner till Markebäck på morgonen den 10 september och de ös-regnade... Men det var bara att knalla upp till betet och hämta våra ”grabbar”, med viss tvekan gick de med oss... Om de bara vetat vad som väntade....

Under själva kastrationen var dom fullproppade med lugnande och smärtstillande. Vinglandes på alla fyra (oftast) blev de sedan valacker en efter en! Marie och jag var nöjda när vi framåt lunch åkte hemåt, undrar om Castor och Baron var lika nöjda när de vaknade upp ur narkosen?

Fem dagar senare hämtade vi sedan hem dom. Det var en hektisk dag. Först åkte Maja och jag till Karlstad på tävling, Stoffe var med och Lillette hjälpte till med Stoffe när jag red. Stoffe hade lärt sig en hejaramsa ”heja mamma” på vägen in. Dock så var välten som plattade till banan mer intressant och innan 1.20 så somnade Stoffe i vagnen vid framridningen. Ja, ja det är tanken som räknas. När vi sedan kom hem fick Maja gå ut i hagen medans vi åt pannkakor och sedan var det bara att lasta in stackars Maja igen. Hon får nämligen vara sällskapsdam åt unghästen så han lär sig hur man snällt åker i transporten. Planen lyckades, Castor knallade in direkt och stod snällt hela vägen hem. Så nu är han hemma igen, ganska lik sig men större och med mycket mer man (som snart inte är så lång igen).

Dagen efter Castors hemkost kom Tea hem från Gotland så nu är stallet fulllt igen! Även om det genererar en hel del extra jobb med fler hästar så är det skönt att ha alla på plats igen!

070830

På torsdagen blev det ingen ridning. Jag följde med mina kära grannar till djursjukhuset med deras häst Totte och det blev både kallt och mörkt innan vi var hemma igen (dom hade tid 19.00 i Karlstad). Varför jag följer med är för att vara lite lasthjälp och just om detta blev det att skriva om idag.

Min första ponny, Brolötens Calcedon alias Sippan, var svårlastad. Alla som tycker dom har en svårlastad häst träffade nog denna kära lilla ponny. Beräknad last-tid då var 2-3 timmar, men om hon var på rätt humör så kunde det ta 5 min vilket isåfall innebar att vi hade drygt två timmar tillgodo på tävlingsplatsen. Att hon dessutom stod på bakbenen, sparkade med bakbenen, klev över linor och annat vid lastningen gjorde att det inte bara var jobbigt det blev farligt också! Efter ett antal år som kamikazepilot vid lastning så lärde jag mig ett knep som gjorde att jag till slut kunde lasta själv.

Nog om det, varför jag kom på det igår var att det stod en tjej med en häst och försökte lasta igår när vi anlände till Karlstad. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp vilket hon avböjde. Likaså gjorde 3-4 st andra personer därinne. Efter ca 20-30 min så gick hästen till slut in. Tjejen kom då och ursäktade sig att hon avvisade alla erbjudanden. Hästen var bakskygg så hon valde att vänta ut istället för att bråka. Och det var där min tanke för dagen.. Tänk vad stort tålamod med dessa djur kan ge utdelning!

Helena Lundberg

Då ska jag som är så teknisk försöka börja blogga. För er som inte känner till mig och mina/våra hästar så bor jag 1,5 mil utanför Karlskoga på en gård tillsammans med min sambo Ola och vår 2,5 år gamla son Christoffer. Självklart finns det en hel del djur på gården också, två katter varav den ena (Alfons 3 år) är stendöv och den andra (Nelly 13 år) är halvgalen, vi har en minishettis (Zafira) som numera mer ser ut som en badtunna, Ola har ett fullblodssto som heter Manatee (Tea), vi har en ettårig hingst (om ett par veckor valack) som heter Myocastor Coypus alias Castor och sedan min Maja (Maidens Blush).

Zafira är en minishettis men då hon inte har godkända föräldrar så klassas hon som Svensk Ridponny... Lite udda eftersom hon bara mäter 86 cm över manken och inte bär mer än 25-30 kg, inte många som kan rida då!

Manatee är född -91 och gårdens mesta allround häst. Hon går dressyr (väldigt behaglig att rida), hon kan hoppa lite grann, hon går tornerspel och hon är en supermorsa!

Myocastor Coypus född -06 är supermorsans son. En trevlig liten kille, eller var iallafall när vi släppte på betet i maj, som kammade hem 48 poäng på fölvisningen och kvalificerade sig till Riksföl till vår förvåning. Den enda som har lite svårt för Castor är lilla Zafira som blev hårt utsatt för hans lekar innan han åkte på betet. Vi skämtade om att Zafira nog slog frivolter i boxen när han åkte..

Någon som inte slog frivolter i boxen när Castor åkte var stallets drottning, Maja, eller Maidens Blush som hon egentligen heter. Hon fick nämligen vackert åka med som sällskapsdam i transporten när Castor skulle på semester och inte fick hon stanna heller på betet utan istället åka med mig tillbaka hem. Maja är 14 år och hon har varit hos mig sedan hon var 2, hon min kärlekshäst och mitt livsprojekt (har jag insett med tiden). Hon är för stor för mig, hon är tjaffsig i munnen, hon är svår att rida rent allmänt, men som kompensation till detta så har hon ett enormt hjärta och hon är en riktig kompis. Eftersom jag insett att jag inte är och aldrig kommer att bli någon stjärna så håller jag fast vid min för stora häst. Jag lär aldrig bli sysslolös med att arbeta henne iallafall och alltid lär man sig något nytt, det är väl en del av tjusningen att hålla på med hästar man kan utvecklas hela tiden!