Måndag igen och snart dags att åka till jobbet, men vilken
helg vi haft! En riktig försmak på semestertider <3 br="">
Så den här bloggen blir en ”helgblogg” :)
I lördags drog vi till Viby, Jag, R8:n och Caroline. Det
var final i division 3.... Eftersom Råttan skadade sig i början av april så har
vi inte hoppat så mycket, hennes insats måste därför anses som godkänd ;)
Dessutom så ramlade en ryttare av och ambulans tillkallades som anlände precis när det var min tur att få startsignal så jag blev sittande 10-15 min inne på banan för att vänta på att få starta, inte världens bästa uppladdning... Och även om det var av-och-på mest hela banan så var vi felfria fram till hinder nr.7 där översta bommen föll och sedan hände något konstigt... R8:n stannade, ni vet så där riktigt tvärnitade :o
DET har inte hänt förut... Men väldigt nyttigt för mig, man ska inte tro att det är över förrän man korsat mållinjen ;)
Så på sammantaget fick vi 11 fel, inte dagens bästa men långt ifrån det sämsta då banan var teknisk och visade sig bli väldigt utslagsgivande då drygt 10 st i lagklassen vägrade ut sig.
Vårt lag hade två uteslutna, mig på 11 fel samt tre felfria och med de resultatet vann vi omgången och med vinst i alla omgångar så stod vi även som slutsegrare! Riktigt skojigt och så himla härliga lagkamrater, blir roligt att inkassera vår vinst sedan när vi ska bowla på O’Learys :)
Dessutom så ramlade en ryttare av och ambulans tillkallades som anlände precis när det var min tur att få startsignal så jag blev sittande 10-15 min inne på banan för att vänta på att få starta, inte världens bästa uppladdning... Och även om det var av-och-på mest hela banan så var vi felfria fram till hinder nr.7 där översta bommen föll och sedan hände något konstigt... R8:n stannade, ni vet så där riktigt tvärnitade :o
DET har inte hänt förut... Men väldigt nyttigt för mig, man ska inte tro att det är över förrän man korsat mållinjen ;)
Så på sammantaget fick vi 11 fel, inte dagens bästa men långt ifrån det sämsta då banan var teknisk och visade sig bli väldigt utslagsgivande då drygt 10 st i lagklassen vägrade ut sig.
Vårt lag hade två uteslutna, mig på 11 fel samt tre felfria och med de resultatet vann vi omgången och med vinst i alla omgångar så stod vi även som slutsegrare! Riktigt skojigt och så himla härliga lagkamrater, blir roligt att inkassera vår vinst sedan när vi ska bowla på O’Learys :)
I söndags packade vi in hela
klanen och drog till Karlstad, dags för Caroline att utmana Gladiatorerna. Hon
var lite väl kaxig tillsammans med några skolkamrater i startfållan vilket
resulterade i att Hero med glimten i ögat skrev MOSA i pannan på henne.. Till
hennes förtjusning!
Det blev förstås inte mer för henne än för någon annan i gatloppet, men vilket fantastiska människor de här Gladiatorerna är. Dom verkligen ger sig hän åt barnen, bjuder på sig själva, skojar likväl så är de ömma när det behövs.
Bl.a. när jag stod och väntade på att Caroline skulle springa genom gatloppet så var det en flicka som satt i rullstol som Hero uppmärksammade, gick fram, lyfte upp henne och bar henne genom gatloppet och tacklade de andra Gladiatorerna försiktigt med henne i famnen. På andra sidan satte han varsamt ner henne i rullstolen och fortsatte sedan att busa med de andra barnen!
Caroline var i alla fall jättenöjd efteråt, Christoffer var inte riktigt lika nöjd eftersom vi ”tvingade” med honom, det var mycket folk och den kombon uppskattades inte värst…. Han satt på en bänk vid travbanans huvudbyggnad och spanade in ”spektaklet” på avstånd samtidigt om han spelade lite på sin iPad. Men man får inte alltid precis som man vill bara för att man har en diagnos, ibland tvingas man till saker eftersom de ”dumma” föräldrarna vet att man behöver den utmaningen i livet!
Det blev förstås inte mer för henne än för någon annan i gatloppet, men vilket fantastiska människor de här Gladiatorerna är. Dom verkligen ger sig hän åt barnen, bjuder på sig själva, skojar likväl så är de ömma när det behövs.
Bl.a. när jag stod och väntade på att Caroline skulle springa genom gatloppet så var det en flicka som satt i rullstol som Hero uppmärksammade, gick fram, lyfte upp henne och bar henne genom gatloppet och tacklade de andra Gladiatorerna försiktigt med henne i famnen. På andra sidan satte han varsamt ner henne i rullstolen och fortsatte sedan att busa med de andra barnen!
Caroline var i alla fall jättenöjd efteråt, Christoffer var inte riktigt lika nöjd eftersom vi ”tvingade” med honom, det var mycket folk och den kombon uppskattades inte värst…. Han satt på en bänk vid travbanans huvudbyggnad och spanade in ”spektaklet” på avstånd samtidigt om han spelade lite på sin iPad. Men man får inte alltid precis som man vill bara för att man har en diagnos, ibland tvingas man till saker eftersom de ”dumma” föräldrarna vet att man behöver den utmaningen i livet!
På måndagen kunde jag ta komp
då vi hade många lediga barn på jobbet. Hela dagen mer eller mindre ägnades åt hemmafix
t.ex. att klippa gräs, rensa rabatter, sätta upp poolen, måla lite bommar m.m.
Gillar enorm mycket att kunna greja hemma utan tidspress och idag när regnet vräker ner så är det väldigt skönt att gräset är klippt och framförallt att poolen är på plats ;). Man riktigt känner hur mycket man kommer få nytta av den sistnämnda framöver… ha, ha, ha…
Gillar enorm mycket att kunna greja hemma utan tidspress och idag när regnet vräker ner så är det väldigt skönt att gräset är klippt och framförallt att poolen är på plats ;). Man riktigt känner hur mycket man kommer få nytta av den sistnämnda framöver… ha, ha, ha…
Redan på måndagens morgon sa
Caroline till mig ”mamma, jag är så nervös att jag mår illa”. Anledningen till
de orden var att vi sedan tidigare bokat in hopptävling på tisdagen.
Vet inte hur många Pay & Jump’s hon varit på och det är inget konstigt, men så fort vi börjat prata om riktig tävling så blir hon vettskrämd? Så den här gången gjorde vi en fuling, jag och Ola. Vi sa att det var en P&J, men att den är så lik en riktig tävling som det bara går så full mundering gäller, vaccinationsintyg och nummerlapp etc.
Kan ha varit därför hon upplevde den här ”P&J” som lite extra och att det skapade nervositet hos henne ändå?
Förberedelserna var noggranna. Lilla ryttarinnan hade skrivit kom-ihåg lappar med allt som skulle grejas: putsa träns och sadel, tvätta schabrak och täcke, klippa Kavat, tvätta svansen o.s.v. Nästan allt fixade hon själv med lite assistans.
Så klockan 6.45 igår lastade vi in lilla Kavat i transporten och begav oss mot Vretstorp. Jag skulle vara överdomare och det visste hon, men ändå kopplade hon inte att det kunde vara på riktigt. Vi gick banan, lastade ur och hon red fram. Medan hon var inne på framhoppningen kom moster Kina och morbror Gustav dit, ända från Uppsala. Snacka lycklig tjej!
Hur det gick sen? Det har nog de flesta redan sett på FB, men det är värt att upprepas. Hon red felfritt (enda i sin kategori) och fick pris för sin ritt. När hon stod där utanför utsläppet med rosetten så berättade jag att det var riktig tävling… Hon halvskrek med ett leende på läpparna ”Har du lurat mig?”.
Vet inte hur många Pay & Jump’s hon varit på och det är inget konstigt, men så fort vi börjat prata om riktig tävling så blir hon vettskrämd? Så den här gången gjorde vi en fuling, jag och Ola. Vi sa att det var en P&J, men att den är så lik en riktig tävling som det bara går så full mundering gäller, vaccinationsintyg och nummerlapp etc.
Kan ha varit därför hon upplevde den här ”P&J” som lite extra och att det skapade nervositet hos henne ändå?
Förberedelserna var noggranna. Lilla ryttarinnan hade skrivit kom-ihåg lappar med allt som skulle grejas: putsa träns och sadel, tvätta schabrak och täcke, klippa Kavat, tvätta svansen o.s.v. Nästan allt fixade hon själv med lite assistans.
Så klockan 6.45 igår lastade vi in lilla Kavat i transporten och begav oss mot Vretstorp. Jag skulle vara överdomare och det visste hon, men ändå kopplade hon inte att det kunde vara på riktigt. Vi gick banan, lastade ur och hon red fram. Medan hon var inne på framhoppningen kom moster Kina och morbror Gustav dit, ända från Uppsala. Snacka lycklig tjej!
Hur det gick sen? Det har nog de flesta redan sett på FB, men det är värt att upprepas. Hon red felfritt (enda i sin kategori) och fick pris för sin ritt. När hon stod där utanför utsläppet med rosetten så berättade jag att det var riktig tävling… Hon halvskrek med ett leende på läpparna ”Har du lurat mig?”.
Men tro mig att hon har varit
lycksalig efteråt, hon bubblar sin ritt hela tiden!
Nu längtar hon redan till nästan gång och mamman med förstås ;)
Nu längtar hon redan till nästan gång och mamman med förstås ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar