När rädslorna inte ska tillåtas styra....

Christoffer har vad de flesta skulle se som ”taskig attityd” ibland, men så är det förstås inte egentligen!
När man skrapar lite (eller ibland mycket) på ytan så märker man att det handlar om rädslor... Rädslor att inte duga, att inte klara av något, för det okända etc. Listan kan nog göras oändlig!

För en tid sedan så fick vi lapp hem från Carolines fritids att man även i år fått bidrag och kan bedriva Sommarlovskul i Granbergsdal under v.25-27 måndag till onsdag mellan 12.30-15.30. Detta bedrivs som ett samarbete bl.a. mellan skolan och Vi Unga.
Det var inte mer med det just då, men så förrförra veckan så slog det mig att kanske, kanske att vi kunde få med Christoffer på detta!
Han älskar att få vara med syrran och hennes kompisar att leka och det vore bra för honom att komma lite hemifrån även på sommaren.
Så jag ringde Carolines fröken på fritids och frågade om möjligheten och som så ofta med det fritidset så var det inga problem J

Eftersom jag förstod att inte Christoffer skulle jubla och slå frivolter så sa vi inget. Min tanke var att han och Ola skulle åka upp och vara på plats lite före de andra, men hur det än blev till slut så fick han iallafall reda på det innan de kom iväg och genast åkte ”sur-minen” på. Den där minen när han drar ner ögonbrynen och ser så där arg ut som man bara kan göra när man förställer sig så mycket man kan...
När de kom fram till Granbergsdals skola där man skulle utgå ifrån så vågade han inte gå med fram till fritids utan gick iväg bakom huset eftersom ett antal barn spelade fotboll på framsidan. Kan riktigt känna hans panikkänsla när han går iväg så där L

Men då en i personalgruppen redan befann sig nere vid hyttan så gick Ola och Christoffer dit istället och sedan släppte allt.
Han hade verkligen den bästa dagen på länge! Och han längtar redan till veckan...

Igår var vi till hyttan på midsommarfirande och då träffade han sin nya BFF (fritidsfröken som befann sig först på hyttan). Han passade då exalterat på att fråga vad som händer på måndagens sommarlovskul. Svaret var väl inte vad han hade förväntat sig, de ska åka till en bondgård....
Nu är det ju som så att eftersom dom var på hyttan dag 1 så är det där han är bekväm och när man nu ska göra andra saker så åker ”sur-minen” på igen.
Genast skulle han hoppa över måndagens aktivitet och åka dit på tisdagen istället. Vad han inte tänker på är att det kanske händer något annat på tisdagen!

Vi började direkt och lyfta fram fördelarna med att åka till en bondgård, men är man 12 år och rätt smart så är vårt försök rätt lätt att såga.
Men när mamman fick tänka till lite så kom jag på att vi ska fråga om mormor kan åka med i egen bil. Då vet Christoffer att det finns en back-up att kunna ta sig ifrån bondgården om det inte går.
Jag delgav mitt förslag till den smarta 12-åringen som direkt, utan att tveka sa att det var en bra idé! :o

Tänk vad enkelt det kan bli när man bara får tänka till lite varför ”sur-minen” kommer!
Det är inte för att han är otacksam, har en dålig attityd eller är allmänt otrevlig... Han är rädd!!!
Rädd att inte klara av det mentalt, att vara på ett ställe med rätt okända människor, inte veta vad som väntar eller vad han kan vänta sig och inte veta att han kan komma undan om han måste.
Även om han vill vara med och hänga med dom andra barnen så är rädslan större och driver honom till att välja utanförskap eftersom det är enklast och det vet man att man klarar av!

Han förvånar mig fortfarande nästan varje dag. Just igår var det att han direkt kände fördelen med förslaget och tog det utan övertalning OCH att han var med på hyttan på midsommarfirande!
Det har aldrig hänt förut... Mycket folk, dans och hög ljudvolym, men han gjorde det ändå!!!

Men idag kör vi Legobygge och lite TV, det är han värd ;)

Själv tar jag Caroline och Dessi med mig till Molkom, vi ska se världens snyggaste Castor <3 span="">

Vunnit på Lotto eller?

En helt vanlig fredag... Eller inte när man är ledig från sitt ordinarie jobb, ska vara i Kumla på hästtävling vid 11-tiden och vaknar kl.05.00!
Igår kändes det som en toppenidé att ha hästarna ute på natt, något jag haft de nätter som väderprognosen varit bra, men imorse när jag vaknade kl.5 och tittade ut från mitt sovrumsfönster fick jag lite ångest!
Grått, mulet och lite småregnigt å där låg min R8 sovándes med två gamla tanter ståendes bredvid sig, som såg allmänt uttråkade ut!
Då började jag fundera över dagens upplägg och vips så var möjligheten att somna om som bortblåst.
Jag började fundera på om pappa och Christoffer skulle ta in dom typ vid 16-tiden i eftermiddag (ska ju regna hela dagen) så Kavat och Råttan hinner torka innan vi ska rida efter hemkomst från Kumla eller om de ska gå in nu en stund och ut innan jag åker o.s.v.
Eftersom jag ändå inte kunde sova när tankarna väl började gå igång så fick de gå in nu på morgonen, de var helnöjda! Vilket också jag blev efter mitt väl avvägda beslut ;)
Nu förstår jag att några tänker ”Men varför kan de inte bara få vara ute, de är ju hästar...”. Och det är ju sant, dom är hästar... Gamla hästar och jag klappar mig själv på axeln och säger ”Helena, det finns en anledning till att dom är gamla och välmående...” och sen är jag nöjd med mitt beslut igen!

Så nu har jag precis intagit min andra kopp kaffe, eller jag håller på medans jag skriver. Morgonkaffet är nog dagens bästa kopp. Förr var det morgonciggen, nu är den ersatt med kaffe... Bättre GI-värde på kaffe än på cigg ;) eller kanske inte just GI, men ni förstår vad jag menar! :D

Senaste veckorna har jag roat mig kungligt med inköp. Man kan tro att jag vunnit på Lotto eller något, men det har jag (tyvärr) inte!
Hur som helst så började det med att Ola i våras åkte iväg till Eskilstuna för att köpa nya hinderbommar till ridbanan och ungefär i samma veva så fick jag möjlighet att beställa lite hinderstöd. Det sistnämnda har jag bara köpt 4 st än så länge, men jag hade ju också sedan tidigare så nu kan man få till lite fler hinder.

I maj beställde jag sand till ridbanan och fantastiska och kompetena  grannar har sedan hjälpt mig att se till att det kommer hit och fördelas ut på ridbanan . Mycket välbehövligt och jag är sååå nöjd! Man får hoppas att hästarna också är det?

Sen efter det har jag nu börjat måla lite av de nya bommarna och hinderstöden. Tanken är att alla stöd, även de gamla, ska fräschas upp (för första gången på flera år).
Det är verkligen jättekul att äntligen ta tag i det där som man gått och pratat om så länge och ännu roligare blir det att kapa upp och elda de gamla bommarna som väger 50 kg styck.. ha, ha, ha...

Och inte nog med de inköpen så var jag igår dessutom lite spontant iväg till Strömsholms sadelmakeri med lilla R8:n.
Hon har längs vägen växt ur ett par sadlar och varje gång har jag fått gå tillbaka till Maja’s gamla Stubbensadel som inte alls vare sig ligger optimalt eller är fördelaktig för mig när jag rider, men det är den som hon inte reagerat på och då gör man som sadelutprovaren så bra uttryckte ”Du har gjort det bästa av situationen”.
I omgångar har jag försökt haka på när folk lagt ut om sadelprovare som kommer, men antingen så har det inte blivit något eller så har inte tillfället passat i min almanacka. Så när jag fick en ledig torsdag kontaktade jag Strömsholms sadelmakeri väldigt nära inpå och fick en tid kl.11.00. Det var bara att lasta in lilla R8:n och åka dit. R8:n på Strömsholm.... Jo, jo...  ;)
Men hon skötte sig exemplariskt och de på sadelmakeriet var supertrevliga. Jag hade en bild av min lilla hästs rygg och den visade sig vara korrekt (vilket var tur för mig)...  Stora bogblad, kort anläggningsyta, svängd rygg, behöver Wide och bred kanal... Det sista hade jag inte haft en tanke på tidigare! Utöver hur hästen ser ut så ser vi ryttare också olika ut!
Och det är en sak att veta hur ryggen ser ut och en annan sak att kunna veta vilka märken som passar just en sådan rygg i kombination med mig som ryttare.  Jag hade i förväg trott att Prestige kunde funka, men det visade sig att den inte alls låg lika bra som vissa andra märken och det hade ju kunnat bli tokigt om jag själv skulle fixat ny sadel!
Eftersom jag inte har för avsikt att köpa annan sadel på länge (hoppas R8:n inte förändras så mycket mer) så är jag mån om att det blir bra utan att lägga stora summor på en ny sadel, bättre begagnad duger väl för de timmar i veckan jag befinner mig i en sadel.
När hon hittat två st, en Equipe och en Lippo, så gick vi upp till gula ridhuset och provade.
Först ut var Equipe:n och den var sååå skön.... Dessutom låg den som ett smäck på henne och flyttade sig ingenting under passet! Så nu får fårskinnspadden flytta upp på hyllan!

Ja, sadeln åkte med hem! ;)
Jag är supernöjd och kan verkligen varmt rekommendera att åka till Strömsholms sadelmakeri. Proffsiga, trevliga och bra service!

Även Nisse Gustafsson (stallkatten) blev glad för den nya fårskinns-sängen :D

NU blir det inte fler inköp på ett tag...Tror jag! ;)

Oj vilken helg.... :D

Måndag igen och snart dags att åka till jobbet, men vilken helg vi haft! En riktig försmak på semestertider <3 br=""> Så den här bloggen blir en ”helgblogg” :)

I lördags drog vi till Viby, Jag, R8:n och Caroline. Det var final i division 3.... Eftersom Råttan skadade sig i början av april så har vi inte hoppat så mycket, hennes insats måste därför anses som godkänd ;)
Dessutom så ramlade en ryttare av och ambulans tillkallades som anlände precis när det var min tur att få startsignal så jag blev sittande 10-15 min inne på banan för att vänta på att få starta, inte världens bästa uppladdning... Och även om det var av-och-på mest hela banan så var vi felfria fram till hinder nr.7 där översta bommen föll och sedan hände något konstigt... R8:n stannade, ni vet så där riktigt tvärnitade :o
DET har inte hänt förut... Men väldigt nyttigt för mig, man ska inte tro att det är över förrän man korsat mållinjen ;)
Så på sammantaget fick vi 11 fel, inte dagens bästa men långt ifrån det sämsta då banan var teknisk och visade sig bli väldigt utslagsgivande då drygt 10 st i lagklassen vägrade ut sig.
Vårt lag hade två uteslutna, mig på 11 fel samt tre felfria och med de resultatet vann vi omgången och med vinst i alla omgångar så stod vi även som slutsegrare! Riktigt skojigt och så himla härliga lagkamrater, blir roligt att inkassera vår vinst sedan när vi ska bowla på O’Learys :)

I söndags packade vi in hela klanen och drog till Karlstad, dags för Caroline att utmana Gladiatorerna. Hon var lite väl kaxig tillsammans med några skolkamrater i startfållan vilket resulterade i att Hero med glimten i ögat skrev MOSA i pannan på henne.. Till hennes förtjusning!
Det blev förstås inte mer för henne än för någon annan i gatloppet, men vilket fantastiska människor de här Gladiatorerna är. Dom verkligen ger sig hän åt barnen, bjuder på sig själva, skojar likväl så är de ömma när det behövs.
Bl.a. när jag stod och väntade på att Caroline skulle springa genom gatloppet så var det en flicka som satt i rullstol som Hero uppmärksammade, gick fram, lyfte upp henne och bar henne genom gatloppet och tacklade de andra Gladiatorerna försiktigt med henne i famnen. På andra sidan satte han varsamt ner henne i rullstolen och fortsatte sedan att busa med de andra barnen!
Caroline var i alla fall jättenöjd efteråt, Christoffer var inte riktigt lika nöjd eftersom vi ”tvingade” med honom, det var mycket folk och den kombon uppskattades inte värst…. Han satt på en bänk vid travbanans huvudbyggnad och spanade in ”spektaklet” på avstånd samtidigt om han spelade lite på sin iPad. Men man får inte alltid precis som man vill bara för att man har en diagnos, ibland tvingas man till saker eftersom de ”dumma” föräldrarna vet att man behöver den utmaningen i livet!

På måndagen kunde jag ta komp då vi hade många lediga barn på jobbet. Hela dagen mer eller mindre ägnades åt hemmafix t.ex. att klippa gräs, rensa rabatter, sätta upp poolen, måla lite bommar m.m.
Gillar enorm mycket att kunna greja hemma utan tidspress och idag när regnet vräker ner så är det väldigt skönt att gräset är klippt och framförallt att poolen är på plats ;). Man riktigt känner hur mycket man kommer få nytta av den sistnämnda framöver… ha, ha, ha…

Redan på måndagens morgon sa Caroline till mig ”mamma, jag är så nervös att jag mår illa”. Anledningen till de orden var att vi sedan tidigare bokat in hopptävling på tisdagen.
Vet inte hur många Pay & Jump’s hon varit på och det är inget konstigt, men så fort vi börjat prata om riktig tävling så blir hon vettskrämd? Så den här gången gjorde vi en fuling, jag och Ola. Vi sa att det var en P&J, men att den är så lik en riktig tävling som det bara går så full mundering gäller, vaccinationsintyg och nummerlapp etc.
Kan ha varit därför hon upplevde den här ”P&J” som lite extra och att det skapade nervositet hos henne ändå?
Förberedelserna var noggranna. Lilla ryttarinnan hade skrivit kom-ihåg lappar med allt som skulle grejas: putsa träns och sadel, tvätta schabrak och täcke, klippa Kavat, tvätta svansen o.s.v. Nästan allt fixade hon själv med lite assistans.
Så klockan 6.45 igår lastade vi in lilla Kavat i transporten och begav oss mot Vretstorp. Jag skulle vara överdomare och det visste hon, men ändå kopplade hon inte att det kunde vara på riktigt. Vi gick banan, lastade ur och hon red fram. Medan hon var inne på framhoppningen kom moster Kina och morbror Gustav dit, ända från Uppsala. Snacka lycklig tjej!
Hur det gick sen? Det har nog de flesta redan sett på FB, men det är värt att upprepas. Hon red felfritt (enda i sin kategori) och fick pris för sin ritt. När hon stod där utanför utsläppet med rosetten så berättade jag att det var riktig tävling… Hon halvskrek med ett leende på läpparna ”Har du lurat mig?”.

Men tro mig att hon har varit lycksalig efteråt, hon bubblar sin ritt hela tiden!
Nu längtar hon redan till nästan gång och mamman med förstås ;)