Tänk att jag inte skrivit något på en vecka... Tro inte att
det inte händer intressanta grejer! Fast det är klart vad som är intressant för
mig är säkert måttligt roande hos andra ;)
Hur som så var jag iväg i söndags på årets första tävling, helt
enligt tidigt lagd plan! Råttan skulle dessutom "premiära" med att göra två
starter samma tävling, något hon hittills sluppit undan... Men nu vid 6-års ålder har vi
äntligen hunnit ikapp alla som i år fyller 4 år så nu var det dax... Ha, ha,
ha... Herregud, fyraåringar har kommit längre än henne i utbildning! Ja, ja...
Men Råttan och jag ska ju kampera några i år ihop så det spelar liksom ingen
roll egentligen!
Denna dag var det Askersund som stod värd för tävlingen.
Stort och fint ridhus med bra underlag. Framhoppning utomhus, men med väl valt
datum för tävling så har våren gjort sitt och även framridning och framhoppning
gav bra förutsättningar för alla. Väldigt många starter denna tävling och det
borde ge en tankeställare till fler arrangörer att klasserna nog är bra att ha
framförallt i början på säsongen, kanske t.o.m. första halvan. Råttan och jag startade i 80 och 90 cm. En
mycket lätt nivå för de flesta, men för oss så är det perfekt nu. Vi har
fortfarande mycket kvar att arbeta på och med den galoppen vi har just nu så är
nog höjden väl avvägd för vår nivå J
Det där med vilken nivå man är på oavsett gren känner man
bäst själv och ingen annan kan någonsin avgöra vilken nivå man bör ligga på. Men i dressyr kan jag ställa mig lite tveksam till att
stanna kvar på en nivå när man har skyhöga siffror där?! Det kan t.o.m. kännas
lite osportsligt att rida in på höga siffror tävling efter tävling och aldrig
avancera vidare. Nu har ju jag varit ute en del på dressyr sista åren och har
lite koll på vad som händer i den grenen, med betoning på lite! Dock kan jag
tycka att när man rider i på 70% + så borde det vara en signal av att man borde
utmana sig själv att gå vidare och ha mer sportslig konkurrens i en högre klass. Det är klart
att man första gången får dessa siffror inte kan ha en aning om att man skulle
landa där, men när man legat stadigt där så borde man kanske tänka till? I
dressyr känns det också mer vanligt att man pendlar upp och ner i klasserna.
INte alla förstås, men det händer och det händer så att t.o.m. jag sett det utan att vara väldigt insatt så visst händer det då och då. Med pendla menar jag att man ena gången kan rida Msv på helt okej siffror för att nästa
tävling starta LB och det kan jag inte riktigt förstå vitsen med, men det finns
säkert bra förklaringar som bara inte jag förstår?!
I hoppning är det mer stadigt att när man gått vidare så
håller man sig på sin nya nivå om inget inträffar t.ex. att man kraschar eller
att något annat händer. Det är väldigt sällan som någon som rider 130 går ner
och startar 100 helgen eller inte ens några helger efter....
Åter till mig och Råttan på vår nivå 80/90 ;)... Råttan eller
vi kanske jag får vara osvensk och säga gjorde faktiskt en riktigt bra runda i
80! Så när som på en miss på 5:an där vi fick in ett sånt halvt galoppsprång innan hinder,
resten gick strålande bra om jag får säga det själv. Och det höll i sig från
start till mål, vår första felfria runda på ”riktig” tävling :D. Nu har ju
Råttan bara startat 6 gånger i sitt liv, tre gånger som fyraåring och tre gånger
som femåring. Nästan lite festligt att det varit så lite, men jag har ju som
sagt inte riktigt haft tid för henne förut och frågan är om hon varit redo ändå? Tror att hon mått gott av den här tiden att växa till sig!
I 90 så gjorde hon om den där felfria rundan och vi
kunde åka hem med två fina rosetter från Askersunds Ridklubb. Dom hänger nu så
fint på den berömda lampan i köket! Ovanför bänken har vi en lampa och där
brukar rosetter ”mellanlanda” på väg till andra destinationer... Mina hamnar
sedan en period i mitt arbetsrum för att till slut hamna tillsammans med den
stora massan ute i stallet... Fast jag ligger lite efter på den fronten just
nu. I stallet hänger nog kanske 100-talet rosetter, i mitt arbetsrum har de
sista fastnat lite för där hänger nu nästan tjugo stycken efter att jag rensade kökslampan i
söndags och på den berömda lampan hänger nu bara de sista två från i söndags.
Carolines rosetter hänger också på lampan ett bra tag innan de till slut landar
på hennes rosett-tavla som hon fick ärva efter Idamarie.... :)
Även om vi då var felfria i 90 och kvitterade ut den där
rosetten så var rundan inte lika bra som i 80. Jag tror inte direkt att det var
någon katastrof från läktarplats, men känslan var bättre i första klassen. Å
andra sidan vore det konstigt om hon inte var lite trött till andra klassen och
lite förbryllad att hon skulle jobba en gång till samma dag.
Nu har vi iallafall blodad tand inför resten av året (säger jag med viss tillförsikt), även
om vi ”bara” rider 90 :D. Nästa tävling är planerad till 5 maj med samma
klasser en gång till :)
Idag hade vi logistik på hög nivå här på Östergården! Det
var nämligen så att Caroline en dag här i veckan kom hem från skolan och sa att
hon och Sofia ville rida ihop på fredag (idag), hemma hos Sofia. Jag sa till
Caroline att jag jobbar till 15.30 och ska sen träna själv 18.15 så det kan bli
lite svårt. Samtidigt så kändes det ju som en förbaskat rolig idé som tjejerna
kommit på och det är fantastiskt att de kommer fram till sådana saker själva
utan att vi vuxna ska planera allting. Så vi frågade pappa Ola om han kunde
köra upp Caroline och Kavat till Sofia, sen åka hem med bil och transport,
sedan lastar vi Råttan och volvon får då dra transporten ner till Rosensjö
samtidigt som vi också tar med Aurisen dit. När Råttan är urlastad så åker Ola
till Linnebäck och hämtar vårat lilla ekipage, åker till baka till Rosensjö där
han lämnar volvo, hästtransport och Kavat för att sedan ta Aurisen hem
tillsammans med Caroline. När jag sedan är klar så lastar vi in Råttan bredvid
Kavat och jag kör hem hästarna... Puh... Jag blev nästan yr bara av att skriva
det där.. Ha, ha, ha... Men man ska vara lösningsfixerad istället för att se
problem! Då är det lite trevligare i tillvaron :D
Så det blev som planerat, Caroline och Kavat har således
haft en jätte rolig eftermiddag med Marie och Sofia, kanske även med grabbarna
Östlund men det framgick inte i rapporten från unga fröken. Och jag har varit
på min hoppträning för Pia. Idag provade vi att hoppa några högre hinder och
hoppla vad lilla hästen kunde hoppa då även om piloten var lite smårädd ;)
Fast där på de något högre hindren så märker man det här
som jag skrivit förut att galoppen är lite för kort eller snarare att jag
kortar ner galoppsprången. Det är ju där vi är nu i den korta galoppen, men vi
ska jobba för att få längre galoppsprång så att hon blir stark i den galoppen
också. Så även om det var lite med andan i halsen som jag kastade mig iväg mot
hindrena så var det kul att ha gjort det och att få känslan av vart vi ska...
Även om vi kom tok-fel ibland så har hon ju ett fantastiskt hjärta den lilla
hästen! Jag hoppas verkligen att hon kommer fortsätta ha det där modiga lilla
hjärtat med sig och det där hjärtat gör att det än mer känns viktigt att inte
forcera saker utan att ta det i rätt takt så jag inte knäcker henne! Världens
finaste lilla Råtta.... <3 font="">
Nu ska jag sova (vilket jag borde gjort för länge sen),
imorgon åker vi till Branäs för lite slalom innan de stänger för säsongen! En riktig tjejresa ska vi göra jag, Caroline, Åsa och Thea! Ska blir skitkul
att få umgås, det händer alltför sällan numera... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar