Nästan flyttstädning....

Då har det gått en vecka sedan Castor åkte.... Helt sjukt vad tiden går fort! Veckorna bara rusar iväg och tur är kanske det nu när hösten är som mörkast L

Råttan gjorde illa sig i ögat i slutet på förra veckan och fick därför vila över helgen, vilket var välbehövligt även för min del! Gjorde sådana där saker som man bara skjutit framför sig ett tag... Vi flyttade runt lite med rummen och då samtidigt så blir det ju så mycket bra rensning! Gud vad jag älskar att rensa :D

Alla som har varit i Ullared vet de där stora gula väskorna som man kan köpa och packa i... Två sådana smäckfulla med vanliga kläder, jackor och skor som fått förflyttats från vårt hus till 39:an nere i stan! Så kom det till användning också och vi fick bättre med plats, win/win...

Det som flyttades runt i huset var byte av sovrum. Caroline ville ha ett av våra mindre rum att sova i och istället ha en lekhörna i allrummet på övervåningen, mest för att hon tyckte rummet var så stort och blev läskigt att sova i. Det kändes väl lättare att ha kontroll över en mindre yta ;)

Så då flyttade Ola och jag in och tog tillbaka vårt gamla sovrum som Caroline haft ett tag! Det är nästan som en flyttstädning man får till utan att behöva göra adressändring....

Även om det låter enkelt när man tänker vad man ska göra, men herregud vilken tid det tar! 

En stund, mitt i den värsta röran tittar Caroline sig omkring och säger: ”Nu är här rörigare än vad det brukar vara på mitt rum...” d.v.s inte lite rörigt! 

Men nu är det gjort och klart! 

Till detta följde också att man måste effektivisera visa saker förstås... Bl.a. så får jag nästan panik på hur många gosedjur barnen ska ha i sängen, men i Carolines nya sovrum så har hon en mindre säng än tidigare (170 cm) och jag sa från början att hon kan inte ha en massa gosedjur i sängen (förutom kanin Ninis förstås ;)) vilket inte alls har varit några problem. Problemet blev snarare vart vi ska lägga alla gosedjur som tidigare fanns i sängen? Vi saknade också lite mattor och annat nu när det möblerades om... 

Så efter vårt månatliga uppföljningssamtal på Karlberg i måndags eftermiddag så drog Caroline och jag bort och ”gjorde” Dollarstore. Jag får ju nästan skämmas när jag säger att jag faktiskt inte varit där förrän nu, men nu är iallafall premiären avklarad och vi lämnade butiken nöjda med två mattor, en liten papperskorg och några diversesaker! Kan nog bli fler besök till den butiken ;)

Därefter röjde vi av Jysk också när vi ändå var i krokarna och där fann jag DEN.... Tvättkorgen! Den där som hade en schysst design och som gosedjuren kunde flytta in i. Fantastiskt! Så till det fabulösa priset av 135 kronor kunde vi ordna nytt boende till de mjuka och söta 7-åringen var helnöjd!

När Råttans sår runt ögat såg bättre ut efter helgen så hoppade jag upp igen! Å herregud vad jag gillar den lilla hästen! Hon kallas ju inte kronprinsessan för intet ;)

Det känns också väldigt bra att jag nu ska kunna fokusera mer på henne eftersom hon har fått stå tillbaka lite när man ska prioritera sin dyrbara tid!

Efter att ha laddat i fyra dagar så var hon lite som ett krutpaket på ridbanan... Inte så hon gör några dumheter, men när hon väl får ta några varv i galopp så bara måste hon bralla ur sig det värsta. Det bockas och lattjas mest hela galopperna, men det gör liksom inget för det blir inte mer än så och glädje kan man ju inte bli arg för att hon har ;)

Till helgen är tanken att vi ska åka till Filipstad och hoppa en klass! Nu blev ju inte  uppladdningen riktigt som jag tänkt eftersom hon stod förra helgen och därmed missad hoppträningen för Pia, men å andra sidan så får vi väl ta Filipstad som en träning istället. Det är ju inte så att vi åker dit med press, man kan ju inte vinna en Clear-Round direkt... Ha, ha, ha... Och skulle man kunna det så tror jag inte vi skulle vunnit ändå, men kul kan vi ha och det är vi nog rätt bra på att ha tillsammans!

Igår var jag till vårdcentralen med mina fantastiska händer igen! 

Under min graviditet med Caroline så fick jag karpaltunnelsyndrom på båda mina händer... Som om det inte var nog att gå upp 27 kg! Tydligen ska en del få mycket :D. 

Jag var grymt snygg när jag lika bred som hög vaggade fram med två skenor på händerna... Ha, ha, ha... 

Härliga barn har jag, men att vara gravid är jag inte skapt för! Med Christoffer fick jag inga problem med handlederna, men då gick jag upp 32 kg istället!!!

Hur som helst så är det så att ibland så går problemen (karpaltunneln, inte övervikten den får man f-n kämpa med) tillbaka en tid efter förlossningen, men inte på Helena förstås så våren 2010 så opererade jag höger hand. 

Vet ni hur mycket man använder höger hand? Försök gå på toaletten utan att använda höger (om du är högerhänt förstås ;)). 

Men jag blev väldigt bra efter operationen, dock valde jag att avvakta med vänster! Mest för att den operationen hade hamnat mitt i tävlingssäsongen då och jag skulle ju ut med Castor som 4-åring så då hade jag inte tid att gå med vänster hand i bandage heller! Herregud, vad vi låter vårt intresse styra livet :D  Men jag valde att vänta... 

Sedan för ett år sen så fick jag ont i höger handled, inte i karpaltunneln utan mer vid tummen. Till slut kunde jag knappt använda handen utan att det kändes som en kniv! 

Först DÅ inser man att ett besök till doktorn vore bra! 

Snabbast diagnosen någonsin... Istället för karpaltunnel så hade jag fått något som heter De Quervains Syndrom, en inflammation i tummens sträcksena. 

Första ordinationen var att ätas Diklofenak och ha en skena för att hålla tummen i viloläge, ett nästan omöjligt uppdrag utan något som håller fast den (tummen)! 

Efter några veckor så blev det återbesök och då fick jag något så ”härligt” som en kortisonspruta in i leden! 

Vet ni hur jäkla ont det gjorde? Jag trodde nästan jag skulle tuppa av och då tycker jag att jag tål rätt mycket! 

Dock visade det sig att den där sprutan var värd smärtan för inom några dagar så mådde jag riktigt bra. Samtidigt som jag fick den där kortisonsprutan så pratade jag med läkaren om min vänster hand (karpaltunneln) och rätt snabbt så fick jag operationen på den i april. Den handen är inte riktigt användbar än, 6 månader senare.. suck!

Nu, 10 månader efter kortisonsprutan så går det inte längre! Egentligen så märkte jag att det i tummen kom tillbaka redan i somras, men jag har ignorerat det lite! Läkaren talade om att man kan bara få kortisonspruta max två gånger sen blir det operation så jag har dragit ut på det... Kanske lite för länge! 

För några veckor sedan så började en knöl synas på handleden rakt nedanför tummen och den knölen har bara gjort sig större och nu är det så jag själv mår dåligt av att se den. Dags för läkarbesök igen.... Men det blev ingen kortisonspruta den här gången utan en remiss till ortopeden! 

Så det där med att klara sig utan höger hand, jag kommer uppleva det igen! Dessutom så sa läkaren att jag behöver en arbetsterapeut till vänster hand som helt klart inte har den förväntade funktionen!

Ja herregud, är det åldern eller kan jag hitta något annat att få skylla på? Så jäkla mycket fel på en 28-åring ;)

Här kommer solstrålen ;) och 5 november är en bra dag!

Nu har jag skjutit "solstrålen" framför mig ett par bloggar så nu skriver jag lite om det....

Man skulle kunna säga kärt barn har många namn också, men jag tror inte det är så kärt i och för sig ;)

Hur som helst så var jag förra helgen hos Örebro Fältrittklubb som överdomare på deras hopptävlingar. Tävlingen var överlag lugn ur mitt perspektiv och inga stora grejer inträffade.

På söndagskvällen så fick jag ett sms där det stod att någon skrev saker om tävlingen på Facebook och att jag som överdomare var omnämnd. Jag frågade vart, tänkte att det var kanske på den "fantastiska sidan" Hästdiskussioner eller liknande, men det visade sig att det var en person som tävlat under helgen som gjort ett inlägg och sedan hade det blivit respons på det i flertalet kommentarer.

Inlägget handlade i korta ordalag om att en tävlande som inte fått in sin häst i transporten på morgonen hade frågat i sekretariatet om hen fick flytta ner till annan startplats. Sekretariatet hade enligt ryttaren nekat, om de nekat pga att de inte har mandat att göra det eller om det berodde på annan orsak framgick inte.

I kommentarerna hade då folk synpunkter huruvida ÖFK ger det "lilla extra" m.m. I ett av kommentarerna så förklarar någon att det inte är sekretariatet som kan besluta utan överdomaren vilket är helt korrekt, men med det sagt så lades det ut på mig som om det var jag som nekat fast jag inte ens var inblandad och då kläckte någon den fantastiska kommentaren "Den överdomaren är ju inte heller någon solstråle direkt"... 

Ha, ha, ha.... Det är ju SÅ kul :D, jag har aldrig ens pratat med vederbörande... 

Svar ja, jag svarade på inlägget efter bollande med en annan person. Jag hade egentligen inget behov av att svara, men som vi resonerade så är det någonstans bra att sånt här kommer fram så folk blir medvetna om att saker man skriver på FB ofta kommer fram! Så återigen, jag har sagt det förut, skriv inget som man inte kan stå för.... 

Så här löd svaret: 

” Hej på er, den nitiska solstrålen till överdomare här 

Nu vill jag bara tillrättalägga ett par saker så vi inte drar några växlar som inte finns... Sekretariatet har inte mandat att flytta någon eller besluta att flytta eller inte. 

Jag har inte blivit tillfrågad av någon i tråden?!

Jag brukar INTE säga till i sekretariatet innan tävling att ingen ska flyttas utan pratar alltid om orsak med var och en! 

Eftersom jag inte vet alls vad detta gäller så kan jag inte säga vad mitt svar skulle varit fast nu i efterhand är det ju ingen idé att ens spekulera! 

På nästan varenda tävling måste någon flyttas av olika orsaker och jag nekar aldrig vid bra anledningar. I helgen har vi flyttat några båda dagarna... 

Huruvida jag är en solstråle eller ej får var och en bedöma, men jag tror aldrig jag pratat något närmre med någon här än Emma. Kan ha fel, men jag tror inte det 

Om man som ryttare/hästägare får svar i sekretariatet som man inte gillar eller om något annat missförhållande råder på tävlingsplatsen så är det jättebra om man pratar med överdomaren av flera anledningar! Dels så kan vi göra något åt det direkt och dels så har vi en rapport som vi kan skriva in saker som kan förbättras till nästa tävling!

Att föra dialoger i efterhand på FB skapar inga bättre tävlingar framöver....”

Det var några som gillade svaret och det är ju kul att  det blev så! Det är synd att vi upplevs som surkartar när vi är på tävlingar, men vi är där för att upprätthålla TR som tyvärr många är dåligt pålästa på, skulle ryttarna vara mer pålästa så skulle det inte vara så ofta som vi behöver säga något. Vi är också där för att se att alla får samma förutsättningar och förstås att hästarna blir behandlade så som de så väl är värda ( i det inkluderar jag förstås spölängd, sporrars material, längd och utformning, betsling, framhoppning o.s.v.).

Det vore också väldigt enkelt om ryttare som överdomaren pratar med faktiskt är så medvetna om gränsen för sin egen TR-kunskap så man faktiskt tar vår information som en hjälp och inte som att vi leker poliser. Vi kan ju inte tillåta att en får göra på ett visst vis på framhoppningen och en annan göra något helt annat, alla tävlar på lika villkor!

Det är ju också så att OM någon t.ex. hoppar fram på fel höjd på framhoppningen (för högt alltså) och någon annan sedan protesterar då kommer ju protesten behandlas utifrån faktiska omständigheter dvs inte till fördel för den som gjort fel! Om då överdomaren står på framhoppningen och säger till att nu är hindret för högt så borde man nog ta det som att ”shit vilken tur att någon sa till så inte jag gjorde ett fel som sedan kan betyda trågikheter för MIG”

En gång så var det en person som sa till mig ” Du skulle aldrig säga något om jag vore Stina Lillje...” Öh, jo jag skulle det ! Å andra sidan skulle det aldrig hända, för Stina är alltid i tid, alltid trevlig och har alltid korrekt utrustning på sin häst... Sämsta tänkbara jämförelse om man vill klanka ner på någon!

Hur som helst, det är skitkul att vara funktionär på tävlingar! Det är både roligt att vara överdomare och domare. Blandat är bäst! Det är jättekul att träffa likasinnade, att få se duktiga ryttare och fina hästar. Att man dessutom då jobbar är ju en otroligt bra förmån på jobbet ;)

Jag hoppas iallafall att några av dem jag träffar tycker att jag är en ”Solstråle” (eller iallafall lite trevlig ;))  och de som inte tycker det får helt enkelt ge den titeln till någon annan de gillar!

Nog om det och nu till dagen idag! En konstig dag... Castor åkte för ett par timmar sen och jag har fått ett sms att han stått som ett ljus (det visste jag förstås) och att han nu är installerad och klar i sitt nya stall! Jag har haft en otrolig tur som hittat en så bra köpare! Jag hoppas verkligen att de får massa kul ihop och att hon utbildar Castor vidare (vilket jag är övertygad om att hon kan).

Det som är lite ironiskt med dagen idag är att för 20 år sen, den 5 november 1995, lastade mamma och jag in lilla Calle (Don Caze) i transporten och begav oss mot Ystad. Calle var min egen uppfödning, en connemara vars mamma var min tävlingsponny ”den vita skräcken” Sippan. (Brolötens Calcedon). Jag hade hoppats på att han skulle växa över ponnymåttet (vilket han senare gjorde skulle det visa sig), men när jag såg annonsen som Inger lagt in i tidningen Ridsport så svarade jag. Detta mest pga att hästen som hon hade och ville byta mot var ett sto e.Beach Boy. Under de här åren så jobbade jag inne på Christinehamns Ridklubb och red en annan unghäst e.Beach Boy som jag gillade mycket! Inger blev intresserad av min lilla Calle och vi bestämde att bytet skulle bli av! På den här tiden så skickade vi filmer (VHS förstås, och ni ungdomar som inte vet vad VHS är får fråga era föräldrar) och brev fram och tillbaka så det var inte i närheten av dagens snabba takter! Hur som helst, vi åkte ner med Calle och hem med Maja! En stor,gänglig dag som var lite som den fula ankungen! Inte för att hon någonsin blev en svan, men iallafall en fin anka....  Med risk för att ni är helt utleda på mina inlägg om denna häst isåfall får ni scrolla vidare så måste jag säga att hon är så himla fantastisk! Den kontakt vi har är så härlig och jag är så glad att jag fått uppleva det under mina hästår! Då har det ändå passerat rätt många under mina 30 år som hästägare (och eftersom jag är 28 så förstår ni att jag haft hästar längre än jag existerat ;)). Hon är min kärlekshäst! Hon har nu genom ett infall gett mig en härlig efterträdare i Råttan och det är nog den vackraste gåva hon kunnat ge! Jag hoppas att jag får minst lika många år med Råttan som med Maja! Fast jag vill också ha kvar Maja ett tag till.... Idag är inte sorgens dag även om Castor åkte, idag är glädjens dag när Maja klev in i mitt liv! <3 p="">

Hejdå Castor....

Okej.... Även om allt kan hända fortfarande så ska jag sluta tala i gåtor! 

Jag har ju väldigt många hästar och eftersom de tycks trivas och vill hänga med längre än vad jag kanske trodde var möjligt så är nu min energi på låg nivå! Jag har därför fattat beslutet att sälja Castor...

Att valet föll just på honom är enbart för att han passar mig minst! Låter enkelt men det är klart att det aldrig är lätt! Han är ju född här och bott är i nio år... 

Även om det inte utvecklades så som det var tänkt (att vi skulle hoppa) utan att vi de senaste två åren ägnat oss åt att rida på "platten" så har tiden ändå varit positiv!

Återigen en häst som jag lärt mig mycket av och jag hoppas att jag gett honom en hyffsad grund att stå på när han nu går vidare med ny ryttare!

Allt har gått väldigt fort... Jag svarade på en annons och den första som kom hit skulle köpa häst åt annan, men blev själv kär i C... 36 timmar senare ringde hon och ville köpa honom till sig själv :)

Igår snyggade vi till fötterna hos Pär och idag blev han besiktad.... Allt gick toppenbra och mot slutet av veckan är planen att "lilla" Castor blir Karlstad-bo! 

För att stilla nyfikna så har jag inte fått jättemycket pengar... Jag tog t.o.m ett lägre bud för det kändes så himla bra!!! 

Det är klart att det känns lite tråkigt att skiljas från honom, MEN det är så jäkla rätt och jag är sååå nöjd att det blev just den här personen som ska ha honom!!!

Det måste väl ändå varit meningen om det kommer någon och provrider åt annan, men vill så gärna ha honom själv att man åker hem, skakar fram pengar och lägger ett bud?!

Först blir transporten såld på ett bräde och nu Castor.... 

Och den här bloggen skulle jag ju tillägna mitt nya smeknamn, men det här kom liksom emellan ;)

Det händer grejer och hästiga dagar i en härlig blandning...

Oj vad mycket som händer just nu... Och fort går det :o

Men om allt går som planerat så kommer det bli sketabra!!!

Kryptiskt, men mer info kommer förhoppningsvis!

Dagen har egentligen handlat om bra saker mest hela tiden! Eller starten var väl inte tipp-topp... Jag vaknade inte den tid jag ville men förutom det så...  På förmiddagen åkte vi till Rosensjö med Kavat och det lilla ekipaget skulle hoppa klubbhoppning :)

Det är lika stort som vilken tävling som helst! Vita ridbyxor, kavaj, fina hjälmen är ett måste och tofsen bak i nacken är bland det viktigaste (för det har alltid mamma).

Idag var tanken att vi skulle träna på att gå in på banan själv och mamma var i publiken, men nervositeten tog över och då är det tryggt att mamma står där på banan - nära till hands ;)

Men förutom det så klarade hon banan på egen hand och mamma behövde inte påminna att hålla farten uppe under ritten! Duktiga lilla unge! Och ponny förstås 😘

Sen åkte vi hem en stund innan det var dags att lasta in Råttan för ett dressyrpass för Anna B. Vi jobbar på för att bli lite starkare framförallt i höger och om jag jämför med i somras så är det riktig skillnad på lilla hästen.... Kronprinsessan af Östergården

Efter träningen blev det bråttom hem med häst och transport, sedan vidare mot Öfalla för lite hoppning på TV och taco med vår lilla ponnyliga! Härligt att de har så kul ihop och vi vuxna har så trevligt :)

På väg till träningen för Anna hade jag fått ett mail med svar på min annons för transporten, på väg hem bestämdes det att de skulle komma (från Lidköping) och medans vi var i Öfalla fixade Ola försäljningen här hemma! Så himla skönt att få den såld innan vintern och så smidigt!!! :D

Nu har det hunnit bli månadsskifte igen.. November är här och om några veckor åker ljusstakarna fram.... Som jag älskar den tiden! Barnen likaså så numera har jag sällskap i mitt julmys :D

Om två veckor är planen att Råttan och jag tävlar, helgen efter det är det sista ÖD-uppdraget för i år och helgen därefter är det tjejmys när Caroline och jag drar till huvudstaden för att se Stockholm Horse Show! Mycket härligt att se fram emot förutom julen!!

Nu är det iallafall kvällen och efter en härlig vecka, helg och dag ska jag nu vänta på John Blund... Zzzz

Jo, jag höll på att glömma... Förra helgen var 

jag överdomare på ÖFK! Mitt nya smeknamn är tydligen "Solstrålen"! Mer om det och lite tankar om det ska jag berätta i nästa inlägg ;)